Kalis cyberhem

Jag har fått pengar… tydligen. Drygt 56 000:-. Jag fick ett papper om det och jag uppmanades tala om hur och när jag vill ha pengarna. Det är genom jobbet vi fått dessa, som en bonus i form av fonder eller vad det är. Jag förstår mig inte på pengar, är ’ekonomisk analfabet’ så jag trillar ut ur samtalet så fort man pratar fonder, vinstandelar, räntor, aktier, sparformer etc.

Hur som haver så kan jag välja att låta pengarna ligga kvar till 2015 och plocka ut allt då eller ta ut en del varje år. Nästa år kan jag ta ut nästan hälften men jag var inte så sugen på det. Man skattar på det så att i praktiken så får jag netto inte mer än en vanlig lön och dessutom den lägre lönen, som om jag inte jobbat skift, så jag tänkte att det skulle vara roligare att vänta tills det blir som att få trippel lön istället för dubbel lön. Gregory tycker att jag ska ta ut pengarna eftersom, det finns hål att stoppa dem i. Jo, det är sant så det lutar väl åt att det blir så.

En som inte har fått pengar är Amanda. I somras gjorde Grinchen klart för henne att han skulle betala 400 euro till henne varje månad i minst fem år, och jag citerar;

[…] jag har aldrig haft något emot att betala något till dig! Jag ville inte att det skulle komma i i din mammas häder! Men nu kan du räkna med att jag skickar 400€ dom närmaste 5 åren.

[…] men som jag skrev du kommer att få pengar dom närmaste 5-6 åren av mig!

Det han lovar stämmer inte med vad han i praktiken betalar. Han började betala underhåll i år och har gjort fem inbetalningar totalt. I snitt har han betalat en hundring mindre än han skulle ha gjort de månader han har betalat. Hälften av alla månader har han inte gjort någon inbetalning alls och denna månad var en sådan. Amanda får inbetalningsavierna hit och jag meddelar henne hur mycket pengar som kommer att sättas in på hennes konto. När jag berättade att Grinchen inte betalat något denna månad frågade hon varför? Tja, varför? Hur ska jag veta varför han inte betalat? Jag svarade att han antagligen tycker att han behöver pengarna bättre än hon. Det var väl det mest diplomatiska svar jag kunde ge men det hade nog inte spelat någon roll vad jag svarat för Amanda kunde nog inte blivit mer förbannad på honom för att han ljugit och inte gör rätt för sig som förälder, varken moraliskt eller ekonomiskt och har aldrig visat någon vilja att göra det under de senaste dryga 18 åren. Jag sa att hon får kontakta honom och fråga om hon vill ha ett förklaring men det lät inte som hon var så sugen på att ha någon kontakt alls med honom.

Det hade varit intressant att höra hans förklaring. Antingen så är det mitt fel på något sätt, jag kanske har kapat kontot han satt in pengarna på och stulit dem eller så har jag förföljt honom på ett mentalt plan så han blivit inkapabel att göra inbetalningen. Eller så är det helt enkelt en lögn jag har hittat på, att han aldrig har lovat att han ska betala det han är skyldig Amanda och det är lögn att han skrivit det och trots att Amanda skulle kunna plocka fram meddelandet han skickat där det står så skulle han förneka att han skrivit det. Oavsett vad han har för ursäkt så är det förmodligen mitt fel på ett eller annat sätt. Han själv har säkerligen ingen skuld i att Amanda inte får sina pengar för han är alltid ett oskyldigt offer för omständigheterna.

Tyvärr verkar det som om många människor först och främst kräver vad de har rätt till istället för att fundera på vad de egentligen är i behov av. Har man rätt att kräma ur samhället en tjänst eller en slant så gör man det även om dessa resurser var menade för sådana som begränsas på ett eller annat sätt om de inte får en viss hjälp. Resurserna fördelas på fler vilket betyder att de som verkligen behöver får mindre av kakan när de som inte har lika stort behov kräver sin rätt. Detta ser man inom vården, vilket jag skrivit om förr, och också när det handlar om att ta del av vårt lands skyddsnät för de ekonomiskt svagare.

Håkan Juholt har visat prov på denna egoistiska mentalitet som jag tycker blir allt vanligare. Han har sökt bidrag för dubbelt boende och fått detta bidrag under fyra år. Sitter man i riksdagen har man rätt till ett sådant bidrag och Juholt har krävt sin rätt. Han har också gått ett steg längre och fifflat till sig dubbelt bidrag. Sedan han blev socialdemokraternas partiledare har han haft en månadslön på 144 000 kronor. Med en sådan månadslön borde man avstå detta bostadsbidrag för man har sannerligen inget behov av det.

Det är riksdagen som betalat detta bostadsbidrag. Riksdagen producerar inget, deras verksamhet genererar alltså inga pengar så de pengar som Juholt har krävt för att få sin hyra betalt är pengar som du och jag jobbat ihop – skattepengar. Många människor i vårt land har åsikter om att de exempelvis vill minska invandringen för att för mycket av deras surt förvärvade skattepengar går till de bidrag som invandrare får. Personligen är jag inte så jävla intresserad av att betala bostadsbidrag för någon som på två månader tjänar vad som för mig nästan är en årslön. Det rimliga vore väl att han hjälper mig med mina boendekostnader istället eftersom han tjänar ca 500% mer än vad jag gör.

Sossarnas partiprogram inleds med orden:

Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.

Bullshit!! Hur solidarisk samhällsmedborgare är man om man kräver bostadsbidrag trots att man har en inkomst på 1,7 mille per år?? Att han fifflat med bidraget är illa men jag reagerar mest över att en med den inkomsten kan ha fräckheten att alls kräva bidrag. Demokrati verkar de inte heller vara så intresserade av. Juholt och Ohly hoppade av en partiledardebatt i tv-programmet Agenda eftersom att Sverigedemokraterna skulle delta. Man må tycka vad man vill om Sd men faktum är att de är demokratiskt folkvalda in i riksdagen och att inte acceptera detta är att vara odemokratisk. ’Demokrati’ betyder ordagrant ’folkstyre’ och fler personer röstade på Sd (5,7%) i riksdagsvalet än på Vänsterpartiet (5,6%) och Kristdemokraterna (5,6%). Alltså betyder det att folket, de som Juholt vill företräda, har mer förtroende för Sd än för både v och kd. Hur i helvetet kan man då vägra delta i en debatt med detta parti och säga sig vara demokratisk?? Demokrati accepteras tydligen bara så läge folket vill samma sak som socialdemokraterna och det är, fan i mig, inte demokrati!

Sossarna har under flera år skjutit sig i foten upprepade gånger. Hade de haft bättre omdöme när de valt sina senaste två partiledare så hade de haft större chans att få styra Sverige igen. Man kan inte vinna ett van när man valt en galjonsfigur som folket inte har förtroende för och det sa jag redan när Sahlin blev partiordförande. Valet gick som de gick då också. Nu har de ytterligare ett stolpskott. Det forna arbetarpartiet behöver en rejäl partiledare med hyfs och vanligt bondförnuft som arbetarklassen (eller vad man ska kalla vanligt folk i Sverige) kan relatera till. Inte en fifflare, en arrogant skitstövel som vill roffa åt sig så mycket som möjligt från kakan och sko sig på andras bekostnad. Som politiker bör man leva som man förväntar sig att folket man vill leda ska leva. Vill sossarna att svenskarna ska utnyttja samhället till max så att resurserna utarmas och inte räcker till för de svaga som inte har kraft att vrida ur skurtrasan till sista droppen för egen vinnings skull? Kicka skitstöveln Juholt!

Förövrigt måste jag påpeka att jag skiter fullständigt i politik.

Förlåt.

Det räcker inte för mig. Har någon betett sig klumpigt mot mig så kommer inte ordet ’förlåt’ att stryka ett streck över det som hänt. Jag säger sällan förlåt. När det gäller småsaker som att ofrivilligt ha stött till någon eller någon annan liten skitsak så säger jag ’förlåt’ eller ’ursäkta’ men om det är en större sak så vill jag istället ge en förklaring till varför det blev som det blev. Detta gör jag för att jag själv inte kan förlåta något som en annan gjort om denne inte tänkt över det som hänt och är på det klara med vad han eller hon gjort eller tänkt som lett till den situation eller händelse som personen vill få förlåtelse för. Om personen bara slänger ur sig ett ord, ’förlåt’, utan att verka förstå sin egen de i det hela så finns det ju absolut inget som säger att personen är ångerfull och inte kommer att göra om samma sak igen. Är det möjligt att det händer igen eller om personen inte är ångerfull så är det, i min mening, lönlöst att förlåta något.

Detta har ställt till det för mig. När jag har förklarat mina dumheter har jag blivit beskylld för att komma med undanflykter och därmed inte tagit ansvar för vad jag gjort. För att kunna ta ansvar för något så måste man förstå det så hur kan man påstå att någon som försöker visa att han eller hon förstod situationen och sin egen roll försöker slippa ta ansvar? När jag inte förlåtit efter att någon sagt ’förlåt’ utan istället krävt en förklaring så har jag fått fan för att jag är elak som inte förlåter utan istället vill plåga den som utsatt mig för oförrätter. Egentligen ironiskt men ett antal gånger har jag blivit rätt ordentligt kränkt och sedan har jag förväntats be om ursäkt för att den som kränkte mig blev ledsen av att jag blev arg och inte accepterade ett simpelt ’förlåt’. Då jag vägrat be om ursäkt för att jag inte lättvindigt förlåter har jag blivit stämplad som en elak jävel som förtjänade den kränkning jag blivit utsatt för. Som om jag ska be om ursäkt för att den som sparkat på mig fick ont i foten? Kommer icket att ske. Att tro sig vara, och dessutom kräva att få bli, fri från all skuld i och med att man yttrat ett ord är väl, om något, ovilja att ta ansvar??

Tydligen får man syndernas förlåtelse bara man ber Gud som det oavsett hur många dumheter man gjort tidigare och även om man upprepar sina dumheter efter man bett om förlåtelse så blir man förlåten… bara man ber om det. Praktiskt men det funkar inte på mig så Gud är jag inte. För mig är inte ’förlåt’ ett magiskt ord som trollar bort allt eventuellt bagage och gör saker och ting ogjorda. Jag vill resonera om saker som hänt istället för att sopa dem under en inte alltid så äkta förlåt-matta. Ofta så verkar det som att ’förlåt’ mer är riktat till sig själv än till den andre eftersom den som säger det mest ångrar att han eller hon blev påkommen med att göra dumheter och inte egentligen ångrar dumheten i sig. ”Förlåt mig (själv för att jag var så klumpig att jag blev upptäckt)”.

Det finns undantag. Personer jag ogillar och inte vill ha något att göra med vill jag inte ha någon förklaring av. Ett kort ’förlåt’ istället för en lång förklaring är då bättre för det betyder att jag inte behöver prata med människan mer än nödvändigt. Däremot kräver jag ingen ursäkt av dem utan uppskattar mer att de låter mig vara.

Så är du Gud eller en elak jävel?

Vi har en vattenförening här i byn och varannan månad skickar jag ett mail, där jag talar om vad vattenmätaren visar, till den som skickar ut fakturorna När vi flyttade hit så hade vi en vattenförbrukning på ca 23 kubikmeter på två månader. Tydligen så förbrukade tanten som bodde här innan samma mängd ungefär. Det blir 138 kubik per år och normal vattenförbrukning för ett hushåll ligger på 130-170 kubikmeter per år så det är ju inget att orda om.

I början var jag livrädd för att kostnaderna för vatten skulle skena iväg för som vi har bott tidigare så har vi aldrig behövt bry oss om hur mycket vatten, eller ens varmvatten, vi använt. Jag var som en hök på ungarna och tjatade på dem om att inte spola en droppe mer än nödvändigt. Efter första fakturan så insåg jag att vattnet kostar inte många kronor per kubikmeter så jag behövde inte vara så hysterisk som jag var.

Under åren så har vi förbrukat allt mer vatten. Först gled vi upp mot 30 kubikmeter och låg där länge. I somras hände det något för helt plötslig låg vattenförbrukningen uppe och nosade på 50 kubik. Först funderade jag på om det kunde bero på att grannarna, som har sina sommarstugor i närheten, kopplade in sig på mitt vatten och att det blivit något fel så att jag betalar deras vatten också. Men det stämmer inte för de har kopplat in sig före min vattenmätare så deras förbrukning borde inte synas på min mätare. Då började jag misstänka att vi hade ett läckage någonstans och det vill vi inte ha! Jag kan tänka mig trevligare saker att åtgärda än en mögligt, fuktskadad källare. Vi sökte tecken på läcka men hittade inget men jag har fortsatt hålla koll på vattenförbrukningen.

Nu undrar jag om jag inte hittat orsaken till den ökade vattenförbrukningen ändå. Den senaste tiden har vi använt vattnet som vi brukar men ändå inte använt mer än lite drygt 0,4 kubik per dag vilket skulle göra ca 25 kubik på en tvåmånadersperiod och 150 kubik per år vilket är normal förbrukning. Och vad är då skillnaden nu mot för i somras då vattenförbrukningen var nästan den dubbla? Jo, Amanda är inte hemma. Hon brukar ta långa bad och fylla badkaret, ligga och jäsa tills vattnet är kallt, fylla på med nytt, varmt vatten osv. Framför allt syns det på elräkningen för varmvatten kostar. Bilarna tvättas oftare på sommaren också vilket förmodligen gjort sitt också men de får nöja sig med kallt vatten så det kostar inte så mycket.

Nu har Amanda flyttat från internatet och hyr en lägenhet i en privatbostad av en tant (som hon kallade hyresvärdinnan men jag har just upptäckt att denna ’tant’ är 45 år). Jag undrar om ’tanten’ kommer att få spader när hon ser hur hög den nya vattenförbrukningen blir nu.

Som sagt så hade vi en kollega på jobbet som går i pension nu och alla lunchade tillsammans med henne idag. Vi tog cateringmat till jobbet så alla som ville vara med fick anmäla sig så att rätt mängd mat skulle beställas. Vår nyaste vikare, som började för fyra veckor sedan, hade också skrivit upp sig på listan. För någon dag sedan pratade två andra kollegor med honom och den ena, vi kan kalla henne Tina, sa ”Nu är det så här att när det är sådana här tillställningar så går ordinarie personal före.” och hon sade det på ett beklagande sätt som man gör när man tvingas ge någon ett negativt besked på något. Han sa att han förstod och att det inte var några problem.

Vikarien och jag diskuterade aldrig detta men jag berättade för Gregory att jag tycker att det är lite illa att man gör skillnad på ordinarie personal och vikarier på det viset. Det är ju bara så onödigt. Maten kostar inte många kronor extra om någon vikarie får vara med och det gör att de känner sig som en del i gemenskapen och välkomna snarare än utanför och som ’andra sorteringens personal’ när de inte får vara med på aktiviteter.

Hur som haver, idag var lunchen och när vi ätit klart sa min chef att jag skulle gå ner och skicka upp vikarien. Jaha, det är ok att han kommer? sa jag och gick för att skicka honom. Han var ju inställd på att han inte skulle få vara med så han hade haft med sig egen lunchlåda och redan ätit men jag sa att han kunde gå upp och äta lite efterrätt i alla fall vilket han gjorde.

Sedan kom vår chef ner och pratade med honom om vad som sagts och varför han fått intrycket av att han inte var välkommen. Jag sa vad som hade sagts av vem. Vikarien sa också att han tycker att det är dåligt att ordinarie personal har rätt att stryka vikarier som har skrivit upp sig på övertidsskift utan att först meddela dem på något vis. Chefen frågade mig om det var på det viset och jag sa att det hade beslutats på ett av våra möten att det ska få gå till på det viset. De två som hade pratat med vikarien om lunchen fanns på jobbet just då då chefen gick in till dem för att prata med dem om detta.

Jag hörde att det blev ett jäkla liv på Tina inne i lunchrummet och förstod att hon blivit upprörd… som vanligt. Tyvärr är det så att hon allt som oftast jagar upp sig, gapar och skriker, vägrar lyssna på andra, lägger ord i munnen på dem och anklagar dem för att ha baktankar som bara finns i hennes egen fantasi. Vi skulle ha möte och dessa brukar inte bli så konstruktiva när Tina är på det humöret och mötena kan pågå i oändlighet för att vi tar oss inte genom de punkter vi ska när hon avviker från ämnet och högljutt beklagar sig över saker som vi varken kan påverka eller har något att göra med egentligen.

När chefen kom ut så sa jag ”Jag hör att du jagat upp Tina innan mötet. Bra jobbat, chefen…” och hon skrattade och sa att allt tydligen är mitt fel. Mitt fel?? Vi hann inte längre än så innan Tina kom utstormande och skällde ut mig efter noter. Jag hade ljugit om henne för hon hade aldrig förbjudit vikarien att gå på lunchen. Hon hade menat att vi inte kan lämna arbetsplatsen båda två samtidigt så att jag skulle gå först och sedan skulle jag gå tillbaka varpå han kunde gå upp och äta han med. OK, så uppfattade varken vikarien eller jag det hela. Jag förklarade att vi då missförstått henne men hon var inte nöjd med det svaret. Ett axplock av hennes repliker:

Vi har aldrig förbjudit någon vikarie att vara med på något!
Jaså? När jag själv var ny så blev jag inbjuden på mat för att avtacka en som skulle gå i pension. Det blev ett jäkla snack om hur opassande det skulle vara av mig att tacka ja till den inbjudan eftersom jag var ny och aldrig jobbat med personen ifråga. Jag valde att avstå. På en fest på Statt hängde en långtidsvikarie med och det var mycket tissel och tassel om detta. Hon borde ha förstått att sådant var för ordinarie och inte för vikarier, sades det. Många, många gånger ifrågasätts det om vikarier verkligen ska få vara med på aktiviteter så jag tyckte inte att det fanns några tvivel om att hon menade att denna lunch enbart var till för ordinarie personal.

Du som är så klok och smart borde ha förstått att jag menade att du skulle äta först och han skulle äta efteråt!
Jag svarade att jag inte är tankeläsare men det klippte Tina av med ett ”JO!” så tydligen är jag väl det då.

Du har jobbat hela förmiddagen och borde ha gått och frågat någon om det inte var OK att vikarien var med på lunchen!
Varför ska jag fråga om något som jag inte tyckte var oklart??

Jag är så besviken på dig! Fy fan för dig!!
Nu var det ju inte så att jag gjorde en egen tolkning av det hon sa och förtydligade någon för vikarien så att det är mitt fel att han fick för sig att han inte var välkommen på lunchen. Vi uppfattade det hela på samma sätt – att han inte fick gå – och vi diskuterade inte heller det hela så jag har ingen del i hur han tolkade det hon sa. Jag sa inte heller till chefen annat än vad Tina själv hade sagt – att ordinarie personal går före sådana här gånger – och jag använde den exakta formuleringen hon själv använt så jag har inte heller där förvrängt något av det hon sa.

Även chefen uppfattade de orden (ordinarie personal går före på sådant) som att vikarien fick stå tillbaka och inte delta. En annan kollega som var i lokalen och bevittnade utbrottet frågade vad det handlade om. När jag förklarade så sa hon att hon också trodde att Tina menat att han inte var välkommen. Ytterligare en kollega sa att hon också tolkade den formuleringen som att han inte var välkommen. Gregory gjorde samma tolkning. Om så många misstolkar något man säger så bör man nog hellre fundera på om man uttryckt sig klumpigt än att skälla ut de som missförstått… tycker jag.

Jag har jobbat med Tina i många år och är van vid hennes temperament och oförmåga att kontrollera sitt humör. Jag tycker inte att det är OK men jag vet att det beror på att hon själv mår dåligt och inte på att någon gjort något större egentligt fel när hon går i taket och skämmer ut sig på det viset. Jag kan ta en utskällning men det stannade liksom inte vid mig. Chefen, som också bevittnade det hela, försökte få henne att sansa sig lite. Även jag försökte (förgäves) få henne att diskutera i en mer passande ton och jag försökte också få med henne in i ett annat rum för att diskutera mellan fyra ögon det egentliga problemet och få henne att lugna sig men hon vägrade i sten följa med utan ville hellre stå och gallskrika inför hela arbetsplatsen. När hon tyckte sig vara klar med mig hoppade hon på vikarien och började skälla på honom också. Stackarn stod inträngd i ett hörn och hon bara matade för allt hon var värd. Chefen såg detta och sa att någon måste gå emellan och få henne att hejda sig för detta är inte klokt så Tinas skiftkamrat gick dit för att rädda vikarien och försöka lugna ner Tina. Jag pratade med vikarien sedan och sa att han inte ska ta detta personligt, att han bara ska skaka av sig skiten han helt oförtjänt fått och inte bry sig. Han sa att det var OK men… Hur lockande känns en ny arbetsplats när man blir utsatt för något sådant efter några veckor bara?

Jag vet inte, jag… Vad ska man göra? I efterhand tänkte jag att jag skulle ha sagt ”Jag tycker jättemycket om dig som person, Tina, och jag respekterar dig som kollega men det går inte att föra ett konstruktivt diskussion med dig när du är i det här tillståndet. Vill prata när du lugnat ner dig så är det ok för mig” och sedan skulle jag ha vänt på klacken och gått därifrån medan hon skällde. För det är precis så, Tina är väldigt trevlig, rolig, social, spontan och öppen och jag tycker väldigt mycket om henne som person men när hon i sitt rabiata tillstånd räknar jag dagarna till hennes pension. Hon mår ju inte bra och behöver hjälp! Jag skulle gärna erbjuda henne hjälp om det fanns något jag kunde göra och om hon var villig att ta emot hjälp.

Vad gör man? Jag tycker inte att det är min sak att ta ett allvarligt snack med henne, jag är så pass konflikträdd att jag inte har någon större lust med det heller för jag utgår från att den som ifrågasätter hennes brist på kontroll när hon hamnat i affekt kommer att få en av de ökända utskällningarna som hon delar ut flera gånger per vecka men snart skiter jag i vilket och snackar med henne ändå. Hon skrämmer ju bort människor med sitt sätt och det finns de som säger att de inte vill jobba på vår avdelning på grund av stämningen som blir kring henne.

Senare gick jag in i lunchrummet och råkade avbryta Tina när hon berättade om dumma, dumma jag för en handfull andra kollegor som satt och väntade på att mötet skulle börja. Så nu är jag svarta satan tills hon hittat någon annan att skälla på… det kanske dröjer en dag eller två.

Boppers är bra, kolgrillad kalvytterfilé är gott och födelsedagsbarnet är numera ett år äldre. Timothy var lite avis när han fick veta vilket band som uppträdde. Scandic har sköna sängar men vad fan är det de hänger på väggarna?? Man vill släcka lyset och dra täcket över huvudet men frågan är om man vågar sova när det sista man sett är denna tavla på väggen vid sängen:

Tavla på hotellrum på Plaza i Umeå

Den föreställer ett avhugget huvud och till höger om det får man se en soldat som står lätt böjd över den huvudlösa, döda kroppen medan två andra personer i bakgrunden lägger ner (eller plockar upp, vad vet jag) huvudet i en tunna. Jag tyckte att det var en väldigt märklig tavla att ha på ett hotellrum. Jag undrar om den som valde konsten var missnöjd med sin uppdragsgivare.

… som har väldigt bestämda åsikter (läs fobier) kring vad man får och inte får göra vid toalettbesök. När jag diskuterade med en kollega för en massa år sedan så förstod jag att hon tyckte att det var fruktansvärt opassande att bajsa på jobbet. Hon tycker att man antingen ska hålla sig tills man kommer hem eller helt enkelt åka hem för att uträtta sina behov om situationen är akut.

Idag kom det på tal igen när vi pratade om en målare som just nu målar om på jobbet. Hon verkade ha något emot honom och det var inte riktigt glasklart vad det var som hon störde sig på. Hon klankade ner på en del småsaker med honom och till sist berättade hon att han varit på toaletten och bajsat 😀

Jag har småfnissat åt det där hela dagen. Det är underhållande med människor vars galenskap är på samma nivå som ens egen 😉

Snart ska jag åka och lämna Lungan till hans nya ägare och sedan är det bara Killer kvar av kattungarna. Förhoppningsvis kommer någon att vilja ha honom så småningom också och när han har flyttat är har jag hälften så många katter som jag hade som mest, ’bara’ fyra stycken.

Killer – en katt i behov av nytt hem

… och personligen tillintetgjord. Varför är hela världen emot just mig? Varför ska okända människor angripa mig på en av mina svagaste punkter? Gång på gång på gång på gång?! Trakasserierna tar aldrig slut! Vad i helvetet är ni ute efter? Försöker ni knäcka mig? Då ska jag tala om att jag kommer att kämpa med toaborsten i högsta hugg till sista droppen wc-anka!

OK, vi tar detta från början. Redan i maj i fjol skrev jag om ena toaletten på ica maxi. Det var bajs på väggen. I februari i år skrev jag om det igen för bajset var kvar. Två dagar senare postade jag ett foto på hur äcklet såg ut och berättade jag att jag föll för det inre trycket och skrubbade bort bajset från väggen. Två veckor efter det har de jävlarna målat om! De väntade tills jag förnedrat mig genom att skrubba bort skiten från deras väggar innan de målar om den då rena väggen! Förbannat otacksamt!! Drygt en och en halv månad senare är det än en gång bajs på väggen men jag skrubbar bort det… och en del av den nya färgen. Det var upprinnelsen till dagens upptäckt.

Den vidriga bajskletaren som ägnar all sin lediga tid åt att leta upp rena toalettväggar för att krafsa med sina bajsindränkta råttklor (för så måste det vara) har varit framme igen!! Jag vägrade städa upp den här gången. Väggen borde göras strömförande så bajstrollet med sina krafsande råttklor blir grillat nästa gång det försöker sig på bajsgrafitti på maxitoan. *hata*

Min nemesis – bajset på väggen på ICA Maxi

Om man böjer en normal kattsvans så blir den en ögla och ser ut som kroken på en galge ungefär. Lycka (kattungen som tidigare gick under namnet Fläckis) har en svans som inte är som de andra kattungarnas. Redan när hon föddes kände jag en liten knöl på svansen. Knölen är kvar och har blivit större men i och för sig har ju svansen blivit större också fast jag började oroa mig för att det var en tumör eller något otrevligt. Jag undersökte svansen och Lycka verkade inte ha ont i den, vilket ju är huvudsaken. Jag böjde den hit och dit och upptäckte att den inte blir som en krok utan man kan vika ner svanstippen så den ligger platt bakåt mot svansen. Svansen är av helt enkelt! Jag undrar om hon har lyckats bryta svansen medan hon var ett litet kissebebisfoster eller om hon har någon medfödd defekt på någon av kotorna i svansen. Det ser väldigt underligt ut i alla fall.

Efter man böjt på svansen så rätar den inte ut sig utan har en tydlig ’knix’.

Men söt är hon. Här ler hon tillsammans med Lungan.