Arkiv för kategorin ‘Ondska & enfald’

Histrionisk kärlek

30 september 2012

Något som får mig att himla med ögonen och sucka väldigt irriterat är när jag ser andra människor som hånglar offentligt. Att hålla handen, ge varandra en snabb puss och så är helt ok men jag tycker att det är så vansinnigt ohyfsat av ungdomar (för det är i de flesta fall ungdomar) att bete sig som om det inte fanns några andra människor i närheten och bara slaska mule på varandra inför människor i sin omgivning.

Många tror nog att de är gulliga när de håller på så och tycker att surkärringar som jag, som tar anstöt av sådant beteende, inte har en romantisk ådra i sin kropp men även om Robert Pattinson och Kristen Stewart såg ofantligt romantiska ut när de förenades i en noggrant regiserad hollywoodkyss så väcker inte människor utanför filmduken samma känslor hos betraktarna när de hånglar med varandra. Kärlek är alltid vackert, hävdar en del. Ja, det kanske det är på sitt sätt men inte alltid att beskåda. Faktiskt så tycker jag att tungorna som man kan skymta när två personer tungkysser varandra, påminner starkt om hundpenisar så det är bara äckligt att se andra hångla. Helst vill jag slippa se det men det är svårt när en del människor saknar hyfs och envisas med att leva ut sin brunst på offentliga platser. Har de inga hem att hångla i?

Det är inte bara rent fysiskt hånglande i offentligheten som jag irriterar mig på utan även verbalt och skriftligt. Skulle jag höra någon som pratar i telefonen och säger saker som ”Åhh, min älskade sötnos vad jag älskar dig, puss, puss, puss, saknar dig, finaste älsklingen, kärleken min, du är allt för mig, du har alltid en plats i mitt hjärta, jag har aldrig träffat någon som du och utan dig skulle jag inte vilja leva länge för du gör mig fullkomlig” etc. etc, (jag tror ni fattar vilken sorts konversation jag menar) himlar jag också med ögonen, suckar irriterat och försöker komma därifrån så jag slipper höra. Samma sak om jag läser gratulationer och hälsningar i lokaltidningen och någon har blommat ut i känsloyttringar på det viset eller i forum på internet där gullegullet mellan två personer kan ses av fler än bara dem.

Till ‘hångel’ vill jag också räkna sk. ‘kärleksgnabb’ för det är precis lika genant att behöva uppleva hur två människor fnittrande skojbråkar och hotar varandra med olika fåniga represalier och cirkelresonemangsdividerar om absolut ingenting som vem av de båda som är sötast, vem som älskar den andre mer, vem som ska lägga på luren först och att den ena ska straffa den andra med att kittla denne, pussa sönder denne eller något annat skittöntigt som säker låter som ljuv musik i paret öron men för de ofrivilliga betraktarna är tortyrlinknande besvärande att tvingas ta del av. Man vet inte åt vilket håll man ska titta och önskar bara att de kunde försöka lägga band på sig och sina amorösa explosioner bland folk åtminstone så man slipper känna sig så förbannat obekväm när de går på som två lobotomerade hormoner. När detta sker på t.ex facebook får man ofta en stark känsla av att kärleksparet sitter intill varandra med varsin mobil och vänslas i den digitala världen. Men varför?? Varför hånglar de inte med varandra IRL istället för att göra ett taffligt drama av sina känslor och får sig själva framstå som puerila inför sin familj och alla sina vänner?

Vad människor väljer att göra med varandra i sina hem eller vad de väjer att skriva till varandra i privata meddelanden bryr jag mig inte om. Inte ens om det skrivs spaltmetrar hormondrypande känsloyttringar och självupplevda porrnoveller i en blogg skulle jag bli det minsta lilla förnärmad för jag kan välja att inte gå in på en privat hemsida och slipper därmed läsa. Om jag inte tvingas se hånglandet förrän jag söker upp personerna på ett eller annat sätt, i deras hem, i deras bil, går in på deras hemsida osv. så har jag ingen rätt att klaga över vad jag ser. Det är när jag gör det jag och många andra vardagligen gör, vistas på offentliga platser, läser tidningar, loggar in på mitt facebookkonto etc, som jag tycker att man bör få slippa bli delaktig i andra människors utövande av fysiska eller virtuella petting.

Tidigare har jag alltid ansett att det är något fel på förhållandet om man måste bresa upp det i offentlighet inför andra människor på det viset, att personerna känner att de måste hävda sig eller har något att bevisa för att inte alla ska se hur jäkla sunkigt och dåligt förhållandet egentligen är. Jag förstår bara inte tjusningen i att skapa dramatik kring den egna personen på det viset. Jag kan roat betrakta dramatiken som uppstår kring andra människor och som de själva skapat, om jag får hålla det hela på ett betryggande avstånd från mig själv, men själv vill jag inte dra till mig omgivningens uppmärksamhet för att jag är olycklig, sjuk eller på annat sätt lidande, lycklig, kär eller översvallande positiv av någon anledning. Därför förstår jag inte alls personer som överdriver och överdramatiserar sina känslor och händelser i sina liv. Jag tror att både man själv och förhållandet är sundare och stabilare om man inte behöver vara så demonstrativ i sina känsloyttringar och bekräfta sin parter på ett överdramatiserat sätt eller själv kräva samma typ av svulstig bekräftelse. Kanske är det så men kanske har jag fel men hur som haver så irriterar det mig med sådant offentligt hånglande och jag började undra på vad det egentligen beror på.

Jag kom fram till en rimlig teori som jag testade på en annan som ogillar denna typ av offentliga explosioner av överdrivet ömhetsdemonstrerade – Gregory. Jag frågade honom varför han ogillar det. Han svarade att de som håller på så inte är hänsynsfulla mot sin omgivning. Jag bad honom förklara hur han menade och han sa att de borde inte ägna sig åt sådant som var så intimt när andra kunde se. Han utvecklade inte resonemanget vidare men det är nog just det som det handlar om för mig, jag kan inte välja att slippa se utan jag snubblar över det då och då och hinner se betydligt mer än jag önskat innan jag hinner titta bort.

Min teori är sådan; Man, eller åtminstone jag och många med mig, vill inte se på vänner och bekanta när de har sex. Jag skulle drista mig till att dra det snäppet längre och hävda att de flesta inte tycker att det är helt ok att se ‘vanligt folk’ ha sex. Många hävdar att de inte alls vill se någon ha sex men att se personer som man kan möta i vardagen är på något vis särskilt obehagligt. Det är nog svårt att känna någon kittling eller se det erotiska i det hela när kropparna som skvalpar mot varandra i liderlig älskogsbrunst är kollegans, morbroderns, grannflickans eller tillhör tanten som man brukar se på ica. Jag vet inte varför det är så men det blir på något vis äckligt.

På samma sätt tycker jag att det är äckligt att behöva se hur andra slaskar mule offentligt, på stan eller genom överdrivet floskulösa kärleksförklaringar via olika forum på internet eller i gratulations- och hälsningsannonser i lokaltidningen etc. Eller en kombination av ohyfs i olika former – fota sig själv när man hånglar med någon annan och lägga ut det på facebook och skriva en massa ömhetsbetygelser som kommentar till fotot. Det blir på något vis ett offentligt förspel som också drar in människor i omgivningen i deras allra privataste, dvs deras känslor för varandra och deras sexliv. Jag, som råkar snubbla över detta, blir ju på sätt och vis intvingad i deras förspel. Jag tycker att man borde kunna visa människorna i sin omgivning så pass hänsyn att man inte drar in dem på det viset i sina mest intima förehavanden.

De flesta människor har förstånd att inte offentligt krafsa sig i rumpan, peta näsan eller ogenerat prata högt eller skriva detaljerat om sina kroppsfunktioner som kan äckla andra. Det är bara barn som kan göra sådant ibland men de lär sig snart vad som är passande och inte. Konstigt nog så tar det betydligt längre tid innan de lär sig att det inte är passande att demonstrera brunst/kärlek men det går ju uppenbarligen in till sist för det är ju ytterst få vuxna människor som håller på så.

De som har samlag offentligt gör sig skyldiga till förargelseväckande beteende. Jag tycker att även offentligt förspel borde klassas som förargelseväckande beteende eftersom rätt så många tar anstöt på ett eller annat sätt att se detta som faktiskt bara är ämnat för, angår och berör två individer. Ja, ibland kanske det är fler inblandade men det verkar som gruppsexidkarna har mer förstånd än ‘monogamerna’ för man ser sällan en hel klunga hånglande människor, inte heller ser man ‘gulle-gulltrådar’ på facebook som inbegriper speciellt många människor.

En bekant till mina föräldrar träffade en ny man när hon var i medelåldern. Varje gång någon av dem fyllde år eller när de hade sin bröllopsdag så hade den andre skickat in en hormondrypande kärlekshälsning på bemärkelsedagen till sin käresta i lokaltidningen. Jag vet inte om de inbillade sig att alla andra skulle läsa detta och känna att de också önskade att de fick uppleva ‘äkta kärlek’ som dessa två kanske tyckte sig bevisa i press att de gjorde men faktum var att den allmänna uppfattningen om dessa två var att deras offentliga kärleksförklaringar var otroligt pinsamma och att de gjorde sig till åtlöje och ett spektakel av sitt förhållande och att de var ‘nalta eljest’… på ett inte speciellt positivt sätt.

Särskilt penibelt blir det när förhållandet inte håller utan ett år senare, eller till och med en månad senare, så är föremålet för de heta känslorna en annan men personen går på i precis samma andra som han eller hon gjorde innan fast det då handlade om en annan person. Då får jag ännu mer en känsla av att personen inte är lika förälskad i den andra personen som han eller hon är i själva kärleken och när man anar att det är känslorna som är konstanta och föremålet för känslorna, alltså personen, som är en utbytbar förbrukningsvara så ger det hela förhållandet ett löjets skimmer.

Och kanske är det också just det som gör att jag blir irriterad – sekundär skam. Av samma anledning som man blir upprörd av deltagarna som beter sig som idioter i dokusåporna och begraver ansiktet i en kudde för att slippa se när någon tondöv stackare utan självinsikt släntrar in på uttagningen av Idol, fylld av tillförsikt och helt övertygad om att de är nästa superidol för när de uppenbarligen inte har förstånd att skämmas själva så gör man ju det i deras ställe. På samma sätt är det något skamlöst i att vädra sina hormonellt betingade affekter vilket gör att jag högst ofrivilligt känner den skam de borde ha känt inför sådant beteende.

Jag sökte för att hitta något passande ord för denna typen av gränslöshet i fråga om ömhetsbetygelser i sociala sammanhang. Hittade inget enda ord men snubblade över en beskrivning på symtom vis bipolär affektiv sjukdom. ”Brister i normal social gränssättning. Gör ofta bort sig fullkomligt. Sexuellt gränslöst beteende” och det är väl ungefär så jag tycker att denna typ av beteende är. Visst är det ok att demonstrera sin kärlek för varandra men jag tycker inte att man har rätt att vara plump, egoistisk och anstötsväckande när man gör det utan man bör visa hänsyn och finess.

Även om jag är helt jävla dum i hela huvudet, har så fel man bara kan ha och all kärlek alla dess utrycksformer är vacker så tror jag att den anstöt jag och många andra tar av att se offentligt slaskande och tramsigt nojsande är större än den saknad andra känner när de inte får se sådant i offentligheten och med det argumentet anser jag att mitt lag vann. Så det så!

Karma

9 augusti 2012

Idag är det 20 år sedan Grinchen misshandlade mig vilket ledde till att jag beslutade att han inte länge fick bo med mig eller vara delaktig i mitt liv. Jag brukar väl egentligen inte fira dagen men jag noterar i alla fall att det är årsdagen och har i alla år kallat det min ‘befrielsedag’. Han har på många sätt försökt svartmåla mig och anklaga mig för att ha ‘misshandlat’ honom psykiskt, hindrat honom från att träffa Amanda och en massa andra saker som inte heller är sant på en fläck. Förmodligen för att ta fokus från vad han faktiskt gjorde (misshandlade mig och vägrade ha kontakt med Amanda) och på något sätt projicera allt elakt på mig men idag känner jag att jag inte kan vara det minsta arg på honom. Jag är lycklig, har en familj där vi är toleranta, öppna och någorlunda ärliga med varandra medan Grinchen lever ensam och har en ansträngd och stundvis obefintlig relation med sin familj. Enligt uppgift är han just nu intagen på mentalsjukhus igen och jag antar att han där får all tid i världen att ägna sig åt sitt favoritintresse – sig själv.

Det är lätt att säga att karma bet honom i röven och att han fått vad han förtjänat men jag är ingen stor anhängare av karma. Jag är övertygad om att det inte finns någon kraft som skipar rättvisa i världen utan hur man har det helt beror på hur man själv har sett till att man har det. Så man får inte alltid vad man förtjänar, varken gott eller ont, utan man får det man uppnått genom att jobba för det. Jag tycker inte att jag kämpat med näbbar och klor för att få det tämligen harmoniska och trivsamma liv jag har men jag tycker att Grinchen verkar ha ansträngt sig rätt duktigt för att dra på sig allt elände han lever i. Och om jag inte hade bokstavligen slängt ut honom så hade jag kanske blivit indragen i hans elände. Han har ju gjort sitt bästa för att försöka dra in Amanda det senaste året…

Här tuffar det på som vanligt

10 juli 2012

I söndags kväll var alla hondjur i familjen (modern, Amanda, Lollo, Kroken och jag) och åt på restaurang. Sedan kom modern på att hon behövde handla en del så vi åkte till Maxi som stänger kl. 22. Klockan var ca 20.45 när vi äntrade butiken och vi hann inte speciellt långt förrän en ung mansröst ropade i högtalarna:

Kundmeddelande. Klockan är 21:50 och varuhuset stänger om tio minuter.

Vi tittade något förvånat på varandra och undrade om vi hört rätt. Sa han 21:50?? Stänger Maxi 21.00 fortfarande?? Är klockan på mobilen en timme fel??

En personal gick med snabba steg och ett brett leende mot kassorna men modern hann fråga henne om affären verkligen skulle stänga snart. Personalkvinnan skrattade och sa ”Han har gjort min dag!” och att affären inte alls skulle stänga om tio minuter.

Vi släntrade vidare och när vi kommit till utemöbler, grillar med tillbehör etc. så hördes mansrösten i högtalaren igen.

Kundmeddelande. Klockan är 20:50 och varuhuset stänger om en timme och tio minuter.

Vi fnissade åt det och jag tänkte att en sommarvikarie på Maxi just blivit ganska besviken när han fick veta att han hade en hel timme mer än han tänkt sig kvar att jobba innan dagen var slut.

Så upptäckte vi skylten som stod där tändvätskan borde ha funnits om det inte hade varit slut. Det verkar som sommarvikarierna fått göra skyltarna också :-D Maxi gav ett rätt vimsigt intryck i lördags. Vi får väl hoppas att de ännu är kvar i skolan och hinner lära sig både klockan och stavning. Om inte så borde de ta raka spåret till skolbänken.

Läkaren jag träffade i torsdags ringde mig under förmiddagen idag för att berätta vad magnetkameraundersökningen, som jag gjorde igår, visade. Det är fan snabba ryck! Gregory insåg i onsdags att detta klassas som halvakut, på torsdagen hade jag läkartid, på fredagen ringde röntgen och gav mig en tid på måndagen och på tisdagen ringer läkaren. Det är löjligt snabbt. MR’en visade att jag har ett måttligt stort vänstersidigt paramedialt diskbråck som även uppvisar en komponent som uppfattas vara sekvestrerad med diskmassa som buktar längre ner längs kotkroppen L5:s bakkant till vänster om medellinjen. Påverkan på durasäcken är liten men den vänstra L5-rotens rotficka är höggradigt komprimerad med klar förutsättning för påverkan på denna nervrot… På ren svenska, som vanligt folk begriper, så betyder det att disken mellan ländkota fyra och fem är trasig och klämmer nerven som styr bland annat muskeln som man lyfter tårna med vilket har resulterat i att jag har droppfot. Fast det kom ju inte som någon större överraskning direkt.

Vad som var en större överraskning var att jag har två början till diskbråck till. Disken över (mellan L5 och S1) och disken under (mellan L3 och L4) buktar med de trycker inte mot några nerver så jag har inget besvär av det. Läkaren skulle skicka det hela vidare till ryggortopeden och jag antar att de ska besluta om det är lönt att operera eller inte. Så en enorm överraskning var att jag hade fått en kallelse från ortopeden idag med posten. Fast den remissen hade läkaren skickat redan i torsdags och handlade om att jag ska få en skena som hjälper till att hålla mig på fötter när jag går. Den tid jag fick måste jag byta för vi är i Italien då. Det hade ju varit kul att ha en skena innan jag ska spankulera omkring i Italien men man kan ju inte få allt här i världen. Det hela har ju gått som på räls hittills och det är skönt att se ljuset i tunneln.

Vad jag ändå blev sugen på att skaffa är detta elektriska tågset. Hur coolt var inte det?! Kroken skulle säker bli jätteglad över att få leka med detta och om inte hon skulle gilla det så skulle det säkerligen roa Amanda ofantligt. Jag tyckte att det var helfestligt och helt klockrent ;-)

Tut-tut!! Här kommer Grinchens tåg! Avgång kl. 01.

It’s alive!

9 juli 2012

… antar jag.

Någon lär ha sagt att det inte är värt att begå självmord eftersom man inte kan vara med på sin egen begravning. Jag undrar om Grinchen just nu upplever just detta dilemma. Om vitsen med att deklarera sitt förestående självmord på fejjan var att få uppmärksamhet så vill man ju kanske åtnjuta den eftersökta uppmärksamheten också. Om man inte skriver något på fejjan dygnet efter man skrivit att man ska hoppa framför nattåget så kanske polarna tror att man verkligen är död och börjar skriva saker på en fejjanvägg. Kanske skulle de skriva hur mycket de önskar att man lät bli att ta livet av sig eller hur mycket de skulle sakna en om man gjorde det, de kanske skulle skriva att man var en fin människa och sådana saker som man vill läsa om sig själv om man är ett stort, jävla, uppblåst ego. Då är det ju jäkligt synd om man inte loggar in på fejjan för att kolla om lovården och de oroliga kommentarerna har börjat strömma in, eller hur?

Om man inte skriver något så tror kanske polarna att man är död och om man inte loggar in på datorn så får man ju inte heller en grön prick vid sitt namn som visar att man är online. Då kan man istället logga in med mobilen och hålla koll på sin facebookvägg. Fiffigt!

Jag undrar om det är så han tänker, vår gode Grinch. Är det så han resonerar så har han totalt missat att det blir en liten mobilikon vid namnet när man är inloggat på mobilen. Eller så hoppade han verkligen framför 01-tåget inatt, så som han hotat med. Men i så fall klarade sig mobilen i smällen eller så har han lämnat den någon annanstans, påslagen och inloggat på fejjan.

Vad tror ni?

Reaktionerna från hans vänner har uteblivit. Det är bara en som glatt har skrivit ”God morgon. Hur är det?” fast på tyska trots att hon är svensk. I övrigt inte ett ord från någon. Det måste vara en stor besvikelse för honom.

Attention-whore eller seriös?

8 juli 2012

Ja, det är frågan men jag skulle nog tippa på det förstnämnda. Vad? Vem? Grinchen så klart. Sedan igår har han gått ut på fejjan med att han har för avsikt att ta livet av sig. Det är inte den första gången som Grinchen hotar med att ta livet av sig, snarare den babbiljonte. Redan när jag var tillsammans med honom, för 20 år sedan, hotade han med självmord stup i kvarten. Efteråt skröt han i princip om hur nära han varit att begå självmord, som för att rida på vågen av sina hot. Jag är tämligen säker på att det, i alla fall då, handlade om att få uppmärksamhet, att människor i omgivningen skulle bli oroliga, ömka honom och stryka honom medhårs en stund.

Nu är han igång igen och så här har det sett ut på hans facebookprofil sedan igår:

Åååå, stackaren har inte fått äta på tre dagar!! Han äter förmodligen mer under en ordinär måltid än jag äter under en hel vecka så jag har svårt att tycka synd om honom.Det lär inte gå någon större nöd på honom.

Här verkar det som han blev lite besviken över att inte alla hans vänner skyndade sig att skriva för att berätta hur viktig han är för dem och be honom att låta bli. Lite festligt att han proklamerar sitt testamente på fejjan. Lite verkar han fatta att det är Amanda som i första hand ärver och hur än än vrider och vänder på det så ska hon ha minst hälften av hans tillgångar. Finns inget skrivet, giltigt (fejjan räknas inte som giltigt) testamente så ärver hon rubbet men hälften kan han skriva bort med ett riktigt testamente.Så skulle han ta livet av sig nu så är musikanläggningen, TV’n, gitarren och förstärkaren Amandas så snart han tagit sitt sista andetag.

En av hans tysktalande bekanta skrev ett inlägg på hans tidslinje:

Översättning:
Kompisen: hej grinchen ! Tyvärr förstår jag så lite av det du skriver ;-) men hur är det med dig ? har inte hört/läst något på länge.all kärlek är Leni

Grinch Grinchström: sammanfattningsvis är jag för närvarande mycket suicidal

Kompisen: oh, går du i terapi? eller ??? (jag förstår inte vad hon menar med ‘tak’, eventuellt har hon stavat fel) ? eller vad ?

Grinch Grinchström: nope inget av det , ingenting hjälper, jag har gett upp

Grinch Grinchström: vi alla måste dö så för mig hellre snart

Kompisen: det tycker jag inte alls!

Sedan är det tyst en stund innan har fortsätter:

Mina högst begränsade erfarenheter och den kunskap jag skaffat mig genom litteraturen säger mig att den som verkligen har för avsikt att ta livet av sig inte basunar ut det på detta sätt offentligt. Vill man dö så tiger man om sina avsikter så att det då inte är någon risk att man blir stoppad. Vill man ha uppmärksamhet så annonserar man ordentligt så som jag tycker Grinchen gör här.

Jaha, och varför har han inte fått lön på två månader då? Misskött jobbet? Eller så blåljuger han vilket är troligast eftersom Amanda fått underhåll och det utmäts från hans lön, dvs. ingen lön för Grinchen = inget underhåll till Amanda. Alltså har han fått lön men, det är klart, kan han framstå som ännu ömkligare och ett ännu större offer så tar han nog gärna chansen.

Och sjukdomen är ett sjukligt behov av uppmärksamhet eller? Jag sätter min ära och en butterbulle på att han inte alls kommer att ta sig 100 meter söderut från sin lägenhet och vänta vid spåret som passerar huset han har sin lilla lägenhet i för att hångla med ett tåg kl. 1 inatt. Jag tror att han han lever och fortsätter beklaga sig offentligt även i fortsättningen för så pass egenkär är han att han definitivt inte kommer att göra något för att skada sig själv. Det har han aldrig gjort förr utan det har bara varit munväder.

Fullmakt – ett jävla ältande av Grinchen

9 juni 2012

Igår tog Amanda studenten… på sätt och vis. Hon har en till student att ta på tisdag. Hon går gymnasiet i Lund på en gymnasieskola där men de ‘hästlektioner’ hon haft har hon haft i Flyinge och det var ‘Flyingestudenten’ eller ‘hästskolestudenten’ som hon tog igår. Gymnasiestudenten blir på tisdag.

Jag tog också studenten den 8 juni men det var 22 år tidigare ;-) Efter studenten är Amanda inte längre skolelev. Det i kombination med att hon är myndig betyder att jag juridiskt inte längre har någon skyldighet att ta ekonomiskt ansvar för henne.

Grinchens underhållsplikt upphör också i och med detta men han har ju jobbat ihop till en ordentlig skuld eftersom han inte betalat frivilligt utan har låtit det hela malas genom domstol och gå till indrivning. Jag undrar om den kommande ekonomiska boja han snart släpps från föranledde att han nu försöker få kontakt med Amanda också. Det verkar som han inte nöjer sig med att bli fri från att betala underhåll för framtiden utan han vill nog återigen försöka hitta något kryphål som befriar honom från den rätt omfattande skuldbörda han sett till att dra på sig.

I måndags bråkade han med henne via sms och krävde att att hon skulle skicka in den fullmakt hon undertecknat (skrev om den 23/5 -11) och skickat till försäkringskassan, den som ger fk rätt att kräva indrivning på även Amandas del av den totala skulden. Grinchens skuld till fk har ju ökat med 1273 kronor varje månad som han vägrat betala och de är ju förstås väldigt intresserade av att se till att de får tillbaka pengarna.

Vad Grinchen inbillar sig att han skulle kunna göra om han lyckades lägga vantarna på den fullmakten förstår jag inte men han är väldigt angelägen om att få den. Idag skickade han återigen sms till Amanda och krävde att hon skulle skicka honom fullmakten. Hon förklarade återigen att hon inte har papperet utan att hon fick det av försäkringskassan för att underteckna det och efter att hon gjort det så skickade hon det i retur. Det är alltså fk som har fullmakten och vill han ha en kopia på den så måste han vända sig till dem för Amanda kan inte ge honom det.

Grinchen skrev att Amanda ska ta kontakt med de advokater som jag anlitat i Österrike för att ‘lösa det hela med underhållet’ och att hon skulle skicka en kopia på fullmakten. Stackars lilla Grinchen… han tror att jag aktivt har sökt upp och anlitat advokater i Österrike och tydligen att jag har haft personlig kontakt med dem. Det funkar inte riktigt så. FN’s barnkonvention reglerar hur det funkar och vad som gäller och eftersom att både Sverige och Österrike har undertecknat denna så gäller barnkonventionen i dessa länder.

I 27:de artikeln står följande i fjärde stycket:

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa indrivning av underhåll för barnet från föräldrar eller andra som har ekonomiskt ansvar för barnet, både inom konventionsstaten och från utlandet. Särskilt i de fall då den person som har det ekonomiska ansvaret för barnet bor i en annan stat än barnet skall konventionsstaterna främja såväl anslutning till internationella överenskommelser eller ingående av sådana överenskommelser som upprättande av andra lämpliga arrangemang.

Så jag, och senare Amanda, har inte behövt göra annat än att underteckna de dokument som myndigheterna skickat till och och sedan har myndigheterna agerat i enlighet med de lagar och förordningar som de lyder under. Myndigheterna, både svenska och österrikiska, jobbar för att Amanda ska få vad hon enligt FN’s barnkonvention har rätt till och som Grinchen är skyldig att ge henne. Jag behöver inte lägga två strån i kors för att se till att han gör rätt för sig utan jag kan sköta mitt, pilla naveln och skratta åt hur jävla stressad han är över att han inte tar sig ur detta.

Grinchen var inte nöjd med Amandas svar utan började dilla om någon domare som skulle ha avslagit första domen om underhåll och krävt att försäkringskassan ska göra en ny utredning. Sedan krävde han än en gång att hon skulle skicka honom fullmakten. Vad domstolar och försäkringskassan inte är överens om skiter vi fullständigt i. Det där är en sak mellan dem och Grinchen, underhållet fastställs av domstol och det blandar vi oss inte i. Underhållet är fastställt, Grinchen provade att stämma Amanda för att slippa betala och dessutom krävde han tillbaka den lilla summa han tvingats betala och ersättning för sina utlägg men domaren avslog hans begäran helt och det lilla utspelet har vi fått kopior på alla papper om så vi vet vad Grinchen påstod och hur det mottogs av domstol.

Grinchen sade sig vilja ha fullmakten för att ‘kunna avsluta det hela’. Jag undrar fortfarande vad han tror sig kunna åstadkomma med en kopia av papperet. Han hotade med att sluta betala underhåll om hon inte skickade honom fullmakten och sa att om hon inte hade varit så girig så kunde hon ha fått betydligt mer pengar.

Amanda förklarade återigen. Hon har inget papper, han kan inte vägra betala underhåll eftersom det gått till indrivning, att underhållet är mellan honom och berörda myndigheter, inte mellan Grinchen och henne personligen. Då började Grinchen skriva om mig och ältade samma gamla uttjatade visa om att det är mitt fel att de inte kunde träffas (så jag tvingade honom att flytta till Stockholm när hon var två år och sedan till Österrike??) och att allt är mitt fel så Amandas tålamod tröt och hon svarade att han var sjuk och att hon inte ville ha med honom att göra och uppmanade honom att inte kontakta henne mer.

Då kunde han tydligen inte fortsätta spela en lite frisk längre. Han började kalla henne Kali och Malin (ett av mina andra namn som var mitt tilltalsnamn när jag var tillsammans med honom). Amanda frågade efter faderskapstestet som han på farsdag krävde skulle göras och skrev att hon hoppades att det skulle visa att hon inte var hans dotter för hon vill inte ha en sådan dåre till far. Hon frågade om löftet om faderskapstest var en lögn som så mycket annat han påstår. Grinchen svarade att han skulle låtsas göra faderskapstestet men han visste inte hur än. ‘Låtsas göra’?? Ska faderskapstestet göras i hans fantasi eller?? Han kan ju ha menat ‘låta göra’ men han skriver ju som en lågstadieelev så det är svårt att greppa vad han egentligen menar ibland.

Sedan började han dilla om pengar som hans föräldrar skulle ha avsatt till Amanda, 200 000 kronor påstod han, men de pengarna skulle hon inte få se om hon inte skickade fullmakten.  Han sa att de pengarna kunde hon använda till att köpa körkort, bil och lägenhet och att detta skulle hon gå miste om. Amanda klippte av honom med att hon hade allt det där, att han inte kunde locka henne med något och att om hon slapp honom i sitt liv så gick hon inte miste om något utan det skulle vara en vinst för henne.

Han fortsatte mala på om att han varit utan inkomst en period och därför borde hans underhållsskuld till henne vara slutbetalt (han har betalat lite drygt 23 000:- till henne under alla hennes 19 år), kallade henne Kali och sa att hon förstört sina barn, att han inte kommer att fortsätta betala om hon inte skickar in fullmakten etc. Då ringde Amanda mig och var ganska förbannad på hans jävla ältande om denna fullmakt. Hon sa att hon var jävligt sugen på att ringa upp honom så han själv fick höra vem som höll i telefonen så han kunde sluta tro att det var mig han sms’ade med och tala om för honom, med hög och sträng röst, att hon inte har den där jävla fullmakten. Jag sa att hon skulle göra som hon kände för och höll med om att han verkade mer än lovligt illa däran mentalt.

Hon hann aldrig ringa för han hade nog samma tanke som hon och ville kontrollera om det var jag som skulle svara i telefonen om han ringde så han ringde henne. Hon svarade och talade om för honom att fullmakten hade hon inte så de måste han kontakta försäkringskassan om, att hon inte är jag, att hon inte vill ha något med honom att göra och att han ska sluta kontakta henne. Sedan slängde hon på luren… eller rättare sagt knäppte bort honom. Det är mycket mindre effektfullt att fetdissa någon i telefonen när man har mobil med knappar eller tuchscreen.

Så då trodde Amanda att allt var frid och fröjd. Äntligen hade han fått höra med egna öron att det inte var jag som svarade på hans sms utan att det var Amanda själv. Eller? Nix, pix. Strax efter att hon knäppt bort honom kom några sms till

Fullmakten finns inte, annars skulle du ha skickat den.
Trevligt att pratas malin.

Har du fattat att du gav bort 200 000.

40 minuter senare…

Inget svar är ju ett svar. Sorry att du förlorade 200 000
Be mamma om 200 000 det är den summa som du förlorade idag.

Han verkar inte kunna bestämma sig för om det är Amanda eller mig han skriver till. Jag funderade på om han verkligen inte fattar att hon och jag geografiskt är 135 mil från varandra så det är tämligen osannolikt att jag ska kunna ha tillgång till hennes telefon. Sedan insåg jag att han förmodligen  inte ens förstår skillnaden mellan Amanda och mig. Han är nog så sjuk och förvirrad just nu att vi stundvis är en och samma person för honom.

Amanda fnös åt pengarna han påstod att hans föräldrar satt av åt henne. Hon skiter fullständigt i hans föräldrars pengar och det hela handlar inte om pengar utan om att för en gångs skull ska tvingas göra något som andra föräldrar gör frivilligt. Ingen kan tvinga honom att älska henne, att engagera sig i henne, att vara en pappa för henne eller något annat av de emotionella och sociala skyldigheter en förälder har mot sina barn men han kan tvingar till att ta sitt ekonomiska ansvar. Så pengar från hans föräldrar har därför inget som helst värde i det sammanhanget för det gör inte att  Grinchen gjort rätt för sig. Dessutom så är vi ganska övertygade om att historien om de pengarna är lika sann som alla andra sagor Grinchen berättat så de Grinchen-slantarna är en valuta som bara är gångbar i Lalaland. Även om det vore riktiga pengar som man kan använda i den riktiga världen där alla friska människor bor, så är den summan inte speciellt stor. Inte så stor att Amanda har någon lust alls att sälja sig för den.

Nu på kvällen har Grinchen fortsatt skicka sms till Amanda med uppmaning om att hon ska skicka fullmakten för att hennes och hans advokater behöver den. Hon kommer inte att svara på hans sms mer. Hon sa till mig att det är märkligt att advokaterna har bett honom skaffa fram fullmakten och inte gått direkt till henne för att be om den, eller till försäkringskassan som är de som har fullmakten. Advokater ska ju vara tillräckligt intelligenta och skolade för att förstå vart man vänder sig för att få tag på den information man önskar… till skillnad från Grinchen som är helt styrd av sina vanföreställningar.

Det är lugnare för Amanda när han har sina depressiva perioder. Under flera månader gör han inget väsen av sig alls och man hinner glömma honom, som den mardröm han är, men sedan kommer han in i en manisk period igen och drabbar henne med sin paranoia och sina vanföreställningar. Stackars Amanda. Jag önskar att ett faderskapstest skulle kunna ge henne några upplyftande nyheter, då hade jag själv krävt ett för många år sedan men nu får Grinchen själv ordna det och stå för den kostnaden om han vill rida vidare på sin mani för jag vet vad testet skulle visa.

Det som glöms i snö

4 juni 2012

Likt en hundlort från ifjol höstas, som tinar fram och värms upp i vårsolen dök han åter igen upp. Näst intill bortglömd men icket desto mindre stinkande och oönskad. Grinchen.

Sedan han attackerade Amanda på fars dag med tomma hot om uteblivet underhåll om inte hon bevisade sitt släktskap med honom genom att sända honom sitt DNA så har vi inte hört av honom. Nu är han tydligen igång igen. I eftermiddags fick Amanda ett konstigt sms från honom där det stod att hon skulle skicka hans telefonnummer till dem. Hon ringde mig för att kolla om jag kunde tänkas veta vilka ‘dem’ han menade och varför hon skulle göra det. Jag sa att han är rubbad, jag vet inte vad han menar men han kan ju också ha skickat till henne av misstag och att meddelandet var tänkt till någon annan.

Hon svarade honom och frågade vad han menade. Han menade att hon skulle kontakta de som hon skickat fullmakten till, fullmakten som ger försäkringskassan rätt att kräva indrivning på skulden som Grinchen nu har till Amanda. Amanda meddelande honom att om han ville ha kontakt med försäkringskassan så fick han gott ta den själv. Han hotade då henne och skrev att om hon ville att han skulle fortsätta betala pengar till henne så skulle hon göra som han sagt. Varför håller han på så?? Vi vet att han inte betalar av egen fri vilja. Skulden drivs in och han slåss för näbbar och klor för att slippa betala. Han vet att vi vet att pengarna dras från honom mot hans godkännande för han har inget annat val än att betala. Det är så en indrivning går till. Ändå fånar han sig och försöker låtsas som att han har kontroll över situationen och har makt att dra in utbetalningarna. Patetiskt.

Amanda skrev att hon har lämnat alla uppgifter vi har om honom till försäkringskassan, att han får kontakta dem själv om han vill dem något och att hur han än gör så kommer hon att fortsätta få sina pengar för det är inget han själv styr över. Han svarade med att fråga henne vad hon ville uppnå med det sms’et. Men herregud, det var ju han som började, han som skickade första meddelandet, han som kräver att hon ska göra meningslösa saker och hotar med att dra in underhållet annars. Vad fan vill han uppnå med det??

 

Jag är under attack

18 april 2012

Ja, jag vet, detta är en skitsak men det håller på att vara lite mycket av den vara för att jag ska tycka att det är helt slumpmässiga händelser. Jag har full förståelse för att en person någon enstaka gång misslyckas med att spola men, seriöst, hur ofta händer det? Det är något man råkar ut för några enstaka gånger i livet kanske. Hur stor är sannolikheten för att en specifik person ska råka komma in på en toalett flera gånger under en kortare tidsperiod och finna toaletten ospolad? Med bajs i?? Utan papper??! Det känns som att det borde vara troligare att man träffas av blixten eller vann på lotto.

Ändå är detta något som hänt mig nu flera gånger på olika platser. Första gången var för ganska precis en månad sedan. Jag gick in på toaletten i en av de sex korridorerna på mitt jobb. I toaletten låg en korv och flinade åt mig. Jag har inga bildbevis för detta så ni får tro mitt ord.

Andra gånger var på toaletten på Maxi den 1 april. Där hade det nog gjorts försök att spola men utan tillfredsställande resultat.

Tredje gången jag råkade ut för detta var några dagar senare, den 4 april. I en annan korridor på jobbet låg en bajs och väntade på mig när jag intet ont anande uppsökte faciliteten för att pudra näsan. Ingen papper, bara en bajs. Jag studerade den för att se om jag kunde se några tecken på vems det var. Eventuellt hade den släppts av någon som ätit en fettrik måltid eller har en något dysfunktionell gallfunktion för den var lite gulaktig. Vi dryftade detta makabra fynd under kafferasten sedan och en kollega föreslog att avsaknaden av papper kunde indikera att toaletten visst spolats fast otillräckligt så att dessa bajspluttar fastnat i kröken efter vattenlåset och sedan glidit tillbaka ner i skålen. Så kan det kanske ha gått till.

Fjärde gången var igår. Än en gång, intet ont anande, gick jag på toaletten. Denna gång gick jag till en helt annan korridor, på en annan våning på jobbet. Locket var inte nedfällt och i vattnet låg en bajs och vaggade förnöjsamt. Inget papper i sikte.

Jag förstår inte. Varför just jag? Detta kan inte vara en slump, det måste vara riktat mot just mig. Jag kan inte annat än betrakta detta som attentat riktade mot mig som person. Men varför? Vem vill mig så illa? Jag rannsakade mig själv och funderade på vem eller vad som kan ligga bakom denna konspiration mot mig. Så kom jag på det! Här i bloggen har jag under kort tid avslöjat två omfattande konspirationsteorier. Den ena var som socialdemokraterna – att Juholt var ett väl genomtänkt pr-trick i syfte att göra Löfven omåttligt populär utan att han skulle behöva jobba för det. Detta skrev jag om den 16 mars, alltså i samma veva som jag utsattes för första attentatet.

Den andra terrorcellen som jag kan misstänka är Svenska Ishockeyförbundet. Jag skrev visserligen inte om min teori om att alla hockeymatcher är uppgjorda i förväg, av ekonomiska skäl, förrän ganska nyss, den 15 april, men jag har länge haft detta på känn och dryftat mina teorier med en del personer så det är inget som varit okänt.

Så tydligen finns det starka krafter där ute som betraktar mig som ett allvarligt hot som måste chockas och äcklas till tystnad. Det verkar också som att det finns en lejd bajsare på mitt jobb, en sk. hit-pooper. Men det ska ni veta, jag låter mig inte skrämmas till tystnad! Sanningen skall segra!

Blir det nödvändigt kommer jag att vända mig till media med detta. Om det skulle hända mig något så kommer information att sändas till Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Uppdrag granskning och Svenska proktologsamfundet! Jag tar ingen skit!!

1 april

4 april

17 april

Amen va’ faan?!

1 april 2012

Som så många gånger förr handlade jag på Maxi idag och som så många gånger förr behövde jag låna toaletten. Jag tror att det är min motvilja att gå på dass där som gör att blåsan börjar protestera så snart jag kommit in i lokalen… I alla fall så klev jag in på dass och en massiv bajsstank slog emot mig. Jag har berättat på jobbet om toaletterna på Maxi och en kollega hade detta i bakhuvudet när han en gång stegade in på en av Maxis toaletter. Han berättade sedan för mig om sin upplevelse. ”Det var som att gå in på ett utedass” sa han. Idag hann jag tänka att det är förbannat märkligt att det ska lukta så otroligt mycket urin och avföring på dessa toaletter när de städas varje dag. Hur går det till egentligen? Det borde ju inte kunna börja lukta så jäkligt om toaletterna bara städas någorlunda varje dag.

Jag hann inte längre i min tanke för sedan tände jag lyset och skådade toalettstolen. Förklaringen till stanken fanns där. Toan hade haft besök av en tidig humanoid, troligen den felande länken (med betoning på felande) mellan apa och människa. Eventuellt kan det ha varit en ännu tidigare och primitivare humanoid eftersom varelsen uppenbarligen inte har utvecklat förmåga att använda redskap så som toalettborste. Detta måste vara ett unikt exemplar och det är inte svårt att se varför denna art dog ut för uppenbarligen led de av dålig matsmältning (genetiskt?) och hade sprutdiarré.

Herrejösses… Jag fotade dessa spår efter den hittills okända förhistoriska människosläktingen innan jag gick till handikapptoaletten istället. Det är bedrövligt hur folk lämnar efter sig.

Och på tal om primitiva varelser med outvecklade pannlober så samlade jag ihop post som blivit liggande på köksbordet och sorterade dem och kastade det som kunde kastas. I röran hittade jag senaste beskedet från försäkringskassan om underhållet till Amanda. Jag förde in siffrorna i diagrammet vi har för att hålla koll på hur Grinchens skuld utvecklar sig. Om man räknar bort de 1273 kronorna som fk betalar och som han blir skyldig dem istället för Amanda så ska han varje månad betala 1527 kronor som går direkt till Amanda. Det lyckas han inte alltid med och eftersom det gick många år innan han betalade något alls så har hans skuld till Amanda bara vuxit. Några månader har han lyckats betala mer än 1527:- och då har skulden minskat men för det mesta betalar han mindre än 1527 (alltså 2800:- som han enligt dom ska betala per månad) och då växer skulden.

Jag pillrade ihop ett diagram för att grafiskt visa hur det ser ut i dagsläge.
* Den blå prickade linjen är hur mycket han totalt ska betala utöver de 1273:- i underhållsstöd som fk betalar (som Grinchen betalar fk eller blir skyldig fk). Han ska betala tills Amanda har gått ut gymnasiet så totalt från det datum som fk beslutade att han skulle börja betala, 1 juli 2004, till han inte längre behöver betala underhåll längre blir 144192:-.
* Den blå, heldragna linjen visar när han började betala och i vilken takt han har betalat av. När den når samma nivå som den prickade så har han betalat av hela skulden.
* Den röda linjen visar hur mycket han har kvar på skulden. Det optimala vore att den gick stadigt neråt men eftersom att han inte sköter sina avbetalningar så svajar den och går upp ibland också.

Hittills har han lyckats betala av 14,7% av sin skuld till Amanda. Jag har ingen aning om han är skyldig fk en jäkla massa också eller om han betalat sin skuld till dem. Har han betalat i samma takt på skulden till fk så är han skyldig dem kring 100000:- nu. Med tanke på hur han kämpat för att slippa betala underhåll överhuvudtaget så är det troligt att han har en stor skuld hos fk också. Jag räknade på hur mycket han har betalat i snitt till Amanda sedan han började betala (eller rättare sagt, sedan skulden gått till indrivning) och fortsätter han betala i samma takt så gör han sin sista inbetalning till Amanda i februari 2018. Då har jag inte räknat med någon ränta så det blir nog åtskilliga månader till med den.

Det är så jäkla ironiskt. Grinchen säger sig hata mig över allt annat och vill inte ha något att göra med mig. Amanda vill han inte heller veta av så länge hon inte accepterar att han pratar skit om mig med henne. Om han hade skött sina betalningar som normala, ansvarstagande fäder och inte kämpat med näbbar och klor i flera år för att slippa betala överhuvudtaget, så hade han inte behövt tänka på någon av oss alls mer efter juni i år. Men nu påminns han om oss varje månad och eventuellt tvingas han leva på existensminimum i många år till. Tanken på detta ger mig inget annat än en enorm känsla av tillfredsställelse. Som man bäddar… ;-)

 

Veckans utbrott

28 mars 2012

Ett utbrott per vecka för att hålla blodtrycket uppe, låter väl rimligt och hälsosamt? Efter att ha läxat upp Skamligabanken för en vecka sedan så var det SAS tur att få sig en avhyvling idag.

De kriterier jag skulle läsa och förstå var att resa bara kan avbokas om följande kriterier uppfylls: 1. Resan är bokad via SAS hemsida eller via SAS Kundtjänst. 2. Utresan inte sker inom 2 dagar. 3. Resan är bokad för mer än 24 timmar sedan. Alla kriterier uppfylldes.

Amanda ska komma hem över påsklovet och jag bokade en tur- och returresa den 27 februari. Hon skulle flyga hit den 30 mars och hem den 9 april. Nu har hon fått strul med bilen så vi bestämde att hon skulle köra hem den och flyga tillbaka. Jag tvivlade på att vi skulle få något tillbaka om vi avbokade resan upp men jag gick in på SAS hemsida för att se vad som stod. Döm om min förvåning när jag hittade ett formulär (se bilden) där man kunde avboka, enkelt och smidigt. Jag knappade in allt och angav att det var utresan som skulle avbokas och när jag klickade på ‘Skicka’ fick jag bekräftat att resan hade avbokats och att SAS skulle kontakta mig inom 24 timmar.

När det hade gått 28 timmar utan att jag fått minsta lilla meddelande från SAS började jag ana oråd. Jag knappade mig in på bokningen på hemsidan för att se att utresan verkligen var avbokad och hittade då inga uppgifter varken utresa eller hemresa. Så jag ringde till SAS för att kolla vad som hade hänt.

Först pratade jag med kundtjänst som hänvisade mig till ett annat nummer. Det gick till återbetalningskontoret tydligen… Där fick jag veta att en tur- och returresa som bokats vid ett och samma tillfälle inte kan avbokas delvis via hemsidan och därför var hela resan avbokad. ”Du fick väl en bekräftelse på att resan blivit avbokad?” frågade kvinnan. Ja, men jag utgick från att det var det jag bockat för som hade avbokats, inte hela jävla resan och om det inte går att avboka bara den ena vägen så varför ända in i helvetet finns de alternativen i formuläret där man avbokar resan då?!! Det kunde inte hon svara på men hon sa att man måste ringa kundtjänst om man vill ändra något i en tur- och returresa. Och varför framgår inte det av hemsidan då?!!

Kvinnan på återbetalningskontoret kunde inte svara på det för hon jobbade ju på återbetalningskontoret och inte på webbkontoret så hon kunde inte svara på vad som stod på hemsidan. Därför kopplade hon mig till webbkontoret. Kvinnan där kunde inte heller säga vad som stod på hemsidan och hon kunde definitivt inte hjälpa mig med det jag ville ha hjälp med – att få tillbaka Amandas hemresa som felaktigt avbokats för det är de i kundtjänst som skulle ha fixat det. Suck! Hon sa i alla fall att hon skulle leta reda på min avbokning för att se vad som blivit fel och när hon hittat den skulle hon höra av sig. Innan 15.00 lovade hon att ringa.

Inte fan ringde hon. Kl. 15.30 ringde jag till kundtjänst igen och nu hade jag många arga ord att säga. Jag fick veta att de skulle höra av sig inom 24 timmar vilket inte skedde. Jag avbokade en utresa men allt avbokas men det framgår inte alls på hemsidan. Sedan får jag sedan veta att det inte går att avboka ena vägen via hemsidan utan man måste ringa kundtjänst så varför ända i helvetet står det inte på hemsidan och varför ända in i samma jävla helvete kan man på hemsidan välja vilken resa man vill avboka när det ändå inte går att avboka annat än hela resan via hemsidan?!! Jävla puckoföretag med dito hemsida!! De har höjt priset som fan på resorna senaste året och höjningen har tydligen kompenserats av en sänkt servicegrad för de ringer ju inte tillbaka som de lovat heller!!

Nu hade jag tydligen fått tag på en nyanställd eller vikarie som ännu inte blivit för bekväm av sig eller trött på sitt jobb för hon ringde runt lite och, vips, så hade vi fått tillbaka Amandas hemresa igen. Så nu är det än en gång bevisat – med vänlighet kan man komma långt men med lite temprament och skarpa ord kan man komma hur långt som helst.