Jag har fått pengar… tydligen. Drygt 56 000:-. Jag fick ett papper om det och jag uppmanades tala om hur och när jag vill ha pengarna. Det är genom jobbet vi fått dessa, som en bonus i form av fonder eller vad det är. Jag förstår mig inte på pengar, är ’ekonomisk analfabet’ så jag trillar ut ur samtalet så fort man pratar fonder, vinstandelar, räntor, aktier, sparformer etc.
Hur som haver så kan jag välja att låta pengarna ligga kvar till 2015 och plocka ut allt då eller ta ut en del varje år. Nästa år kan jag ta ut nästan hälften men jag var inte så sugen på det. Man skattar på det så att i praktiken så får jag netto inte mer än en vanlig lön och dessutom den lägre lönen, som om jag inte jobbat skift, så jag tänkte att det skulle vara roligare att vänta tills det blir som att få trippel lön istället för dubbel lön. Gregory tycker att jag ska ta ut pengarna eftersom, det finns hål att stoppa dem i. Jo, det är sant så det lutar väl åt att det blir så.
En som inte har fått pengar är Amanda. I somras gjorde Grinchen klart för henne att han skulle betala 400 euro till henne varje månad i minst fem år, och jag citerar;
[…] jag har aldrig haft något emot att betala något till dig! Jag ville inte att det skulle komma i i din mammas häder! Men nu kan du räkna med att jag skickar 400€ dom närmaste 5 åren.
[…] men som jag skrev du kommer att få pengar dom närmaste 5-6 åren av mig!
Det han lovar stämmer inte med vad han i praktiken betalar. Han började betala underhåll i år och har gjort fem inbetalningar totalt. I snitt har han betalat en hundring mindre än han skulle ha gjort de månader han har betalat. Hälften av alla månader har han inte gjort någon inbetalning alls och denna månad var en sådan. Amanda får inbetalningsavierna hit och jag meddelar henne hur mycket pengar som kommer att sättas in på hennes konto. När jag berättade att Grinchen inte betalat något denna månad frågade hon varför? Tja, varför? Hur ska jag veta varför han inte betalat? Jag svarade att han antagligen tycker att han behöver pengarna bättre än hon. Det var väl det mest diplomatiska svar jag kunde ge men det hade nog inte spelat någon roll vad jag svarat för Amanda kunde nog inte blivit mer förbannad på honom för att han ljugit och inte gör rätt för sig som förälder, varken moraliskt eller ekonomiskt och har aldrig visat någon vilja att göra det under de senaste dryga 18 åren. Jag sa att hon får kontakta honom och fråga om hon vill ha ett förklaring men det lät inte som hon var så sugen på att ha någon kontakt alls med honom.
Det hade varit intressant att höra hans förklaring. Antingen så är det mitt fel på något sätt, jag kanske har kapat kontot han satt in pengarna på och stulit dem eller så har jag förföljt honom på ett mentalt plan så han blivit inkapabel att göra inbetalningen. Eller så är det helt enkelt en lögn jag har hittat på, att han aldrig har lovat att han ska betala det han är skyldig Amanda och det är lögn att han skrivit det och trots att Amanda skulle kunna plocka fram meddelandet han skickat där det står så skulle han förneka att han skrivit det. Oavsett vad han har för ursäkt så är det förmodligen mitt fel på ett eller annat sätt. Han själv har säkerligen ingen skuld i att Amanda inte får sina pengar för han är alltid ett oskyldigt offer för omständigheterna.
Överraskningar av det slaget drabbade aldrig mig under de 25 åren jag jobbade åt landstinget. I det fallet är landstinget konsekvent, överraskningar ska vara negativa för den som ska överraskas.
Det var väl ingen större överraskning egentligen. Jag har fått information om dessa pengar förr och hur mycket som företaget satt av och när men eftersom pengarna var låsta flera år så har jag inte funderat på dem så mycket utan i princip glömt dem. Landstinget har ju fruktansvärt dåliga förmåner och bonusar. Gnällspikarna på jobbet skulle prova jobba för landstinget ett tag så skulle de nog inte klaga så mycket på hur vi har det på jobbet sedan. /Kali