Kalis cyberhem

Grinchen blir allt mer liv sin mor, som han ironiskt nog avskyr och tagit avstånd från. Precis som hon gnäller han nu över påhittade skador för att få omgivningen medömkan och sympati. Han påstår sig ha kronisk värk i höften efter att ha ådragit sig en höftfraktur och whiplashskada i en bilolycka när han var 19 år. Det var alltså året då Amanda föddes och jag hade ganska god koll på vad han hade för sig. Förutom att jag träffade honom någorlunda regelbundet om än sällan så berättade vänner och bekanta om han setts ute på krogen eller annat och han var en flitig besökare av pub och krog på den tiden i alla fall. Inte en gång har jag hört något om att han skulle ha suttit i rullstol eller gått med kryckor. Bryter man höften blir man nästan alltid opererad och konvalescensen är några månader. Han själv borde ha använt en sådan allvarlig skada som ursäkt för att slippa träffa Amanda med tanke på alla andra ursäkter han tog till som var sämre än var en bruten höft hade varit. Jag bodde trots allt 48 trappsteg upp i ett hus utan hiss.

Som han skrivit så låter det som att han har whiplashskadan i höften. Han uttrycker sig jäkligt dåligt så det kan ju vara en missuppfattning av mig men å andra sidan så kan det vara precis vad han menar. Hans mor försökte övertyga mig om att hon hade diskbråck i fötterna så varför inte en whiplash i höften?

Han har visserligen inte någon av sina familjemedlemmar som vänner på fejjan (han har ju ’gjort slut’ med dem) men han har några enstaka vänner som kände honom på den tiden också. Är han inte rädd att någon av dem ska skriva och påpeka att det han påstår inte är sant? Det skulle ju i så fall skämma ut honom inför alla hans facebookvänner. Så vad är man om man ljuger på det viset om en sådan sak? Attentionwhore eller sjuk?

Jag tänker på mörkrädda män som gömmer sig i ljuset och kastar långa skuggor. De mörkrädda män som skapat ett ljus av sitt eget klenmod, ett kallt sken av förspeglad insikt och auktoritet. Men mörkrädda män med ljuset i ryggen och långa skuggor är inget mer än små människor som aldrig kommer att känna någon värme från varken det döda ljus de har skapat för sig själva eller den omgivning de överskuggar.

Jag tänker på mörkrädda män som gömmer sig i ljuset. Vem tänker jag på? 😉

Tyvärr verkar det som om många människor först och främst kräver vad de har rätt till istället för att fundera på vad de egentligen är i behov av. Har man rätt att kräma ur samhället en tjänst eller en slant så gör man det även om dessa resurser var menade för sådana som begränsas på ett eller annat sätt om de inte får en viss hjälp. Resurserna fördelas på fler vilket betyder att de som verkligen behöver får mindre av kakan när de som inte har lika stort behov kräver sin rätt. Detta ser man inom vården, vilket jag skrivit om förr, och också när det handlar om att ta del av vårt lands skyddsnät för de ekonomiskt svagare.

Håkan Juholt har visat prov på denna egoistiska mentalitet som jag tycker blir allt vanligare. Han har sökt bidrag för dubbelt boende och fått detta bidrag under fyra år. Sitter man i riksdagen har man rätt till ett sådant bidrag och Juholt har krävt sin rätt. Han har också gått ett steg längre och fifflat till sig dubbelt bidrag. Sedan han blev socialdemokraternas partiledare har han haft en månadslön på 144 000 kronor. Med en sådan månadslön borde man avstå detta bostadsbidrag för man har sannerligen inget behov av det.

Det är riksdagen som betalat detta bostadsbidrag. Riksdagen producerar inget, deras verksamhet genererar alltså inga pengar så de pengar som Juholt har krävt för att få sin hyra betalt är pengar som du och jag jobbat ihop – skattepengar. Många människor i vårt land har åsikter om att de exempelvis vill minska invandringen för att för mycket av deras surt förvärvade skattepengar går till de bidrag som invandrare får. Personligen är jag inte så jävla intresserad av att betala bostadsbidrag för någon som på två månader tjänar vad som för mig nästan är en årslön. Det rimliga vore väl att han hjälper mig med mina boendekostnader istället eftersom han tjänar ca 500% mer än vad jag gör.

Sossarnas partiprogram inleds med orden:

Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.

Bullshit!! Hur solidarisk samhällsmedborgare är man om man kräver bostadsbidrag trots att man har en inkomst på 1,7 mille per år?? Att han fifflat med bidraget är illa men jag reagerar mest över att en med den inkomsten kan ha fräckheten att alls kräva bidrag. Demokrati verkar de inte heller vara så intresserade av. Juholt och Ohly hoppade av en partiledardebatt i tv-programmet Agenda eftersom att Sverigedemokraterna skulle delta. Man må tycka vad man vill om Sd men faktum är att de är demokratiskt folkvalda in i riksdagen och att inte acceptera detta är att vara odemokratisk. ’Demokrati’ betyder ordagrant ’folkstyre’ och fler personer röstade på Sd (5,7%) i riksdagsvalet än på Vänsterpartiet (5,6%) och Kristdemokraterna (5,6%). Alltså betyder det att folket, de som Juholt vill företräda, har mer förtroende för Sd än för både v och kd. Hur i helvetet kan man då vägra delta i en debatt med detta parti och säga sig vara demokratisk?? Demokrati accepteras tydligen bara så läge folket vill samma sak som socialdemokraterna och det är, fan i mig, inte demokrati!

Sossarna har under flera år skjutit sig i foten upprepade gånger. Hade de haft bättre omdöme när de valt sina senaste två partiledare så hade de haft större chans att få styra Sverige igen. Man kan inte vinna ett van när man valt en galjonsfigur som folket inte har förtroende för och det sa jag redan när Sahlin blev partiordförande. Valet gick som de gick då också. Nu har de ytterligare ett stolpskott. Det forna arbetarpartiet behöver en rejäl partiledare med hyfs och vanligt bondförnuft som arbetarklassen (eller vad man ska kalla vanligt folk i Sverige) kan relatera till. Inte en fifflare, en arrogant skitstövel som vill roffa åt sig så mycket som möjligt från kakan och sko sig på andras bekostnad. Som politiker bör man leva som man förväntar sig att folket man vill leda ska leva. Vill sossarna att svenskarna ska utnyttja samhället till max så att resurserna utarmas och inte räcker till för de svaga som inte har kraft att vrida ur skurtrasan till sista droppen för egen vinnings skull? Kicka skitstöveln Juholt!

Förövrigt måste jag påpeka att jag skiter fullständigt i politik.

Förlåt.

Det räcker inte för mig. Har någon betett sig klumpigt mot mig så kommer inte ordet ’förlåt’ att stryka ett streck över det som hänt. Jag säger sällan förlåt. När det gäller småsaker som att ofrivilligt ha stött till någon eller någon annan liten skitsak så säger jag ’förlåt’ eller ’ursäkta’ men om det är en större sak så vill jag istället ge en förklaring till varför det blev som det blev. Detta gör jag för att jag själv inte kan förlåta något som en annan gjort om denne inte tänkt över det som hänt och är på det klara med vad han eller hon gjort eller tänkt som lett till den situation eller händelse som personen vill få förlåtelse för. Om personen bara slänger ur sig ett ord, ’förlåt’, utan att verka förstå sin egen de i det hela så finns det ju absolut inget som säger att personen är ångerfull och inte kommer att göra om samma sak igen. Är det möjligt att det händer igen eller om personen inte är ångerfull så är det, i min mening, lönlöst att förlåta något.

Detta har ställt till det för mig. När jag har förklarat mina dumheter har jag blivit beskylld för att komma med undanflykter och därmed inte tagit ansvar för vad jag gjort. För att kunna ta ansvar för något så måste man förstå det så hur kan man påstå att någon som försöker visa att han eller hon förstod situationen och sin egen roll försöker slippa ta ansvar? När jag inte förlåtit efter att någon sagt ’förlåt’ utan istället krävt en förklaring så har jag fått fan för att jag är elak som inte förlåter utan istället vill plåga den som utsatt mig för oförrätter. Egentligen ironiskt men ett antal gånger har jag blivit rätt ordentligt kränkt och sedan har jag förväntats be om ursäkt för att den som kränkte mig blev ledsen av att jag blev arg och inte accepterade ett simpelt ’förlåt’. Då jag vägrat be om ursäkt för att jag inte lättvindigt förlåter har jag blivit stämplad som en elak jävel som förtjänade den kränkning jag blivit utsatt för. Som om jag ska be om ursäkt för att den som sparkat på mig fick ont i foten? Kommer icket att ske. Att tro sig vara, och dessutom kräva att få bli, fri från all skuld i och med att man yttrat ett ord är väl, om något, ovilja att ta ansvar??

Tydligen får man syndernas förlåtelse bara man ber Gud som det oavsett hur många dumheter man gjort tidigare och även om man upprepar sina dumheter efter man bett om förlåtelse så blir man förlåten… bara man ber om det. Praktiskt men det funkar inte på mig så Gud är jag inte. För mig är inte ’förlåt’ ett magiskt ord som trollar bort allt eventuellt bagage och gör saker och ting ogjorda. Jag vill resonera om saker som hänt istället för att sopa dem under en inte alltid så äkta förlåt-matta. Ofta så verkar det som att ’förlåt’ mer är riktat till sig själv än till den andre eftersom den som säger det mest ångrar att han eller hon blev påkommen med att göra dumheter och inte egentligen ångrar dumheten i sig. ”Förlåt mig (själv för att jag var så klumpig att jag blev upptäckt)”.

Det finns undantag. Personer jag ogillar och inte vill ha något att göra med vill jag inte ha någon förklaring av. Ett kort ’förlåt’ istället för en lång förklaring är då bättre för det betyder att jag inte behöver prata med människan mer än nödvändigt. Däremot kräver jag ingen ursäkt av dem utan uppskattar mer att de låter mig vara.

Så är du Gud eller en elak jävel?

Vi har en vattenförening här i byn och varannan månad skickar jag ett mail, där jag talar om vad vattenmätaren visar, till den som skickar ut fakturorna När vi flyttade hit så hade vi en vattenförbrukning på ca 23 kubikmeter på två månader. Tydligen så förbrukade tanten som bodde här innan samma mängd ungefär. Det blir 138 kubik per år och normal vattenförbrukning för ett hushåll ligger på 130-170 kubikmeter per år så det är ju inget att orda om.

I början var jag livrädd för att kostnaderna för vatten skulle skena iväg för som vi har bott tidigare så har vi aldrig behövt bry oss om hur mycket vatten, eller ens varmvatten, vi använt. Jag var som en hök på ungarna och tjatade på dem om att inte spola en droppe mer än nödvändigt. Efter första fakturan så insåg jag att vattnet kostar inte många kronor per kubikmeter så jag behövde inte vara så hysterisk som jag var.

Under åren så har vi förbrukat allt mer vatten. Först gled vi upp mot 30 kubikmeter och låg där länge. I somras hände det något för helt plötslig låg vattenförbrukningen uppe och nosade på 50 kubik. Först funderade jag på om det kunde bero på att grannarna, som har sina sommarstugor i närheten, kopplade in sig på mitt vatten och att det blivit något fel så att jag betalar deras vatten också. Men det stämmer inte för de har kopplat in sig före min vattenmätare så deras förbrukning borde inte synas på min mätare. Då började jag misstänka att vi hade ett läckage någonstans och det vill vi inte ha! Jag kan tänka mig trevligare saker att åtgärda än en mögligt, fuktskadad källare. Vi sökte tecken på läcka men hittade inget men jag har fortsatt hålla koll på vattenförbrukningen.

Nu undrar jag om jag inte hittat orsaken till den ökade vattenförbrukningen ändå. Den senaste tiden har vi använt vattnet som vi brukar men ändå inte använt mer än lite drygt 0,4 kubik per dag vilket skulle göra ca 25 kubik på en tvåmånadersperiod och 150 kubik per år vilket är normal förbrukning. Och vad är då skillnaden nu mot för i somras då vattenförbrukningen var nästan den dubbla? Jo, Amanda är inte hemma. Hon brukar ta långa bad och fylla badkaret, ligga och jäsa tills vattnet är kallt, fylla på med nytt, varmt vatten osv. Framför allt syns det på elräkningen för varmvatten kostar. Bilarna tvättas oftare på sommaren också vilket förmodligen gjort sitt också men de får nöja sig med kallt vatten så det kostar inte så mycket.

Nu har Amanda flyttat från internatet och hyr en lägenhet i en privatbostad av en tant (som hon kallade hyresvärdinnan men jag har just upptäckt att denna ’tant’ är 45 år). Jag undrar om ’tanten’ kommer att få spader när hon ser hur hög den nya vattenförbrukningen blir nu.

Boppers är bra, kolgrillad kalvytterfilé är gott och födelsedagsbarnet är numera ett år äldre. Timothy var lite avis när han fick veta vilket band som uppträdde. Scandic har sköna sängar men vad fan är det de hänger på väggarna?? Man vill släcka lyset och dra täcket över huvudet men frågan är om man vågar sova när det sista man sett är denna tavla på väggen vid sängen:

Tavla på hotellrum på Plaza i Umeå

Den föreställer ett avhugget huvud och till höger om det får man se en soldat som står lätt böjd över den huvudlösa, döda kroppen medan två andra personer i bakgrunden lägger ner (eller plockar upp, vad vet jag) huvudet i en tunna. Jag tyckte att det var en väldigt märklig tavla att ha på ett hotellrum. Jag undrar om den som valde konsten var missnöjd med sin uppdragsgivare.

Snart ska jag åka och lämna Lungan till hans nya ägare och sedan är det bara Killer kvar av kattungarna. Förhoppningsvis kommer någon att vilja ha honom så småningom också och när han har flyttat är har jag hälften så många katter som jag hade som mest, ’bara’ fyra stycken.

Killer – en katt i behov av nytt hem

Om man böjer en normal kattsvans så blir den en ögla och ser ut som kroken på en galge ungefär. Lycka (kattungen som tidigare gick under namnet Fläckis) har en svans som inte är som de andra kattungarnas. Redan när hon föddes kände jag en liten knöl på svansen. Knölen är kvar och har blivit större men i och för sig har ju svansen blivit större också fast jag började oroa mig för att det var en tumör eller något otrevligt. Jag undersökte svansen och Lycka verkade inte ha ont i den, vilket ju är huvudsaken. Jag böjde den hit och dit och upptäckte att den inte blir som en krok utan man kan vika ner svanstippen så den ligger platt bakåt mot svansen. Svansen är av helt enkelt! Jag undrar om hon har lyckats bryta svansen medan hon var ett litet kissebebisfoster eller om hon har någon medfödd defekt på någon av kotorna i svansen. Det ser väldigt underligt ut i alla fall.

Efter man böjt på svansen så rätar den inte ut sig utan har en tydlig ’knix’.

Men söt är hon. Här ler hon tillsammans med Lungan.

… men inte här. När jag kollar min besöksstatistik så ser jag att många besökare har hamnat på min sida efter att de googlat på ordet ’nakenfoton’. De måste bli hemskt besvikna när de trillar in här. Jag har skrivit ett inlägg som hette Nakenfoton men det var en reflektion över nakenfoton och inga bilder med något naket. Jag har nämnt nakenfoton i ett inlägg som hette ’Foton – naket, porrigt, sexigt eller bara pinsamt i efterhand?’ där jag skriver om att man ska tänka sig för många gånger innan man lägger ut foton av sig själv på nätet. Där finns faktiskt en nakenbild av mig (den här intill) men den visar inte speciellt mycket och är inte särskilt erotisk… om man inte eventuellt är nekrofil.

Det enda ’snuskfoto’ som finns på min blogg är ett foto av en pillesnopp i stram givakt som jag fick skickat till mig av någon galning från dejtingträsket. Strax innan han skickade det fotot hade han skickat ett foto av sina läppar. Mysko raggningstrick… kan inte tänka mig att det någonsin kan lyckas.

Men hur som haver – nej, det finns inga nakenfoton som kan vara av intresse för någon på den här sidan. Är det nakenfoton, oavsett om det är konstnärliga, erotiska eller porriga nakenfoton, du söker så googla vidare. Det finns massor av nakenfoton på nätet men inte på den här sidan.

När jag gick utanför dörren på septembers första dag var det överraskande kallt. Termometern visade inte kallare än dagen innan men det kändes ändå mycket kallare. Så jag vände om in för att hämta en varmare jacka till Kroken. Inte för att jag tror att hon skulle frysa i den fleecejacka hon hade utan mest för att inte någon dagisfröken skulle ge mig onda ögat för att jag inte har förstånd att klä på ungen.

En kollega till mig har barn i dagisåldern och hon har berättat att barnen har berättat otroliga historier om vad som händer på dagis. Även dagispersonalen hade fått höra en del spektakulära historier om vad som hände hemma så min kollega kom överens med dagispersonalen om att om de trodde hälften av vad barnen berättade så skulle hon också bara tro på hälften av vad hon fick höra.

En annan kollega berättade en dagisrelaterad sak som hon fått höra. Jag vet inte om hon känner den dagisfröken som haft dialogen eller om hon hört det på annat sätt men hur som haver var det ett barn på dagis som berättade att han (eller hon, jag vet faktiskt inte) skulle få åka taxi kommande helg. Föräldrarna skulle på fest och taxi skulle tas hem från festen sedan. Barnet hade aldrig åkt taxi och såg mycket fram emot detta äventyr. Helgen kom och gick och barnet var åter på dagis. Fröken frågade om det var kul att åka taxi och barnet svarade ”Vi åkte inte taxi. Vi åkte småvägarna istället.”
Oops…