Kalis cyberhem

Gregory och jag har ett litet företag som bland annat gör hemsidor. Idag gick jag igenom besöksstatistiken för en webbsida som tillhör en kund och upptäckte att ett antal bloggare ’lånat’ foton från hennes webbplats genom att hotlinka dem. Jag bytte ut de foton som de använt mot bilden här bredvid. Jag är snäll, jag kunde ha sett till att de debiterats en större summa pengar för att de använt bilderna utan att fråga om lov. Jag känner dock att jag måste bli striktare med detta och hålla bättre koll på om mina kunders material används olovligt.

I princip allt material är skyddat av upphovsrätten. Foton, bilder, teckningar, texter, allt har skapats av någon som äger upphovsrätten till det. Upphovsrättet gäller automatisk utan att man behöver ange att materialet är upphovsrättsskyddat och de flesta länder har skrivit på avtal om automatiskt upphovsrättsskydd. Material får inte kopieras fritt förrän 50 år efter upphovsmannens framställde det. Som upphovsman behöver man inte ange vem som har upphovsrätten utan det är upp till den som vill använda materialet att leta rätt på upphovsmannen och ta kontakt med denne för att fråga om lov att använda det. Om ingen upphovsman kan hittas får man inte under några omständigheter använda materialet på något sätt.

Så det är alltså inte fritt att kopiera och använda bilder, texter eller material som finns på nätet. Den som skapat materialet äger rättigheterna och det betyder att den personen eller företaget bestämmer hur materialet ska distribueras. Så om man hittar en bild på t.ex aftonbladet.se och vill publicera den på webbsida eller blogg så får man inte göra det utan att först be Aftonbladet om lov att göra det och sedan följa de krav de har (t.ex att länka till ursprungsbilden, ange fotograf, källa etc.) ifall de godkänner detta (vilket de förmodligen inte skulle godkänna).

Om man använder materiel som ägs av någon annan så kan de helt sonika skicka dig en faktura och debitera dig för att du använder något som de äger och du har inget annat val än att betala eller hamna i domstol anklagad för brott mot upphovsrätten.

Så kallad hotlinking är inte heller tillåtet. Hotlinking är när man publicerar en bild på sin hemsida eller blogg genom att länka in den. Det ser då ut som att bilden ligger på den egna sidan men egentligen ligger den på någon annans sida. Detta stjäl bandbredd från den som har bilden på sin sida och eftersom man betalar efter den bandbredd man har så kan det innebära en ökad kostnad för den man ’lånat’ bilden av. Det är tillåtet att länka till en annan bild genom att lägga ut en textlänk eller liknande som tar besökaren till bildens ursprungsplats men det är alltså inte tillåtet att publicera annans bild på sin egen sida.

Hur kan det gå? Jo, om du har en privat hemsida eller blogg och ’lånar’ ett foto så är rekommendationerna (enligt Bildleverantörernas förening) att upphovsmannen, i det här fallet fotografen, ska kräva 690:- av dig för att du använt fotot. Om fotografens namn är utelämnat på din hemsida eller blogg så är rekommendationen att fotografen ska kräva dig på 1 380:-. Förutom det kan fotografen lägga på ett påslag som är 10% av ett basbelopp (vilket nu är 4 280:-) så du kan krävas på 5 660:- för att du använt ett foto i din blogg utan att be om lov först. Och förmodligen är du en privatperson som ska betala moms på det också så då blir det 7 075:- du ska punga ut med. Är det värt det?

De summor jag angett här ovan är den lägsta ersättningen upphovsmannen har rätt att kräva. Ju fler besökare din sida har desto högre blir summan du måste betala om du ’lånat’ en bild. Har upphovsmannen lidit ekonomisk skada på något vis (exempelvis om du delat material som upphovsmannen inte delar utan att ta betalt för det) blir det också dyrare för dig.

Om du har en firma med en hemsida och den har under 500 besökare per dag så kan fotografen kräva 1 055:- av din firma, det dubbla om fotografens namn utelämnats, totalt 6 390:- exklusive moms. Det positiva för din firma i det fallet är att den förmodligen slipper betala momsen.

Isabella ’Blondinbella’ Löwengrip upptäckte detta när hon 2008 ’lånade’ ett foto som föreställde henne själv från Dagensmedia.se, redigerade det, lade ut det på sin blogg utan att ange vem som var fotograf. Hon fick betala 7 312,50 kronor för detta tilltag. 975:- av det var påslag för att hon förvanskat bilderna. Men inte lärde hon sig av det. Två år senare ’lånade’ hon återigen foton och angav fel fotograf (fotografens blogginlägg om detta). Den summa som hon då blev tvungen att betala är dock hemlig men jag kan tänka mig att det inte var kattskit hon fick betala.

Du har alltså inte rätt till ett foto för att det föreställer dig. Har någon fotat dig så är det ändå fotografen som äger rättigheterna till fotot och får publicera det som han eller hon behagar så länge det inte är i förtalande eller kränkande sammanhang eller i personbild i reklam såvida det inte gäller en ideell förening. Du kan alltså få en saftig räkning om du lägger ut bilder på dig själv på facebook, din blogg eller på andra ställen på nätet om du inte först bett den som fotat dig om tillåtelse att göra detta.

Men det finns förstås foton och bilder som man får använda i sin blogg eller på sin hemsida. Man kan betala bildbanker för att få använda de bilder de har men det finns också gratis alternativ. Jag brukar använda mig av Stock.XCHNG. Där kan man skaffa sig en användare gratis och det är angivet under alla bilder hur man får använda dem. Det är naturligtvis aldrig tillåtet att ta betalt för någon annans bild. Om man skapar något, en bild, webbsida eller liknande där ett foto eller bild som någon annan skapat ingår så måste man ha tillåtelse att använda bilden förstås och ange att man tar betalt för sitt arbete och inte för bilden som någon annan skapat om man inte vill riskera att åka på ett fett skadestånd.

Jag sökte något och hamnade på Flashback. Där fastnade jag i något helt annat och glömde vad det var jag sökte. Det händer lätt på Flashback…

Jag läste en tråd som handlar om foton från sajten Familjeliv.se som är ett community som används flitigast av yngre kvinnor som vill ha eller just har fått barn. Tyvärr verkar många av medlemmarna på Familjeliv inte fatta vad de egentligen gör när de lägger ut foton av sig själva och sin familj för de lägger glatt ut foton av sina bröst, sina magar, sitt slidsekret (jo, jag har faktiskt själv sett några sådana…) och en massa bilder som de förmodligen inte vill att hela världen ska få ta del av (den här till exempel Pluppfamiljen nakenbadar).

Länkar till bilder som visar naket och annat ’av intresse’ hamnar sedan på diverse andra sidor, till exempel i diskussionsforum på Flashback. När medlemmarna på Familjeliv sedan upptäcker att det länkas till deras personliga foton och att de får kommentarer där som de absolut inte räknat med så blir de vansinniga. Det hotas med polisanmälan men de har inte så mycket att komma med. De har själva lagt ut bilderna frivilligt och ingen har stulit bilderna utan bara länkat till den ursprungliga platsen så de kan inget annat göra än att ta bort bilden om de inte vill att den sprids.

När ska människor lära sig…? Man ska vara ytterst försiktig med vad man lägger ut för foton av sig själv på nätet. På de flesta ställen kan man plocka direktlänken till bilden och länka till den från en annan sida. Detta gäller också på facebook. Även om man valt i sekretessanställningar att man inte ska visa något av sin profil för andra än vänner och även om man inte delar sitt fotoalbum med någon så kan vem som helst dela bilden vidare genom att länka till den om den får tag på direktadressen till den.

Så innan man lägger ut ett foto av sig själv ska man fråga sig;

• Skulle jag ha något emot att okända personer såg detta foto?
• Skulle jag ha något emot att mina nära och kära såg detta foto?
• Skulle jag ha något emot att mina arbetskamrater och min chef såg detta foto?
• Skulle jag ha något emot att min värsta ovän såg detta foto?
• Skulle jag ha något emot att detta foto förknippas med mig om 10 år? Om 20 år? Om 50 år?
• Skulle jag ha något emot att denna bild togs ur sitt sammanhang och länkades till på en annan sida så att den framställs på ett sätt som jag inte hade avsett från början?

Om svaret är ja på någon av dessa frågor så ska man INTE lägga ut fotot på nätet för då finns det en risk att man kommer att ångra det bittert så småningom. Inte heller maila dem till någon, skicka dem via MSN eller på något vis låta dem vandra över internet. Nu tycker säkert många att jag inte lever som jag lär för jag har väldigt många foton av mig själv både här i bloggen på på facebook. Jo då, jag tänker efter innan jag lägger ut foton. Därför lägger jag väldigt sällan ut foton på andra för jag vet inte hur de kommer att känna sig och reagera om fotot av dem dyker upp i något annat sammanhang. Jag har till och med lagt ut nakenfoton av mig själv men detta har skett efter moget övervägande. Jag skulle däremot aldrig lägga ut ’porriga’ foton, inte ens om det var bakom lösenord med alla säkerhetsspärrar som finns att uppbringa i datavärlden för då ber man om elände och sömnlösa nätter fyllda av ångest.

Personlig integritet är mångfacetterat. Även om många tror att jag är en sådan som kan skriva om vad som helst och lägga ut vilka foton som helst så finns det foton jag inte vill visa för kreti och pleti, inte för att de är ’porriga’ utan för att jag helt enkelt inte vill att vem som helst ska kunna se dem, bedöma dem, döma dem, ha åsikter om dem. Det finns också saker jag aldrig skulle skriva om här i bloggen av samma skäl. Jag väljer noga vad av mig själv jag vill dela med andra och vissa saker delar jag 100 procent medan andra inte alls skulle kunna tänka sig göra det. Detta gör att det kanske kan se ut som jag inte har just några restriktioner kring vem jag släpper in i alla delar av mitt liv. Andra har andra ramar för sin personliga integritet men glömmer bort sig ibland och publicerar foton och texter utan att det varit speciellt genomtänkt och känner sig kränkta när det hela spårar ur och för dem oönskade personer tar del av personliga texter och foton.

Sensmoralen: Tänk inte efter, tänk före så slipper du bli efterklok.

Jag under nakenbad förra sommaren

Vissa ica-butiker har återinfört den sk. amerikahyllan. Där kan man hitta typiska amerikanska varor som lönnsirap, root beer, yello och andra nyttigheter. Igår hittade jag fluff med jordgubbssmak. Vanlig fluff upptäckte jag för många, många år sedan men smaksatt har jag aldrig sett förr. Fluff är marshmallows på burk, sött, kletigt, lite segt och omöjligt att äta utan att det fastnar på läpparna. Det är så kletigt att det bildas ett lager i munnen, som en fluffhinna, som är omöjlig att få bort om man inte sköljer bort det med någon dryck i.

Det är ganska gott på kex och rån och en gång tog jag med mig fluff (den vanliga sorten) och ett paket mariekex på jobbet. Alla smaskade och åt utom en kollega. Hon tittade på med äcklad min och vägrade ens smaka. Senare förklarade hon varför. Hon frågade mig om jag visste vad en fluffer’ var för något och jag hade ingen aning. Då förklarade hon det.

Detta är en översättning at engelska wikipedias förklaring på vad en fluffer är:

En Fluffer är en som jobbar på inspelning av pornografisk film och har som uppgift att se till att de manliga skådespelarna har och upprätthåller erektion inför scener där erektion krävs.

Det är inte alltid nödvändigt att Fluffers vidrör skådespelarna. Vanligtvis torkar de av skådespelarna mellan tagningarna så att dessa inte behöver ändra sina positioner. Dessa uppgifter anses vara en del av makeup-avdelningen. När skådesplarna har intagit önskade positioner uppmanar direktören dem att hålla dem och fluffern att ”fluffa” skådespelarna innan tagningen.

En del fluffers ’suger upp’ de manliga skådespelarna inför tagningarna så jag förstår att min kollega blev något äcklad av att se de andra vid fikabordet glufsa i sig fluff och få detta kletiga vita runt hela munnen. Kanske klarar hon bättre av den rosa varianten som inte borde ge samma associationer.

Från det ena till det andra, Kroken kläcker ur sig en hel del obegripliga saker. Hon surrar mer eller mindre konstant och pratar till och med i sömnen. Ibland kommer det saker som låter helt ologiskt och jag har trott att det åtminstone är logiskt för henne men igår hade vi en dialog som fick mig att förstå att så inte är fallet alla gånger. Hon satt i vår säng när jag skulle ta bort sängkläderna för att stoppa dem i tvätten. När hon flyttade sig uppstod ett prutt-ljud så jag frågade om hon pruttade. Dialogen:

Jag – Men Kroken! Pruttade du?!
Hon – Nä, jag skjotade med foten.
Jag – Vad gjorde du för något??
Hon – Jag skjotade med foten.
Jag – Skjotade??
Hon – Uhmm *nickar frenetiskt*
Jag – Då fattar jag ingenting.
Hon – Nä, inte jag heller…

OK…? Man borde skriva ner och spara alla hennes ’kloka ord’ fast då skulle man få anteckna större delen av dagarna.

När Gregory plumsade runt i dejtingträsket (alltså datingsidorna på nätet) så träffade han en kvinna där som han fick han lite mer kontakt med. De skickade en hel del mail till varandra och hade även telefonkontakt via sms. Han tyckte att hon verkade trevlig och helt ok till en början men började så småningom ana att allt inte stod helt riktigt till. Efter erfarenheten med Majros hade han, tack och lov, börjat bli lite mer kritisk. När hon bad honom skriva ut starka sömntabletter så drog han öronen åt sig och avslutade kontakten då han förstod att det fanns en problematik här eftersom hon inte ville gå ’rätta vägen’ genom hälsocentralen och sin läkare utan bad honom som privatperson att skriva ut det ’off the record’.

Idag satt han och jag och klickade oss runt på nätet i jakt på skridskor och skidor till Kroken. En kvinna med ett namn liknande det som kvinnan från dejtingträsket hade sålde något som vi inte var intresserade av men vi började fundera vad det blev av kvinnan från dejtingträsket. Vi gjorde en sökning på facebook men kunde inte hitta henne. Konstigt nog hittade vi inte henne i folkbokföringen heller. Slutligen gjorde vi en sökning på google och fick napp där. Vi hittade hennes nekrolog. Tydligen har hon gått bort under hösten men det stod inget om någon sjukdom så det verkar som hon tagit livet av sig. Kanske fick hon tag på lite mer sömntabletter än vad som var hälsosamt…

Jag började fundera om det kan ha varit så att personer med fysiska eller psykiska problem var mer benägna än andra att ta kontakt med Gregory i dejtingträsket. Han hade skrivit i sin presentation att han var läkare. Denna kvinna hade ju uppenbarligen problem och även Majros har problem med diverse fobier, hypokondri och annat. Förutom dessa så vet jag att några till med bland annat värkproblematik har sökt kontakt med honom.

På tala om Majros, hon ju fortsatte ragga i dejtingträsket efter att Gregory och hon börjat dejta trots att de lovat varandra att lägga ner dejtingträskandet. Jag undrar om hennes nuvarande pojkvän vet att hon spelat dubbelt efter hon träffat honom också genom att dejta en till samtidigt. Vissa slutar aldrig söka ett bättre alternativ. Det kanske är orsaken till att vissa aldrig klarar av att ha ett längre förhållande…

Och apropå avlida så kommer nog inte Amanda att avlida närmaste tiden även om hon tycker att hon blivit sjukare än hon varit på länge. Hon har tydligen åkt på en ordentlig förkylning.

Och apropå sjukdomar så hoppas vi att Kroken får vattkoppor snart. Det går på dagis just nu men hon verkar inte ha blivit smittad än så i fredags drog jag med henne till grannarna för att hon skulle få leka med deras son som just har fått det. Så förhoppningsvis så blir ungen prickig snart. Ju tidigare hon får ha det desto bättre för det blir värre ju äldre man blir.

Och apropå röda hund så har vi ingen hund men Amanda har en grå katt. För att muntra upp henne så filmade jag katten när jag busade med henne. Tyvärr var katten inte på bushumör så det blev pannkaka av det hela ändå…

Gregory är på kurs i Östersund. Han ska lära sig mer om barn och det är barnkliniken (där han jobbar nu) som har skickat honom. Han åkte i tisdags och kommer hem imorgon kväll. Vi får se i vilket skick han är då…

Kranvattnet är fortfarande inte ok i Östersund. En person lär ha åkt på parasiten (Cryptosporidium) enbart av att borsta tänderna i kranvtten. Gregory visste detta innan han åkte och han blev varnad men teflonminne som han har så glömde han bort det och klunkade i sig vatte när han kom fram och hade installerat ig i sitt rum på hotellet. Inkubationstiden är enligt Gregory 2-14 dygn,  7 dygn enligt aftonbladet så vi får se om han är en av dem som klarar lite östersundsvatten eller om han drattar dit.

Amanda har inte varit i skolan idag heller. Hon har mått jäkligt dåligt sedan hon upptäckte mailet hon fått från Grinchen. Han skickade det den 29:de men hon kollade inte sin inbox förrän tre dagar senare. Hon sover dåligt och drömmer mardrömma om honom. Han har verkligen ställt till det för henne genom åren med sina lögner och upprepade svek.

Hon vet ännu inte hur hon ska göra, om hon ska svara eller inte eler vad hon ska skriva om hon svarar. Hon ät dock lite mer uppåt när jag pratade med henne nu ikväll och hon nämnde inte Grinchen alls. Kanske var det därför hon lät gladare, för att hon inte tänkte på honom just för tillfället.

Jag undrar vad som kan få en att må mest illa – östersundsvattnet eller Grinchen.

[Jag röstar på Grinchen]

Eftersom Amandas biologiska far, Grinchen, aldrig har känt för att betala underhåll så har jag i alla år fått ett månatligt underhållsstöd på 1273:- från försäkringskassan. När Amanda var 11 år började hon ifrågasätta varför han inte betalar underhåll som alla andra, även frånvarande fäder, gör. Jag förklarade att det förmodligen berodde på att han flyttat från landet så att försäkringskassan, som beslutar om underhåll, varken vet vart han bor eller att han har inkomst. Amanda tyckte då att vi skulle upplysa försäkringskassan om detta vilket vi gjorde och då drog en lång process igång.

Flera år senare så har det i domstol fastställts att han är skyldig att betala underhåll från och med den 1 juli 2004 och storleken på underhållet är 2 800:- per månad. I våras fick jag en fullmakt att skriva på som skulle göra det möjligt för Österrikiska motsvarigheten till Kronofogden att driva in pengarna han nu är skyldig både mig och försäkringskassan. Skulden har ju byggts på under alla dessa år.

Underhållsstöd har jag haft till och med månaden innan Amanda blev myndig, dvs. t.o.m december ifjol. Från och med nu i januari så kan Amanda få underhållsstödet om hon ansöker om det. Hon skickade in ansökan och fick tillbaka den igår. Det var en del uppgifter som behövde kompletteras, bland annat ville de veta om det fanns någon dom på underhållet och att Amanda skulle bifoga kopia på den domen. Jag ringde fk idag för att höra om det verkligen var nödvändigt att skicka in det för allt vi vet har vi ju fått veta av fk så alla nödvändiga uppgifter borde de rimligtvis redan ha. Kvinnan jag pratade med sa att det inte behövdes skickas in och att nu när hon hade alla uppgifter så skulle hon behandla ärendet och fatta ett beslut så Amanda kan få sina pengar. Vi har ju inte gjort någon utbetalning för januari, sa hon. Det tyckte jag lät konstigt för jag har fått en summa från fk in på mitt kontot, det var visserligen inte hela den summa jag brukar få men jag trodde att de betalade till mig fram till dagen innan hennes 18-årsdag och resten till henne. Kvinnan lät förvånad över detta och sa att de inte betalat något till mig. Jag vidhöll att jag helt säkert fått pengar av dem som omöjligtvis kunde vara annat än något som har med underhållet till Amanda att göra.

Kvinnan bad att få kontrollera detta och försvann en stund. När hon kom tillbaka berättade hon att pengarna utbetalats av fk men det var inte pengar från fk utan ”överskjutande underhåll”. Jag frågade vad det var för något och hon berättade att det är pengar som kommit från den underhållsskyldige, alltså Grinchen, minus det som fk redan betalt mig, alltså 1273:-. Å, fan?!! Österrikiska kronofogden har alltså lyckats vrida ur honom slantar. Så månaden innan barnet fyller 18 lyckas han betala sitt första underhåll. Eller det är nog inte han som lyckats med något utan han har nog misslyckats med att hålla i sina pengar så att de drivits in istället.

Hur som haver så har de inte lyckats pressa honom på hela beloppet på 2 800:- som han ska betala per månad utan han verkar ha betalat lite drygt 2 000:- bara men det är ju ett steg i rätt ritning. Hittills är hans skuld på totalt drygt 216 000:-. Av det ska försäkringskassan ha drygt 90 000:- och jag knappt 125 000:- och då har jag inte räknat med räntan eftersom jag inte vet vad den är. Från och med januari så får han också en skuld till Amanda om han inte betalar det han enligt dom ska göra.

I det sista mailet han skickade mig för sju år sedan skrev han ”du har tagit bort mina sista intressen och abitioner att p? n?got sett kunna göra rätt för mig” och menade att jag var en sådan nedrig person att han tappade sugen att betala underhåll för Amanda. Så bra att Österrikiska kronofogden lyckats ge honom ”abitioner” nu då 😀

Igår började jag om att jobba efter att ha varit hemma i drygt fem veckor efter att ha opererat handleden. Känns helt ok att gå till jobbet igen. Går man hemma för långe blir man ju knäpp. Handleden har skött sig men visst känner jag att det finns moment i jobbet som gör rätt ont, moment som jag inte kan undvika, men jag får försöka göra det med andra handen istället. Det är när jag jobbar skift som jag måste plåga handen med en del tyngre saker, när jag jobbar kontorstid har jag andra sysslor som inte innefattar lika många tunga saker. Nu jobbar jag tre pass till innan jag går på kontorstid nästa måndag så min handled ska nog överleva detta också.

Jag tror att Norrans korrekturläsare är på semester. Idag hittade jag denna artikel i tidningen;

Den utlandsregisterade långtradaren som stannat för trafiljusen på E4 vid Storgatan kom sig inte ur fläcken.

De varma däcken snurrade mot det arktiska underlaget i den lindriga motlutet.

Tur att det finns småttingar som kan rycka in och ge en hjälpande knuff i baken.

Hjälplös, javisst. Och då hjälper det föga att stort deklarera att om man bara förljer mig så kommer man till framtiden, en framtid som dessutom är framgångsrikt.

”Follow me into a succesfull future”

Men i Skellefteå blev det ingen succe.

Utom för traktorn förståss

OK…??

trafiljusen – trafikljusen
den lindriga motlutet – det lindriga motlutet
förljer – följer
succe – succé
förståss – förstås

Förutom stavfelen så skulle jag kunna anmärka på meningsbyggnaden och så tycker jag att man avslutar meningar med punkt. Men det är ju jag, det…

Vi har varit på dop idag. Vi var stressade för André har jour på akuten idag och lyckades byta till sig kvällsjouren (hade egentligen dagjouren) så han skulle börja kl. 16.00 istället för 08.00. Dopet började kl. 12.00 och vi var tvungna att åka senast 14.00 för att André skulle hinna till jobbet i tid. Prästen hade nyligt inhandlat en begagnad bil. En sämre begagnad visade det sig, en audi från -85 som gått sju, åtta varv runt jorden redan och idag bestämt sig för att det fick vara nog med det. 25 minusgrader fick långmilarens kylare att börja koka så prästen bad inte Gud om hjälp utan sin organist som kom till undsättning och fiskade upp honom. Ceremonin drog igång 13.50, nästan en timme försenad.

Men vi hann vara med både på dopet och fikat efteråt även om vi var de första som tackade för oss och drog. MEN…

Jag känner mig jäkligt olustig när jag är i kyrkan. Vissa kyrkor går bra och andra kyrkor ger mig obehagskänslor. Jag har trott att det är hedningen i mig som vill sparka bakut i protest mot detta hokus pokus som fått löjligt mycket makt genom historien, mitt laveyianska hjärta som isar sig i kristendomens boning, men det är inte det. I väntat på att prästen skulle kolla så inspekterade jag lokalen och dess utsmyckning. Längst fram, bakom det ganska spartanska altaret, hängde ett krucifix. Det är ju inget ovanligt i kyrkor men denna kyrka är en relativt nybyggd kyrka och dessutom väldigt enkelt. Det fanns ingen arkitektur som imponerade, inga antikviteter att beundra, inga utsirade detaljer på inredningen som fick en att undra hur lång tid det tog för hantverkaren att karva ut dem eller hur många gånger han gjorde fel och fick börja om på nytt trästycke. Krucifixet var det naturliga blickfånget i lokalen och det fanns inte så mycket annat som ögonen drogs till… alls.

Jag studerade krucifixet. En så gott som naken karl, död eller döende, uppspikad på det tortyrredskap som på den tiden användes för att så sakta och plågsamt som möjligt avrätta människor. Jesus på detta krucifix hade dessutom fått ett extra armbrott som jag inte kan minnas omnämns alls i bibeln.

Vid spiken som genomborrat fötterna hade blod målats och jag funderade på varför. Varför är det så viktigt för kristendomen att lyfta fram lidandet, döden, tortyren, blodet? Ja visst, Jesus dog för våra synder och uppstod och yaddi yaddi, bla, bla men varför så stort fokus vid det negativa?? Det är ju uppståndelsen som skiljer Jesus död från alla vanliga människors död så varför är det inte den som symboliseras istället för lidandet och döden? Kristendomen fullkomligt vältrar sig i blod, lidande och död, varför?? Korset, symbolen för hela religionen, är ett tortyrredskap som använts för att plåga och döda människor! Bibeln sägs förkunna kärleken budskap.  Sorry, det går inte ihop.

Nu tänker säkert någon troende ”Han led för människans skull. Han tog på sig våra synder och led i vårt ställe och det är det som gör lidandet så stort och viktigt”. Ja, visst men det kan man läsa sig till, det kan man diskutera och prästerna kan ta upp det hur mycket de vill i sina predikningar men jag förstår ändå inte varför detta makabra ska kastas i våra ansikten så snart vi kliver in i en kyrka. ”Jag är ljuset” sa Jesus så varför får då inte ett ljus vara symbol för kristendomen? Det är fan så mycket lämpligare, mer logiskt och ger en betydligt mer positivt intryck.

I entrén, alldeles utanför salen hängde en tavla med en bild av Jesus i mitten och kring honom en massa små bilder som visade hela avrättningen från början till slut – hur han döms till döden, hur han släpar det redskap som han ska avrättas med till den plats där avrättningen ska ske, de personer han träffar längs vägen, hur soldater misshandlar honom, hur han spikas fast på korset, hur han hänger där för att dö en utdragen och plågsam död, när han är död och har plockats ner och hur han ligger i sin grav. Dessa bilder ramas in av törnekronan, som också var ett av redskapen som användes för att tortera Jesus. Uppståndelsen finns inte med. Inte heller helandet, predikandet, när han röjde upp i templet eller något annat han gjorde i livet. Man får en känsla av att den han var som levande och att han återuppstod inte är speciellt betydelsefulla saker jämfört med tortyren och avrättningen.

Lidande, blod, död. Skräck, förtvivlan och sorg…

Hann inte skriva om Ovänliga veckans sista diss igår. Jag flängde omkring för mycket och iddes egentligen inte sätta mig vid datorn alls så jag valde att skjuta på det till idag istället.

Sista kängan går till sekretessen inom vården som hindrar vårdgivaren att ha koll på vad vårdtagaren har för mediciner och vilka som hämtats ut från apoteket. Om jag får något utskrivet här i Skellefteå så kan jag åka till närmaste landsting, t.ex till sjukan i Piteå, och be att få samma sak utskrivet. I Piteå kan de då inte komma åt mina journaler eller de anteckningar som gjorts av de läkare jag träffat i Västerbottens läns landsting. Alltså kan jag, som missbrukare, ramla in på akuten i Skellefteå och klaga över svåra ryggsmärtor för att få narkotikaklassade mediciner utskrivna och inom en timme kan jag göra samma sak i Piteå, som tillhör Norrbottens läns landsting, och även där få samma narkotikaklassade mediciner utskrivna. De har ingen rätt eller möjlighet att gå in och kolla vilka mediciner eller vilken behandling jag fått i ett annat landsting.

Det är inte bara för att hindra missbrukare från att lura till sig narkotika som jag tycker att det är vansinnigt. Jag tycker att det äventyrar patientsäkerheten också. En multisjuk, äldre, lite virrig människa har svårt att hålla koll på alla mediciner hon eller han tar och om personen inte kan redogöra för exakt vilka mediciner han eller hon tar och i vilka doser så finns alltid risken att han eller hon får en till medicin som kanske inte går ihop med de mediciner han eller hon redan har.

Förr, när recepten fortfarande var ett papper som patienten fick i handen och visade upp på apoteket, var det inte ovanligt att missbrukare hävdade att de tappat bort sitt recept på starka smärtstillande mediciner och ville att läkaren skulle skriva ut ett nytt. Då kunde läkaren inte kolla om patienten redan hämtat ut sin medicin eller inte för att apoteket och vårdinrättningarna samkör inte sina uppgifter. Nu är det svårare att göra på det viset eftersom recepten oftast är elektroniska och inte kan tappas bort. Ändå skulle det vara bra om läkarna kunde se vad patienten verkligen hämtat ut från apoteket för en del patienter kommer in och vill ha hjälp med besvär, de får medicin utskrivet och tid för återbesök. När de sedan kommer på återbesöket så har de samma besvär och läkaren byter medicin eller ändrar dosen. Ibland är det helt onödigt för att patienten har inte tagit medicinen enligt ordination. Vissa patienter vill inte ta medicin, de glömmer ta sin medicin, har missförstått hur medicinen ska tas eller de skiter helt sonika i det och det är inte alla patienter som berättar detta för sin läkare sedan. Om läkaren kunde se vad som hade hämtats ut från apoteket så hade det varit lättare att kunna upptäcka om medicinen tas felaktigt.

Detta är faktiskt ett ganska stort problem. Det har visat sig att vid långtidsmedicinering så är det bara en tredjedel av patienterna som tar sin medicin enligt ordination. Två tredjedelar gör det inte. Om dessa patienter gjorde tog sin medicin och docerade rätt så skulle många av dem bli bättre snabbare och kostnaderna för vården skulle bli mindre. I förlängningen betyder det att en mindre slant måste tas från skattebetalarna för att bekosta sjukvården. Om patienter blev bättre snabbare så skulle belastningen på vården bli mindre och köerna förkortas så att andra patienter skulle få vård snabbare. Så det gagnar både patienten och samhällsekonomin att läkaren kan se vad patienten har tagit ut från apoteket. Men, se, det går inte för sig. Nä, det skulle bli så omständligt och dessutom måste man ju värna om patientens integritet heter det. Vad är integriteten att värna om när det leder till negativa konsekvenser både för personen själv, andra patienter och hela samhället?

En sak som borde vara förbjudet i lag är att inte ha krokar på väggarna på toaletter på caféer, restauranger, affärer och andra mer offentliga toaletter dit man går och ofta har ytterkläder och handväska med sig. Det är inte trevligt att sitta i full vintermundering på en toalett och försöka hålla upp allt medan man har handväskan i knät så att man inte får något golijox på kläderna ifall toastolen inte är ordentligt rengjord eller någon av de tidigare besökarna misslyckats med sitt ärende och sölat utanför. Inte heller vill man lägga det på golvet för inte kläderna renare där. Inte heller handväskan ställer jag på golvet för man vet inte vad för otrevligheter man har med sig ut från toan på väskan sedan.

Nä, fy! Dagens känga går till toaletter som saknar hängare på väggarna.

Och apropå kängor, strömavbrottet som gårdagens känga gick till blev det mer av. Strömmen kom och gick, det blinkade titt som tätt och var rena diskoteket stundvis. Vi hade ett fyra timmar långt strömavbrott från tretiden och sedan ännu ett på en timme vid tio på kvällen. Så totalt under förra dygnet så var strömmen borta 8-9 timmar.