Kalis cyberhem

Här om dagen skedde en singelolycka här i stan. Just denna olycka var lite speciell. En kvinna i femtioårsåldern skulle tanka men på väg mot pumpen började hon feppla med något i bilen och såg inte vart hon körde. Hon styrde rätt mot pumpen. Pumparna skyddas av kilformade ”stoppklossar” som ska hindra att man kör på dem. På något sätt lyckades kvinnan köra upp med ena framhjulen på en av dessa stoppklossar så att bilen välte. Hon lyckades alltså volta med bilen mitt emellan pumparna på en bensinmack! Hon kan inte ha hållit högre hastighet än snigelfart men lyckades ändå med bedriften. Det är inte illa pinkat.

”Ändra ditt utbud online!” står att läsa på comhems sidor. Det enda man behövde göra var att skaffa ett lösenord vilket jag gjorde. På något sätt måste jag ha missuppfattat meningen ”Ändra ditt utbud online!” för jag trodde att det betydde att man kunde ändra sitt utbud online bara man loggade in med användaruppgifter. Så var alltså inte fallet. När jag loggat in så kunde jag bara se att jag abonnerade på kanalpaketet ”Stora comhem” och canal+. Det visste jag ju redan och inte behöver jag logga in på en internetsida för att ta reda på det. Det är märks liksom när man zappar mellan kanalerna. Ingenstans var det klickbart så jag ringde comhems kundservice för att fråga hur jag skulle göra för att ändra mitt utbud online.

Efter sex minuter i telefonkö fick jag prata med en tjej som inte hade en aaaaaning. Hon kopplade mig vidare till internetavdelningen. Återigen telefonkö, 14 minuter den här gången. Killen jag fick prata med hade aldrig hört talas om att man skulle kunna gå in på internet och ändra sitt kanalutbud så han kopplade mig till abonnemangsavdelningen för att jag skulle få göra mina ändringar. Telefonkö sju minuter…

Där fick jag äntligen göra de ändringar jag ville göra! Fast ändringen kommer inte att börja gälla förrän från och med första augusti och det gick inte att ordna tidigare. Det sägs att allt går så snabbt i vårt tekniksamhälle så att människor blir utbrända. Det kanske är av ren hänsyn som allt går så sakta för comhem men jag tror att jag hade kunnat hantera om min digitalbox hade visat andra kanaler lite tidigare än om drygt en månad.

Långhelg… det behövde jag. Har varit hos Gregory i helgen och sovit, sovit och åter sovit. Nästa gång jag åker till honom ska jag ha med mig ett täcke. Han har min gamla säng som är 130 bred och vi har delat täcke. Problemet med det är att Gregory inte vill att täcket ska dras högre upp än till bröstet medan jag vill ha det upp till hakan. Under natten trycker han alltså ner täcket och jag kämpar febrilt med att försöka dra upp det. Han snurrar också in fötterna i täcket så att mina fötter blir utan täcke… Han bor i en källare och där är ganska kallt så man vill helst inte sova utan täcke men det är också svårt att sova medan man brottas så jag brukar hämta ett badlakan att dra över mig när jag blivit less på att brottas med Gregory.

Det verkar vara populärt att ha ihjäl sina barn. Var och varannan vecka får man läsa i kvällstidningarna om föräldrar som tagit livet av, eller försökt ta livet av sina barn. Nu senast har det avslöjats att en mamma mördat två av sina fem barn och stoppat dem i frysen. Man kan ana en viss skillnad mellan om det är pappor eller mammor som utsätter sina barn för våld. När det är pappor är de blodtörstiga monster, grymma, elaka och beräknande. Kvinnor som mördar sina barn är det däremot synd om för de mår inte bra, de är labila och har haft det svårt och inte sällan finns det en man som sägs ha pressat dem till det. Ta bara den där kvinnan som kastade sin treåriga son från en bro – kvällstidningarna var inte sena med att i stora rubriker tala om att hennes pojkvän dopat sig som om det skulle vara orsaken till att hon försökte mörda sin son.

Nä, jag tror inte på det där. Föräldrar som mördar sina barn är lika mycket monster oavsett om de är kvinnor eller män. Jag tror inte en sekund på att mamman som mördat och fryst ner två av sina barn direkt efter förlossningen på fullt allvar trodde att det var den enda utvägen. Det finns preventivmedel som är näst intill 100% säkra. Abort är, så vitt jag vet, fortfarande lagligt i Sverige. Adoption är en annan möjlighet som den kvinnan inte kan ha varit helt främmande inför eftersom hon redan har adopterat bort ett av sina barn. Vart finns papporna till dessa mördade barn då? Har någon ens tänkt tanken att det finns en, kanske två män därute vars barn blivit slaktade direkt efter födseln? Har någon försökt leta upp dem och hjälpa dem? Jag kan inte ens föreställa mig den enorma frustration, vrede och förtvivlan jag skulle känna om jag fick veta att jag var förälder till barn som mördats av den andra föräldern utan att jag kunnat ingripa, utan att jag ens vetat om barnets existens. Vore jag någon av de män som den kvinnan haft sex med de senaste 6-7 åren skulle jag må jävligt dåligt nu av att veta att något av de barnen kanske var mitt. Nej, jag har väldigt svårt för att tycka det minsta synd om den kvinnan.

Igår på jobbet fick jag höra att hela labbet tydligen tog springnota när vi var på festen. Vi skulle själva betala 135 kronor var för maten och resten skulle företaget stå för. Personalchefen hade hand om de pengar vi lagt själva och de lämnade han till restaurangen innan middagen. Resten skulle faktureras på honom och han sa till personalen att han skulle ta hand om det efter middagen. Orkestern skulle också få betalt av honom efter middagen. Visst… Direkt efter middagen smet personalchefen iväg utan att betala någon och personalen på restaurangen hade ingen aning om vad han hette ens så de visste inte vem de skulle fakturera. Det är ganska typiskt vår personalchef – han är inte känd för sitt goda minne direkt. Jag träffade honom igår och var naturligtvis tvungen att pika honom för att han glömt betala och medan vi stod och pratade kom han på att han glömt sitt insulin hemma.

I måndags var jag och Timothy på läkarbesök för att kolla att hans hjärta är OK fortfarande. Det var det. Läkaren tyckte att Timothy nu är gammal nog för att själv förstå sitt hjärtfel och vad de gjorde under operationen så hon förklarade och ritade för honom. Timothy såg ut som en fågelholk så jag tror inte att allt gick in riktigt och läkaren såg det också så hon sa att jag säkert kunde förklara det bättre för honom sedan när vi kommit hem. Jag sa till Timothy att Gregory får förklara för han är läser till läkare och kan det där bättre än jag Det hörde läkaren så hon frågade ”Gregory? (Fast hon sa hans riktiga namn förstås) Är det din storebror?”

Jo, man tackar… ser jag ut att vara gammal nog att ha en son som är gammal nog att läsa till läkare, alltså minst 19-20 år?? *hrmf*

Har varit på kvartsamtal med Amanda. Enligt hennes läkare är hon glad och positiv, självständig och flitig på lektionerna, kommer lätt överens med både personal och elever. Inga problem med andra ord. Tydligen har Amandas magister inte pratat med Skräcködlan så han fått veta vilka enorma problem mina barn har för jag fick inga som helst indikationer på att han tyckte att A hade minsta lilla problem med något. Jag antar att det blir ett helt annat ljud i skällan när jag på fredag ska på uppföljningskvartsamtalet med T’s lärare för då är ju Skräckis med.

Min mor berättade något oroväckande igår. Tydligen har Timothy berättat för henne att han inte tycker om Skräckis. Men han berättade det inte förrän min mor först lovat dyrt och heligt att inte föra det vidare till någon. Skräckis, som är barnskötare på fritids egentligen, hjälper läraren i Timothys klass genom att ha vissa lektioner med barnen. Tydligen ställer Skräckis krav på Timothy som han har svårt att uppfylla och när han inte gör det så får han inte vara kvar i klassrummet. Som jag förstod det så betyder det att hon kan kräva att han ska läsa ett visst antal sidor under en viss tid och hinner han inte det så blir han utkastad. Vad jag tycker är skummast med det hela är att Timothy inte berättar det för han brukar vara snabb på att skvallra om han tycker att någon behandlat honom fel. Varför vill han inte berätta i det här fallet utan istället verkar försöka hemlighålla det? Jag undrar vad Skräcködlan har hotat med ifall han berättar…

Eftersom att jag spenderar en icke oansenlig tid vid datorn och läser kvällstidningarna mer än en gång per dag har jag inte kunnat undgå att lägga märke till att vissa personer florerar i de så kallade nyhetstidningarna mer frekvent än normala sk. kändisar. Detta är för mig ett mysterium eftersom det som skrivs om dessa ”vissa” saknar all form av nyhetsvärde och/eller skvallervärde. Sällan framkommer något sensationellt, nytt, häpnadsväckande eller intressant i de artiklar där dessa ”vissa” intervjuas.

En av dessa människor som alltmer väcker min irritation genom att ständigt vädra sina vardagsbekymmer i pressen är Kicki Danielsson. Man kan fråga sig om hon betalar media för att skriva om henne. Det senaste året har hon lyckats skapa stora rubriker på petitesser som inträffat i hennes liv. Visserligen har hon erkänt sitt alkoholmissbruk – men hon är knappast unik för att hon är ett fyllo, hon har talat ut om sin dotters livshotande hjärtsjukdom – som visade sig vara en liten medfödd defekt som åtgärdats för 15 år sedan och hon har talat ut om sin skilsmässa – som också är en flera år gammal historia men förutom dessa någorlunda stora men icke desto mindre inaktuella händelser så lyckas hon skapa rubriker på allt. Skulle hon slå lilltån i tröskeln skulle det stå i aftonbladets löpsedlar dagen efter. Nu har hon uttalats sig om att hon vill bli Sveriges svar på Oprah. Föredettingen Kicki Danielsson anser att hon skulle vara särskilt lämpad för detta eftersom hon själv haft det så exceptionellt svårt i livet. Den pinsamma människan har till och med kontaktat Sveriges television och lagt fram sitt förslag.

En annan av dessa medieohyror är Carola. Varannan rubrik handlar om Carolas nya sexiga look, hur Carola knullar runt bland Sveriges kändiselit, hur fri och sexig hon känner sig efter att hon blivit av med Runar och varannan handlar om vilket mönstermamma hon är, hur superkristen hon är, hur ofantligt hög moral hon har. Kan människan bestämma sig – ska hon vara madonna eller hora?! I hennes tafatta försök att vara både och – dessutom samtidigt, framstår hon som en desperat, tonåring med identitetsstörningar. Till råga på allt har människan mage att kritisera hur homosexuella lever. Hon bör ta en ordentlig titt i spegeln och ordna upp det kaos hon har där innan hon moraliserar över andras liv.

Patetiska varelser.

Nu börjar eländet…
Julklappshysteri: Samma problem varje år. Vad ska man köpa. De flesta som har uppnått vuxen ålder har allt de behöver och sådant de vill ha men inte skaffat är oftast för dyrt för att man ska ha råd att köpa och ge bort det i julklapp. Visst kan man köpa krimskrams och småsaker som prydnadsföremål och elvispar men man kan vara rätt säker på att det inte kommer att användas. De enda som blir genuint glada över i princip allt de får är barnen.

Pynthysterin: Tomtar, är det bara jag som tycker att tomtar ser ondskefulla ut? Gamla skäggiga gubbar som hotar med uteblivna julklappar om barnen inte kommer och sitter i hans knä. ”Finns det några snälla barn?!” SNUSKGUBBE!! Julstädning med tillhörande pynt, vad är det för mening med att byta gardiner och dukar och hänga upp en massa skräp då man ska plocka bort allt inom en månad?

Ljusslingor: visst kan det vara fint med en stilren och diskret ljusslinga i en buske eller på balkongen men den ”amerikanska looken” men flerfärgade, blinkande lampor runt fönster, dörrar, i vart enda träd, runt taket, längs stuprören osv. är så äckligt vulgärt. Man får en känsla av att man hamnat i någon slags surrealistisk tivolivärld där peddot tomten är kung.

Julsångshysterin: Plötsligt kommer inte mycket mer än kristen propaganda ur högtalarna. Varenda dansbandsartist spelar in julskivor och uppträder i tv i glittriga kläder, ett stearinljus i bakgrunden, helst också en flock barn som körar och allt filmas naturligtvis med softad lins för maximal stämning.

Julandan: Under den tid på året när man är som mest stressad, har det sämst ekonomiskt (pga. alla ovanstående faktorer) ska man upprätthålla en fasad av lugn, harmoni, lycka och den fullkomliga familjeidyllen. Ett ypperligt tillfälle att öva sig på hyckleri med andra ord.

Julmat: Det enda positiva med julen. Detta är det enda som finns kvar av det traditionella firandet innan man började blanda in allt kristet trams i firandet och förstörde vår svenska midvinterblot.

Jag vägrar låta mig dras in i det masshysteriska, kristna, kommersiella jippo som julen har blivit så därför plockar jag bara ut de viktigaste ur det hela och lämnar skiten åt de som slaviskt tävlar om att fira den perfektaste julen. Jag behåller maten och godiset. Sedan barnen föddes så har jag återinfört julklappar.

Hade tänkt skriva något om hur mycket jag avskyr girighet, religion och de dårar som det föder. Hittade en hemsida och kunde inte riktigt avgöra om det var ett skämt eller inte. Om sidan inte är ett skämt så finns det en pastor i Stockholm som systematiskt lurar pengar av en förståndshandikappad kvinna i församlingen. Är det ett skämt så var det ganska lustigt men OM det inte är det (och läser man hela sidan så verkar det vara sant) så är det fördjävligt så jag ringde polisen och bad dem kolla upp det. Polisen jag pratade med lät allt annat än intresserad och av allt att döma så iddes han inte anteckna adressen till hemsidan. Så uppenbarligen är det helt i sin ordning att att blåsa folk på pengar om man är pastor.

Pengar och religion, religion och makt, makt och politik, politik och religion, den ena dåren är värre än den andre oavsett vilken religion de bekänner sig till men det måste vara hemskt praktiskt ändå. Att vara religiös, tänkte jag. Man kan döma ut människor totalt och säga att de lever fel, agerar fel, äter (!!) fel osv, osv och man behöver inte ens stå för den åsikten utan hänvisa till gud när man blir ifrågasatt. ”Skyll inte på mig, det var gud som sa att det var så.” Ja, det är tur att vi har hittat på gudar så att vi slipper tänka själva, stå för våra åsikter eller ta ansvar för våra handlingar. Vissa dårar till muslimer har bestämt sig för att starta ett ”heligt” krig mot USA. Hela västvärlden gapar förvånat över hur man kan vara så totalt bortkollrad. I samma stund sitter den ”förnuftiga” Busken i väst och planerar att attackera något land, han har inte bestämt sig för vilket eller vilka ännu men, jävlar anamma att det ska hämnas. Sin befolkning peppar han med orden ”God bless America”, ”…one nation under God” och en psalm ”Though we walk in the shadow of death…”. Den ene dåren är värre än den andre… Finns det ingen annan planet man kan bo på där man slipper riskera livet för att några dårar tror på sagofigurer?!!

Jag fick ett samtal idag av Grinchens morfar. Jag är kan naturligtvis inte vara riktigt säker på att jag tolkat honom rätt men som jag uppfattade det så var budskapet att jag skulle tillåta att Patsy tog hand om Amanda minst ett par timmar varje vecka i hemma hos sig utan att jag fick närvara. Om jag inte tillät det så skulle all kontakt med Amanda upphöra vilket då jag skulle anses vara skyldig eftersom jag skulle ha lovat för ett år sedan att jag nu skulle tillåta detta.

Min motvilja att tillgodose deras krav var dessutom orsaken till  Patsys dåliga hälsotillstånd. En liten bakgrund: Patsy har berättat att hon har diskbrock som lett till att skelettbenen i fötterna splittras och kryper ut genom fotsulorna så att hon får svårt att gå, benen i fötterna lägger sig också omlott under natten så hon kan inte stå på morgonen, hon har domningar och känselbortfall i delar av kroppen, främst i armarna, hon drabbas av plötsliga yrselanfall och upplever att det snurrar i ena halvan av huvudet och dessa anfall leder till kräkningar, blackouter och sjukhusvistelser. Någon riktig diagnos har hon inte fått utan buden varierar, stroke har nämnts och just nu talas det om fibromyalgi och naturligtvis är hon också reumatiker. Jag tvivlar på att hennes sjukdomar skulle lindras av att träffa Amanda utan mig, särskilt med tanke på att hon klarade sig alldeles utmärkt utan att söka den minsta kontakt med Amanda i sju år. Jag inte så positivt inställd till att släppa i väg Amanda med Patsy som chaufför efter att hon berättat om sina blackouter. Visserligen tror jag att hon ljuger som en häst travar om sina sjukdomar. Frisk är hon inte men hennes sjukdomar är mer av den mentala arten och förvärras troligen på en långvarig överkonsumtion av destillerade drycker.

En annan sak som får mig att tycka att hela är olustig är den utpressningstaktik som nu fler än en i Klanen kör med. Den finns ett fåtal människor som jag kan skicka iväg barnen ensamma med, vilket jag också förklarat för dem, men detta kan de inte respektera utan försöker ändå hota och manipulera sig till detta genom att antyda att kontakten med Amanda kommer att brytas om jag inte går med på deras krav. Att antyda att Patsys hälsa hänger på att hon får träffa Amanda på det sätt Patsy vill tycker jag är lite väl magstarkt. Amanda ska inte behöva känna sig skyldig att umgås med Patsy för att hennes hälsotillstånd annars skulle förvärras, det är helt enkelt orimligt att lägga en sådan börda på en åttaåring. Att försöka tvinga fram ett umgänge genom att skuldbelägga… nä, jag backade genast inför dessa tendenser som jag uppfattar som mycket osunda och oetiska. Så länge det är Patsy och hennes sjukdomar som står i centrum så ser jag inga fördelar för Amanda att de umgås på tu man hand. Jag har en hel del tråkiga erfarenheter av Klanen och efter dagens samtal har jag förstått att jag har mer av den varan att vänta. Samtalet fick mig också att inse att det enda rätta jag kan göra är att inte ge vika för deras krav. Jag kan hantera att de försöker skuldbelägga och manipulera mig för jag är erfaren nog att kunna se genom och stå emot sådana konster så det är bättre att jag får ta den biten än att Amanda ska utsättas för det.

Om man tar två steg bakåt och betraktar det hela på lite avstånd så är hela situationen bisarr. Barnets farmors far ringer och kräver att barnets farmor ska ha ett regelbundet umgänge med barnet i fråga, ett umgänge som ska omfatta minst två timmar per vecka och detta efter att de vägrat träffa barnet överhuvudtaget under hennes sju första år. Jag är förmodligen den enda i Sverige som råkat ut för en sådan situation.

…ni stackare som har lyckats förirra er in på min sida. Själv har jag inte hunnit ha julafton än men det blir troligtvis idag, när barnen kommer hem, eller imorgon. Barnen får däremot tre julaftnar i år, en hos farmor och farfar, en hos mormor och morfar och en hemma… så rörigt kan det bli när mamma jobbar hela julhelgen men de tycker i och för sig bara att det är roligare med många julaftnar.

Två dagar före julaftonen fick jag en gigantisk julklapp av min chef på jobbet – han erbjöd mig sitt jobb. Här går det undan… i maj bad jag om att få en praktikplats där men fick sommarjobb, i september bad jag om att få förlängt ett par månader och fick både det och 1400:- i löneförhöjning, nu bad jag om att få fast anställning och får bli chef… jag ska nog inte be om något mer för jag vågar inte tänka på hur det skulle sluta.

Grinchen har varit här och avlagt sin årliga visit. Eftersom att jag inte hört ett ljud från honom sedan förra året så trodde jag att han inte skulle komma i år men han dök alltså upp till sist. Han verkade dock purken över att jag inte skulle sitta hemma under mellandagarna för han hade tydligen planerat att hälsa på Amanda då. Jag har vid ett flertal tillfällen talat om för den människan att om han vill slippa bli purken över att vi inte har tid men honom när han är i Sverige så borde han kontakta mig så att vi tillsammans kan komma överens om när det passar oss båda att han hälsar på. Julveckan är förmodligen den tid på året då jag är mest upptagen med både ”julaktiviteter” och övertidsjobb. fast det är klart, är man mer intresserad av att ställa till bråk än av att träffa Amanda så är julveckan det bästa alternativet…

Amanda (numera frisk) har varit på 50-årskalas idag. Patsy fyller år lustigt nog samma dag som farmor som också fyller 50 idag. Patsy har efter många om och men tydligen bestämt sig för att lära känna Amanda för att hon har förärat oss med tre besök den sista tiden. Patsys far som också plötsligt börjat besöka Amanda ville att Amanda skulle komma på kalaset. Så efter förskolan bar det iväg till till Patsy. Amanda hade dock hoppats på att få träffa Grinchens brorsdotter där. När det var dags att åka hem igen fick Amanda ett jag-är-sur-och-trotsig-utbrott och jag misstänker att brorsdotterns frånvaro utlöste det…även om Amanda skyllde allt på Timothy. Intressant skall bli att se om artigheten återgäldas när Amanda fyller 8 nästa år… det blir i så fall första gången någon från Klanen kommer på hennes kalas.

En liten fågel viskade i mitt öra att Grinchen numera har fast jobb på en personaluthyrningsfirma ( Grinchen från Manpower??) i Österrike och tjänar rätt bra. Jag antar att detta betyder att han inte längre kommer att komma till stan för att sommarjobba ett par månader per år. Vidare antar jag att det i sin tur medför att han träffar Amanda ännu mindre än han redan gör. Amanda själv säger varken bu eller bä om detta faktum för han har inte gett henne en chans att lära känna honom. Personligen skulle jag aldrig kunna tänka mig att tacka ja till ett jobb om det innebar att i princip all kontakt med mina barn upphörde, hur välbetalt jobbet än må vara….men det är ju bara min åsikt och alla prioriterar vi på olika sätt.

Farmor smet iväg till Kanarieöarna… men hon ska inte tro att hon kommer undan för det.