Kalis cyberhem

Dagens Media gick ut med att ordet ’hen’ ska ha blivit förbjudet att använda på Dagens Nyheter. Anledningen till att förbjuda ordet ska ha varit att det är för politiskt laddat och att det är ett queerpolitiskt ställningstagande. Aftonbladet Kultur skriver om detta och skribenten gör mycket klart att de enda som är positivt till detta förbud är personer som sympatiserar med Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna.

För det första så är hela påståendet om ett henförbud något som hittats på enligt Åsa Tillberg på DN. Hon säger att något sådant förbud inte alls finns och det hela är en tidningsanka. För det andra, dra åt helvetet, Aftonbladet! Jag tycker att ordet ’hen’ är ett jävla puckoord som inte tillför ett förbannat dyft annat än att det eventuellt antyder att det är så fult att tillhöra ett specifikt kön att det måste omskrivas och bli ’hen’ istället så man slipper ta det fula, äckliga, förbjudna ordet för det fula, äckliga, förbjudna könet, i sin mun.

Jag sympatiserar definitivt inte med Kristspektaklerna eller Svärjedemokraterna och jag har inte ett dyft att invända mot att människor väljer att ha förhållanden med precis vem eller vilka de vill så länge alla inblandade är med på noterna, att de väljer att bilda familj, att de väljer att klä sig som det motsatta könet eller byta kön men jag kommer fan inte att kalla någon för ’hen’. Kan de inte välja själva om de vill bli kallade ’hon’ eller ’han’ så har de säkerligen ett namn som jag kan använda istället för pronomen.Aftonbladets inte så diskreta anklagelser om vilka de som inte välkomnar ’hen’ sympatiserar med tar jag som en förolämpning och ett talande bevis för vilka fula fördomar om sina medmänniskor som journalister på Aftonbladet makat sig tillrätta i.

En liten kuriosa är att journalisten, som skrev artikeln på Aftonbladet Kultur och anklagade alla ’hen’motståndare för att vara kristdemokrater eller sverigedemokrater, tidigare i år var nyhetschef på Dagens Media och hade varit det under fyra år. Det är ju ett väldigt lustigt sammanträffande att just den tidningen råkar vara den tidning som först gick ut med de påhittade uppgifterna om att DN skulle ha förbjudit ordet på sin tidning. Jag tänker inte skriva vad jag tycker att det luktar som men jag kan avslöja att jag inte tycker att det är en angenäm doft.

Lite vagt kan jag förstå den goda avsikten med att ha ett enda könsneutralt pronomen som kan användas för både manliga och kvinnliga individer för att markera att det absolut inte görs någon skillnad eller spelar någon roll om det är man eller kvinna men det är ändå idiotiskt. Jag värderar mina tre barn lika högt men jag tycker ändå att de kan få ha varsitt namn och de flesta håller nog med om att det hade varit korkat av mig att ge dem alla namnet Alex för att markera att de alla är lika mycket värda för mig.

De flesta klarar av att tycka om och respektera sina barn lika mycket oavsett vad de har för namn och skulle man ha problem med relationen till något av barnen så skulle det knappast ha varit bättre ifall barnet hade kallats något annat. På samma sätt gör det ingen skillnad i hur man ser på könen om man byter ut könsbundna pronomen mot en könsneutralt. En manshatare kommer ändå att hata manliga ’hen’ och en kvinnohatare kommer att fortsätta hata kvinnliga ’hen’ så man kommer ändå att stöta på fördomar mot ens kön och bli särbehandlad på det ena eller andra sättet. Det är inte en språklig förändring som råder bot på sådant, det är en attitydförändring och det är inget som kommer till stånd för att man börjar säga ’hen’ istället för ’han’ eller ’hon’.

Jag tycker inte att ordet ’hen’ borde förbjudas utan jag tycker att människor borde vara så kloka att de väljer att inte använda puckoordet. ’Han’ och ’hon’ är personliga pronomen men det påhittade ordet ’hen’ passar inte in i den ordklassen utan en helt ny ordklass borde skapas för detta hitte-på-ord, opersonliga pronomen. Jag tycker att ordet kan vara lämpligt i sådana sammanhang när personen är så vedervärdig att denne har förverkat sin rätt till att vara en individ och därför bör reduceras till en könslöst ickeväsen utan personlighet. I fängelser för sexualförbrytare, barnamördare och annat som samhället helst inte vill ta i tång med ens, så tycker jag att ’hen’ är ett alldeles ypperligt pronomen. ’Personen är en våldtäktshen’ låter inte alls dumt liksom ’gärningshen’. Jag har tidigare skrivit om att jag tycker att det är fel och orättvist att det är den som begår brottet som blir kändis och får sprida sitt budskap medan offren glöms bort. Om ’våldshenen’ blev anonymiserad till intet och berövad alla sina personliga attribut som namn, kön, ålder, etnicitet etc. så skulle det innebära att ’hen’ blir socialt avrättad och bortglömd och på så sätt mer straffad än om ’hen’ får utrymme i media och samhällets uppmärksamhet.

Jag tycker att de som ska förse oss med nyheterna ska göra detta på ett objektivt sätt utan att vinkla det på något vis. De ska rapportera fakta som vi själva ska bearbeta och bilda oss en egen åsikt om. De jag tänker på är de stora tidningarna och ’nyhetsrapportörerna’ som svt etc. Jag känner en viss irritation när de använder språket för att lura oss till en åsikt som vi kanske inte skulle ha haft om vi hade fått tänka själva utan att de försöker göra det åt oss.

Män och pojkar, kvinnor och flickor, vuxen eller barn, när är man vad? Kollar man vad nyhetsrapportörerna så är det vuxna som begår brott och barn som är offer. Underligt nog så kan det vara precis samma ålder det handlar om. En 17-årig man misstänks för misshandel medan en 20-årig flicka har blivit sexuellt utnyttjad. Genom att sätta ett epitet på en person så har de på en gång talat om för oss hur vi ska förhålla oss till personerna de rapporterar om – oskyldigt barn eller vuxen som ska ta ansvar för sina handlingar.

Jag googlade på det hela för att se hur långt ner i åldrarna det skrivs om ’XX-åriga kvinnor’ respektive ’XX-åriga män’ och hur högt upp i åldrarna det skrivs om ’XX-åriga flickor’ respektive XX-åriga pojkar’. Det var ganska intressant.

För att underlätta benämningen så kommer jag att kalla dem ’tjejer’ och ’killar’ här för att det tycker jag är en korrekt benämning på könen när de är i de åldrar som det handlar om.

De flesta verkar tycka att en 13-åring, oavsett kön, inte är vuxen för att bara några ytterst få beskrivs om män eller kvinnor. 13-åriga kvinnor finns men det är några enstaka nyblivna tonåringar som beskriver sig själva som ’13-åriga kvinna’ förmodligen för att verka mogna och i patientfall på medicinska sajter. De 13-åriga männen är i det närmaste obefintliga på svenska sajter och de flesta träffarna är från norska sajter.

När det handlar om 14-åringar händer det något. 35% av tjejerna är helt plötsligt kvinnor och 46% av killarna har blivit män. Sedan svajar de på lite för tjejerna medan andelen killar som är män stadigt ökar för att bli 100% vid 23 års ålder. De killar i högre ålder som beskrivs som ’pojkar’ är i sammanhang när de är offer för brott eller råkat ut för olyckor eller jobbannonser där personlig assistent till personer men handikapp (ofta mentala) söks och förstås killar som beskriver sig själv som pojkar i kontaktannonser där de söker homosexuella kontakter eller kontakt med äldre kvinnor. På nyhetssajter förekommer i princip inga pojkar som är äldre än 22 år.

På andra sidan genusskranket händer det något intressant. Tjejer omskrivs som barn längre än killar. Googlar man på ’26-årig flicka får man en nästan halv miljon träffar men det handlar oftast om tjejer som utsatts för brott av invandrare och som det skrivs om på sidor som flashback, tjejer som beskriver sig själva som flicka (det är tydligen näpet och gulligt att ’babyfiera’ sig som tjej…), jobbannonser om personliga assistenter men bland annat expressen skriver faktiskt om en ’26-årig flicka’ som utsatts för sexbrott.

Söker man på ’27-årig flicka’ får man bara några enstaka träffar på Google så tydligen är man för gammal för att vara flicka när man blivit 27 år.

Lite märkligt tycker jag att det är ändå. Tjejer mognar tidigare än killar och borde anses vara kvinnor när de är yngre än då killar anses vara män. Ändå så ser det ut som att det tar fyra år längre för tjejer att bli kvinnor än för killar att bli män… enligt min lilla hobbyundersökning på Google.

Personligen så tycker jag inte att någon under ca 21-23 år är mognadsmässigt vuxen men är man över den åldern så tycker jag att det låter löjligt att kalla sig själv flicka eller pojke. Vid 18 är man myndig och får (nästan) samma rättigheter och skyldigheter som alla andra vuxna och vid 15 år är man straffmyndig och i lagens ögon vuxen nog att ta ansvar för sina egna handlingar så att nyhetsrapportörerna skriver om ’män’ och ’kvinnor’ när det handlar om förövare över 15 år kan jag se en viss logik i. Att de beskriver offer som ’pojkar’ och ’flickor’ när de är omyndiga (alltså under 18) och upp till 20-21 köper jag också utan diskussion men när de rapporterar om en 15-årig man som sexuellt ofredat en 25-årig flicka så tycker jag att de vinklar saker och ting på ett sätt som nyhetsförmedlare inte ska göra.

Konstpirationsteoretikern i mig vaknade till och gav mig en ordentlig bitch slap med insiktens flathand idag.

Jag hörde på radion att väljarförtroendet för Stefan Löfven ökar i rasande takt. Så jag började fundera över Löfven. Jag kan inte komma på en enda sak han sagt eller gjort. Jag kan inte ens beskriva hur människan ser ut. Vad är det då som gör att förtroendet för honom ökar som om han vore politikens Jesu Krist, nedsänd att frälsa människorna från ondo?

Jag gjorde en liten miniundersökning på jobbet och ingen kunde komma på något han gjort eller sagt eller ens beskriva honom. Han verkar ha gjort ett rätt beige och intetsägande intryck men ändå är alla så positiva till honom. Varför?

Jo, det ska jag berätta och minns sedan var ni fick veta detta först! Jag tror att Löfven var planerad som partiordförande redan ifjol men partiet insåg att de inte skulle lyckas röra om i grytan och vinna några väljare med en sådan beige person som Löfven som galjonsfigur. Så istället gav de tjänsten till ett riktigt rikspucko med hitlermustach och en rent allmänt osympatisk uppsyn – Juholt.

Saker och ting gick som det gick, Juholt fick extremt mycket kritik från alla håll och var till slut tvungen att lämna sin tjänst. Då stoppade de in Löfven och med Juholt färskt i minne så tycker naturligtvis alla att han är så otroligt bra eftersom han per automatik jämförs med katastrofen som var partiledare innan. Men Löfven hade knappast blivit så populär så snabbt om inte Juholt först ’banat väg’ för denna popularitet genom att vara ett rikssvin.

Så jag tror inte att Juholt egentligen var på riktigt. Jag tror (eller konspirationsteoretikern i mig tror) att Juholt var en PR-kampanj av sossarna, ett jävla genialiskt PR-trick som jag tror kommer att hjälpa dem att vinna nästa val.

Minns var ni läste om detta först, gott folk!

Sedan jag fick veta att det finns något som heter surrogatmödrar så har jag ansett att det borde legaliseras i Sverige. En släkting kämpade i många år med att få barn men de få gånger de blev gravida resulterade det i missfall. Inget fel har hittats hos någon av dem så inget kan egentligen åtgärdas så att de skulle kunna få barn. Jag har lätt för att bli gravid och tycker inte att det är så fruktansvärt betungande att vara gravid. Förlossningen är inget jag fasar för heller så jag skulle absolut kunna tänka mig att bära deras foster åt dem för de vill ha barn och jag bära och föda. Genetisk skulle barnet vara deras och i praktiken skulle jag alltså vara en slags barnvakt åt dem i nio månader så jag är ganska övertygad om att jag inte skulle ha några problem att lämna ifrån mig ett barn som jag varit surrogatmor åt.

Nu pratas det om att legalisera detta vilket jag applåderar men Kristspektaklerna och Vänstern verkar tycka att jag, som kan tänka mig att bära någon annans barn, är en socialt och ekonomiskt utsatt kvinna som kommer att utnyttjas.

Grunden för vårt ställningstagande är att vi inte vill se en lagstiftning som innebär att socialt och ekonomiskt utsatta kvinnor riskerar att exploateras.
Anders Andersson (KD)

Vi tycker att det finns stora risker att kvinnor utnyttjas och far illa.
Eva Olofsson (V)

Jag tycker att det är en jävligt tråkig människosyn de har. Det låter som de förutsätter att ingen kvinna kommer att göra detta för någon annan om de inte får betalt för det och betalningen kommer att locka fattiga kvinnor på kant med samhället att bli surrogatmödrar fast de egentligen inte vill. Det tror jag inte ett dyft på. Som det är idag så söker sig svenska par utomlands för att kunna få barn med hjälp av surrogatmödrar och visst fan är det troligare att det då är risk att de betalar någon som inte har det så gott ställt för detta?! Om det vore lagligt i Sverige så skulle det knappast vara tillåtet att betala för ’tjänsten’ eller att ta betalt för att vara surrogatmor.

Jag tror att kvalitén på barnen skulle bli bättre också, om man får uttrycka sig lite kantigt, om par slapp söka sig utomlands för att finna surrogatmödrar. I Sverige skulle surrogatmödrarna ha möjlighet till mödravård och förmodligen skulle blivande surrogatmödrar ’besiktigas’ innan för att se att de fysiskt är lämpade att bära och föda ett barn. Inför alla typer att assisterad befruktning kontrolleras hälsan på alla inblandade ordentligt för att inte dyr behandling ska ges i onödan. Donatorer av både ägg och spermier måste vara friska på alla sätt och vis, de som ska insemineras eller provrörsbefruktas måste vara friska och i fysisk form för att klara av graviditet etc. innan de ens får möjlighet till behandlingen. Det är ju ingen billig historia så landstinget vill väl försäkra sig om att de hälsomässiga förhållandena är optimala så att de inte slänger pengarna i sjön.

På samma sätt antar jag att surrogatmödrar skulle behöva uppnå en viss standard för att godkännas och då faller narkomaner, alkoholister, rökare, handikappade, sjukliga m.fl. bort och en stor del av de som klassas som ’socialt utsatta’ skulle jag tro har någon av den problematik jag räknat upp. Nä, jag tror det här blir bra och att Kristspektaklerna och Vänstern är bakåtsträvare i denna fråga.

Nej, min släkting har ännu inga barn, tyvärr.

Jag är lyckligt välsignad med tv-kanalen BBC Entertainment. På den kanalen visas skojsiga program som Top Gear, QI och Come dine with me. Det sistnämnda är den brittiska versionen av ’Halv åtta hos mig’ och även om upplägget är detsamma och speakern är väldigt lik så är deltagarna i England av en helt annan ull än de svenska.

Jag vet inte om det är taktik, för det är ju en del prispengar på spel (£ 1000 ~10 600 sek), men de är så otrevliga och spydiga mot varandra. De anmärker på minsta lilla skitdetalj, grimaserar och hulkar för att demonstrera sitt missnöje över maten, är spydiga och snackar skit om varandra med de övriga deltagarna. Helt sanslöst! De är så oartiga och beter sig så ouppfostrat så själv skulle man aldrig komma i närheten av att bete sig så även om man tyckte att maten var vämjelig. Och detta är britter som ska vara så stela och korrekta?!! Vilket får mig att misstänka att det är utstuderat taktikspel av deltagarna.

Men det är ju ett underhållande tv-program att titta på och intrigerna gör inte det hela mindre intressant. Det fick mig att fundera över ’snällhet’ i största allmänhet. Ofta säger man att när en människa inte är snäll så vittnar det om att hon själv mår dåligt och är olycklig. Men är det verkligen så? Är det inte bara en av alla de ursäkter vi använder för att inte behöva fundera så mycket över sådant vi inte förstår och inte orkar försöka sätta oss in i? Som att vifta bort kritik med att den som kritiserade bara är avundsjuk istället för att faktiskt rannsaka sig själv och se om det inte ändå finns fog för den kritik man fått. Att elaka människor skulle vara olyckliga är nog bara önsketänkande i många fall.

Jag snubblade över ett citat:

Godhet gör förvisso inte människorna lyckligare än lycka gör dem goda.
Walter Savage Landor

… och tänkte att det stämmer nog ganska bra. Jag sticker inte under stol med att jag är en elak jävel som kan tycka att det är väldigt underhållande att jäklas med en del ibland. Om jag jämför mig själv med de som påstår sig vara snälla så tycker jag inte att de verkar lyckligare än jag utan den största skillnaden är nog att jag erkänner att jag kan jäklas ibland enbart för att jag roas av det medan de försöker skylla sitt beteende på den de jäklas med och säger ”Han förtjänade det” eller ”Jag hade inget val”. Bullshit! Man har alltid ett val och väljer man att vara ’osnäll’ mot någon så har man valt det för att man i något läge ansåg att det kändes positivare för en själv än att vara snäll mot den personen. Den riktigt fulaste ursäkten för att ha varit ’osnäll’ är ”Han drev mig till det” (eller ’hon’ naturligtvis). Då har man helt lagt över ansvaret för sitt ’osnälla’ beteende på den andra personen, den som man jäklades med. Det är, förövrigt, en väldigt populär ursäkt bland män som misshandlar sina kvinnor och jag ser inte varför en kvinna skulle komma undan med en sådan ursäkt heller.

Vilket osökt får mig att tänka på kränkningar och mobbing. Det vedertagna förhållningssättet är ofta att det är den som anser sig vara kränkt som har tolkningsföreträde och är den som avgör om en handling är en kränkning eller ej. Detta för att ’mobbarna’ inte ska kunna slå ifrån sig hela tiden och säga att det inte var så de menade eller att den som kände sig kränkt är överkänslig. Det är väl ok om det inte vore för att den värsta typen av mobbare, den riktigt utstuderade, manipulativa typen, själva använder det som verktyg för att kunna hålla sin omgivning i ett järngrepp och få dem att dansa efter sin pipa.

De finns lite överallt, jag tror att alla känner en sådan, typen som gör en kränkning av allt som går dem emot och mobbare av alla som inte stryker dem medhårs. En del invandrare skriker ”RASISM!!” när de inte blir positivt särbehandlade, en del kvinnor ylar ”KÖNSDISKRIMINERING!!” när en man inte gör som de önskar och en del människor gapar och går på om hur illa behandlade de blir i tid och otid utan att alls verka reflektera en sekund över att det finns fler viljor i omgivningen som också måste tillgodoses och fler åsikter som också måste få vädras. Men den som skriker ”MOBBING!!” får per automatik tolkningsföreträde till vad som sagts och skett och kan på så sätt trycka ner andra i skorna och tysta dem ordentligt utan att någon ska få ifrågasätta det minsta lilla. Men vem fan är det som mobbar vem i det läget? Vem är det som diskriminerar vem??

Björn Ranelid är Sveriges mest kränkta människa. Han är mer känd för just detta än sitt författarskap eftersom han inte tål det minsta lilla som han kan uppfatta som kritik innan han går ut i media och berättar hur kränkt han är. Detta har också gjort honom till den driftkucku han är idag… vilket gjort honom till rikskändis så han har ju på sätt och vis lyckats. Men hur hanterar man egentligen de ’ranelidare’ man har i sin omgivning, de som manipulerar människor i sin närhet och får dem att må dåligt genom att anklaga dem för att vara mobbare?

Och till slut kan jag konstatera att många av mina blogginlägg får ett eget liv medan jag skriver dem. Jag började och skulle skriva lite kort om en tv-kanal men det slutade med något helt annat. Detta är anledningen till att jag inte kan twittra. Hur fan ska jag få in detta på 140 tecken??

Strålande namn! På många sätt för det betyder ’stjärna’.

Herman Lindqvist tycker inte att det är ett strålande namn. Han tycker att Vickan och Danne skulle ha valt ett traditionellt namn. Varför då?? Bevisligen har ju inte de svenska kungligheterna alltid gjort så för i så fall skulle vi bara ha två namn – Erik, som Sveriges första kung hette, och Sigrid som hans fru förmodligen hette – att välja på. Nä, naturligtvis måste även kungaätterna ta in något nytt namn ibland så att det inte blir ’inavel’ i namnen.

Dessutom tror jag att kronprinsessan är en kronarvinge i tiden och fullt medveten om att svenska folket helst ser att hon har en egen personlighet och också visar den och inte helt låter sig styras av gamla mossiga traditioner och seder som inte fyller något egentligt syfte i dagens samhälle. Även traditioner utvecklas, tack och lov, vilket stofilen Herman totalt verkar ha glömt bort. Alla traditionella kungliga namn har burits av någon kunglighet för första gången, alla ritualer och ceremonier har en gång i tiden utförts för första gången.

Så, Herman, din gamle mossige surkuk… ett kungligt långfinger på dig och dina föråldrade idéer.

En prinsessa är född och ett stycke svensk historia har skrivits. Rojalist som jag är så tycker jag att det är mycket spännande…

… men stackars tjej. Jag skulle inte vilja byta med henne eller någon annan i kungafamiljen heller. Om jag fick veta att jag vore kungens okända oäkting så skulle jag jobba ganska hårt på att jag fortsättningsvis skulle vara just den okända oäktingen i så fall. Vilket elände… Att själv ständigt måsta tänka på hur man ser ut, vad man gör, vad man säger, vad man eventuellt gör för mystiska grimaser ifall någon skulle ha en kameralins riktad mot en själv må ju vara men jag tänker på mina barn. Jag tror inte att de skulle vara helt roade av uppmärksamheten alla dagar och de skulle nog inte må speciellt bra eller fara väl av att ha hela världens ständigt granskande blickar på sig.

Gregory påstår att jag är exhibitionist (nä, inte den typen som blottar könsdelar…) och tror nog att jag skulle trivas med ett övermått av uppmärksamhet. Som bevis för sin tes tar han upp denna blogg och att jag gärna skriver och lägger ut foton på fejjan. De flesta har nog en exhibitionistisk sida och vill synas, göra avtryck och få bevis från andra på att man synts och gjort avtryck. Gregory själv har också sådana tendenser men för honom yttrar det sig på andra sätt så han kan inte riktigt se likheterna mellan oss.

Men helt felaktigt är att jag vill ha omåttligt med uppmärksamhet. Jag vill själv styra vad som uppmärksammas. Vissa saker hänger jag ut, annat håller jag för mig själv men jag vill själv välja vilket. Som medlem i kungafamiljen har man ingen chans att kunna styra helt över detta på samma sätt som en vanlig ofrälse har. Så avis på den nya, lilla prinsessan är jag definitivt inte.

På fejjan har det varit intressant att se allas reaktioner. En del har uttryckt glädje över den nyfödda, andra har grymtat om att alla barn minsann är lika mycket värda och ingen unge ska ha mer uppmärksamhet än någon annan. En del deklarerat att de då rakt inte alls bryr sig om detta och inte på minsta sätt kommer att uppmärksamma det hela vilket är ganska lustigt eftersom de just bevisat motsatsen genom att göra vad de påstått att de inte skulle. Värsta ilskan uttryckte en människa som skrev att hon hela tiden hade önskat att barnet hade varit dödfött och nu när det inte var det så önskade hon att det skulle ha handikapp och missbildningar för hon hatade kungahuset och var jättestörd över att kronprinsessan fyller år samma dag som hon. Nu är det så att kronprinsessan föddes bra många år före denna människa så det är hon som i så fall skulle ha ’valt’ en lämpligare födelsedag och i övrigt… tja… med de problem hon verkar ha så har hon i alla fall en sak gemensamt med den nyfödda lilla prinsessan – hon är ingen jag skulle vilja byta liv med.

Det har varit en helg fylld av oerhört märkliga händelser. Ranelids framförande och framgångar i melodifestivalen t ex. Det är synd om den stackars Sara Li som faktiskt sjöng sången men glöms bort totalt för att en pellejöns som Ranelid medverkar och gör ett spektakel av sig själv. Jag försökte tänka bort honom och bara lyssna på melodin och ärligt talat så var den skräp.

Man kan väl inte egentligen lasta Ranelid för att det blev som det blev för denne märklige orangefärgade, självuppfyllde man gjorde bara vad han alltid gör och förväntas göra och försörjer sig på att göra – ett spektakel av sig själv. Det känns som att Ranelids framgångar i mellodifestivalen är ett rätt tydligt budskap från folket, från oss som röstade. En prettoperson röstas fram i en prettotävling, dvs vi tycker att det är don efter person, att Ranelid förkroppsligar melodifestivalens själ. Kort sagt, tillsammans blir det folkets långfinger till melodifestivalen för att den levererar sådant skräp år efter år. Visst i helvetet har vi bättre musik att visa upp för resten av Europa?!!

Så har vi näste märklige man – Peter Skyllberg. Det är kanske inte så många svenskar som hört det namnet eftersom svenska medier inte är lika snabba som utländska med att publicera namn på människor. Skyllberg är den 44-åring från Karlskoga som hittades i en bil utanför Sävar och lär ha suttit där sedan 19 december (se bilden till höger).

Tydligen så sade han upp bekantskapen med släkt och familj för 20 år sedan. Någon flickvän har han inte lyckats behålla och tydligen inga vänner heller eftersom ingen saknat honom i Karlskoga. Skyllberg lär ha bott i sin Grand Cherokee-jeep från -97 utanför Sävar sedan i somras och åkte ofta in till Umeå för att handla mat, drickor, cigaretter och annat. I Karlskoga har han hyresfastigheter men eftersom han slutade betala sina räkningar så har han dragit på sig en skuld på 1,6 miljoner. Kanske var det på grund av sin ekonomiska situation som han valde att ’försvinna’. Kanske var det helt enkelt bara på grund av sin mentala ohälsa som han gjorde på detta vis. För honom kanske det kändes som ett alldeles ypperligt och fullkomligt logiskt val.

Jag tippade direkt på att det var psykisk sjukdom som låg bakom det hela. Andra spekulerade i att han kanske kört vilse och blivit sjuk så han inte haft krafter att ta sig därifrån och söka hjälp. Den som är i så dålig fysisk form och så sjuk att han inte klarar av att öppna en bildörr och gå de knappa två kilometrarna till E4:an skulle inte ha klarat av att leva på enbart läsk, försvarets hudsalva, cigaretter och smält snö under två månader. För att överleva en sådan sak måste man vara i hyfsad fysisk kondition från början.

Helt oförhappandes kom jag att tänka på en annan psykiskt sjuk människa som också sagt upp bekantskapen med familjen och som också satt sig i en tråkig ekonomisk situation genom att helt enkelt skita i att betala sina räkningar. The one and only – Grinchen. Än så länge försöker han bortförklara symtomen på sin mentala ohälsa med att han är excentrisk och konstnärlig (hmm… som Ranelid?) men när han fattat att ingen gått på det utan ser honom för den dåre han är, vad gör han då? Sticker han till skogs som Skyllberg gjorde han också då? tanken känns inte alls främmande men tanke på de vanföreställningar som han visat sig ha.

Jag läste en artikel som var intressant på flera sätt. En dansk studie har visat att även små mängder alkohol ökar risken för missfall. Två glas vin, två öl eller två nubbar per vecka ökar risken för missfall med 50% och dricker man det dubbla per vecka så fördubblas risken för missfall. OK, att alkohol och graviditet inte är förenliga behöver man knappast vara raketkirurg för att räkna ut men vad är det de egentligen menar med artikeln?

Risken för missfall är normalt mellan 10 och 20 procent beroende på bland annat ålder. Om man inte tänker till så kan man misstolka artikeln och tro att risken för missfall blir 50% om man dricker två glas per vecka och 100%, dvs ett ofrånkomligt missfall, om man dricker fyra glas per vecka. Nu tror jag inte att det var vad som avsågs utan snarare att vid den lägre konsumtionen så blir risken för missfall 15-30% och vid den högre konsumtionen blir den 20-40%. Ingenstans i artikeln anges den normala risken för missfall så jag undrar om inte syftet var att det skulle missförstås, lite skrämselpropaganda, alltså.

Nästa intressanta sak är att de kallar två glas vin, två öl eller två nubbar och även det dubbla alltså ca 20 cl sprit, ’små mängder alkohol’. I min värld är det ganska stora mängder alkohol att sätta i sig varje vecka. Jag drar definitivt inte i mig en vinare i veckan. Vilket leder till nästa intressanta frånvaro av fakta i artikeln – gäller detta bara de som dricker alkohol regelbundet varje vecka? Det står att risken är störst om man dricker tidigt i graviditeten. I alla fall i Sverige så är det väldigt mycket ajabaja att dricka alkohol när man är gravid så de som dricker regelbundet trots att de är gravida är snarare alkoholiserade än oupplysta om riskerna. Men de som druckit innan de visste att de var gravida då? Hur mycket större är risken för dem? För en svensk är det nog intressantare att få veta om enstaka, mindre alkoholintag påverkar risken för missfall för här ’super’ vi inte under graviditeter… om man inte är missbrukare men då har man en problematik som man knappast får ordning på med lite dansk skrämselpropaganda.

Vilket osökt får mig in på något jag kom att tänka på idag – missbruk/beroende i familjen. Jag är ju numera frisk från mitt dator/mobilberoende och jag känner mig såååå lycklig och fri 😀 Så nu tar jag itu med nästa beroende – sockerberoendet. Det är inte något jag personligen lider av men indirekt gör jag det eftersom jag är medberoende då en nära anhörig sedan länge har suttit fast i sockerträsket. Jag vill inte hänga ut familjemedlemmar som bor under detta tak med namn så därför kan vi kalla honom… tja… Andreas. Andreas har alltid varit en gottegris, i alla fall så länge jag känt honom. Snask äts i princip dagligen och läsk med socker i dricks också dagligen. Jag har observerat Andreas godiskonsumtion under veckan. I måndags hade han kvar lördagsgodis från helgen innan och detta förvarade han i sin sängbordslåda. Han köpte också en stor godispåse som han förvarade i bilen. Detta räckte ungefär till helgen då nytt lördagsgodis inhandlades, drygt ett kilo blev det. Jag själv äter inte godis annat än på lördagar så det som är kvar efter lördagen äter jag inget av utan allt försvinner in i kakhålet på Andreas. I bilen har han också alltid minst en 1,5 liters flaska med sockerläsk och det brukar han också ha vid sängen. Det finns alltid hemma och han dricker det dagligen.

Jag tog upp detta beroende med Andreas som reagerade med att vända alla taggar ut och inta försvarsposition, precis som väntat av en missbrukare. Nu har jag gömt delar av det kvarvarande lördagsgodiset vilket upprörde Andreas. Han har också en skål med godis vid sin säng men detta anser han tydligen inte vara nog. Han försvarar sitt missbruk med att han behöver godis för han tränar (bra mat är tydligen inget för den som tränar) och det påverkar inte tänderna om man borstar dem två gånger per dag. Jag frågade hur många tandläkares utlåtande om den saken han behöver för att revidera den otroligt felaktiga åsikten men tydligen spelar det ingen roll vad all världens tandläkare säger för vad det gäller godis och läsk och eventuell karies som det kan orsaka så vet han tydligen bäst och att det inte har något samband.

Jag erbjöd mig att helt sluta med godis om han också gjorde det (läsk med socker i dricker inte jag) men han vägrade och vände det till att jag borde sluta med det för att jag är fet och därför avundsjuk på honom för att han kan äta en massa godis och av den anledningen så vill jag att han ska sluta äta godis på veckorna – för att jävlas med honom för att han är smal och jag ett fetto som inte kan äta så mycket godis som han utan att bli ännu fetare.

Jag tror att alla som känner mig det minsta lilla vet hur detta kommer att sluta för vårt lilla godisgris 😀

Den 23 april i år skrev jag om att Gregory upplever att skelleftebor söker sig alldeles för ofta till akuten. Tydligen är det inget som är specifikt för skelleftebor utan gäller hela landet och då specifikt för personer i åldrarna 20-29 år. I Aftonbladet skrivs det om detta fenomen och 80-talisterna beskrivs som ’Generation pjosk’. Lite kort så står det i artikeln att ’Generations pjosk’ är ett resultat att föräldrarnas curlande, de är vana att få vad de tycker sig behöva och få det på direkten så vid minsta lilla obehag så söker de medicinsk vård omedelbart. Att de inte går till hälsocentralen med sina besvär påstår bero på att de vill ha bästa tänkbara vård och det omedelbart så de söker sig till sjukhusets akutmottagning i tron att läkarna där är specialister trots att de i själva verket är at-läkare. Det är ju inte helt sant för även specialister, då inom allmänmedicin för dem som söker för besvär som hälsocentralerna normalt ska ta hand om, och st-läkare jobbar på akuten men visst är det troligare att man blir behandlad av en nykläckt at-läkare på akuten än på hälsocentralen. Det är läkarna på hälsocentralen som skriver remiss till de specialistläkare som är på sjukhuset. Läkarna på akuten behandlar det akuta men säger oftast sedan att patienten får uppsöka hälsocentralen för uppföljning och eventuell remiss till specialist.

Problematiken med ’Generation pjosk’ enligt artikeln är att de tar för stora resurser så att de äldre, som oftare är i mer akut behov av vård och lider av svårare (och verkliga) åkommor, inte får så stor del av kakan som de skulle behöva.

Låter inte otänkbart men Gregory har aldrig sagt att det är en viss ålderkategori som ’överkonsumerar akutvård’. De sökanledningar som finns listade i artikeln är;

• Förkylning
• Hosta
• Ont i kroppen
• Tryck över bröstet
• Hjärtklappning
• Lite yr
• Ont i magen
• Halsont
• Konstig känsla i kroppen
• och andra diffusa psykiska symptom som har samband med livssituationen

och de är saker som Gregory berättat att många söker för i onödan. Akuten är ju till för de som har akuta problem som måste få vård så snart som möjligt så inget som går över spontant eller kan vänta tills hälsocentralen är öppen ska man till akuten med. En del, som inte tycker sig får något gehör på hälsocentralen, tror att om de söker akutvård tillräckligt ofta för sina bekymmer så kommer de så småningom att ’bli tagna på allvar’. Andra, som står i kö för en mindre operation, tror att de prioriteras upp i kön om de går till akuten ofta och ’visar att de har svåra problem’. I de allra flesta fall är det inte så. Det händer att en och annan ’sökbenägen’, som läkarna kallar de som springer på akuten och hälsocentralen för minsta lilla skavsår, får någon annan typ av behandling än den de fått dittills och då kan patienten tolka det som att de äntligen fått gehör och ett bevis för att de hade ett allvarligare problem fast det egentligen beror på att läkaren blev trött på att ha dem springandes där i tid och otid och gav dem något annat att testa i hopp om att de ska hålla sig från sjukvården ett tag. Läkare är ju inte mer än människor och det går faktiskt tjata sig till mediciner, behandlingar och sjukskrivningar man inte alls behöver om man får tag på ’rätt’ läkare som inte har pondus/ork/tid att gång på gång göra en patient besviken genom att neka dem vad de vill ha.

Och visst påverkar det alla som söker akutvård. De flesta håller med om att väntetiderna på akuten är vansinnigt långa. Det beror inte på att personalen sitter i någon rum längst in och spelar yatzy utan mer mer troligt på att de är upptagna med att lyssna på patienteter som beskriver sina ofantliga besvär med ett nageltrång,  lustigt formade födelsemärke, är deppade för att deras pojkvän/flickvän inte svarar på sms eller något annat ’potentiellt omedelbart dödligt’ 😉 Journalanteckningar måste göras på alla som tagits emot på akuten, även om de sökte i onödan och bara hade något litet skitproblem och det är ju också sådant som upptar personalens tid. Väntetiderna skulle vara betydligt kortare om de som verkligen var i behov av akutvård var de enda som åkte till akuten.

Så ’Generation pjosk’ är begreppet för dagen 😀 Annars har ju den generationen kallats ’Y’. Enligt sydsvenskan så är detta benämningarna på de olika generationerna;

Rekordgenerationen
40- och 50-talisterna.
Förespråkare för frihet, jämlikhet, socialt
ansvarstagande och engagemang. Växte upp i folkhemmets Välfärdssverige och var som unga mer radikala och revoltlystna än tidigare generationer.
Rekord? Var unga under rekordåren på 60-talet, när välfärden blomstrade.

Generation X
60-talisterna och de tidiga 70-talisterna.
Ironiska, uppkäftiga, respektlösa, egotrippade. Fostrades att tro på sig själva och bryr sig mer om sina egna liv och sin karriär än om världen.
X? Anses vara diffusa och svårare att definiera än andra generationer. Namnet slog igenom med Douglas Couplands bok ”Generation X”.

Generation Y
De sena 70-talisterna och 80-talisterna.
Cyniska, självförverkligande, ifrågasättande, världsvana. Konsumtion är deras religion, vuxenliv och ansvarstagande skjuter de på framtiden och det sociala livet är viktigare än jobbet.
Y? Bokstaven efter X. På engelska blir det en passande dubbeltydighet (Why/varför).

Generation Z
90-talisterna och 00-talisterna.
Blir förmodligen mer protesthungriga än X och Y. Första generationen sedan 30-talisterna som växt upp med ekonomisk kris och arbetslöshet, vilket förmodligen kommer att påverka deras värderingar. Tidens våg av protester och demonstrationer tolkas av en del forskare som att något redan håller på att hända.