Kalis cyberhem

Vi var på Maxi för att handla idag och jag blev kissnödig. Jag har tidigare skrivit om det bruna, bajsliknande som finns på väggen alldeles under toapappershållaren och det gör att jag drar mig för att gå på toaletten på Maxi. Skulle ni vilja gå på en toa där det ser ut så här (se bild)? HELL NO! WE WON’T GO!! Men jag var tvungen att gå…

När jag satt där tänkte jag att nu får det fan vara nog! Så här ska det fan inte behöva se ut år efter år på en offentlig toalett. I helvetet heller jag ska behöva stå ut med den här (bokstavliga) skiten!! Så jag bestämde mig för att detta ska åtgärdas och det nu och jag är den som ska se till att det sker!

Så gick jag till personalen och tog till brösttoner? Nä, inte jag. Jag är ju så snäll och timid. Jag skurade bort det själv… Men nu är det rent under toapappershållaren i alla fall för första gången på flera år. Resten av väggen ser för jävlig ut men man måste ha bättre saker att skrubba med om man ska få bort allt och jag hade bara toapapper och tvål. Måste komma ihåg att ta med mig en svamp nästa gång jag ska på Maxi för att handla…

Sedan väldigt lång tid, det rör sig om år, så har det funnits något brunt på väggen under toapappershållaren på toaletten på ica maxi. Det ser ut som någon haft bajs på fingrarna och kommit åt väggen när han eller hon krafsat efter toapapper. Det är INTE najs!! Varje gång jag använder den toaletten (inte handikapp, den andra) så är jag rädd att råka nudda väggen när jag ska ta toapapper. Dessutom luktar det urin på båda toaletterna på maxi, sådär som det kan göra i en gränd där alla fyllskallar smiter in och pissar efter krogen en lördagskväll. Det känns jäkligt ofräscht och jag tycker att de toaletterna borde vara ganska lätta att städa ordentligt. Förmodligen är det någon inhyrd städfirma som städar enligt ett bestämt schema (torka ur handfatet, hälla medel i toaletten och vispa runt med borsten, tömma papperskorgen, svabba av golvet, fylla på papper, punkt, slut) utan att se vad som är smutsigt och städa det.

Idag noterade jag misstänkta fläckar på låsvredet också. Det kanske var nött bara… det kanske var något annat. Usch!!

Jag undrar om jag ska utveckla en toalettfobi. Eller, ja… vidareutveckla den grodd jag har redan.

När Gregory plumsade runt i dejtingträsket (alltså datingsidorna på nätet) så träffade han en kvinna där som han fick han lite mer kontakt med. De skickade en hel del mail till varandra och hade även telefonkontakt via sms. Han tyckte att hon verkade trevlig och helt ok till en början men började så småningom ana att allt inte stod helt riktigt till. Efter erfarenheten med Majros hade han, tack och lov, börjat bli lite mer kritisk. När hon bad honom skriva ut starka sömntabletter så drog han öronen åt sig och avslutade kontakten då han förstod att det fanns en problematik här eftersom hon inte ville gå ’rätta vägen’ genom hälsocentralen och sin läkare utan bad honom som privatperson att skriva ut det ’off the record’.

Idag satt han och jag och klickade oss runt på nätet i jakt på skridskor och skidor till Kroken. En kvinna med ett namn liknande det som kvinnan från dejtingträsket hade sålde något som vi inte var intresserade av men vi började fundera vad det blev av kvinnan från dejtingträsket. Vi gjorde en sökning på facebook men kunde inte hitta henne. Konstigt nog hittade vi inte henne i folkbokföringen heller. Slutligen gjorde vi en sökning på google och fick napp där. Vi hittade hennes nekrolog. Tydligen har hon gått bort under hösten men det stod inget om någon sjukdom så det verkar som hon tagit livet av sig. Kanske fick hon tag på lite mer sömntabletter än vad som var hälsosamt…

Jag började fundera om det kan ha varit så att personer med fysiska eller psykiska problem var mer benägna än andra att ta kontakt med Gregory i dejtingträsket. Han hade skrivit i sin presentation att han var läkare. Denna kvinna hade ju uppenbarligen problem och även Majros har problem med diverse fobier, hypokondri och annat. Förutom dessa så vet jag att några till med bland annat värkproblematik har sökt kontakt med honom.

På tala om Majros, hon ju fortsatte ragga i dejtingträsket efter att Gregory och hon börjat dejta trots att de lovat varandra att lägga ner dejtingträskandet. Jag undrar om hennes nuvarande pojkvän vet att hon spelat dubbelt efter hon träffat honom också genom att dejta en till samtidigt. Vissa slutar aldrig söka ett bättre alternativ. Det kanske är orsaken till att vissa aldrig klarar av att ha ett längre förhållande…

Och apropå avlida så kommer nog inte Amanda att avlida närmaste tiden även om hon tycker att hon blivit sjukare än hon varit på länge. Hon har tydligen åkt på en ordentlig förkylning.

Och apropå sjukdomar så hoppas vi att Kroken får vattkoppor snart. Det går på dagis just nu men hon verkar inte ha blivit smittad än så i fredags drog jag med henne till grannarna för att hon skulle få leka med deras son som just har fått det. Så förhoppningsvis så blir ungen prickig snart. Ju tidigare hon får ha det desto bättre för det blir värre ju äldre man blir.

Och apropå röda hund så har vi ingen hund men Amanda har en grå katt. För att muntra upp henne så filmade jag katten när jag busade med henne. Tyvärr var katten inte på bushumör så det blev pannkaka av det hela ändå…

Gregory är på kurs i Östersund. Han ska lära sig mer om barn och det är barnkliniken (där han jobbar nu) som har skickat honom. Han åkte i tisdags och kommer hem imorgon kväll. Vi får se i vilket skick han är då…

Kranvattnet är fortfarande inte ok i Östersund. En person lär ha åkt på parasiten (Cryptosporidium) enbart av att borsta tänderna i kranvtten. Gregory visste detta innan han åkte och han blev varnad men teflonminne som han har så glömde han bort det och klunkade i sig vatte när han kom fram och hade installerat ig i sitt rum på hotellet. Inkubationstiden är enligt Gregory 2-14 dygn,  7 dygn enligt aftonbladet så vi får se om han är en av dem som klarar lite östersundsvatten eller om han drattar dit.

Amanda har inte varit i skolan idag heller. Hon har mått jäkligt dåligt sedan hon upptäckte mailet hon fått från Grinchen. Han skickade det den 29:de men hon kollade inte sin inbox förrän tre dagar senare. Hon sover dåligt och drömmer mardrömma om honom. Han har verkligen ställt till det för henne genom åren med sina lögner och upprepade svek.

Hon vet ännu inte hur hon ska göra, om hon ska svara eller inte eler vad hon ska skriva om hon svarar. Hon ät dock lite mer uppåt när jag pratade med henne nu ikväll och hon nämnde inte Grinchen alls. Kanske var det därför hon lät gladare, för att hon inte tänkte på honom just för tillfället.

Jag undrar vad som kan få en att må mest illa – östersundsvattnet eller Grinchen.

[Jag röstar på Grinchen]

Amanda har inte varit i skolan idag. Hon var vaken hela natten och grubblade över Grinchens mail, hans avsikter, vad hon ska svara om hon ens ska svara. Hon är ledsen, besviken, förbannad, trött och en hel del annat. Detta är inte första gången han tar kontakt med henne och påstår att han vill lära känna henne. Det har hänt flera, flera gånger förr och när hon svarat har han inte hört av sig mer. Jag fattar inte vad han håller på med, går han igång av att göra henne besviken eller vad?? Och vad säger att han inte kommer att göra på samma sätt nu.

Hon har ingen som helst önskan att lära känna honom och hon säger själv att enda anledningen till att hon inte vill att han faller död ner på fläcken är att hon vill att han ska få ett långt, plågsamt liv utan vänner och utstött av alla. Detta är det mail han skickat till henne nu senast och Amanda har gett mig tillåtelse att lägga ut det:

Hej Amanda

Har länge väntat på att kunna skriva dig detta mail.

Anlednngen till att jag har väntat så länge, är att jag och din mama inte har talat samma språk.

Och jag ville vänta tills du är 18 år, av vissa rättsliga skäl.

Jag ber om ursäkt att har fått lida för det.

Jag skulle gärna vilja lära känna dig. Hoppas att du ochså vill lära käna mig.

Sskulle du vilja komma tll Wein betalar jag gärna  din biljett. Det är min födelsedags present tll dig.

Men tlls vidare kan vi ju använda Facebook.

Så hur gar det i plugget? Varför drog du till skåne? Varför ändrade du efternamnet?

Har vidare frågor men dom ställer jag sen

Och om du vill veta något om mig är det bara att fråga!

Hoppas att höra från dig

Grinchen

Han har tidigare lagt till ”pappa” före sitt namn men har tydligen, klokt nog, valt att sluta med det. Min mor läste det han skrivit och sa att om han pratar som han skriver så är det inte konstigt att han anser att vi inte talar samma språk. Han skriver verkligen som ett white trash och stavningskontrollen har han fortfarande inte förstått sig på.

Hur reagerar man om man får ett sådant brev av sin far som vägrat ha kontakt under alla år? Hur skulle du reagera? Vilken reaktion är rimlig i en sådan här situation?

Jag undrar om han fått för sig (och hoppas på) att det skurit sig mellan Amanda och mig och att det är anledningen till hennes namnbyte och flytten till Skåne. Vi bytte alla efternamn efter att jag kände mig tämligen säker på att jag aldrig skulle gifta mig till något annat efternamn och tonåringarna inte längre kände att de ville dela efternamn med sin rätt frånvarande far (han också), Ken, som jag tidigare var gift med. Jag hade tänkt byta ändå när barnen flyttat hemifrån för även om jag vill att hela familjen ska ha samma efternamn så vill jag inte att min exmakes efternamn ska stå i mina papper efter jag lämnat den här världen. Orsaken till flytten till Skåne är att Amanda vill vill läsa både naturvetenskapligt gymnasium och hippologi och i Flyinge/Lund finns landets enda gymnasieprogram som kombinerar dem båda.

Han ber om ursäkt för att Amanda fått lida för att han väntat med att ta ta kontakt. Han ber om ursäkt för hennes lidande men inte för sitt agerande och detta är något som Amanda stör sig oerhört på. Han skyller på annat, att han och jag inte är överens och vissa ’rättsliga’ saker, men tar inget ansvar för att detta faktiskt är ett val han själv gjort helt medvetet och kallt kalkylerat. Men varför vänta så länge och riskera att förlora allt?? Risken är ju stor att ett barn man ignorerat under 18 år till sist utvecklat ett hat mot den frånvarande föräldern (vilket hon ju också gjort) så varför?

Både Amanda och min mor tror att han vill ställa sig in hos henne för att hon ska avskriva skulden på obetalt underhåll som han har till oss. Jag tror inte att han är så intelligent att han tänkt så långt utan att den egentliga orsaken till hans kontaktsökande har en mer primitiv och basalegocentrisk grund. Jag tror att han tror att andra ska beundra honom för att han har en dotter, för att han är pappa och att det hela är en egotripp för honom. Många av hans vänner har skaffat familj och är framgångsrika föräldrar och vad har han i det avseendet? Nada! Så han vill väl skaffa sig en gyllene aura som pappa till en självständig och stark dotter och ta på sig äran för att hon blivit den hon är idag.

Men vad vet jag…? Kanske är det ekonomisk vinning som ligger bakom hans mail. Hittills har han kunnat skylla sin obefintliga kontakt med Amanda på mig – jag har gjort umgänget omöjligt för honom, jag har nekat honom att träffa henne, jag är elak och han har varit ett offer som fått familjens och vännernas medlidande och sympatier. Hur ska han lägga upp det då han fattar att Amanda inte vill ha någon större kontakt med honom? Jag antar att det inte är lika många offerpoäng i att säga att ens egna barn inte vill ha med en att göra. Medlidandevinsten han får ut av det är nog obefintlig.

Men om jag känner Grinchen rätt, vilket våra erfarenheter tyvärr visar att jag gör, så kommer nog även det att vändas till att jag ligger bakom det. Förmodligen har jag väl hjärntvättat Amanda till att hata honom för han kan ju möjligtvis ha någon skuld i något negativt mellan honom och Amanda…

Amanda berättade att hon fått ett mail av sin biologiska far Grinchen idag. Det var inget långt mail och han skrev sammanfattningsvis att han medvetet valt att inte ha kontakt med henne före hon fyllt 18 år pga att han tycker illa om mig (eller att han och jag inte ”talar samma språk”, som han uttryckte det) och av ”rättsliga skäl” men nu vill han gärna lära känna henne. Därför vill han att hon kommer till honom i Wien och han betalar resan som födelsedagspresent till henne.

Amanda sade en hel del om vad hon tyckte om detta och hur hon eventuellt skulle svara. Hon är förbannad och ledsen för att han kommer efter 18 år och tror att han kan vara pappa till henne och dessutom skyller sin frånvaro på annat än att ta på sig ansvaret för det själv och be om ursäkt för sitt misstag. Hur hon än svarar så kommer han att få det svar han förtjänar men hon har inte bestämt sig om svaret blir i form av hårda ord eller samma tystnad som han gett henne under alla år.

Efter 18 år, när hon juridiskt sett är skild från mig genom att jag inte längre är hennes målsman, tror han att han kan öppna stora famnen och hon tacksamt ska komma till honom. Bara en sådan sak – han erkänner att han valt att inte ha kontakt med henne och nu tycker han att hon ska komma till honom?! Han verkar ha rätt höga tankar om sig själv och hur han uppfattas av personer han betett sig illa mot under hela deras liv…

Eftersom Amandas biologiska far, Grinchen, aldrig har känt för att betala underhåll så har jag i alla år fått ett månatligt underhållsstöd på 1273:- från försäkringskassan. När Amanda var 11 år började hon ifrågasätta varför han inte betalar underhåll som alla andra, även frånvarande fäder, gör. Jag förklarade att det förmodligen berodde på att han flyttat från landet så att försäkringskassan, som beslutar om underhåll, varken vet vart han bor eller att han har inkomst. Amanda tyckte då att vi skulle upplysa försäkringskassan om detta vilket vi gjorde och då drog en lång process igång.

Flera år senare så har det i domstol fastställts att han är skyldig att betala underhåll från och med den 1 juli 2004 och storleken på underhållet är 2 800:- per månad. I våras fick jag en fullmakt att skriva på som skulle göra det möjligt för Österrikiska motsvarigheten till Kronofogden att driva in pengarna han nu är skyldig både mig och försäkringskassan. Skulden har ju byggts på under alla dessa år.

Underhållsstöd har jag haft till och med månaden innan Amanda blev myndig, dvs. t.o.m december ifjol. Från och med nu i januari så kan Amanda få underhållsstödet om hon ansöker om det. Hon skickade in ansökan och fick tillbaka den igår. Det var en del uppgifter som behövde kompletteras, bland annat ville de veta om det fanns någon dom på underhållet och att Amanda skulle bifoga kopia på den domen. Jag ringde fk idag för att höra om det verkligen var nödvändigt att skicka in det för allt vi vet har vi ju fått veta av fk så alla nödvändiga uppgifter borde de rimligtvis redan ha. Kvinnan jag pratade med sa att det inte behövdes skickas in och att nu när hon hade alla uppgifter så skulle hon behandla ärendet och fatta ett beslut så Amanda kan få sina pengar. Vi har ju inte gjort någon utbetalning för januari, sa hon. Det tyckte jag lät konstigt för jag har fått en summa från fk in på mitt kontot, det var visserligen inte hela den summa jag brukar få men jag trodde att de betalade till mig fram till dagen innan hennes 18-årsdag och resten till henne. Kvinnan lät förvånad över detta och sa att de inte betalat något till mig. Jag vidhöll att jag helt säkert fått pengar av dem som omöjligtvis kunde vara annat än något som har med underhållet till Amanda att göra.

Kvinnan bad att få kontrollera detta och försvann en stund. När hon kom tillbaka berättade hon att pengarna utbetalats av fk men det var inte pengar från fk utan ”överskjutande underhåll”. Jag frågade vad det var för något och hon berättade att det är pengar som kommit från den underhållsskyldige, alltså Grinchen, minus det som fk redan betalt mig, alltså 1273:-. Å, fan?!! Österrikiska kronofogden har alltså lyckats vrida ur honom slantar. Så månaden innan barnet fyller 18 lyckas han betala sitt första underhåll. Eller det är nog inte han som lyckats med något utan han har nog misslyckats med att hålla i sina pengar så att de drivits in istället.

Hur som haver så har de inte lyckats pressa honom på hela beloppet på 2 800:- som han ska betala per månad utan han verkar ha betalat lite drygt 2 000:- bara men det är ju ett steg i rätt ritning. Hittills är hans skuld på totalt drygt 216 000:-. Av det ska försäkringskassan ha drygt 90 000:- och jag knappt 125 000:- och då har jag inte räknat med räntan eftersom jag inte vet vad den är. Från och med januari så får han också en skuld till Amanda om han inte betalar det han enligt dom ska göra.

I det sista mailet han skickade mig för sju år sedan skrev han ”du har tagit bort mina sista intressen och abitioner att p? n?got sett kunna göra rätt för mig” och menade att jag var en sådan nedrig person att han tappade sugen att betala underhåll för Amanda. Så bra att Österrikiska kronofogden lyckats ge honom ”abitioner” nu då 😀

Igår började jag om att jobba efter att ha varit hemma i drygt fem veckor efter att ha opererat handleden. Känns helt ok att gå till jobbet igen. Går man hemma för långe blir man ju knäpp. Handleden har skött sig men visst känner jag att det finns moment i jobbet som gör rätt ont, moment som jag inte kan undvika, men jag får försöka göra det med andra handen istället. Det är när jag jobbar skift som jag måste plåga handen med en del tyngre saker, när jag jobbar kontorstid har jag andra sysslor som inte innefattar lika många tunga saker. Nu jobbar jag tre pass till innan jag går på kontorstid nästa måndag så min handled ska nog överleva detta också.

Jag tror att Norrans korrekturläsare är på semester. Idag hittade jag denna artikel i tidningen;

Den utlandsregisterade långtradaren som stannat för trafiljusen på E4 vid Storgatan kom sig inte ur fläcken.

De varma däcken snurrade mot det arktiska underlaget i den lindriga motlutet.

Tur att det finns småttingar som kan rycka in och ge en hjälpande knuff i baken.

Hjälplös, javisst. Och då hjälper det föga att stort deklarera att om man bara förljer mig så kommer man till framtiden, en framtid som dessutom är framgångsrikt.

”Follow me into a succesfull future”

Men i Skellefteå blev det ingen succe.

Utom för traktorn förståss

OK…??

trafiljusen – trafikljusen
den lindriga motlutet – det lindriga motlutet
förljer – följer
succe – succé
förståss – förstås

Förutom stavfelen så skulle jag kunna anmärka på meningsbyggnaden och så tycker jag att man avslutar meningar med punkt. Men det är ju jag, det…

Vi har varit på dop idag. Vi var stressade för André har jour på akuten idag och lyckades byta till sig kvällsjouren (hade egentligen dagjouren) så han skulle börja kl. 16.00 istället för 08.00. Dopet började kl. 12.00 och vi var tvungna att åka senast 14.00 för att André skulle hinna till jobbet i tid. Prästen hade nyligt inhandlat en begagnad bil. En sämre begagnad visade det sig, en audi från -85 som gått sju, åtta varv runt jorden redan och idag bestämt sig för att det fick vara nog med det. 25 minusgrader fick långmilarens kylare att börja koka så prästen bad inte Gud om hjälp utan sin organist som kom till undsättning och fiskade upp honom. Ceremonin drog igång 13.50, nästan en timme försenad.

Men vi hann vara med både på dopet och fikat efteråt även om vi var de första som tackade för oss och drog. MEN…

Jag känner mig jäkligt olustig när jag är i kyrkan. Vissa kyrkor går bra och andra kyrkor ger mig obehagskänslor. Jag har trott att det är hedningen i mig som vill sparka bakut i protest mot detta hokus pokus som fått löjligt mycket makt genom historien, mitt laveyianska hjärta som isar sig i kristendomens boning, men det är inte det. I väntat på att prästen skulle kolla så inspekterade jag lokalen och dess utsmyckning. Längst fram, bakom det ganska spartanska altaret, hängde ett krucifix. Det är ju inget ovanligt i kyrkor men denna kyrka är en relativt nybyggd kyrka och dessutom väldigt enkelt. Det fanns ingen arkitektur som imponerade, inga antikviteter att beundra, inga utsirade detaljer på inredningen som fick en att undra hur lång tid det tog för hantverkaren att karva ut dem eller hur många gånger han gjorde fel och fick börja om på nytt trästycke. Krucifixet var det naturliga blickfånget i lokalen och det fanns inte så mycket annat som ögonen drogs till… alls.

Jag studerade krucifixet. En så gott som naken karl, död eller döende, uppspikad på det tortyrredskap som på den tiden användes för att så sakta och plågsamt som möjligt avrätta människor. Jesus på detta krucifix hade dessutom fått ett extra armbrott som jag inte kan minnas omnämns alls i bibeln.

Vid spiken som genomborrat fötterna hade blod målats och jag funderade på varför. Varför är det så viktigt för kristendomen att lyfta fram lidandet, döden, tortyren, blodet? Ja visst, Jesus dog för våra synder och uppstod och yaddi yaddi, bla, bla men varför så stort fokus vid det negativa?? Det är ju uppståndelsen som skiljer Jesus död från alla vanliga människors död så varför är det inte den som symboliseras istället för lidandet och döden? Kristendomen fullkomligt vältrar sig i blod, lidande och död, varför?? Korset, symbolen för hela religionen, är ett tortyrredskap som använts för att plåga och döda människor! Bibeln sägs förkunna kärleken budskap.  Sorry, det går inte ihop.

Nu tänker säkert någon troende ”Han led för människans skull. Han tog på sig våra synder och led i vårt ställe och det är det som gör lidandet så stort och viktigt”. Ja, visst men det kan man läsa sig till, det kan man diskutera och prästerna kan ta upp det hur mycket de vill i sina predikningar men jag förstår ändå inte varför detta makabra ska kastas i våra ansikten så snart vi kliver in i en kyrka. ”Jag är ljuset” sa Jesus så varför får då inte ett ljus vara symbol för kristendomen? Det är fan så mycket lämpligare, mer logiskt och ger en betydligt mer positivt intryck.

I entrén, alldeles utanför salen hängde en tavla med en bild av Jesus i mitten och kring honom en massa små bilder som visade hela avrättningen från början till slut – hur han döms till döden, hur han släpar det redskap som han ska avrättas med till den plats där avrättningen ska ske, de personer han träffar längs vägen, hur soldater misshandlar honom, hur han spikas fast på korset, hur han hänger där för att dö en utdragen och plågsam död, när han är död och har plockats ner och hur han ligger i sin grav. Dessa bilder ramas in av törnekronan, som också var ett av redskapen som användes för att tortera Jesus. Uppståndelsen finns inte med. Inte heller helandet, predikandet, när han röjde upp i templet eller något annat han gjorde i livet. Man får en känsla av att den han var som levande och att han återuppstod inte är speciellt betydelsefulla saker jämfört med tortyren och avrättningen.

Lidande, blod, död. Skräck, förtvivlan och sorg…

Hann inte skriva om Ovänliga veckans sista diss igår. Jag flängde omkring för mycket och iddes egentligen inte sätta mig vid datorn alls så jag valde att skjuta på det till idag istället.

Sista kängan går till sekretessen inom vården som hindrar vårdgivaren att ha koll på vad vårdtagaren har för mediciner och vilka som hämtats ut från apoteket. Om jag får något utskrivet här i Skellefteå så kan jag åka till närmaste landsting, t.ex till sjukan i Piteå, och be att få samma sak utskrivet. I Piteå kan de då inte komma åt mina journaler eller de anteckningar som gjorts av de läkare jag träffat i Västerbottens läns landsting. Alltså kan jag, som missbrukare, ramla in på akuten i Skellefteå och klaga över svåra ryggsmärtor för att få narkotikaklassade mediciner utskrivna och inom en timme kan jag göra samma sak i Piteå, som tillhör Norrbottens läns landsting, och även där få samma narkotikaklassade mediciner utskrivna. De har ingen rätt eller möjlighet att gå in och kolla vilka mediciner eller vilken behandling jag fått i ett annat landsting.

Det är inte bara för att hindra missbrukare från att lura till sig narkotika som jag tycker att det är vansinnigt. Jag tycker att det äventyrar patientsäkerheten också. En multisjuk, äldre, lite virrig människa har svårt att hålla koll på alla mediciner hon eller han tar och om personen inte kan redogöra för exakt vilka mediciner han eller hon tar och i vilka doser så finns alltid risken att han eller hon får en till medicin som kanske inte går ihop med de mediciner han eller hon redan har.

Förr, när recepten fortfarande var ett papper som patienten fick i handen och visade upp på apoteket, var det inte ovanligt att missbrukare hävdade att de tappat bort sitt recept på starka smärtstillande mediciner och ville att läkaren skulle skriva ut ett nytt. Då kunde läkaren inte kolla om patienten redan hämtat ut sin medicin eller inte för att apoteket och vårdinrättningarna samkör inte sina uppgifter. Nu är det svårare att göra på det viset eftersom recepten oftast är elektroniska och inte kan tappas bort. Ändå skulle det vara bra om läkarna kunde se vad patienten verkligen hämtat ut från apoteket för en del patienter kommer in och vill ha hjälp med besvär, de får medicin utskrivet och tid för återbesök. När de sedan kommer på återbesöket så har de samma besvär och läkaren byter medicin eller ändrar dosen. Ibland är det helt onödigt för att patienten har inte tagit medicinen enligt ordination. Vissa patienter vill inte ta medicin, de glömmer ta sin medicin, har missförstått hur medicinen ska tas eller de skiter helt sonika i det och det är inte alla patienter som berättar detta för sin läkare sedan. Om läkaren kunde se vad som hade hämtats ut från apoteket så hade det varit lättare att kunna upptäcka om medicinen tas felaktigt.

Detta är faktiskt ett ganska stort problem. Det har visat sig att vid långtidsmedicinering så är det bara en tredjedel av patienterna som tar sin medicin enligt ordination. Två tredjedelar gör det inte. Om dessa patienter gjorde tog sin medicin och docerade rätt så skulle många av dem bli bättre snabbare och kostnaderna för vården skulle bli mindre. I förlängningen betyder det att en mindre slant måste tas från skattebetalarna för att bekosta sjukvården. Om patienter blev bättre snabbare så skulle belastningen på vården bli mindre och köerna förkortas så att andra patienter skulle få vård snabbare. Så det gagnar både patienten och samhällsekonomin att läkaren kan se vad patienten har tagit ut från apoteket. Men, se, det går inte för sig. Nä, det skulle bli så omständligt och dessutom måste man ju värna om patientens integritet heter det. Vad är integriteten att värna om när det leder till negativa konsekvenser både för personen själv, andra patienter och hela samhället?