Kalis cyberhem

Eftersom Amandas biologiska far, Grinchen, aldrig har känt för att betala underhåll så har jag i alla år fått ett månatligt underhållsstöd på 1273:- från försäkringskassan. När Amanda var 11 år började hon ifrågasätta varför han inte betalar underhåll som alla andra, även frånvarande fäder, gör. Jag förklarade att det förmodligen berodde på att han flyttat från landet så att försäkringskassan, som beslutar om underhåll, varken vet vart han bor eller att han har inkomst. Amanda tyckte då att vi skulle upplysa försäkringskassan om detta vilket vi gjorde och då drog en lång process igång.

Flera år senare så har det i domstol fastställts att han är skyldig att betala underhåll från och med den 1 juli 2004 och storleken på underhållet är 2 800:- per månad. I våras fick jag en fullmakt att skriva på som skulle göra det möjligt för Österrikiska motsvarigheten till Kronofogden att driva in pengarna han nu är skyldig både mig och försäkringskassan. Skulden har ju byggts på under alla dessa år.

Underhållsstöd har jag haft till och med månaden innan Amanda blev myndig, dvs. t.o.m december ifjol. Från och med nu i januari så kan Amanda få underhållsstödet om hon ansöker om det. Hon skickade in ansökan och fick tillbaka den igår. Det var en del uppgifter som behövde kompletteras, bland annat ville de veta om det fanns någon dom på underhållet och att Amanda skulle bifoga kopia på den domen. Jag ringde fk idag för att höra om det verkligen var nödvändigt att skicka in det för allt vi vet har vi ju fått veta av fk så alla nödvändiga uppgifter borde de rimligtvis redan ha. Kvinnan jag pratade med sa att det inte behövdes skickas in och att nu när hon hade alla uppgifter så skulle hon behandla ärendet och fatta ett beslut så Amanda kan få sina pengar. Vi har ju inte gjort någon utbetalning för januari, sa hon. Det tyckte jag lät konstigt för jag har fått en summa från fk in på mitt kontot, det var visserligen inte hela den summa jag brukar få men jag trodde att de betalade till mig fram till dagen innan hennes 18-årsdag och resten till henne. Kvinnan lät förvånad över detta och sa att de inte betalat något till mig. Jag vidhöll att jag helt säkert fått pengar av dem som omöjligtvis kunde vara annat än något som har med underhållet till Amanda att göra.

Kvinnan bad att få kontrollera detta och försvann en stund. När hon kom tillbaka berättade hon att pengarna utbetalats av fk men det var inte pengar från fk utan ”överskjutande underhåll”. Jag frågade vad det var för något och hon berättade att det är pengar som kommit från den underhållsskyldige, alltså Grinchen, minus det som fk redan betalt mig, alltså 1273:-. Å, fan?!! Österrikiska kronofogden har alltså lyckats vrida ur honom slantar. Så månaden innan barnet fyller 18 lyckas han betala sitt första underhåll. Eller det är nog inte han som lyckats med något utan han har nog misslyckats med att hålla i sina pengar så att de drivits in istället.

Hur som haver så har de inte lyckats pressa honom på hela beloppet på 2 800:- som han ska betala per månad utan han verkar ha betalat lite drygt 2 000:- bara men det är ju ett steg i rätt ritning. Hittills är hans skuld på totalt drygt 216 000:-. Av det ska försäkringskassan ha drygt 90 000:- och jag knappt 125 000:- och då har jag inte räknat med räntan eftersom jag inte vet vad den är. Från och med januari så får han också en skuld till Amanda om han inte betalar det han enligt dom ska göra.

I det sista mailet han skickade mig för sju år sedan skrev han ”du har tagit bort mina sista intressen och abitioner att p? n?got sett kunna göra rätt för mig” och menade att jag var en sådan nedrig person att han tappade sugen att betala underhåll för Amanda. Så bra att Österrikiska kronofogden lyckats ge honom ”abitioner” nu då 😀

Igår började jag om att jobba efter att ha varit hemma i drygt fem veckor efter att ha opererat handleden. Känns helt ok att gå till jobbet igen. Går man hemma för långe blir man ju knäpp. Handleden har skött sig men visst känner jag att det finns moment i jobbet som gör rätt ont, moment som jag inte kan undvika, men jag får försöka göra det med andra handen istället. Det är när jag jobbar skift som jag måste plåga handen med en del tyngre saker, när jag jobbar kontorstid har jag andra sysslor som inte innefattar lika många tunga saker. Nu jobbar jag tre pass till innan jag går på kontorstid nästa måndag så min handled ska nog överleva detta också.

Jag tror att Norrans korrekturläsare är på semester. Idag hittade jag denna artikel i tidningen;

Den utlandsregisterade långtradaren som stannat för trafiljusen på E4 vid Storgatan kom sig inte ur fläcken.

De varma däcken snurrade mot det arktiska underlaget i den lindriga motlutet.

Tur att det finns småttingar som kan rycka in och ge en hjälpande knuff i baken.

Hjälplös, javisst. Och då hjälper det föga att stort deklarera att om man bara förljer mig så kommer man till framtiden, en framtid som dessutom är framgångsrikt.

”Follow me into a succesfull future”

Men i Skellefteå blev det ingen succe.

Utom för traktorn förståss

OK…??

trafiljusen – trafikljusen
den lindriga motlutet – det lindriga motlutet
förljer – följer
succe – succé
förståss – förstås

Förutom stavfelen så skulle jag kunna anmärka på meningsbyggnaden och så tycker jag att man avslutar meningar med punkt. Men det är ju jag, det…

Vi har varit på dop idag. Vi var stressade för André har jour på akuten idag och lyckades byta till sig kvällsjouren (hade egentligen dagjouren) så han skulle börja kl. 16.00 istället för 08.00. Dopet började kl. 12.00 och vi var tvungna att åka senast 14.00 för att André skulle hinna till jobbet i tid. Prästen hade nyligt inhandlat en begagnad bil. En sämre begagnad visade det sig, en audi från -85 som gått sju, åtta varv runt jorden redan och idag bestämt sig för att det fick vara nog med det. 25 minusgrader fick långmilarens kylare att börja koka så prästen bad inte Gud om hjälp utan sin organist som kom till undsättning och fiskade upp honom. Ceremonin drog igång 13.50, nästan en timme försenad.

Men vi hann vara med både på dopet och fikat efteråt även om vi var de första som tackade för oss och drog. MEN…

Jag känner mig jäkligt olustig när jag är i kyrkan. Vissa kyrkor går bra och andra kyrkor ger mig obehagskänslor. Jag har trott att det är hedningen i mig som vill sparka bakut i protest mot detta hokus pokus som fått löjligt mycket makt genom historien, mitt laveyianska hjärta som isar sig i kristendomens boning, men det är inte det. I väntat på att prästen skulle kolla så inspekterade jag lokalen och dess utsmyckning. Längst fram, bakom det ganska spartanska altaret, hängde ett krucifix. Det är ju inget ovanligt i kyrkor men denna kyrka är en relativt nybyggd kyrka och dessutom väldigt enkelt. Det fanns ingen arkitektur som imponerade, inga antikviteter att beundra, inga utsirade detaljer på inredningen som fick en att undra hur lång tid det tog för hantverkaren att karva ut dem eller hur många gånger han gjorde fel och fick börja om på nytt trästycke. Krucifixet var det naturliga blickfånget i lokalen och det fanns inte så mycket annat som ögonen drogs till… alls.

Jag studerade krucifixet. En så gott som naken karl, död eller döende, uppspikad på det tortyrredskap som på den tiden användes för att så sakta och plågsamt som möjligt avrätta människor. Jesus på detta krucifix hade dessutom fått ett extra armbrott som jag inte kan minnas omnämns alls i bibeln.

Vid spiken som genomborrat fötterna hade blod målats och jag funderade på varför. Varför är det så viktigt för kristendomen att lyfta fram lidandet, döden, tortyren, blodet? Ja visst, Jesus dog för våra synder och uppstod och yaddi yaddi, bla, bla men varför så stort fokus vid det negativa?? Det är ju uppståndelsen som skiljer Jesus död från alla vanliga människors död så varför är det inte den som symboliseras istället för lidandet och döden? Kristendomen fullkomligt vältrar sig i blod, lidande och död, varför?? Korset, symbolen för hela religionen, är ett tortyrredskap som använts för att plåga och döda människor! Bibeln sägs förkunna kärleken budskap.  Sorry, det går inte ihop.

Nu tänker säkert någon troende ”Han led för människans skull. Han tog på sig våra synder och led i vårt ställe och det är det som gör lidandet så stort och viktigt”. Ja, visst men det kan man läsa sig till, det kan man diskutera och prästerna kan ta upp det hur mycket de vill i sina predikningar men jag förstår ändå inte varför detta makabra ska kastas i våra ansikten så snart vi kliver in i en kyrka. ”Jag är ljuset” sa Jesus så varför får då inte ett ljus vara symbol för kristendomen? Det är fan så mycket lämpligare, mer logiskt och ger en betydligt mer positivt intryck.

I entrén, alldeles utanför salen hängde en tavla med en bild av Jesus i mitten och kring honom en massa små bilder som visade hela avrättningen från början till slut – hur han döms till döden, hur han släpar det redskap som han ska avrättas med till den plats där avrättningen ska ske, de personer han träffar längs vägen, hur soldater misshandlar honom, hur han spikas fast på korset, hur han hänger där för att dö en utdragen och plågsam död, när han är död och har plockats ner och hur han ligger i sin grav. Dessa bilder ramas in av törnekronan, som också var ett av redskapen som användes för att tortera Jesus. Uppståndelsen finns inte med. Inte heller helandet, predikandet, när han röjde upp i templet eller något annat han gjorde i livet. Man får en känsla av att den han var som levande och att han återuppstod inte är speciellt betydelsefulla saker jämfört med tortyren och avrättningen.

Lidande, blod, död. Skräck, förtvivlan och sorg…

Hann inte skriva om Ovänliga veckans sista diss igår. Jag flängde omkring för mycket och iddes egentligen inte sätta mig vid datorn alls så jag valde att skjuta på det till idag istället.

Sista kängan går till sekretessen inom vården som hindrar vårdgivaren att ha koll på vad vårdtagaren har för mediciner och vilka som hämtats ut från apoteket. Om jag får något utskrivet här i Skellefteå så kan jag åka till närmaste landsting, t.ex till sjukan i Piteå, och be att få samma sak utskrivet. I Piteå kan de då inte komma åt mina journaler eller de anteckningar som gjorts av de läkare jag träffat i Västerbottens läns landsting. Alltså kan jag, som missbrukare, ramla in på akuten i Skellefteå och klaga över svåra ryggsmärtor för att få narkotikaklassade mediciner utskrivna och inom en timme kan jag göra samma sak i Piteå, som tillhör Norrbottens läns landsting, och även där få samma narkotikaklassade mediciner utskrivna. De har ingen rätt eller möjlighet att gå in och kolla vilka mediciner eller vilken behandling jag fått i ett annat landsting.

Det är inte bara för att hindra missbrukare från att lura till sig narkotika som jag tycker att det är vansinnigt. Jag tycker att det äventyrar patientsäkerheten också. En multisjuk, äldre, lite virrig människa har svårt att hålla koll på alla mediciner hon eller han tar och om personen inte kan redogöra för exakt vilka mediciner han eller hon tar och i vilka doser så finns alltid risken att han eller hon får en till medicin som kanske inte går ihop med de mediciner han eller hon redan har.

Förr, när recepten fortfarande var ett papper som patienten fick i handen och visade upp på apoteket, var det inte ovanligt att missbrukare hävdade att de tappat bort sitt recept på starka smärtstillande mediciner och ville att läkaren skulle skriva ut ett nytt. Då kunde läkaren inte kolla om patienten redan hämtat ut sin medicin eller inte för att apoteket och vårdinrättningarna samkör inte sina uppgifter. Nu är det svårare att göra på det viset eftersom recepten oftast är elektroniska och inte kan tappas bort. Ändå skulle det vara bra om läkarna kunde se vad patienten verkligen hämtat ut från apoteket för en del patienter kommer in och vill ha hjälp med besvär, de får medicin utskrivet och tid för återbesök. När de sedan kommer på återbesöket så har de samma besvär och läkaren byter medicin eller ändrar dosen. Ibland är det helt onödigt för att patienten har inte tagit medicinen enligt ordination. Vissa patienter vill inte ta medicin, de glömmer ta sin medicin, har missförstått hur medicinen ska tas eller de skiter helt sonika i det och det är inte alla patienter som berättar detta för sin läkare sedan. Om läkaren kunde se vad som hade hämtats ut från apoteket så hade det varit lättare att kunna upptäcka om medicinen tas felaktigt.

Detta är faktiskt ett ganska stort problem. Det har visat sig att vid långtidsmedicinering så är det bara en tredjedel av patienterna som tar sin medicin enligt ordination. Två tredjedelar gör det inte. Om dessa patienter gjorde tog sin medicin och docerade rätt så skulle många av dem bli bättre snabbare och kostnaderna för vården skulle bli mindre. I förlängningen betyder det att en mindre slant måste tas från skattebetalarna för att bekosta sjukvården. Om patienter blev bättre snabbare så skulle belastningen på vården bli mindre och köerna förkortas så att andra patienter skulle få vård snabbare. Så det gagnar både patienten och samhällsekonomin att läkaren kan se vad patienten har tagit ut från apoteket. Men, se, det går inte för sig. Nä, det skulle bli så omständligt och dessutom måste man ju värna om patientens integritet heter det. Vad är integriteten att värna om när det leder till negativa konsekvenser både för personen själv, andra patienter och hela samhället?

En sak som borde vara förbjudet i lag är att inte ha krokar på väggarna på toaletter på caféer, restauranger, affärer och andra mer offentliga toaletter dit man går och ofta har ytterkläder och handväska med sig. Det är inte trevligt att sitta i full vintermundering på en toalett och försöka hålla upp allt medan man har handväskan i knät så att man inte får något golijox på kläderna ifall toastolen inte är ordentligt rengjord eller någon av de tidigare besökarna misslyckats med sitt ärende och sölat utanför. Inte heller vill man lägga det på golvet för inte kläderna renare där. Inte heller handväskan ställer jag på golvet för man vet inte vad för otrevligheter man har med sig ut från toan på väskan sedan.

Nä, fy! Dagens känga går till toaletter som saknar hängare på väggarna.

Och apropå kängor, strömavbrottet som gårdagens känga gick till blev det mer av. Strömmen kom och gick, det blinkade titt som tätt och var rena diskoteket stundvis. Vi hade ett fyra timmar långt strömavbrott från tretiden och sedan ännu ett på en timme vid tio på kvällen. Så totalt under förra dygnet så var strömmen borta 8-9 timmar.

Amanda har en biologisk far, här kallad Grinchen, som hon inte haft mycket med att göra. Han och jag har inte varit vänner och han valde därför att dissa henne också. Förr kom han på pliktskyldiga besök två gånger per år men han ägnade mer tid åt att bråka med mig än att lära känna Amanda. För elva år sedan slutade han besöka henne helt och hållet men han har ringt några gånger sedan dess och då enbart för att tjafsa med mig. Inte ens när Amanda har svarat har han pratat med henne utan direkt bett att få prata med mig utan att ens fråga hur det är med henne.

Hur som helst så hittade jag Grinchen av en slump på facebook. Jag berättade det för Amanda som skickade en vänskapsförfrågan för att se om han skulle acceptera den. Och det gjorde han till vår stora förvåning. Ingen av oss trodde nämligen att han skulle göra det. Han har skickat ett par meddelanden till henne men hon har inte svarat. Hon är mot honom som han varit mot henne – visar bara stora dissen. Igår skickade han en förfrågan om att få ange henne som sin dotter.

Förklaring: På fejjan kan man ange sina familjemedlemmar och om de man angett har ett facebookkonto så skickas en förfrågan till dem och om de accepterar den så skapas en länkning med profilbild på profilsidan hos den som skickat förfrågan till den andras profilsida.

Så här det det ut på min sida, morsan, Amanda och Timothy har jag angett som familjemedlemmar, en förfrågan har skickats till dem som de accepterat. Då står de med profilbild och klickbart namn på min sida och klickar man på dem så kommer man till deras sidor. Krokens text är svart och inte klickbar för hon har inget konto och jag har inte skickat någon förfrågan till henne. På samma sätt ser det ut, varken profilbild eller klickbart namn, om den man anger som familjemedlem har ett konto men inte accepterar förfrågan.

Jag förstår inte varför han vill ange henne som dotter när han inte har betett sig som han ens har en dotter. Vill han stoltsera med en dotter han inte gjort sig förtjänt av? Ge sken av att han är något annat än den värdelösa förälder han varit de senaste 18 åren? Han har själv till och med sagt att hans relation till henne är begränsad till att vara spermadonator. Amanda fnös föraktfullt åt hans förfrågan och bestämde sig för att inte acceptera den. Too little too late. Hennes namn kommer att förbli svart och utan vidhängande profilbild tills han fattar piken och tar bort henne som dotter på fejjan… om han alls kommer att fatta piken.

Så Ovänliga veckans andra känga går till Grinchen och alla andra puckon till ickefungerande föräldrar som tror att ens avkomma älskar en villkorslöst utan att man först förtjänat deras kärlek och respekt. Tror man det ska man ha hund, inte barn.

Jag hade tänkt dela ut veckans första, feta känga till Stefan Hanna för hans puckoförslag om att överviktiga ska betala mer skatt. Att beskatta de överviktiga för att de är överviktiga istället för att sätta högre skatt på onyttig mat är lika korkat som att plocka bort tobaksskatten och höja inkomstskatten för rökare och snusare istället. Så jag sökte på nätet för att hitta källan så att jag kan citera Hanna korrekt. Jag hittade hans blogg och där hade han på juldagen skrivit:

Problemet för alla andra är att vi lever i ett samhälle där vi alltid, till stora kostnader, har valt att stötta alla oavsett de individuella okloka valen. Ur ett politiskt perspektiv kan man då välja olika vägar. En väg kan vara att låta det vara och alla kollektivt får betala for enskilda tillkortakommanden. En annan vag kan vara att de som väljer att inte varda sig själva får betala högre skatt än de som gör det. Är inte det senare rimligt med tanke på att de senare utsätter det gemensamma systemet for mycket större påfrestningar an en som äter och dricker normalt och som tränar regelbundet? Om det kostar mer att leva osunt äager inte det kollektiva samhället NEJ! Det kollektiva samhället säger ”Gör som du vill men om du väljer en oklok linje sa far du betala extra så att vi kan finansiera alla extra kostnader som du kommer att kosta samhället, om du blir äldre”.

Jaha, ja… Rent reflexmässigt tänder man till och blir irriterad över att han ska hacka på tjockisarna. Alla hackar på tjockisarna och det verkar bli mer och mer tillåtet att göra det trots att fem kilos övervikt rent hälsomässigt är helt klart bättre än fem kilos undervikt som inte alls är nyttigt. Ändå är det magra, sjuka, svaga benranglet ’norm’ medan den sunt mulliga ska bespottas och häcklas. Men å andra sidan har han inte skrivit hur denna skatt skulle se ut och hur den skulle tas ut av de överviktiga.

Den 28 december hintar har om hur han eventuellt hade tänkt sig denna skatt:

Utifrån den senaste forskning som jag tagit del av ar det kalorisnålt som förlänger livet. Ett högt kaloriintag är bland det mest destruktiva vi människor kan utsätta vara kroppar för….varför väljer man då inte att i vart fall sätta mycket högre skatter på kalorier? Det tycks helt klart att t ex godis och pasta inte förlänger livet.

Ja… han har ju uppenbarligen inga större kunskaper i näringslära. Vanlig pasta, alltså vanlig hård som är gjort på 100% durumvete, är nyttigare än både kokt potatis och ris. Att godis inte är nyttigt är ingen nyhet och kollar man lite på affären så inser man att det är billigare att äta onyttigt än att äta nyttigt. Mjukt bröd t.ex, onyttigt vitt bröd kostar hälften så mycket som mörkt med fullkorn. Ett kilo falukorv, som innehåller en fjärdedel fett, kostar kring 30 spänn medan kyckling är dyrare och magert fläskkött ofta kostar minst det dubbla. Fisk, som man borde äta mycket mer av är också betydligt dyrare, frukt och grönsaker är inte billigt, i alla fall inte om man vill ha den färska varianten. Fryst, förvälld och trist är den billigare men en del av näringsinnehållet och en stor del av njutningen går förlorad.

Så… jag håller ju med Hanna och därmed kan han inte få min känga. Så vad att göra då? Jag får väl dela ut kängan till folk i allmänhet som går på allt skit de läser. Kvällstidningarna påstod att Hanna ville beskatta överviktiga hårdare men de förklarade inget mer utan lät allmänheten tro att Hanna menade att en högre procent av lönen ska dras från tjockisarnas i skatt. Hur många iddes kolla upp vad Hanna egentligen menade innan de förfasade sig över hans åsikter? Inte många…

Samma sak har jag just reflekterat över på fejjan. Folk ser en varning om något virus eller någon brist i säkerheten på facebook och utan att kolla upp det det minsta lilla så postar de varningen och sprider något som i princip alltid är en ren lögn. Källkritik för fan! Ett antal gånger de senaste åren har jag blivit tråkad på olika sätt av personer som ogillar mig för att de fått höra att jag är si eller så av någon som har en kompis som inte har träffat mig men ogillar mig ändå. Eller till och med av någon som känner någon som har en kompis som inte har träffat mig men ogillar mig ändå. Det spelar uppenbarligen ingen roll om det man hör innehåller ett uns av sanning och även om man vet att den som uttalar sig med största sannolikhet inte har någon som helst insikt i den han eller hon pratar om så väljer man att tro på det och agera därefter om budskapet är tillräckligt upprörande. Är det negativt om någon eller något så väljer vi att tro på det. Förbannade gam-mentalitet!!

I och för sig har det en urgammal biologisk funktion, vi är en stort stycke hårlöst kött utan vassa tänder eller klor. Vi kan inte springa fort, flyga eller försvara oss på andra sätt. Vi är det ultimata bytesdjuret för rovdjur så för att överleva så har det varit en fördel att vara nojig av naturen och se faror i allt och alla. Kunde vara det enda sättet att överleva innan vår intelligens var tillräckligt utvecklad så att vi kunde komma på andra sätt att skydda oss på. Och det är väl just det som är grejen – vi har vår intelligens nu, så använd den!

Urapan väljer att se faror och hot i varenda skugga medan den intelligenta människan tar reda på fakta och på så sätt undviker faror. Dagens känga går till den korkade urapan som skiter fullständigt i källkritiken och istället verkar njuta av att låta sitt varningsskri eka över djungeln.

Så har vi avverkat julen och nyår. Vi har umgåtts, gett varandra presenter, myst tillsammans, önskat varandra god jul, gott nytt år och god fortsättning och varit så vänliga, toleranta och öppnat stora famnen för allt och alla. ’Vänliga veckan’ är enligt traditionen första veckan i november och då ska vi vara särskilt artiga och vänliga mot varandra men ’Vänliga veckan’ är ingenting mot den godhet som vi sprider kring jul. Den är extrem! Denna extrema välvilja och kärleksfullhet förväntas vi visa, rättelse: krävs av oss under en tid då vi ska hinna med julförberedelser samtidigt som vi också ska hinna med våra jobb och vi pungar ut med hysterisk mycket pengar så naturligtvis är detta den stressigaste och mest ångestfyllda perioden på hela året för en stor del av oss alla. Men detta får vi inte visa utåt, nej vi ska klistra på oss vårt bästa Silvia-leende och spela harmoniska, lyckliga och fyllda av julandan.

Men nu är det fan slut med det!! Det finns en anledning till att vi inte bor tillsammans med våra föräldrar och syskon längre eller i kollektiv med våra vänner och så länge vi håller ett hälsosamt avstånd till varandra så gör sig inte den anledningen påmind. Men när vi tvingas mysa ihop dag efter dag, timmar i streck så minns vi och längtar tills julen är över. Och människor man egentligen inte tycker speciellt mycket om ger man ett varmt leende och önskar dem lycka och välgång fast orden är lika falska som Donatella Versaces nylle. Nu är det slut på mys-pyset och gullegullet, nu ska systemet rensas och all uppdämd stress, frustration och irritation ska ut! Det strider mot naturen att ha personlighet som en nylagd hundskit – varm, mjuk och go mot alla. Utan mörker finns inget ljus, utan yin inget yang, för att få balans i livet måste man bejaka motpoler. Så efter julmjäket är det nu dags för  Ovänliga veckan som är en nystart på uppladdningen inför nästa juls orgie i myspyslighet (jag tror inte att det är ett ord men ni hajjar säkert ändå). Ger man bara vänlighet och behåller all skit inom sig så är man till slut full av skit och har ingenting kvar att ge så under Ovänliga veckan, som är vecka 1 varje år, ska man dela ut minst en känga till någon eller något som man tycker förtjänar det.

Vecka 1, Ovänliga veckan, börjar imorgon. Tagga!

Vi kom hem vid två inatt och jag trodde att vi skulle sova men det tyckte inte Kroken. Hon tyckte definitivt inte att hon skulle sova i sin säng. Någon gång efter tre somnade vi… alla i dubbelsängen.

Simon och Sylvi bjöd igår på en nyårsmiddag som är svåröverträffad. Till förrätt fick vi rökt renhjärta med pepparrot på kavring. Jag har aldrig ätit hjärta och trodde att det skulle vara lite segt men det var hur mört som helst. Varmrätten var rådjurssadel med kantarellsås och potatisgratäng. Rådjurssadeln var om möjligt ännu mörare än hjärtat och jag påpekade att den var så mör att man kunde äta den med sugrör. Till efterrätt hade de gjort vinmarinderade hjortron med vit chokladmousse. Tyvärr fotade vi inte maten för vi var för upptagna med att äta.

Efter maten gick vi ut för lite pyroteknisk underhållning. Kameran var ovanligt lynnig och vägrade fungera när Gregory höll i den. När jag fotade funkade den som den skulle… till Gregorys stora irritation.

Gregory försöker fota mig och barnen men kameran samarbetar inte

Pyrotekniken

Sedan utfodrades nästa juls julskinkor

Nr vi gått in gjorde Simon ett norskt kylskåp – snö i en skål. Funkar det med!

Barnen lekte till långt efter tolvslaget

Vi vuxna moffade i oss snacks och godis och slutligen plockade Simon och Sylvi fram vickningen – pajer, skaldjur- och skinkpajer. Det var då jag förstod att våra grannar försökte mörda oss genom att mata ihjäl oss. Så vi smet innan de skulle lyckas men jag är fortfarande mätt idag. Jag får väl ägna dagen åt att bajsa så jag bli människa igen…

Idag har Kroken äntligen ritat den tatuering som jag ska göra och har väntat på att hon ska designa. Sedan begynnelsen har jag sagt att när Kroken ritat av Gregory så ska jag låta tatuera in den bilden. Ja, alltså på mig själv och inte på Kroken.

Kroken har ritat pappa.