Jag hade tänkt dela ut veckans första, feta känga till Stefan Hanna för hans puckoförslag om att överviktiga ska betala mer skatt. Att beskatta de överviktiga för att de är överviktiga istället för att sätta högre skatt på onyttig mat är lika korkat som att plocka bort tobaksskatten och höja inkomstskatten för rökare och snusare istället. Så jag sökte på nätet för att hitta källan så att jag kan citera Hanna korrekt. Jag hittade hans blogg och där hade han på juldagen skrivit:

Problemet för alla andra är att vi lever i ett samhälle där vi alltid, till stora kostnader, har valt att stötta alla oavsett de individuella okloka valen. Ur ett politiskt perspektiv kan man då välja olika vägar. En väg kan vara att låta det vara och alla kollektivt får betala for enskilda tillkortakommanden. En annan vag kan vara att de som väljer att inte varda sig själva får betala högre skatt än de som gör det. Är inte det senare rimligt med tanke på att de senare utsätter det gemensamma systemet for mycket större påfrestningar an en som äter och dricker normalt och som tränar regelbundet? Om det kostar mer att leva osunt äager inte det kollektiva samhället NEJ! Det kollektiva samhället säger ”Gör som du vill men om du väljer en oklok linje sa far du betala extra så att vi kan finansiera alla extra kostnader som du kommer att kosta samhället, om du blir äldre”.

Jaha, ja… Rent reflexmässigt tänder man till och blir irriterad över att han ska hacka på tjockisarna. Alla hackar på tjockisarna och det verkar bli mer och mer tillåtet att göra det trots att fem kilos övervikt rent hälsomässigt är helt klart bättre än fem kilos undervikt som inte alls är nyttigt. Ändå är det magra, sjuka, svaga benranglet ’norm’ medan den sunt mulliga ska bespottas och häcklas. Men å andra sidan har han inte skrivit hur denna skatt skulle se ut och hur den skulle tas ut av de överviktiga.

Den 28 december hintar har om hur han eventuellt hade tänkt sig denna skatt:

Utifrån den senaste forskning som jag tagit del av ar det kalorisnålt som förlänger livet. Ett högt kaloriintag är bland det mest destruktiva vi människor kan utsätta vara kroppar för….varför väljer man då inte att i vart fall sätta mycket högre skatter på kalorier? Det tycks helt klart att t ex godis och pasta inte förlänger livet.

Ja… han har ju uppenbarligen inga större kunskaper i näringslära. Vanlig pasta, alltså vanlig hård som är gjort på 100% durumvete, är nyttigare än både kokt potatis och ris. Att godis inte är nyttigt är ingen nyhet och kollar man lite på affären så inser man att det är billigare att äta onyttigt än att äta nyttigt. Mjukt bröd t.ex, onyttigt vitt bröd kostar hälften så mycket som mörkt med fullkorn. Ett kilo falukorv, som innehåller en fjärdedel fett, kostar kring 30 spänn medan kyckling är dyrare och magert fläskkött ofta kostar minst det dubbla. Fisk, som man borde äta mycket mer av är också betydligt dyrare, frukt och grönsaker är inte billigt, i alla fall inte om man vill ha den färska varianten. Fryst, förvälld och trist är den billigare men en del av näringsinnehållet och en stor del av njutningen går förlorad.

Så… jag håller ju med Hanna och därmed kan han inte få min känga. Så vad att göra då? Jag får väl dela ut kängan till folk i allmänhet som går på allt skit de läser. Kvällstidningarna påstod att Hanna ville beskatta överviktiga hårdare men de förklarade inget mer utan lät allmänheten tro att Hanna menade att en högre procent av lönen ska dras från tjockisarnas i skatt. Hur många iddes kolla upp vad Hanna egentligen menade innan de förfasade sig över hans åsikter? Inte många…

Samma sak har jag just reflekterat över på fejjan. Folk ser en varning om något virus eller någon brist i säkerheten på facebook och utan att kolla upp det det minsta lilla så postar de varningen och sprider något som i princip alltid är en ren lögn. Källkritik för fan! Ett antal gånger de senaste åren har jag blivit tråkad på olika sätt av personer som ogillar mig för att de fått höra att jag är si eller så av någon som har en kompis som inte har träffat mig men ogillar mig ändå. Eller till och med av någon som känner någon som har en kompis som inte har träffat mig men ogillar mig ändå. Det spelar uppenbarligen ingen roll om det man hör innehåller ett uns av sanning och även om man vet att den som uttalar sig med största sannolikhet inte har någon som helst insikt i den han eller hon pratar om så väljer man att tro på det och agera därefter om budskapet är tillräckligt upprörande. Är det negativt om någon eller något så väljer vi att tro på det. Förbannade gam-mentalitet!!

I och för sig har det en urgammal biologisk funktion, vi är en stort stycke hårlöst kött utan vassa tänder eller klor. Vi kan inte springa fort, flyga eller försvara oss på andra sätt. Vi är det ultimata bytesdjuret för rovdjur så för att överleva så har det varit en fördel att vara nojig av naturen och se faror i allt och alla. Kunde vara det enda sättet att överleva innan vår intelligens var tillräckligt utvecklad så att vi kunde komma på andra sätt att skydda oss på. Och det är väl just det som är grejen – vi har vår intelligens nu, så använd den!

Urapan väljer att se faror och hot i varenda skugga medan den intelligenta människan tar reda på fakta och på så sätt undviker faror. Dagens känga går till den korkade urapan som skiter fullständigt i källkritiken och istället verkar njuta av att låta sitt varningsskri eka över djungeln.

Så har vi avverkat julen och nyår. Vi har umgåtts, gett varandra presenter, myst tillsammans, önskat varandra god jul, gott nytt år och god fortsättning och varit så vänliga, toleranta och öppnat stora famnen för allt och alla. ’Vänliga veckan’ är enligt traditionen första veckan i november och då ska vi vara särskilt artiga och vänliga mot varandra men ’Vänliga veckan’ är ingenting mot den godhet som vi sprider kring jul. Den är extrem! Denna extrema välvilja och kärleksfullhet förväntas vi visa, rättelse: krävs av oss under en tid då vi ska hinna med julförberedelser samtidigt som vi också ska hinna med våra jobb och vi pungar ut med hysterisk mycket pengar så naturligtvis är detta den stressigaste och mest ångestfyllda perioden på hela året för en stor del av oss alla. Men detta får vi inte visa utåt, nej vi ska klistra på oss vårt bästa Silvia-leende och spela harmoniska, lyckliga och fyllda av julandan.

Men nu är det fan slut med det!! Det finns en anledning till att vi inte bor tillsammans med våra föräldrar och syskon längre eller i kollektiv med våra vänner och så länge vi håller ett hälsosamt avstånd till varandra så gör sig inte den anledningen påmind. Men när vi tvingas mysa ihop dag efter dag, timmar i streck så minns vi och längtar tills julen är över. Och människor man egentligen inte tycker speciellt mycket om ger man ett varmt leende och önskar dem lycka och välgång fast orden är lika falska som Donatella Versaces nylle. Nu är det slut på mys-pyset och gullegullet, nu ska systemet rensas och all uppdämd stress, frustration och irritation ska ut! Det strider mot naturen att ha personlighet som en nylagd hundskit – varm, mjuk och go mot alla. Utan mörker finns inget ljus, utan yin inget yang, för att få balans i livet måste man bejaka motpoler. Så efter julmjäket är det nu dags för  Ovänliga veckan som är en nystart på uppladdningen inför nästa juls orgie i myspyslighet (jag tror inte att det är ett ord men ni hajjar säkert ändå). Ger man bara vänlighet och behåller all skit inom sig så är man till slut full av skit och har ingenting kvar att ge så under Ovänliga veckan, som är vecka 1 varje år, ska man dela ut minst en känga till någon eller något som man tycker förtjänar det.

Vecka 1, Ovänliga veckan, börjar imorgon. Tagga!

Vi kom hem vid två inatt och jag trodde att vi skulle sova men det tyckte inte Kroken. Hon tyckte definitivt inte att hon skulle sova i sin säng. Någon gång efter tre somnade vi… alla i dubbelsängen.

Simon och Sylvi bjöd igår på en nyårsmiddag som är svåröverträffad. Till förrätt fick vi rökt renhjärta med pepparrot på kavring. Jag har aldrig ätit hjärta och trodde att det skulle vara lite segt men det var hur mört som helst. Varmrätten var rådjurssadel med kantarellsås och potatisgratäng. Rådjurssadeln var om möjligt ännu mörare än hjärtat och jag påpekade att den var så mör att man kunde äta den med sugrör. Till efterrätt hade de gjort vinmarinderade hjortron med vit chokladmousse. Tyvärr fotade vi inte maten för vi var för upptagna med att äta.

Efter maten gick vi ut för lite pyroteknisk underhållning. Kameran var ovanligt lynnig och vägrade fungera när Gregory höll i den. När jag fotade funkade den som den skulle… till Gregorys stora irritation.

Gregory försöker fota mig och barnen men kameran samarbetar inte

Pyrotekniken

Sedan utfodrades nästa juls julskinkor

Nr vi gått in gjorde Simon ett norskt kylskåp – snö i en skål. Funkar det med!

Barnen lekte till långt efter tolvslaget

Vi vuxna moffade i oss snacks och godis och slutligen plockade Simon och Sylvi fram vickningen – pajer, skaldjur- och skinkpajer. Det var då jag förstod att våra grannar försökte mörda oss genom att mata ihjäl oss. Så vi smet innan de skulle lyckas men jag är fortfarande mätt idag. Jag får väl ägna dagen åt att bajsa så jag bli människa igen…

Idag har Kroken äntligen ritat den tatuering som jag ska göra och har väntat på att hon ska designa. Sedan begynnelsen har jag sagt att när Kroken ritat av Gregory så ska jag låta tatuera in den bilden. Ja, alltså på mig själv och inte på Kroken.

Kroken har ritat pappa.

Jag gled omkring på bloggportaler och kollade bloggar. Vad är det för fel på kvinnor?? När de ska beskriva sig själva så börjar de inte sällan med ”Jag är en glad och positiv tjej som…”. Jaha?? Ja, vaddå?? Det var samma sak i dejtingträsket, kvinnor beskrev sig själva som glada, positiva, spontana, spralliga (?!) och en del skriver till och med att de är lite ”crazy”. Varför? Varför vill man framstå som om man har någon affektiv störning typ unipolär mani och har stannat mentalt i utvecklingen redan innan tonåren? Skulle en karl beskriva sig på det viset så skulle jag direkt tänka på clownen Manne, vilket för en vuxen kvinna inte känns så attraktivt, men är man kvinna så lockar man män genom att beskriva sig själv på det viset, som clownen Manne. OK…? En del sminkar sig nästan som han med påmålade ögonbryn men det är en annan historia…

Attraheras inte män av kvinnor med intellekt, djup, självdistans som är stabila, samlade etc.? Är det glad och sprallig som gäller? Låter ju helt vansinnigt att idealkvinnan ska vara vara en ständigt flinande människa med bristande impulskontroll.

… eller vardagsdåre? Jag skulle nog ge honom det senare epitetet. Tänk om den där tokfan hittar någon som han tror är den sk. lasermannen i Malmö. Herregudars…

Jag undrar vad/vem jag själv har råkat ut för. Jag har vaknat flera mornar med små sår på olika ställen. Jag har såg på ett finger, två på näsan, ett på halsen och efter inatt har jag ett sår på ögonlocket. Har vi sänglöss?? André skyller på maran. Det är betryggande att högutbildad sjukvårdspersonal söker vetenskapliga förklaringar på livets små mysterier…

Jupp, jajamänsan! Så kan jag titulera mig numera 🙂 Jag kom tvåa i tävlingen och vann en kamera, dock inte den systemkamera som Amanda ville att jag skulle vinna till henne utan en mer ordinär digitalkamera. Ett stort grattis till Ingrid Wahlberg som vann tävlingen!

Valet då? Jo, jag är nog ganska nöjd med valresultatet. De partier som jag tycker minst om fick minst antal röster. Sverigedemokraternas eventuellt nynazistiska ursprung sticker i mina ögon, Vänsterpartiets kommunistiska ursprung sticker lika mycket i mina ögon och Kristdemokraternas kristna ursprung sticker ordentligt det med. Nazzarna, kommunisterna och kristendomen har för många liv på sitt samvete efter lång och ihärdig utrotning av vissa folkgrupper genom historien för att jag ska kunna acceptera dem idag även om de städat till sig och hyfsat till sina åsikter.

Jag är nöjd med ett fortsatt högerstyre, jag är nog åt det blå hållet även om jag inte skulle erkänna det utan fortsätter att hävda att jag är ultrabeige. Valvakan tyckte jag var skitkul att se. Göran Hägglund gillar jag även om jag inte sympatiserar med hans parti. Killen ger rappa, kluriga svar, verkar ha humor och självdistans. Det gillar jag. Carl Bildt dök upp och jag undrar vad han hade rökt. Han  var bara underbart flummig och såg ut att mysa sig genom det hela. Mona… sorry, men jag tror sossarna förlorade så mycket som de gjorde på grund av henne. Det är inte ett personval men med tanke på hur mycket partiledarna syns i media så vinner de mycket på att ha en medialt gångbar person som frontfigur. Mona är inte det tycker jag. Hon är släpig och seg som sirap, låter som en dryg nollåtta, verkar inte vara lika kvick i svaren, ger inte lika många underfundiga svar när intervjuaren ställer frågor som är mer skämtsamma. Hon kanske är en väldigt kompetent politiker och partiledare men hon går inte hem hos folket och hennes gamla tobleronehistoria, uttalande om att det är sexigt att betala skatt etc. ligger henne i fatet än idag.

Gregory försöker få balans i tillvaron genom att byta bort sin relativt nya bil (årsmodell 2006) mot en gammal, billig bil för att köra den tills han skaffar sig en bmw m5. Första bilen som var på tapeten var en mazda från -92 för 10 papp. Sedan har han kollat på en 20 år gammal mercedes och lite annat och nu lutar det åt mazda mx3 från -93. Han säger att vi kommer att spara en massa pengar på att han kör en gammal bil som han inte behöver ta något lån på. Jag vet inte jag… En gammal bil kan innebära ökade kostnader på andra sätt.

Sparar man in pengar på bilandet kan man lägga ut mer på mat och en som önskar att tv4 gjort just det är Anna Book som är upprörd över att hon inte fick det käk hon hade förväntat sig under inspelningen av Fångarna på fortet.

Till aftonbladet har Book sagt:

– Jag vet att de andra lagen har ätit skaldjursplatåer och blivit jätteväl omhändertagna, att de varit på konditorier och festat med produktionsmänniskorna medan vi blev bemötta som skit.

Nä, jag tycker väl inte heller speciellt synd om Book för jag tror inte att varken hon eller någon annan av deltagarna var nära att svälta ihjäl under inspelningen men jag fastnade för ordet skaldjursplatå. Skaldjursplatå… Jag har aldrig hört det förr. För min inre såg jag en hel platå fylld med skaldjur, en sådan platå som bildas när kontinentalplattor kolliderar. Tänk er hela tibetanska platån (som är världens största) fylld med räkor, musslor, krabbor, hummer, kräftor och annat mumsigt som bara ligger där i solen och väntar på att man ska hugga in… Ja, det kanske inte är så aptitligt med skaldjur i solen efter ett tag men om hela platån var täckt med krossat is och på isen låg skaldjur varvat med citronskivor, dillkvistar, flaskor med vitt mousserande vin och kanske en och annan slice västerbottenostpaj… ??? ?? Heaven… I’m in heaven… ? ? ???

Så eftersom jag aldrig hört talas om skaldjursplatå förr så googlade jag för att få veta exakt vad det är. Enligt wikipedia (som vet allt bäst) så är det:

Skaldjursplatå är en maträtt där olika skaldjur serveras på ett serveringsfat uppbyggt med flera våningar. De vanligaste skaldjuren samt tillbehören att ha på en klassisk skaldjursplatå är tång, svartpeppar, persilja, basilika, ägg, krabba, citron, räkor, vin, hummer, aioli, matolja, olivolja, musslor, vitlök, salt, vitvinsvinäger, senap.

Tång??? Men snälla nån, vad är det för dumheter?? Det smakar ju skit! Allt annat kan jag tänka mig, utom möjligtvis vinägern, men skippa tången. Det äter man ju ändå inte för att det smakar gott utan för att det är sådant där trendigt hälsoguckelemuck som überhypats. Nä, jag fortsätter fantisera om min tibetanska skaldjursplatå istället.

Till skaldjur brukar jag göra en röra som jag kallar gisch. Gisch passar också till ostbrickan, på rostat bröd och i många andra sammanhang. Man kan göra ett pajskal (gräddat och klart) och lägga gisch i botten och sedan täcka det med räkor, ägg och annat mumsmums.

Receptet på gisch är:

3/4 dl majonnäs (lättmajo funkar hyvens)
1/4 dl vispgrädde
1-2 msk kaviar på tub (typ Kalles)
1 msk hackad dill (finns fiffigt paketerad hackad och klar i frysdisken)
1 msk hackad gräslök (finns också hackat och klart i frysdisken)
1 msk hackad rödlök (den får du hacka själv)

Vispa grädden, släng ner övriga ingredienser, blanda och sedan är det klart!

Det satt en lapp på anslagstavlan i restaurangen på Rönnskär. MJs Glädjekälla ska komma till Ursviken och hålla en storseans på Folkan. Jag undrar hur de tänkte när de satte upp den lappen där. Fabriksarbetarna på Rönnskär känns inte direkt som en naturlig målgrupp för sådant.

Jag skulle inte betala en spänn för det heller. För det första så tycker jag att man ska lägga ner energin på att komma i kontakt med de levande, sig själv och ens omgivning, istället för de döda. Det kan vara nog krävande det och är betydligt viktigare och mer konstruktivt. De man inte förmedlat till en person eller det som personen inte förmedlat medan denne levde får förbli osagt. Tåget har gått. Dessutom tror jag inte ett dyft på att det ens är möjligt att få kontakt med människor som dött. Jag tror inte heller att alla sk. medier ens tror på det själva men de tjänar styva stålar på att andra inbillar sig att de kan göra det så jag förstår ju att de fortsätter lura människor. Jag kan också tänka mig att de flesta medier rättfärdigar sin verksamhet för sig själva genom att tänka att de hjälper människor då de får dem att tro att de har fått kontakt med någon död anhörig och på så sätt får en slags tillfredsställelse i det.

Dessutom gör de inget som jag själv inte kan göra. De vill oftast ha en del information från början och en som inte vet hur lätt det är att gräva fram rätt mycket info om någon utifrån väldigt lite info tror säkert att de vet saker för att det är den döde som förmedlat infon. Utifrån t.ex ett telefonnummer så kan jag ta reda på en persons fullständiga namn, personnummer, var denne är född, fullständigt namn på syskon och föräldrar, när och var de är födda, när och var de dött om de inte längre lever, om de är gifta, när de gifte sig, när de eventuellt skilde sig, alla släktingar från 1890 fram till idag och ofta kan man också få fram foton. Utifrån detta kan man svamla ihop något trovärdigt som förbluffar och övertygar en som är öppen för att det kanske kan finnas en andevärld och att man kan få kontakt med döda.

Dessa medier säger ofta saker som är väldigt generella och som skulle kunna vara ett meddelande från vem som helst till vem som helst. Du ska finna frid, söka styrka i dig själv, den döde känner din sorg, önskar att det går det väl etc, etc. De kastar ur sig något som man själv får tolka och utifrån det så spinner de vidare, t.ex kan de säga att de känner siffran tre väldigt tydligt och fråga om det betyder något. Så börjar man fundera, kanske var man tre syskon, man bodde någon gång på en adress som innehöll siffran tre, någon hände när man var tre år, 13 år, 33 år etc, något speciellt hände ett datum som innehåller siffran tre eller något liknande. Färger, siffror, lukter och sådant kan man ha förknippat med flera olika saker så det är lätt för mediet att få ”offret” att tro att de faktiskt fått veta något av andevärlden som de omöjligt hade kunnat veta annars. Ibland slänger de ur sig att de har kontakt med en död som hade vissa krämpor när denne levde, t.ex hjärtproblem, cancer eller något annat som döda ofta haft innan de levt och sedan får ”offret” själv avgöra vem den döde är. På så sätt så kan mediet övertyga ”offret” att det verkligen finns kontakt med en specifik person som avlidit utan att riskera att avslöja att de inte har en jäkla spaning om vem det kan ha varit eller vilken relation den döde haft med ”offret” för det avslöjar ju ”offret” själv.

Hur som haver så tänkte jag att det hade varit himla festligt att busa lite med ett sådant medie. Låt säga att man riggar Folkan i Ursviken inför seansen så att det börjar hända saker som mediet inte förväntat sig. Fönster och dörrar som öppnas och stängs av sig själva, stearinljus som slocknar och tänds utan att någon är i närheten, bord och stolar som lyfter från golvet, diffusa röster som hörs som viskningar från väggarna. Jag undrar om mediet kan hålla huvudet kallt i ett sådant läge eller om han eller hon lägger benen på ryggen och flyr i tron att han eller hon upplevt andevärldens vrede över att mediet skor sig på att lura andra människor att han eller hon har kontakt med döda 😀

Shit, vad iden går fort! Snart är det sommar, snart har vi semester, snart är semestern slut. Sommaren också. Sedan kommer snön… Det är inte lönt att se fram emot något för det är över så snabbt. Pesimist? Jag?? Nope, tvärt om. Det gäller att ta vara på nuet för det är det enda som vara för evig. Det är alltid just nu och trivs man inte med det utan längtar ständigt till förr eller sedan så har man bekymmer.

Just nu… har vi byns knäppaste katt. I förrgår bevisade hon det än en gång. Vi gick till grannarna, Simon och Sylvi, för valborsmässofirande. Katten, Aska, följde med. Simon stod på altanen och övervakade grillen när vi kom. Han såg katten och frågade varför vi tagit katten med oss. Jag ryckte bara uppgivet på axlarna. Den katten följder med överallt. Simon har själv erfarenhet av den katten då han fick vända om och ta katten under armen tillbaka till oss efter att hon följt med honom hem en gång.

När vi gick in till Simon och Sylvi försökte Aska klämma sig in också. De har en katthona, Räven, som inte är så vänligt inställd till besök av främmande katter så Aska fick vänta ute. När vi gick ut på altanen för att beskåda grillandet stod hon nedanför och jamade och ville komma upp. Sedan fick hon ett ryck och rusade uppför en stege som stod lutad mot huset. Vi förstod att hon skulle behöva få hjälp ner om hon tog sig ändå upp på taket så vi hojtade åt henne så hon stannade just innan hon var uppe på taket. Där stod hon och svajade på en pinne länge och funderade förmodligen på hur hon skulle ta sig ner igen. Hon försökte på diverse sätt och ett av dem slutade med att hon gjorde någon slags volt kring pinnen och höll på tappa greppet. Så småningom kom hon på en teknik som fungerade. Hon klättrade med huvudet först nedför stegen vilket inte var helt enkelt för henne.

Jag trodde att det var bara norska skogskatten som klättrade så… och ekorrar. Jag undrar vilket Aska är släkt med. Siamesblod låter det som hon har i alla fall för hon är väldigt högljudd. Andra katter tar sig utan problem in i rum om dörren står lite på glänt genom att peta upp dörren med tassen. Aska gör inte så, hon står och gapar som en marskatt tills någon tröttnar på oljudet och skjuter upp dörren så hon kan klämma sig in.

Den knäppa katten stannade sedan kvar hela kvällen och väntade ute på oss. Vid ett tillfälle lyckades hon smita in men råkade på Räven under köksbordet vilket gav Aska god anledning att snabbt söka sig till ytterdörren igen. När vi gick hem strax innan midnatt följde hon med oss.

Jag fick ett brev från försäkringskassan förra veckan. De vill att jag skriver under diverse papper för att ge dem fullmakt att driva in Amandas biologiska far Grinchens alla obetalda underhåll som nu har vuxit sig till en ganska ansenlig summa. 195 800:- är han nu skyldig och skulden ökar med 2 800:- varje månad. Det förvånar mig att inte försäkringskassan har tagit tag i detta tidigare och kraftfullare än de gjort. Detta har malt på sedan mitten av 2004 och av den totala skulden så ska försäkringskassan ha 83 500:-  och med tanke på att de polisanmäler folk för att de tagit vård av sjukt barn en enda dag trots att de gått till jobbet så borde de visa större intresse än de gjort för att få tillbaka de dryga 80 papp som Grinchen nu är skyldig dem… kan man tycka. Det vore i alla fall trevligt om de såg till att kräma honom på pengarna nu för de behövs. Det är inte gratis för Amanda att plugga i Skåne och Timothy vill också flytta hemifrån till hösten så det vore inte alls dumt att få de 112 000:- han är skyldig mig.

Gregory och jag släppte allt ansvar över hem och barn och åkte till Piteå över helgen. Vi bokade lyxpaketet på Stadshotellet och planerade mys och shopping hela helgen. Så pass mycket mys och shopping att vi anade att vi skulle behöva en dag ledigt för att återhämta oss när vi kommit hem så därför har vi båda varit lediga från våra jobb idag.

Shopping och mys blev det men vi är inte sååå överväldigande imponerade av rummet. Det ska vara hotellets näst lyxigaste rum vilket det kanske är men för mig kändes det inte så flärdfullt. Väggarna hade väv istället för tapet och det kändes lite väl simpelt och tråkigt. Jag kan förstå att de vill ha något slitstarkt som går att rengöra om så behövs men en vinyltapet hade funkat lika bra och varit betydligt snyggare. Jag antar att rummet inreddes i mitten av 90-talet och på den tiden hade jag varit grymt imponerad av lampor, möbler och färgval men idag kändes det lite… trött på något vis. Badrummet var helt OK, helkaklat i grått kakel med struktur och utrustat med jacuzzi och ångbastu, och där spenderade vi mycket tid.

Under lördagen knallade vi på stan och spenderade pengar. Jag köpte bland annat ett par skor som jag med nöd och näppe kan gå i men det är nog inte meningen att man ska heller. Tanken är nog att man ska stå och vara snygg i dem bara och det anser jag att jag klarar av… korta stunder. Gregory fick sig ett par nya jeans, Levi’s, som han både kan stå och vara snygg i och gå och vara lika snygg i. På kvällen gick vi på bio och såg Clash of the titans i 3d och det är inte riktigt samma sak som på 80-talet när jag för första gången kom i kontakt med 3d-tv. Visst, de hidösa glasögonen måste man ha på sig men de har inte ett rött och ett grönt glas som förr utan de skiftade i grönt och lila typ. 3d-effekten var också uppenbar nu vilket jag inte tyckte den var på 80-talet. Det skulle vara rätt kul att sätta på Kroken sådana glasögon framför en 3d-film och se hennes reaktion.

Vi spenderade vår lediga måndag idag på Leos lekland. Leos lekland var en hit! Kroken sprang mellan de olika ”stationerna” och vi försökte hålla jämna steg. Gregory och jag turades om att klättra med Kroken medan den andra fotade. Ca 800 foton knäppte vi men en hel del fick rensas bort. Säkerhetsnäten ställer till det för kamerans autofokus. Gregory härsknade till ordentligt på en kvinna i övre medelåldern som ställde sig i vägen när han placerat sig vid slutet av en rutschkana som var ett stort spiralformat rör. Kroken var på väg ner så han ville knäppa en bra bild när hon ploppade fram men så klämde sig kvinnan in mellan Gregory och rutschkanan så det blev inget av det. Kroken tyckte att den kanan var läskig så hon vägrade åka den mer och Gregory muttrade länge över människors brist på hyfs. Jag undrar vad hon gjorde där, hon hade ytterkläder på sig och inga barn med sig… Kanske var hon bara ute och sökte en fotograf att jäklas med? 😀

Frånsett den ohyfsade kvinnan så var besöket en succé. Dit kommer vi att åka ofta!