Kalis cyberhem

För ett bra tag sedan började min dator spöka. Skärmen blev svart några sekunder och sedan fick jag ett meddelande om att drivrutinerna för skärmen startats om, att starta datorn tog längre tid än vanligt och när den startat om fick jag ett felmeddelande om att någon dll-fil saknades, den hängde sig i tid och otid så att det inte ens gick att starta om den med ctrl, alt + del utan jag var tvungen att ’våldstänga’ den med powerknappen och ofta var jag tvungen att starta om den flera gånger innan den ville fungera en längre stund, webbläsarna ville inte starta, när jag gjorde sökningar på google så kom jag inte till den sida jag hade tänkt när jag klickade på länkarna i sökresultaten utan till diverse reklamsidor istället.

Jag har virusprogrammet Avast på datorn men blev tipsad om ett annat gratis antivirusprogram, Microsoft Security Essentials, så jag laddade hem det för att testa. Jag hade hört att det tog mindre resurser av datorn och min dator var ju såååå seeeeeg. När jag körde MSE (alltså antivirusprogrammet) så hittade den en trojan, Alureon.A. MSEt påstod sig plocka bort denna bara jag startade om datorn vilket jag gjorde men när datorn startat igen så hittades trojanen av MSE igen. Den gick helt enkelt inte ta bort.

Jag sökte på nätet och hittade många förklaringar på hur man skulle bli av med skiten men ingen förklaring som var skriven så jag förstod. Tydligen var det en TDL3-trojan jag hade som kan heta lite olika, min hette Alureon.A och det är ett rootkit. För slakta denna trojanska djävulshäst för gott så gör man så här;

Ladda hem ett program genom att klicka på den här meningen. Denna ruta kommer upp

Klicka på ’Spara fil’ och spara programmet på Skrivbordet.

Byt namn på programmet genom att högerklicka på ikonen (som ser ut som den här intill) och välj ’Byt namn’. Man kan kalla det vad som helst, t.ex ’Hästslaktaren’, men det måste bytas för annars känner trojanen igen filnamnet och vägrar låta dig starta programmet.

Dubbelklicka på ikonen. Om windows slänger upp ett varningsmeddelande så klicka bara på ’OK’ eller ’Fortsätt’ eller vad det än må stå för att du ska kunna fortsätta.

Programmet uppdateras först och när denna ruta kommer så klickar man på Start scan.

Då scannar den datorn efter fuligheter och om den hittar något så får man en ruta som ser ut ungefär så här. Det finns en pil vid ’Cure’ men ändra INTE till något annat för det som hittats ska varken raderas eller sättas i karantän utan datorn ska botas från skiten. Cure ska det stå så låt det stå kvar och klicka på ’Continue’.

Sedan får man upp en ny ruta där det står att datorn kommer att botas (alltså helas, inte bootas) från vad den infekterats med efter man startat om datorn. Gör detta genom att klicka på ’Reboot now!’

När datorn startat om är den frisk och pigg igen!!

Nu är det bara några timmar kvar innan Domedagstimman, kl. 18.00 den 21 maj, har varit över hela världen. Rapporter om de förutspådda jordskalven har uteblivit och någonstans sitter Harold Camping och trycker med sina anhängare och inväntar ett himmelsk tecken. Jag undrar om han tycker sig få några tecken från himlen nu. Ett tecken från moder jord har vi i alla fall fått i och med att hon visade sig från sin mest humoristiska sida och släppte en brakskit av dignitet fem minuter innan 18.00 lokal tid på Island. Jag undrar om det var ett tecken direkt riktat till Camping för att visa vad moder jord ansåg om att han dömt ut henne som beboelig från och med igår eller om det helt enkelt var Hin Håle i underjorden som eldar på i kaminen lite extra då 98 procent av befolkningen förväntas emigrera till helvetet innan den 21 oktober.

Det finns en hel del människor som påstår att mycket som händer finns nedtecknat i bibeln och att man kan förutsäga händelser om man läser bibeln ordentligt och tolkar den rätt. Det märkliga är att ändå har ingen utifrån bibeln lyckats förutspå någon händelse… alls Många har försökt men jag vet inte någon som har lyckats. Många har i efterhand sagt att det som hänt stod i bibeln långt innan det hände men jag blir inte så imponerad av de som förutspår saker i efterskott med facit i hand. Jag lovar att jag skulle kunna hitta bevis för förra veckans tipsrad i bibeln om jag fick tolka den som jag ville. Camping vill säkert nu påstå att vulkanutbrottet vid Grímsvötn är ett bevis på att han hade rätt… åtminstone lite. Detta är Islands mest aktiva vulkan så det var inte direkt någon högoddsare och seismologiska mätningar har visat under en längre tid att något var på gång där.

Så om inte USA’s västkust, Alaska och ögrupperna i Stilla havet sjunker ner i havet på grund av jordskalv de närmaste tre timmarna så hade Camping lika fel nu som han hade när han förutspådde att jorden skulle gå under i maj 1994. Då skylde han på räknefel, ska han erkänna att han fortfarande inte lärt sig räkna?

Jag läste på expressen.se att 23 stycken kvinnor nu är misstänkta för barnpornografibrott. Bra att media för en gång skull skriver om kvinnor som sysslar med sådant. För det mesta får vi höra om män som begår sexuella övergrepp, är pedofiler, håller på med människohandel etc. När det gäller pedofili så är män och kvinnor mer jämställda än vi kvinnor vill erkänna eller tro.

Jag såg en dokumentär om incest och fick då veta att i 25% av fallen är den kvinnor som utsätter offret för incest. Förmodligen är den siffran större eftersom mörkertalet är större där kvinnor är förövare än då män är det. En pojke som blivit utsatt för sexuella övergrepp av en äldre kvinna ses inte som en lika stort offer som en flicka som råkat ut för övergrepp av en man. En pojke eller en man som hävdar att hans mor rört vid honom på ett opassande sätt blir ofta misstrodd. På allvar! Skolsköterskan, kuratorn, psykologen eller vem det än är pojken/mannen öppnar sig för försöker inte sällan övertyga offret om att han misstolkat situationen, att mamman förmodligen bara ’tvättade snoppen’ eller något liknande. Pojkar som utsätts för övergrepp av äldre systrar får inte heller ett erkännande som offer i sammanhanget utan kuratorn/psykologen vill gärna vända det till att det är det sk. ’Hans och Greta-syndromet’ och att syskonen ’sökt sig till varandra’ så att de sexuella handlingarna varit ömsesidiga.

Så vi ska vara helvetes försiktiga med att vara misstänksamma mot män som söker sig till barn på olika sätt, t.ex genom att jobba på dagis, inom skola, på fritidsgårdar etc. Det finns inget som säger att det är troligare att de är pedofiler än dagisfröken, fröken i skolan, skolsköterskan eller den kvinnliga fritidsledaren som man lämnar sina barn hos utan en tanke på att de kan utsätta dem för sexuella övergrepp.

Brask: Nu är det ju inte så att samhället är fullkomligt nedlusat av pedofiler. Det är fortfarande väldigt få som är det och alla pedofiler förgriper sig inte heller på barn utan förstår hur fel det är och nöjer sig med att fantisera.

Mer om ’Hans och Greta-syndromet’:

När barns behov av trygghet inte tillfredsställs på grund av familjeproblematik som exempelvis missbruk, psykisk sjukdom, när föräldrarna på grund av egna problem vänder sig bort från sina barn kan detta övergivande vara lika förödande som ha blivit utskickad och övergiven i skogen. Nyman och Svensson (2002) anser att det inte är meningsfullt att identifiera vare sig offer eller förövare när det gäller ”Hans och Greta-syndromet”. Barnen agerar ut den försummelse, den psykiska och fysiska misshandeln som de har utsatts för. Även om det utifrån kan se ut som om det är pojken som varit den aktive och flickan den passiva, kan man inte göra pojken till syndabock och behandla honom som en vuxen förövare.

Det är i detta fall meningslöst att tala i termer av offer och förövare. Här rör det sig snarare om två offer. ”Hans och Greta-syndromet” handlas om ett ömsesidigt beroende mellan barn och är en helt annan dynamik än den mellan en vuxen förövare och hans/hennes offer.

Mer om pedofili bland kvinnor:

Det finns en generell uppfattning att kvinnor utgör en mycket liten del av alla sexualförbrytare och av straffade sexualförbrytare utgör antalet kvinnor ca 1-4% i nationella undersökningar från USA och Storbritannien (Denov, 2003). I en litteraturgenomgång fann Denov stora skillnader på hur stor mängd kvinnor som rapporterades som förövare och fann att studier visade allt mellan 1 till 78%. Skillnaden beror främst på vilket metod som använts för att samla informationen, fallstudier visar ofta på siffror under 10% medan självrapportering ofta visar på siffror över 40%. Fromuth m.fl (1997) har gjort två studier kring prevalensen av sexuella kontakter med barn bland kvinnliga studenter. Bland studenterna så uppgav 4% att de gjort handlingar som klassas som sexuella övergrepp och totalt 5% uppgav attraktion till barn. Resultaten bör tolkas med försiktighet, definitionerna var vida och okänsliga samt att det finns en risk för underrapportering i socialt oönskade beteenden. Storleksordningen är snarlik den som män rapporterat (Fromuth, 1991), vilket ger en stor skillnad mellan incidens (antalet anmälda brott) och prevalens (antalet begångna brott). Skillnaden kan förklaras av det rådande samhällsklimatet som har svårare att se kvinnor som förövare, något som kan ha stora effekter på antalet anmälda brott.

Kvinnliga sexualförbrytare förefaller att ha en annorlunda typologi (klassificering av typiska egenskaper för objekt i ett visst material) än män, ett flertal studier har försökt att etablera tydliga mönster. En relativt nyligen utförd studie av Vandiver (2004) fann 6 olika typologier där den mest dominanta var ”heterosexual nurturer”. En typ som exemplifieras genom en heterosexuell relation mellan en kvinna och ung pojke (ofta runt tolv år gammal) där den huvudsakliga motivationen är kärlek och lust efter närhet. Det finns en tendens att inte se på sexuella kontakter mellan kvinnor och pojkar som sexuella övergrepp och de tenderar att vara mindre problematiska än de mellan män och flickor.

Någon gång ska vi flytta. Inte just nu men om några år kanske. Det blir söderut och det lutar åt Småland. Gregory vill ha ett hus som är lite utöver det vanliga. Tidigare så sneglade han åt herrgårdar, slott, villor på många, många hundra kvadratmeter. Jag bromsade allt jag kunde. Visst kan det verka häftigt att bo grandiost men…

Kroken hade kalas idag och jag städade på morgonen. Jag trodde att det skulle gå snabbare än det gjorde men så såg jag att det dröp fett från spisfläkten. Sedan såg jag fläckarna på kylen och diskmaskinen… och köksluckorna… och fingeravtrycken på dörrkarmarna. Medan jag gnuggade det fläckiga kaklet och skrubbade undersidan av överskåpen i köket tänkte jag att vi är verkligen inte den typen av människor som passar att bo flott.

Vi plockar inte bort på en gång efter oss, vi dammsuger inte så ofta som vi borde, vi stänker och lämnar fläcken till en annan gång för vi orkar inte torka just för tillfället. Sådant sätter permanenta spår. Saker torkar fast och man nöter bort färgen eller skadar ytan när man skrubbar. Damm verkar kunna växa fast i skarvar, saker blir missfärgade. Hur mycket jag än städar vid ett och samma tillfälle så kommer det alltid att synas att här bor det människor som är långt ifrån pedanter.

Så skulle vi bo i ett stort, fräscht, lyxigt hus så skulle det så småningom kännas skabbigt på ett sådant där olustigt, odefinierbart sätt som det kan kännas hemma hos de som har en lyxigare boende men inte förmågan att hålla efter sig. Även om de städar inför besök så det inte finns något synbart smuts eller damm så är det något som man inte riktigt kan sätta fingret på som avslöjar att detta bebos inte av en ’lyxhemsperson’. Gregory och jag är inga ’lyxhemspersoner’, absolut inte. Vi är nog mer ’ruckelpersoner’ faktiskt… Jag tror inte att han känner av den där atmosfären på samma sätt som jag. Han tittar mer på prylar, pinaler, ytor etc och ser det dyrt och flott ut så tycker han att det är häftigt. Jag läser in andra saker och jag har inte riktigt kunnat förklara hur jag märker det men det kanske är en sådan där kvinnlig förmåga.

Dessutom så tycker jag att när dyra, lyxiga saker förfaller och blir skabbigt så blir det på något vis ännu skabbigare än om det varit något mer mediokert som misskötts på samma sätt. Misslyckandet blir på något sätt större. Det blir ett bevis på att personen inte bara är en sådan som inte kan hålla efter sig själv utan även en sådan som inte förstår sina begränsningar och ger sig in i saker som han eller hon inte klarar av. Därför tycker jag inte att vi ska dra på oss någon lyxig herrgård för jag är ganska övertygad om att när vi inte orkar hålla efter det så skulle jag dräneras totalt på energi av att bara se det hända.

Jag har ganska bestämda åsikter om hur jag vill att mitt nästa hem ska vara. Öppna, släta ytor, raka linjer utan krusiduller, snobblister eller annat som samlar damm och smuts, underhållsfria fönster och underhållsfri fasad, gärna betong, så lite prydnadssaker som möjligt, jag HATAR prydnadssaker som samlar damm och skit, inga mattor på golven, inget krimskrams på väggarna eller i fönstren, sparsamt med möbler så det blir lättstädat och så dammråttorna inte har någonstans att söka skydd, tåliga material som inte missfärgas eller repas. Jag måste ha så för även om jag mår bäst när det är rent och städat kring mig så är jag en ’ruckelperson’ som inte har ork eller tålamod att städa speciellt ofta.

En av många små fascister som jag har inneboende är piss-fascisten som tycker att det är vansinnigt olämpligt att urinera i det fria om det finns en toalett inom några kilometers radie. Jag kan inte alls förstå varför en del, oftast karlar… nä, det är fan uteslutande karlar, väljer att gå runt knuten för att kasta vatten istället för att gå in på toaletten. Ibland är det till och med närmare att gå in genom ytterdörren och till toaletten än att springa runt knuten på exempelvis ladugården för att pinka men ändå väljer många att göra det ute. Vad handlar det om?? Är det någon gammal instinkt som blivit kvar sedan människan hade sluttande panna och behåring på hela kroppen? Är det en djurisk revirmarkering??

Idag på jobbet skulle jag diska undan min kaffemugg innan jag skulle åka hem. När jag stod vid diskbänken i vårt fikarum och sköljde muggen så tittade jag ut över parkeringen. Då såg jag honom… Revirmarkeraren. Han stod på parkeringen, vid en motorvärmarstolpe, vänd mot havet och urinen glittrade i solskenet både på väg till marken och när det stänkte upp från gruset framför honom. Revirmarkören. Han kissade väldigt länge. Jag han både tappa hakan, samla upp den igen, förfasas över att han stod mitt på parkeringen och helt ogenerat tömde blåsan mitt på blanka eftermiddagen, besluta mig för att fota, fumla fram mobilen, få igång kameran, byta från filmläge, knäppa ett kort, zooma och knäppa ett till och sedan vänta ett tag tills han var klar och sedan knäppa ett till kort när stoppade tillbaka utrustningen i byxorna medan han vände sig om och gick iväg.

Nu har han markerat sitt revir, nu är det bara han som får parkera sin bil där.

”En av tre män påstår sig ha känslig hud”. Så börjar reklamen för Gillette fusion. Vi får veta att hyveln har ’utjämnade mikrolameller’ och att det är ’dermatologiskt testad’. Dermatologiskt testad? Ja, det låter ju kliniskt, vetenskapligt, seriöst och bra. Den är testad enligt en femstavigt ord och som alla vet så låter orden märkvärdigare ju fler stavelser de har. Ska man ge ett riktigt seriöst och kunnigt intryck så ska man använda stavelser som möjligt, gärna tre eller mer. ’Dermatologiskt’… de måste verkligen veta vad de pratar om och ha bedrivit lång och avancerad forskning på rakning med just den hyveln.

Dermatologiskt testad betyder testad på hud. Ja?? Vad ska man annars testa en rakhyvel på? Taktegel? Gurka? Klädnypor? Klart som fan att den måste vara testad på hud, den ska ju användas på hud så att testa den på annat än just hud vore ju idiotiskt! Idiotiskt är det också att påpeka att den är testad på hud som om det i sig vore något extra märkvärdigt. Det är som att göra reklam för ett bilmärke och som slutkläm säga att den dessutom är provkörd på en väg. Eller att antyda att en tandkräm är snäppet bättre än alla andra tandkrämer eftersom den är ’dentalt testad’.

Reklamskaparna utgår från att vi är riktigt korkade och det tragiska är att vi förmodligen är det för man orkar inte tänka utan sväljer allt utan protest.

Nä, jag kan inte instämma i allmänna lovsången om Usama bin Ladens död. Det är mycket möjligt att han var en riktigt hemsk människa men lika fullt förbannat så gör man inte så som USA gjorde. Man kan inte, på eget bevåg, söka upp en människa och avrätta denne rakt upp och ner utan att personen fått en rättslig prövning först. I alla fall gör man inte så om man är ett ’civiliserat’ land.

Om jag bevittnat hur en person mördat hela min familj så blir jag ändå straffad om jag sedan söker upp personen och avrättar honom… eller henne. Vi har lagar som ska följas och två fel gör inte ett rätt. Den misstänkte har rätt att bli prövad i domstol, alla parter ska ha rätt att säga sitt oavsett hur hemsk brottet är. Detta får man icket tumma på under några omständigheter för detta är en stor grund i samhället och är detta inte orubbligt så riskerar man att rasera samhället.

Jag förstår att det hade varit riskabelt att tillfångata bin Laden. Jag förstår att det då hade funnits risk för terrordåd och gisslantaganden för att tvinga USA att släppa honom, jag förstår att en utgången på en eventuell rättegång hade varit solklar och att han med all sannolikhet hade fått dödsstraff men det är ändå inte ok. Det är inte ok!

Det är ett primitivt sätt att skipa godtycklig rättvisa och det är inte accepterat av medborgare att göra så och då ska, banne mig, inte en stat göra så heller! Vad sänder det för signaler?! ’Ta lagen i egna händer och gör som du vill om du vet med dig att du har rätt’ och så vill vi fan inte ha det för det är så många som tycker sig veta att de har rätt. Det var ju, för fan, det Usama gjorde 11 september 2001!

Wikipedia om lynchning:

Lynchning är ett slags i Nordamerika tidigare förekommande egenmäktig rättskipning, varigenom straff omedelbart utkrävdes av en (verklig eller förmodad) förbrytare i mer eller mindre ordnade former utan laga rannsakning och dom. I allmänhet bestod straffet i hängning.

Begreppet uppkom efter amerikanska revolutionen, där det fick namn efter överste Charles Lynch, som lät använda metoden mot kriminella och personer som stödde britterna.

Det har senare associerats med bland annat Ku Klux Klans mord på afroamerikaner.

För övrigt är jag väldigt mycket emot dödsstraff eftersom det inte går att göra ogjort ifall den dömde visar sig vara oskyldig och när brottet är tillräckligt grovt så är dödsstraff för lindrigt. Personligen skulle jag hellre ta en kula i skallen än att ruttna bort isolerad i en cell resten av mitt liv.

Jag skulle kunna satsa en slant på att Bäckgatan har varit en av de mest trafikerade gatorna i stan idag. Jag skulle snäppa förbi efter jobbet för att lämna sista deklarationspapperen på Skatteverket men det var inte helt lätt. Tydligen hade resten av befolkningen i den här kommunen tänkt precis samma tanke. Det var trafikkaos och bilar backade rätt ut på gatan, gjorde u-svängar trots att de fick möte, parkerade på trottoaren och en del till och med i bredd. Om någon företagare skulle vilja nå ut till en stor skara skelleftebor så är tipset att stå utanför skatteverket på deklarationsinlämningsdagen och dela ut flygblad eller annan reklam.

Ringde barnhjärtmottagningen idag för att höra om de har tänkt göra någon uppföljning på Timothys medicinknaprande. Om ca tre månader kommer han att få komma dit för ett arbets-ekg igen. Jag fick också veta att han har haft lite högt systoliskt tryck de senaste gångerna han varit på koll. Lite för högt för hans ålder, kring 150. Han har haft väldigt lågt diastoliskt tryck, kring 50, men det är tydligen inget ovanligt för dem som har det hjärtfel han har. Jag frågade om inte det höga övertrycket kunde vara ett ’vitrockstryck’ eftersom det var så stor skillnad mellan övertrycket och undertrycket. Stor skillnad kan bero på tillfällig stress och en del blir helt omedvetet lite stressade när de är på sjukhus (det är det som kallas vitrockstryck). Läkaren misstänkte också att det kunde vara på det viset så hon bad oss kolla hans tryck hemma ett par gånger under de närmaste tre månaderna och ringa och meddela dem resultatet.

Jag berättade att jag också har extraslag vid ansträngning ibland, så pass att jag känner det och blir tillfälligt yr, och frågade om det kunde vara något han ärvt av mig. Hon förklarade att de flesta ofarliga extraslag beror på knas i förmaken men hans beror förmodligen på något knas i kamrarna. De extraslagen kan ge värre besvär och istället för att bara bli yr en liten stund (som jag blir) så kan han svimma. Dessutom belastar det kamrarna i onödan och det är det de vill försöka medicinera bort.

Grinchen… tja, jag har nog funderat klart på honom för den här gången och kommit fram till att långt där inne i hans lilla skallhåla, bakom där frontalloberna hade suttit om han hade haft en normal cerebralutveckling, så finns finns en tanke, kanske inte medveten men ändock, på att hämnas på mig och det enda sättet han tror att han kommer åt mig är genom att försöka vända Amanda mot mig. Han har chansen att skapa en relation med sin dotter men eftersom han inte verkat ha utvecklats alls socialt eller emotionellt sedan tonåren så tar han inte den chansen. Nä, istället passar han på att försöka fortsätta bråka med mig och använda henne som verktyg. Ett ynk som slår undan benen på sig själv genom hela livet och skyller alla sina misstag på allt och alla utan att kunna ta ansvar för dem själv eller lära sig av dem. Jag är väl, som vanligt, en ondskefull människa men jag tycker att människor som är så sorgliga och tragiska som han, som man ändå inte behöver tycka synd om för de har sig själva att skylla, är så befriande att se på något sätt. Man inser att man är inte en så misslyckad individ ändå trots en del motgångar.

En diskussion på jobbet började med att någon hade hört på radio om en ny matematikbok med uppgifter som var lite annorlunda formulerade. Frågan tror jag var om bokens uppgifter skulle anses vara roliga eller plumpa och tramsiga men diskussionen urartade (som för det mesta på jobbet) och blev istället en diskussion om hur viktigt eller oviktigt det är att läsa exempelvis matte i skolan. Många skolungdomar säger att det är helt meningslöst att lära sig lite mer avancerad matte eftersom de förmodligen ändå aldrig kommer att behöva de kunskaperna senare i livet. Samma sak är det med många andra skolämnen. Timothy förstår inte alls varför han måste plugga en massa skittråkig samhällskunskap nu när han inte alls har tänkt sig en karriär inom det politiska eller liknande. Jag hade samma tankar kring just samhällskunskapen när jag var i hans ålder…

Om jag tänker efter så har jag nog bara lärt mig en bråkdel av allt jag kan och vet i skolan och den allra största delen kunskap och information har jag fått på andra sätt. Så med andra ord är det ganska meningslöst att gå skola? Nope! Om jag inte hade fått den kunskap jag fick i skolan så hade jag nog förmodligen inte haft förmåga att tillgodogöra mig allt annat på samma sätt. Har man vissa baskunskaper så får man också en annan förståelse för saker och ting och man har en större förmåga att bilda sig egna tankar och funderingar än vad man skulle ha utan den basen man får genom utbildning. Ju mer utbildning jag har gått desto mer har jag förstått att jag inte vet. Här säger jag emot mig hela tiden – utbildning är bra men mina kunskaper har jag fått på annat håll och man känner sig okunnigare och okunnigare ju längre utbildning man har… Innan man får kunskap så är det ofta så att man tror att man vet att det är på ett visst sätt eller så har man inte funderat över det. När man börjar lära sig saker så kommer nya frågeställningar som, när man får svar på dem, i sin tur leder till ytterligare frågeställningar. Ju mer man vet desto mer förstår man att det finns att veta och hur lite kunskap man själv har i förhållande till… tja, hur mycket det finns att kunna lära sig mer av… om man hade tid och kapacitet att ta in allt som man egentligen skulle vilja veta.

Nu har jag nog flummat iväg ut i något obegripligt och det var egentligen inte dit jag skulle. En kollega sa att kunskap är vad som är grunden till god social förmåga. När man pratar med någon, diskuterar något så är det den mängd kunskap man har som gör en till en intressant person att prata med. Har man kunskap inom flera olika områden så kan man föra ett intressantare samtal om vardagliga ting. Naturligtvis har ens verbala talanger och förmågor att uttrycka sig en stor roll också men det i sig kan vara välutvecklat om man var duktig i språkämnen i skolan. Eftersom grunden till allmänbildning, eller verktyget man behöver för att tillgodogöra sig allmänbildning, fås genom utbildning så går man inte skola för att lära sig saker man behöver när man blir löntagare som vuxen. Om man drar det till sin spets så är det utbildningen som ligger till grund för hur givande umgängeskrets man får som vuxen. Lite skola = lite kunskap = låg allmänbildning = trist att prata med = trista polare.

En som på ett fyndigt sätt kan reflektera över psykosociala samspel, tillföra fakta om kuriositeter till en diskussion och vidareutveckla en diskussion genom att utifrån ett alldagligt ämne associera vidare till fantasikittlande rimligheter är ju fan så mycket roligare att umgås med än en som inte kan eller vill diskutera annat än vilka som är vårens färger, vem som är bitchigast och borde åka ut ur Top Model eller hockeyresultaten. Eller hur?

Med detta har jag inte sagt att man är en trist typ om man inte har en akademisk utbildning eller att alla med högre utbildningar är trevliga prickar. Det handlar förstås om personlighet också. En del har så mycket intressant personlighet att utbildning kanske inte skulle ha behövts men utbildning är aldrig en nackdel.

Idag är det Gregory som är primärvårdsjouren på akuten. Varje gång han har haft jour och jag frågar honom vad han stött på för sjukdomar och skador så muttrar han över några som han tycker kunde ha väntat till en vardag och uppsökt hälsocentralen istället. Tydligen är skiljer sig Skellefteborna från invånare i andra städer när det handlar om när man ska åka till akuten. Till akuten ska man bara åka när det är något akut som absolut inte kan vänta tills hälsocentralen öppnar men i Skellefteå har människor en tendens att åka till akuten för småsaker bara för att hälsocentralen inte är öppen. Läkare i Skellefteå är ganska överens om detta, att ca hälften av alla som kommer till akuten kunde ha väntat och uppsökt primärvården när hälsocentralen öppnat istället. Därför blir belastningen hård på primärvårdsjouren, läkarna har mindre tid för patienterna på akuten och väntetiderna blir onödigt långa.

Många av de som kommer till akuten i onödan är de som varit sjuka eller haft besvär en tid men nu, precis just nu, bestämt sig för att det får vara nog och de orkar inte en dag till. T.ex förkylda som snorat, snörvlat och hostat i tre veckor och natten mot lördag är de lika täta i näsan som vanligt och hostar lika mycket som de gjort de tre senaste veckorna men nu bestämmer de sig för att de vill bli av med det NU så de åker till akuten på morgonen. På akuten kan de inget göra, det finns ingen omedelbar bot mot förkylning, inte heller på akuten och förkylning är inget akut om det inte blivit lunginflammation av det hela så att man har en förhöjd andningsfrekvens och kanske sänkt syremättnad. Bättre är det att härda ut tills hälsocentralen öppnat och gå dit istället för de har mer tid och resurser och det är troligare att man får bättre hjälp där.

De som har haft ryggont en längre tid, vrickat en fot för flera dagar sedan etc hamnar också i den kategorin. Det är inte akut men de är just för tillfället trötta på det onda och söker sig till akuten. En del tror till och med att de får träffa bättre läkare än på hälsocentralen, att läkarna på akuten är specialister, men så är det inte alls. Det är läkarna som på dagarna är på hälsocentralerna som har jouren på akuten så man träffar exakt samma läkare och visst är en del av dem speciallister. De är speciallister inom allmänmedicin (distriktsläkarna) eller så gör de specialisttjänstgöring inom allmänmedicin (ST-läkare, som Gregory är nu) och en del av dem är allmäntjänstgörande läkare som är ganska nykläckta och gått ut läkarlinjen för ett eller ett par år sedan. Precis samma personer som man träffar på hälsocentralen. Det är om man kommer in med akuta buksmärtor, misstänkt stroke eller hjärtinfarkt, brutna ben eller sådant som man får träffa andra specialistläkare som ortopeder, kirurg- och medicinläkare.

Ironiskt nog är det troligare att man träffar en specialist på hälsocentralen än på akuten för att nykläckta AT-läkare är mer jobbsugna och villiga att ta på sig jourer än distriktsläkarna som har specialistkompetens och lång erfarenhet och hellre är lediga tillsammans med familjen på helgerna. AT-läkarna har betydligt lägre lön också och jourerna ger en bra slant som distriktsläkarna kanske inte tycker sig behöva. Bakjouren, alltså de läkare som kallas in om belastningen på akuten blir för hög eller som jouren ringer och rådfrågar i de fall de inte vet hur det ska gå vidare med, är alltid färdiga allmänläkare (för primärjouren). Gregory få alltså inte vara bakjour än eftersom han är ST-läkare och inte färdig allmänläkare.

En annan kategori som gärna åker till akuten trots att de kanske inte är nödvändigt är oroliga småbarnsföräldrar. Öroninflammation, magsjuka, förkylning, feber är inget som vanligtvis kräver akutvård. Feber i sig är inget farligt fast många verkar tro det. Barn kan ha ganska hög feber utan att de egentligen är speciellt sjuka. Många föräldrar säger att barnet har feber fast de kanske bara har 37,8 och det räknas inte som feber inom medicinen. Subfebril, alltså under feber, kallas det då. Ibland hänvisar föräldrarna till att barnet är ’lågtempat’ i vanliga fall men det betyder inte att de har feber vid lägre kroppstemperatur än andra. Kroppen är anpassad att fungera utmärkt inom ett visst temperaturintervall så 37,8 är inte feber även om man för det mesta har en temperatur på 36,0. Det kan betyda att man är på väg att få feber men man har lika fullt inte feber ändå.

En del föräldrar kommer in mitt i natten och är jätteförskräckta för att de tittat till barnet under natten och tyckte att det verkade slött och lojt. Efter att de tagit sig till akuten och suttit i väntrummet någon timme så är det full rulle på ungen igen när de träffar läkaren. Ja…? Väck mig mitt i natten så kommer jag att vara väldigt trött och seg tills jag kommit igång också. Speciellt om jag är förkyld och har lite feber, då är jag helt groggy en lång stund om jag blir väckt. Det är liksom normalt.

Barn med magsjuka kommer ofta till akuten. Har man magsjuka ska man i det längsta undvika att åka till akuten eller hälsocentralen för att där kan man smitta andra, redan sjuka och svaga, med magsjuka och det kan bli förödande för dem men många föräldrar tar ändå sina magsjuka barn till akuten. Gregory har fått höra föräldrar som berättat att de inte får i barnet någon vätska, barnet har ’bara’ druckit 3 dl välling under dygnet. Det är räcker för att inte bli uttorkat när man är liten och ganska stillsam för att man är sjuk och trött. Nyp i huden på barnets handrygg och se om huden är elastisk. Är barnet uttorkat så går inte huden tillbaka på en gång utan en liten ås blir kvar en stund där man nypt. Ett säkrare sätt är att väga barnet och anteckna vikten för då ser man på viktminskningen hur mycket vätska barnet förlorar. Dessa siffror kan också vara väldigt användbara för läkaren sedan om man måste åka till akuten.

Barn med hosta kan driva föräldrar till vansinne. Barnet själv är kanske inte så stört av sin hosta men efter ett antal sömnlösa nätter för föräldrarna så har de fått nog och kommer till akuten. Rent allmänt så ska man inte dämpa hosta. Man hostar för att få upp slem så att det inte åker ner i lungorna och ger lunginflammation. Hostan har en funktion, hosta är bra och det finns dessutom inga mediciner som är jättebra på att ta bort hosta. Mediciner mot hosta löser oftast bara slemmet så att det bli lättare att hosta upp men hostan försvinner ju inte förrän slemmet är borta och det inte längre retar i luftvägarna. Ibland kan det ändå vara läge att försöka få bort hostan på nätterna åtminstone så att man får sova men på dagarna bör man fortsätta hosta så man blir av med eländet och inte drar ner det i lungorna.

Lite grovt så behöver man inte åka till akuten med sjuka barn om de inte inte har hysteriskt ont och behöver omedelbar smärtlindring, är uttorkat, inte får i sig någon vätska alls eller har hög feber i kombination med nackstelhet.

Den kategori ’onödiga akutenbesökare’ som Gregory stör sig mest på är de han kallar ’hemvändarna’. Det är en vuxen son eller dotter som flyttat till annan ort men har sina åldrande föräldrar här i stan. När de kommer hem och ser hur krasslig mamma eller pappa är så får de dåligt samvete för att de inte funnits till hands tidigare och bestämmer sig för att ’ta tag i saken en gång för alla’. Så åker de in på akuten med gamlingen och kräver att något ska göras, boende eller assistent ska ordnas fast patienten inte för tillfället är i risigare tillstånd än han eller hon varit de senaste månaderna eller till och med åren. Det är alltså inget akut utan det kan gott och väl vänta till efter helgen men då har det hemvändande barnet åkt igen och kan inte följa med sin mor eller far till hälsocentralen och kräver istället att något görs på studs, på akuten. Akuten kan dock inget annat göra än att hänvisa till hälsocentralen.

Så åk till akuten om du har en näsblödning som inte vill sluta, djävulska ryggsmärtor eller liknande som kräver omedelbar smärtlindning, sårskador som kanske behöver sys, är mer än måttligt uttorkad, har mer än måttligt svårt att andas etc. Allt som är lindrigare än så kommer ändå att hänvisas till hälsocentralen och du har suttit i flera timmar i väntrummet och betalat en massa pengar i onödan.

Brask!
’For the record’ bör jag tillägga att Gregory aldrig nämner namn på sina patienter eller lämnar ut någon information som kan ge mig minsta fingervisning om vem patienten är utan han pratar rent allmänt om de sjukdomstillstånd och skador han stött på under jouren eller på hälsocentralen. En gång kom han hem och berättade att en av hans patienter hälsat till mig. När jag frågade vem det var svarade han ”Det kan jag ju inte säga! Jag har ju tystnadsplikt!!”. Efter en hel del lirkande fick jag veta att det var en kollega och i sådana lägen så får han faktiskt berätta vem han träffat.

En gång berättade han om en ovanlig skada, en person hade slagit med en slägga på något. Släggan hade gått sönder och en stor metallflisa hade flugit iväg och träffat personen i låret. Gregory berättade att de såg flisan på röntgen men inte kunde få ut den så den fick sitta kvar i låret. På inga sätt avslöjade han att jag skulle veta vem personen var men när en vän till mig berättade att hennes man råkat ut för detta och att de träffat Gregory på akuten efteråt så lade jag ihop två och två förstås. Hon var lite förvånad över att Gregory inte berättat att de var de för hon vet ju att han vet att jag känner dem. Men han berättar alltså inget någonsin.