Jag läste på expressen.se att 23 stycken kvinnor nu är misstänkta för barnpornografibrott. Bra att media för en gång skull skriver om kvinnor som sysslar med sådant. För det mesta får vi höra om män som begår sexuella övergrepp, är pedofiler, håller på med människohandel etc. När det gäller pedofili så är män och kvinnor mer jämställda än vi kvinnor vill erkänna eller tro.
Jag såg en dokumentär om incest och fick då veta att i 25% av fallen är den kvinnor som utsätter offret för incest. Förmodligen är den siffran större eftersom mörkertalet är större där kvinnor är förövare än då män är det. En pojke som blivit utsatt för sexuella övergrepp av en äldre kvinna ses inte som en lika stort offer som en flicka som råkat ut för övergrepp av en man. En pojke eller en man som hävdar att hans mor rört vid honom på ett opassande sätt blir ofta misstrodd. På allvar! Skolsköterskan, kuratorn, psykologen eller vem det än är pojken/mannen öppnar sig för försöker inte sällan övertyga offret om att han misstolkat situationen, att mamman förmodligen bara ’tvättade snoppen’ eller något liknande. Pojkar som utsätts för övergrepp av äldre systrar får inte heller ett erkännande som offer i sammanhanget utan kuratorn/psykologen vill gärna vända det till att det är det sk. ’Hans och Greta-syndromet’ och att syskonen ’sökt sig till varandra’ så att de sexuella handlingarna varit ömsesidiga.
Så vi ska vara helvetes försiktiga med att vara misstänksamma mot män som söker sig till barn på olika sätt, t.ex genom att jobba på dagis, inom skola, på fritidsgårdar etc. Det finns inget som säger att det är troligare att de är pedofiler än dagisfröken, fröken i skolan, skolsköterskan eller den kvinnliga fritidsledaren som man lämnar sina barn hos utan en tanke på att de kan utsätta dem för sexuella övergrepp.
Brask: Nu är det ju inte så att samhället är fullkomligt nedlusat av pedofiler. Det är fortfarande väldigt få som är det och alla pedofiler förgriper sig inte heller på barn utan förstår hur fel det är och nöjer sig med att fantisera.
Mer om ’Hans och Greta-syndromet’:
När barns behov av trygghet inte tillfredsställs på grund av familjeproblematik som exempelvis missbruk, psykisk sjukdom, när föräldrarna på grund av egna problem vänder sig bort från sina barn kan detta övergivande vara lika förödande som ha blivit utskickad och övergiven i skogen. Nyman och Svensson (2002) anser att det inte är meningsfullt att identifiera vare sig offer eller förövare när det gäller ”Hans och Greta-syndromet”. Barnen agerar ut den försummelse, den psykiska och fysiska misshandeln som de har utsatts för. Även om det utifrån kan se ut som om det är pojken som varit den aktive och flickan den passiva, kan man inte göra pojken till syndabock och behandla honom som en vuxen förövare.
Det är i detta fall meningslöst att tala i termer av offer och förövare. Här rör det sig snarare om två offer. ”Hans och Greta-syndromet” handlas om ett ömsesidigt beroende mellan barn och är en helt annan dynamik än den mellan en vuxen förövare och hans/hennes offer.
Mer om pedofili bland kvinnor:
Det finns en generell uppfattning att kvinnor utgör en mycket liten del av alla sexualförbrytare och av straffade sexualförbrytare utgör antalet kvinnor ca 1-4% i nationella undersökningar från USA och Storbritannien (Denov, 2003). I en litteraturgenomgång fann Denov stora skillnader på hur stor mängd kvinnor som rapporterades som förövare och fann att studier visade allt mellan 1 till 78%. Skillnaden beror främst på vilket metod som använts för att samla informationen, fallstudier visar ofta på siffror under 10% medan självrapportering ofta visar på siffror över 40%. Fromuth m.fl (1997) har gjort två studier kring prevalensen av sexuella kontakter med barn bland kvinnliga studenter. Bland studenterna så uppgav 4% att de gjort handlingar som klassas som sexuella övergrepp och totalt 5% uppgav attraktion till barn. Resultaten bör tolkas med försiktighet, definitionerna var vida och okänsliga samt att det finns en risk för underrapportering i socialt oönskade beteenden. Storleksordningen är snarlik den som män rapporterat (Fromuth, 1991), vilket ger en stor skillnad mellan incidens (antalet anmälda brott) och prevalens (antalet begångna brott). Skillnaden kan förklaras av det rådande samhällsklimatet som har svårare att se kvinnor som förövare, något som kan ha stora effekter på antalet anmälda brott.
Kvinnliga sexualförbrytare förefaller att ha en annorlunda typologi (klassificering av typiska egenskaper för objekt i ett visst material) än män, ett flertal studier har försökt att etablera tydliga mönster. En relativt nyligen utförd studie av Vandiver (2004) fann 6 olika typologier där den mest dominanta var ”heterosexual nurturer”. En typ som exemplifieras genom en heterosexuell relation mellan en kvinna och ung pojke (ofta runt tolv år gammal) där den huvudsakliga motivationen är kärlek och lust efter närhet. Det finns en tendens att inte se på sexuella kontakter mellan kvinnor och pojkar som sexuella övergrepp och de tenderar att vara mindre problematiska än de mellan män och flickor.
ÄNTLIGEN!!! Så har jag sagt i tio år! Stolt över att vara din ”gamm-kusin”.
Ja, jag tror att klarsynthet går i släkten på min mors sida 😉 /Kali