Kalis cyberhem

Jag hittade en artikel på aftonbladet.se som jag reagerade på. Den handlar om en kvinna som har två barn, fyra och fem år, tillsammans med en man som hon tror utnyttjar dem sexuellt. Både kvinnan och människor i omgivningen hade reagerade på att barnen uppförde sig konstigt på ett sexuellt plan. Hennes advokat rådde henne att ’samla bevis’ mot mannen genom att filma barnens avvikande sexuella beteende vilket hon gjorde. Hon filma de två barnen i badet när de ägnade tydligen utförde avancerade sexuella handlingar tillsammans. Vad det riktigt var framgår inte. Filmen lämnade hon sedan till socialförvaltningen och polisen.

Planen slog slint för henne. Polisen ansåg att hon gjort sig skyldig till barnpornografibrott, vilket lades ner senare, och socialförvaltningen tyckte att det var fel av henne att filma barnen när de gjorde detta istället för att ingripa och stoppa dem. De som utredde detta säger ”Det har inte kunnat bekräftas att pappan eller någon annan skulle ha utsatt barnen för sexuella övergrepp. Däremot gränsar det till övergrepp att låta barnen fortsätta med vad de gjorde i badet” och pappan fick vårdnaden om barnen.

Oftast tycker jag bu eller bä om sådant jag läser eller så tycker jag inte alls. Här vet jag inte vad jag ska tycka. Någonstans måste man väl som förälder stanna och tänka till – Gör jag detta för att skydda barnen eller vill jag sätta åt den andra föräldern? Vems lidande blir störst? Varför kontaktade hon inte bup för att utreda barnens avvikande sexuella beteende om hon misstänkte att de blivit utsatta för sexuella övergrepp? Barn, även väldigt små barn experimenterar med och utforskar sina kroppar och ibland på ett sätt som inte är accepterat av vuxenvärlden. Barn är också sexuella varelser även om vuxenvärlden inte vill låtsas som det men det är ett faktum som en läkare (som mamman är) borde varit väl medveten om. Varför förklarade hon inte för barnen (på ett sätt anpassat till deras ålder förstås) vad som är ok att göra med andra och vad man inte ska göra med sig själv inför andra?

Mamman gjorde rätt i att reagera men hon agerade ju helt galet. Jag undrar om man själv hade flippat ur, slutat tänka logiskt och börjat filma sina barn när de pillar på varandra ifall man hade kommit på dem med tabubelagda sexuella handlingar. Jag hoppas inte det men man vet ju aldrig förrän man hamnat i samma situation.

Det går magsjuka på jobbet nu. Tre personer gav upp och gick hem från jobbet igår. Två av dem hann jag träffa och prata med en stund innan men jag är inte speciellt orolig att åka på något i alla fall. Jag brukar inte få magsjuka, i alla fall inte bli smittad av det. Det händer att jag äter något olämpligt och mår illa men jag har sällan magsjuka när alla andra har det. Dessutom så tycker jag inte att det spelar någon roll om jag skulle bli smittad. Det är nog bara bra för immunförsvaret att få lära känna lite fler bakterier och virus så att det känner igen dem nästa gång och kan försvara kroppen snabbare och bättre så att jag är frisk i framtiden.

Vi brukar bli erbjudna att vaccinera oss mot influensan på jobbet. Ett år gjorde jag det och året därpå fick jag flunsan och var helt däckad. Om jag hade skippat vaccinationen och blivit utsatt för smittan så tror jag, ta mig fan, att jag hade klarat nästa års flunsa bättre än jag gjorde.

Så min toalettfobi har inget med smittor att göra. Jag tycker bara att det är äckligt med urin och avföring. Utedass är riktigt läskigt, att sitta där med flera okända personers gamla avföring bara några decimeter under rumpan är en skräck för mig. Spindlar och andra kryp där nere i skittunnan kan ju krypa upp mellan skinkorna på mig och bygga bo… eller så inte, men det är tankarna jag har när jag sitter där och försöker uträtta mitt ärende så snabbt som möjligt.

Men det finns de som är värre. Gregorys gamla fling, Majros, är så nojig över hygienen vid toabesök att hon till och med torkar sin dotter i baken för att vara säker på att det blir ordentligt gjort. Dottern är i mellanstadieåldern så det är nog inte så kul för henne att morsan torkar henne i röven fortfarande. Stackars barn…

I flera år han jag tvingats kissa intill en vägg med bajs på inne på ica maxi. I flera år har jag riskerat att få okända människors avföring på mig när jag ska ta papper för att torka mig. I flera år har jag lidit av detta snusk som ingen gjorde något åt. Så gjorde jag något åt saken själv. Jag frälste världen från exkrementerna som under årens lopp har etsat sig fast i väggen. Jag riskerade min egen hälsa för att befria världen från dessa fekalier, denna vidriga feces, lort, träck, dynga, spillning, bajs, skit som gettt toabesökarna stor vånda och ångest under alla dessa år. Jag gjorde det! Jag såg terrorn i vitögat och besegrade den! Vi är fria!! ÄNTLIGEN!!

Men tre veckor efter mitt heroiska hjältedåd… Vad är det som händer?! Mitt verk är förstört. Beviset, resultatet, den oskuldsfullt vita färg som vägen hade, den färg som symboliserar min kamp mot en mångårig toatyrann, är borta. De jävlarna har målat om på toaletterna…

De jävlarna har målat om på toaletterna!! Jag lovar att de har planerat detta länge och inte fick jag veta något om detta innan jag skrubbade någon annans tarminnehåll med mina bara händer (och en löjligt stor mängd skithuspapper) från väggen!

Jag känner mig djupt kränkt. Tillintetgjort. Min plats i historien som ’Kali – den hjältemodiga bajsskrubbaren’ är för evigt utsuddad av en grå väggfärg. Hur ska jag gå vidare efter detta? Hur kan man gå vidare efter detta??

Resten av kvällen ska jag tröstäta en förpackning Ben & Jerrys och lyssna på Queen.

Gregory och jag har ett litet företag som bland annat gör hemsidor. Idag gick jag igenom besöksstatistiken för en webbsida som tillhör en kund och upptäckte att ett antal bloggare ’lånat’ foton från hennes webbplats genom att hotlinka dem. Jag bytte ut de foton som de använt mot bilden här bredvid. Jag är snäll, jag kunde ha sett till att de debiterats en större summa pengar för att de använt bilderna utan att fråga om lov. Jag känner dock att jag måste bli striktare med detta och hålla bättre koll på om mina kunders material används olovligt.

I princip allt material är skyddat av upphovsrätten. Foton, bilder, teckningar, texter, allt har skapats av någon som äger upphovsrätten till det. Upphovsrättet gäller automatisk utan att man behöver ange att materialet är upphovsrättsskyddat och de flesta länder har skrivit på avtal om automatiskt upphovsrättsskydd. Material får inte kopieras fritt förrän 50 år efter upphovsmannens framställde det. Som upphovsman behöver man inte ange vem som har upphovsrätten utan det är upp till den som vill använda materialet att leta rätt på upphovsmannen och ta kontakt med denne för att fråga om lov att använda det. Om ingen upphovsman kan hittas får man inte under några omständigheter använda materialet på något sätt.

Så det är alltså inte fritt att kopiera och använda bilder, texter eller material som finns på nätet. Den som skapat materialet äger rättigheterna och det betyder att den personen eller företaget bestämmer hur materialet ska distribueras. Så om man hittar en bild på t.ex aftonbladet.se och vill publicera den på webbsida eller blogg så får man inte göra det utan att först be Aftonbladet om lov att göra det och sedan följa de krav de har (t.ex att länka till ursprungsbilden, ange fotograf, källa etc.) ifall de godkänner detta (vilket de förmodligen inte skulle godkänna).

Om man använder materiel som ägs av någon annan så kan de helt sonika skicka dig en faktura och debitera dig för att du använder något som de äger och du har inget annat val än att betala eller hamna i domstol anklagad för brott mot upphovsrätten.

Så kallad hotlinking är inte heller tillåtet. Hotlinking är när man publicerar en bild på sin hemsida eller blogg genom att länka in den. Det ser då ut som att bilden ligger på den egna sidan men egentligen ligger den på någon annans sida. Detta stjäl bandbredd från den som har bilden på sin sida och eftersom man betalar efter den bandbredd man har så kan det innebära en ökad kostnad för den man ’lånat’ bilden av. Det är tillåtet att länka till en annan bild genom att lägga ut en textlänk eller liknande som tar besökaren till bildens ursprungsplats men det är alltså inte tillåtet att publicera annans bild på sin egen sida.

Hur kan det gå? Jo, om du har en privat hemsida eller blogg och ’lånar’ ett foto så är rekommendationerna (enligt Bildleverantörernas förening) att upphovsmannen, i det här fallet fotografen, ska kräva 690:- av dig för att du använt fotot. Om fotografens namn är utelämnat på din hemsida eller blogg så är rekommendationen att fotografen ska kräva dig på 1 380:-. Förutom det kan fotografen lägga på ett påslag som är 10% av ett basbelopp (vilket nu är 4 280:-) så du kan krävas på 5 660:- för att du använt ett foto i din blogg utan att be om lov först. Och förmodligen är du en privatperson som ska betala moms på det också så då blir det 7 075:- du ska punga ut med. Är det värt det?

De summor jag angett här ovan är den lägsta ersättningen upphovsmannen har rätt att kräva. Ju fler besökare din sida har desto högre blir summan du måste betala om du ’lånat’ en bild. Har upphovsmannen lidit ekonomisk skada på något vis (exempelvis om du delat material som upphovsmannen inte delar utan att ta betalt för det) blir det också dyrare för dig.

Om du har en firma med en hemsida och den har under 500 besökare per dag så kan fotografen kräva 1 055:- av din firma, det dubbla om fotografens namn utelämnats, totalt 6 390:- exklusive moms. Det positiva för din firma i det fallet är att den förmodligen slipper betala momsen.

Isabella ’Blondinbella’ Löwengrip upptäckte detta när hon 2008 ’lånade’ ett foto som föreställde henne själv från Dagensmedia.se, redigerade det, lade ut det på sin blogg utan att ange vem som var fotograf. Hon fick betala 7 312,50 kronor för detta tilltag. 975:- av det var påslag för att hon förvanskat bilderna. Men inte lärde hon sig av det. Två år senare ’lånade’ hon återigen foton och angav fel fotograf (fotografens blogginlägg om detta). Den summa som hon då blev tvungen att betala är dock hemlig men jag kan tänka mig att det inte var kattskit hon fick betala.

Du har alltså inte rätt till ett foto för att det föreställer dig. Har någon fotat dig så är det ändå fotografen som äger rättigheterna till fotot och får publicera det som han eller hon behagar så länge det inte är i förtalande eller kränkande sammanhang eller i personbild i reklam såvida det inte gäller en ideell förening. Du kan alltså få en saftig räkning om du lägger ut bilder på dig själv på facebook, din blogg eller på andra ställen på nätet om du inte först bett den som fotat dig om tillåtelse att göra detta.

Men det finns förstås foton och bilder som man får använda i sin blogg eller på sin hemsida. Man kan betala bildbanker för att få använda de bilder de har men det finns också gratis alternativ. Jag brukar använda mig av Stock.XCHNG. Där kan man skaffa sig en användare gratis och det är angivet under alla bilder hur man får använda dem. Det är naturligtvis aldrig tillåtet att ta betalt för någon annans bild. Om man skapar något, en bild, webbsida eller liknande där ett foto eller bild som någon annan skapat ingår så måste man ha tillåtelse att använda bilden förstås och ange att man tar betalt för sitt arbete och inte för bilden som någon annan skapat om man inte vill riskera att åka på ett fett skadestånd.

Jag sökte något och hamnade på Flashback. Där fastnade jag i något helt annat och glömde vad det var jag sökte. Det händer lätt på Flashback…

Jag läste en tråd som handlar om foton från sajten Familjeliv.se som är ett community som används flitigast av yngre kvinnor som vill ha eller just har fått barn. Tyvärr verkar många av medlemmarna på Familjeliv inte fatta vad de egentligen gör när de lägger ut foton av sig själva och sin familj för de lägger glatt ut foton av sina bröst, sina magar, sitt slidsekret (jo, jag har faktiskt själv sett några sådana…) och en massa bilder som de förmodligen inte vill att hela världen ska få ta del av (den här till exempel Pluppfamiljen nakenbadar).

Länkar till bilder som visar naket och annat ’av intresse’ hamnar sedan på diverse andra sidor, till exempel i diskussionsforum på Flashback. När medlemmarna på Familjeliv sedan upptäcker att det länkas till deras personliga foton och att de får kommentarer där som de absolut inte räknat med så blir de vansinniga. Det hotas med polisanmälan men de har inte så mycket att komma med. De har själva lagt ut bilderna frivilligt och ingen har stulit bilderna utan bara länkat till den ursprungliga platsen så de kan inget annat göra än att ta bort bilden om de inte vill att den sprids.

När ska människor lära sig…? Man ska vara ytterst försiktig med vad man lägger ut för foton av sig själv på nätet. På de flesta ställen kan man plocka direktlänken till bilden och länka till den från en annan sida. Detta gäller också på facebook. Även om man valt i sekretessanställningar att man inte ska visa något av sin profil för andra än vänner och även om man inte delar sitt fotoalbum med någon så kan vem som helst dela bilden vidare genom att länka till den om den får tag på direktadressen till den.

Så innan man lägger ut ett foto av sig själv ska man fråga sig;

• Skulle jag ha något emot att okända personer såg detta foto?
• Skulle jag ha något emot att mina nära och kära såg detta foto?
• Skulle jag ha något emot att mina arbetskamrater och min chef såg detta foto?
• Skulle jag ha något emot att min värsta ovän såg detta foto?
• Skulle jag ha något emot att detta foto förknippas med mig om 10 år? Om 20 år? Om 50 år?
• Skulle jag ha något emot att denna bild togs ur sitt sammanhang och länkades till på en annan sida så att den framställs på ett sätt som jag inte hade avsett från början?

Om svaret är ja på någon av dessa frågor så ska man INTE lägga ut fotot på nätet för då finns det en risk att man kommer att ångra det bittert så småningom. Inte heller maila dem till någon, skicka dem via MSN eller på något vis låta dem vandra över internet. Nu tycker säkert många att jag inte lever som jag lär för jag har väldigt många foton av mig själv både här i bloggen på på facebook. Jo då, jag tänker efter innan jag lägger ut foton. Därför lägger jag väldigt sällan ut foton på andra för jag vet inte hur de kommer att känna sig och reagera om fotot av dem dyker upp i något annat sammanhang. Jag har till och med lagt ut nakenfoton av mig själv men detta har skett efter moget övervägande. Jag skulle däremot aldrig lägga ut ’porriga’ foton, inte ens om det var bakom lösenord med alla säkerhetsspärrar som finns att uppbringa i datavärlden för då ber man om elände och sömnlösa nätter fyllda av ångest.

Personlig integritet är mångfacetterat. Även om många tror att jag är en sådan som kan skriva om vad som helst och lägga ut vilka foton som helst så finns det foton jag inte vill visa för kreti och pleti, inte för att de är ’porriga’ utan för att jag helt enkelt inte vill att vem som helst ska kunna se dem, bedöma dem, döma dem, ha åsikter om dem. Det finns också saker jag aldrig skulle skriva om här i bloggen av samma skäl. Jag väljer noga vad av mig själv jag vill dela med andra och vissa saker delar jag 100 procent medan andra inte alls skulle kunna tänka sig göra det. Detta gör att det kanske kan se ut som jag inte har just några restriktioner kring vem jag släpper in i alla delar av mitt liv. Andra har andra ramar för sin personliga integritet men glömmer bort sig ibland och publicerar foton och texter utan att det varit speciellt genomtänkt och känner sig kränkta när det hela spårar ur och för dem oönskade personer tar del av personliga texter och foton.

Sensmoralen: Tänk inte efter, tänk före så slipper du bli efterklok.

Jag under nakenbad förra sommaren

Vissa ica-butiker har återinfört den sk. amerikahyllan. Där kan man hitta typiska amerikanska varor som lönnsirap, root beer, yello och andra nyttigheter. Igår hittade jag fluff med jordgubbssmak. Vanlig fluff upptäckte jag för många, många år sedan men smaksatt har jag aldrig sett förr. Fluff är marshmallows på burk, sött, kletigt, lite segt och omöjligt att äta utan att det fastnar på läpparna. Det är så kletigt att det bildas ett lager i munnen, som en fluffhinna, som är omöjlig att få bort om man inte sköljer bort det med någon dryck i.

Det är ganska gott på kex och rån och en gång tog jag med mig fluff (den vanliga sorten) och ett paket mariekex på jobbet. Alla smaskade och åt utom en kollega. Hon tittade på med äcklad min och vägrade ens smaka. Senare förklarade hon varför. Hon frågade mig om jag visste vad en fluffer’ var för något och jag hade ingen aning. Då förklarade hon det.

Detta är en översättning at engelska wikipedias förklaring på vad en fluffer är:

En Fluffer är en som jobbar på inspelning av pornografisk film och har som uppgift att se till att de manliga skådespelarna har och upprätthåller erektion inför scener där erektion krävs.

Det är inte alltid nödvändigt att Fluffers vidrör skådespelarna. Vanligtvis torkar de av skådespelarna mellan tagningarna så att dessa inte behöver ändra sina positioner. Dessa uppgifter anses vara en del av makeup-avdelningen. När skådesplarna har intagit önskade positioner uppmanar direktören dem att hålla dem och fluffern att ”fluffa” skådespelarna innan tagningen.

En del fluffers ’suger upp’ de manliga skådespelarna inför tagningarna så jag förstår att min kollega blev något äcklad av att se de andra vid fikabordet glufsa i sig fluff och få detta kletiga vita runt hela munnen. Kanske klarar hon bättre av den rosa varianten som inte borde ge samma associationer.

Från det ena till det andra, Kroken kläcker ur sig en hel del obegripliga saker. Hon surrar mer eller mindre konstant och pratar till och med i sömnen. Ibland kommer det saker som låter helt ologiskt och jag har trott att det åtminstone är logiskt för henne men igår hade vi en dialog som fick mig att förstå att så inte är fallet alla gånger. Hon satt i vår säng när jag skulle ta bort sängkläderna för att stoppa dem i tvätten. När hon flyttade sig uppstod ett prutt-ljud så jag frågade om hon pruttade. Dialogen:

Jag – Men Kroken! Pruttade du?!
Hon – Nä, jag skjotade med foten.
Jag – Vad gjorde du för något??
Hon – Jag skjotade med foten.
Jag – Skjotade??
Hon – Uhmm *nickar frenetiskt*
Jag – Då fattar jag ingenting.
Hon – Nä, inte jag heller…

OK…? Man borde skriva ner och spara alla hennes ’kloka ord’ fast då skulle man få anteckna större delen av dagarna.

För några dagar sedan handlade jag på Maxi (inte igår, det var en annan affär än den jag skrev om tidigare idag) och då passade jag på att inspektera den vägg som jag skrubbade inne på toaletten för tio dagar sedan. Den var fortfarande ren och jag fotade den eftersom jag fått önskemål om att visa hur väggen såg ut efter sanering och inte bara före.

Väggen som för första gången på flera år är bajsfri

Som det såg ut innan. Nasty!!

Den 4/2 drog jag med Kroken till grannarna för att hon skulle få umgås med sonen i familjen för han hade just fått vattkoppor. Ju tidigare barnen får det desto bättre, tycker jag och hoppades att han skulle dela med sig av sin smitta till Kroken. Och visst gjorde han det! Torsdags kväll hade Kroken lite feber och igår började prickarna komma. Idag är hon jätteprickig men inte speciellt sjuk. Hon gnäller över att det svider där hon kliat sönder kopporna men annars är hon som vanligt.

Detta kom väldigt lägligt. Amanda har sportlov nästa vecka så hon kom hem igår. Hon har varit lite purken över att jag ska jobba hela veckan och hade nog hellre sett att jag varit ledig så jag kunnat underhålla henne och skjutsa henne om hon behövt.

Igår gick jag till min chef och erkände att jag inte är någon bra anställd som inte alls är ledsen över att berätta att vi har vattkoppor hemma så att jag förmodligen måste vara hemma en del under nästa vecka. Måndag är Gregory hemma med Kroken men resten av veckan kommer jag att ’vabba’ om inte Kroken mirakulöst tillfrisknar på rekordtid.

När de två äldre ungarna hade vattkoppor så satt de mest i badkaret för att det kliade minst då. Gregory skulle ge Kroken antihistamin för att stilla klådan så han krossade tabletten och blandade ut den med mjölk. Det mesta av tabletten fanns i botten av glaset så jag trodde att det skulle smaka illa och Kroken skulle vägra dricka det men hon verkade inte märka att vi lurade i henne en tablett. Så då vet vi det, krossad antihistamin smakar just inget.

Prickig, snorig och lortig men ganska glad ändå.

Jag tror att Amandas biologiska far Grinchen har börjat fatta vinken… Han har ju glatt tagit kontakt med henne via mail för tre veckor sedan och berättat att han valt att inte ha kontakt med henne under hela hennes uppväxt och föreslagit att de ska lära känna varandra och uppmanat henne att ställa frågor till honom. Amanda visste inte hur hon skulle svara på det eller om hon ens skulle bemöda sig med att svara så han har ännu inte fått något svar. I tisdags fick hon ett till meddelande. Han undrade om hon inte ville ställa några frågor till honom. Han frågade också om han skulle skicka fler meddelanden.

Jag undrar om han hade förväntat sig att hon skulle sprudla av frågor och vara väldigt intresserad av hans liv och honom som person. Jag undrar om han hade hoppats på att få berätta allt om sig själv och sin egen förträfflighet för henne (hans favoritämne att diskutera?). Jag undrar om han börjar ana att om man skiter i sitt barn under hela hennes uppväxt så står man inte så högt i kurs efter det och till och med den bäste av pappor skulle riskera att få kalla handen efter en sådan sak. Fast den bäste av pappor skulle ha engagerat sig i sina barn även om de inte kom överens med mamman…

Jo, jag är lite nojig över toaletter. Utedass och göra behoven i det fria klarar jag nästan inte av alls. Jag har många rutiner kring toalettbesök. För flera år sedan bloggade jag om hur man går till väga när man ska ’göra tvåan’ på en toalett som andra också har tillgång till, alltså när man är bortbjuden, är på lokal eller en offentlig toalett (se ’En skitsak’ från 11/8 2002). Nu känner jag att det börjar vara läge att utveckla den till en allmän toalettguide som även innefattar urinering. Dessutom har jag lagt mig till med en del andra ritualer sedan 2002.

Vi tar detta enkelt stegvis;

1. Gå in på toaletten.

2. Kontrollera att låset fungerar genom att låsa, känna på handtaget så det verkligen är låst, låsa upp och kolla att dörren går att öppna. Lås sedan.

3. Kontrollera att det finns tillräckligt med papper. Ibland ser man inte det så lätt ifall det är en stor rulle i en hållare. Känn då att det är tillräckligt med papper.

4. Kolla på dig själv i spegeln. Om det finns pormaskar, finnar eller annat som ska åtgärdas så gör det på en gång så att eventuell rodnad hinner blekna och sår som eventuellt uppstår hinner koagulera så att du inte kommer rödflammig och blödande ut från toaletten.

5. Lyft på locket och inspektera. Eventuella rester från tidigare besökare (urin, avföring, könshår och annat äckel) avlägsnas med överdriven mängd papper med tvål och vatten på medan man förvrider ansiktet i vämjelse.

6. Sätt på varmvattenkranen. Ljudet från den döljer eventuella ljud du gör och varmvatten kommer att behövas senare.

7. Dra ner byxorna.

8. Ta ca fyra decimeter papper, vik ihop det med den slätare sidan utåt och vägg det försiktigt över vattnet i toaletten ifall du ska bajsa eller, om du är i ett bås som de har på t.ex ikea, även kissa. Detta förhindrar plopp- och skvalljud från dina aktiviteter och också att det stänker i rumpan ifall du bajsar. Den släta sidan på papperet absorberar vatten sämre än den knottriga så genom att vika papperet så släta sidan är utåt så tar det lite längre tid innan papperet sjunkit så ljud- och stänkskyddet slutat fungera.

9. Sätt dig och försök täppa till hela öppningen på toan med din bak om du ska bajsa. Detta förhindrar att lukt sprids i rummet och kan dämpa pruttljud.

10. Sikta! Försök att inte bajsa på porslinet för att det kanske inte försvinner när du spolar sedan och då måste du städa toaletten med toalettborsten. Försök att kissa på porslinet för att minimera risken för ljud. Tänk då på att inte kissa för snabbt för då kan strålen bli så hård att det stänker. Det är o-bra.

11. Om du bajsat, res dig en aning snabbt för att spola. Detta för att så snabbt som möjligt bli av med det som luktat men glöm inte att resa dig en aning så att du inte får stänk i baken.

12. Sätt dig igen, ta lämplig mängd papper och vik det så att den knottriga sidan är utåt om du bajsat och den släta sidan är utåt om du kissat och torka dig ordentligt. Blöt eventuellt papperet med vatten från den rinnande varmvattenkranen om det behövs.

13. Ställ dig upp och ta på dig byxorna.

14. Spola och inspektera toaletten. Om det finns rester kvar så avlägsna dem med toalettborsten och håll den sedan i vattenflödet när du spolar igen. Detta för att få bort eventuella rester från borsten. Om ingen borste finns, ta massor med toapapper (men inte så mycket att det riskerar bli stopp i avloppet) och gnugga bort resterna för hand. Titta även under ringen, kiss kan ha stänkt dit. Ta bort med papper i så fall.

15. Ta ordentligt med tvål på händerna. Smeta tvålen i hela handfatet. Gnugga händerna med tvål så att det löddrar ordentligt. Ju mer lödder desto bättre. Varmvattnet och den överdrivna tvålmängden sprider doften av tvål och hjälper till att dölja eventuell lukt du orsakat. Lämna gärna utsmetade tvålrester i handfatet för maximal doft.

16. Torka händerna på papper. Använd detta papper till att stänga av kranen, öppna dörren och släcka lyset så att du slipper ta i något som eventuellt är smutsigt.

17. Kasta papperet i papperskorgen, lämna toaletten och knuffa igen dörren med foten.

Klart!!

Skitenkelt! Det är viktigt att man gör allt detta så snabbt som möjligt så att de som eventuellt väntar utanför inte tror att man bajsar. Ingen får misstänka att man bajsar. Man vill inte bli utpekad som en bajsare. Det är hög skamfaktor på det. Öva gärna hemma och klocka dig själv. Lycka till!