Kalis cyberhem

Jag pratade med försäkringskassan idag om Grinchen och de dokument som Amanda fått från hans jurist. FK tycker att det hela är ett ovanligt fall. Grinchen skulle ha betalat underhåll från och med juli 2004, detta och storleken på underhållet har fastställts i domstol. Grinchen har dock vägrat betala så fk har lagt ut en del av det han skulle ha betalat, 1273:-/månad, så Grinchen har en ackumulerad skuld till både fk och Amanda/mig. Denna skuld har nu, i år, gått till indrivning.

I våras gick Grinchen till en jurist för att få hjälp med att bestrida indrivningen. Han menar att han inte kan betala eftersom han varit sjukskriven och arbetslös under en 14-månadersperiod. Därför kräver Grinchen att hela skulden skrivs ner till 0:-. Jo, just det, HELA skulden. En bråkdel av de månader han skulle ha betalat underhåll har han haft för låg inkomst för att kunna betala den summa han enligt dom ska betala så det rimliga hade varit att han yrkat på att få summan sänkt under de månader men han tycker att han ska slippa betala överhuvudtaget eftersom han haft en lägre inkomst en kortare period. Det är så man tänker om man är psykiskt sjuk tydligen.

Detta stod i de näst intill obegripligt formulerade dokumenten som Amanda fick i början av sommaren som nu försäkringskassan har tytt så jag kikade igenom dem för att se om det verkligen var möjligt. Jo då, så här står det…

Och sedan är det lite summor på vad han fått i sjukpenning och arbetslöshetsersättning och sedan står det;

Så han tycker att det är så synd om honom för att han varit sjukskriven att han ska slippa betala det underhåll han är skyldig och jag tycker att det verkar som det är hela beslutet om att betala underhåll som han kräver ska skrivas ner till noll så att han slipper betala något underhåll i fortsättningen också. Detta yrkande är daterat till den 11 mars i år medan han i juli i år skrev detta till Amanda;

betalar för tilfället 400€ per månad. men jag var sjukskrivern 1,5 år och då hade jag inga pengar

[…] jag har aldrig haft något emot att betala något till dig! Jag ville inte att det skulle komma i i din mammas häder! Men nu kan du räkna med att jag skickar 400€ dom närmaste 5 åren.

[…] men som jag skrev du kommer att få pengar dom närmaste 5-6 åren av mig!

Hur kan han skriva ”du kan räkna med att jag skickar 400€ dom närmaste 5 åren” när han själv sitter och hoppas på att hon ska bli skyldig att betala tillbaka underhållet för de två månaderna han har betalat plus det han har betalat fk för att de har lagt ut 1273:- för honom under alla år sedan dom föll som han inte betalat, att hon ska bli skyldig att betala hans juristkostnader och alla omkostnader (som resor och annat) han haft när han har träffat sin jurist och att han ska slippa betala en sekin i fortsättningen?? Får han som han vill ska Amanda betala honom mer än han har betalat henne i underhåll. Det låter väl rättvist och logiskt?? Nä, inte mycket.

Dessutom skriver han ”var sjukskrivern” (som då ska vara ’sjukskriven’ men han kan inte stava) för han är inte längre varken sjukskriven eller arbetslös utan jobbar heltid och en hel del övertid om man får tro honom själv (vilket i och för sig är tveksamt om man kan många gånger…) så det finns inget med hans nuvarande situation som säger att han saknar eller har nedsatt betalningsförmåga.

Att han är psykiskt sjuk kan han visserligen kanske inte råda över trots att han försöker få alla sjukdomsvinster* han bara kan genom att utmåla sig som ett försvarslöst ynk som alla är så dumma och orättvisa mot men att han är en flagrant lögnare av dignitet bär han hela ansvaret för för det är i allra högsta grad självvalt och medvetet. Varken de som lider av depression eller bipolär sjukdom ljuger mer än andra så som han gör så den delen, som är en betydande kännetecken för hans person vid det här laget, kan han inte skylla på några mentala tillkortakommanden.

*Sjukdomsvinst betecknar de fördelar som en person kan åtnjuta på grund av ett sjukdomstillstånd.

• Primär sjukdomsvinst är när sjukdomen löser ett problem, till exempel när personen har lovat att utföra saker som hon eller han inte skulle ha klarat av ens i friskt tillstånd. Då kan personen hänvisa till sjukdomen och få omgivningen att acceptera att åtagandet inte kan fullföljas.
• Sekundär sjukdomsvinst är när personen får uppmärksamhet, sympati och hjälp på grund av sitt sjukdomstillstånd.

I alla fall så fick jag veta att det tillhör de yttersta ovanligheterna att någon så envetet vägrar betala underhåll för sina barn att de lyckats dra på sig en sju år gammal skuld och att de aldrig någonsin varit med om att en underhållsskyldig förälder kräver att få hela skulden avskriven på detta sätt. And the story goes on…

Timothy har varit på sista besöket på barnhjärtmottagningen. I fortsättningen ska han gå på koller på GUCH-mottagningen (Grown Up Congenital Heart Disease) som är stället man går till när man är vuxen och har medfött hjärtfel. Allt ser bra ut, hjärtat ser oförändrat ut och han har färre extraslag nu så han får fortsätta med medicinen.

Medan vi satt och väntade i väntrummet läste jag en bok för Kroken. En personal sprang förbi och frågade om vi ville ha ett ex av boken men jag tackade nej för jag har redan boken hemma. Lång historia…

Efter att Timothy opererats berättade en kompis till mig, som prenumererade på Vi Föräldrar, att en kvinna med en dotter som hade ett liknande hjärtfel som Timothy sökte någon i samma situation att brevväxla med. Jag skickade ett brev och fick svar från en mycket orolig, i princip skräckslagen, kvinna som nog var ganska övertygad om att hennes dotter skulle dö av detta hjärtfel. Jag försökte lugna henne så gott det gick genom att förklara vad som händer när man kommer till sjukhuset, hur det är både före och efter operationen, jag skickade foton på nyopererat Timothy med babbiljarder slangar och förklarade vad han var uppkopplad mot allt mest och jag tror till och med att jag skickade en film. Kvinnans dotter heter Carolina och är ett år äldre än Timothy.

Operationen gick bra även för Carolina och hon överlevde den trots moderns farhågor 🙂 Hennes mamma och jag höll kontakten och efter ett år ungefär fick jag en bok med posten. ’Carolinas hjärta’ heter den och är skriven av Carolinas mamma Pia Kjellsson. Det var den boken jag hittade på barnhjärtmottagningen idag och läste för Kroken.

Mitt exemplar är dessutom signerad av författaren så den kommer nog att bli värd en massa pengar så småningom 😉

Nä, Grinchen hade nog inga seriösa planer på att ta livet av sig utan det handlade snarare om att få uppmärksamhet och medömkan och allas blickar riktade mot sig.

Han var besviken över att hans familj inte reagerade och skrev:

Det var hursom helst ingen i min familj som var orolig. Det verkar som att dom inte bryr sig. men det är ju inget nytt

Någon frågade om de ens kände till detta hot då han inte är vän med någon av dem på facebook längre. Det svarade han inte på men tre minuter senare blev han vän med en av sin mors väninnor. Jag misstänker att syftet med det kan vara att se till att nyheter från hans fejjanlogg kommer till hans föräldrar.

Detta lilla statusmeddelande slängde Grinchen ur sig på fejjan i onsdags. Jaha??

För typ två år sedan så tyckte en kompis till honom att han var för risig mentalt så kompisen gav honom två val – följa med till psyket frivilligt eller hämtas med polis och ambulans. Grinchen valde det förstnämnda. Enligt honom själv berättade han för läkaren han träffade att han slutat äta i akt och mening att ta livet av sig genom att svälta ihjäl. Han ska då ha blivit inlagd och legat på akuten i sex veckor. Ja, jag vet inte hur det funkar i Österrike men här blir man inte inlagd på akuten utan på en avdelning, typ psykavdelningen. Sedan fick han slippa sjukhuset på dagarna men var tvungen att komma tillbaka för att spendera nätterna på psyket under 4,5 månader och därefter gick han i terapi i 14 månade. I april avlutade han terapin.

Så vad är då detta statusmeddelande? Ett allvarligt menat hot eller ett försök att få uppmärksamhet och medömkan? Ja, jag vet inte… Vad jag vet är att han tidigare hotat med att ta livet av sig utan att ha haft för avsikt att verkligen göra det. Jag var själv med en gång när han låtsades försöka men när jag inte stoppade honom slutade han fejka självmordsförsök. En kompis till mig har också varit med vid ett tillfälle när han hotat med att ta livet av sig. När han pratat om den händelsen senare överdramatiserar han det och påstår att han stod på ett broräcke och svajade ovanför älven och hon räddade honom i sista sekund. Enligt henne så var det inte alls så dramatiskt och hon tyckte inte att hans hot om självmord verkade så allvarligt menat då. Nu, flera år senare har han ändrat den storyn helt och påstår att det var en annan kompis till honom som slet ner honom från broräcket… som han faktiskt aldrig stod på ens.

Nja, jag är skeptisk… Den som verkligen har för avsikt att ta livet av sig slänger inte ur sig det inför alla sina vänner innan. Vill man verkligen dö så finns ju risken att någon hinner stoppa en om man talar om det innan. Jag tror det handlar om något helt annat. Men helt uppenbart är att han inte är riktigt kry.

När man lägger ut en bil på blocket så är det många som svarar på annonsen fast de egentligen inte är det minsta intresserade av att köpa den. De ställer en massa frågor och ibland frågar de om sådant som står i annonsen, en del skambjuder så lågt att de omöjligtvis kan inbilla sig att man säljer för det priset. Vissa vill komma och titta och väl på plats gör de inte mycket annat än skådar lacken och sparkar på däcken innan de säger att de ska fundera på saken. Sedan åker de hem och hör aldrig av sig mer. Varför sparkar de på däcken? Vad får man för information om bilens status genom att sparka på däcken?

Efter att André sålt en massa andra saker än bilar på blocket så har jag förstått att ’däcksparkare’ svarar på annonser av alla typer. De skickar ett mail och låter intresserade men efter man svarat dem så blir det knäpptyst. En del kan man till och med ha en ganska lång mailkonversation med innan de helt plötsligt och oförklarligt slutar svara. Vad vill de egentligen? De är uppenbarligen inte intresserad av att köpa det man erbjuder i alla fall. Om de har hittat något annat i en annan annons som de köpte istället så tycker jag att de kan ha vänligheten att skriva ett mail och säga ”Tack för svaret men jag är inte intresserad längre”.

Modern råkade ut för en ’däcksparkare’ när hon skulle sälja en skänk. Trots att hon hade foto av skänken i annonsen så bad han om fler bilder. Hon tog några nya bilder ur andra vinklar och skickade. Han svarade och lät mycket intresserad men ville ha lite fler bilder. Varför då?? En skänk är en skänk är en skänk, det finns inte så mycket mer att se. Hon öppnade alla lådor och dörrar och tog fler foton som hon skickade. Han sa att han ville ha skänken och de bestämde en tid då han skulle komma och köpa den. Dök han upp? Icket. Var han en ’däcksparkare’-de-luxe eller skänk-fetischist? Tja, säg det…

Nu har jag en annons på kattungarna ute på blocket. ’Däcksparkarna’ har nappat på även den. Jag har fått ett par mail med förfrågningar om en specifik kattunge finns kvar men när jag svarar att den finns kvar… inget svar. Två är i alla fall definitivt tingade. Den ena blivande matten hade jag telefonkontakt med och den andra har varit hem till oss för att välja ut en av kattungarna så det verkar spikat i de fallen i alla fall. Men man kan ju aldrig vara säker…

Igår kväll när jag körde hem från jobbet mötte jag en större traktor som jobbade med att placera ut plogpinnar längs vägkanten. Betyder det att de väntar snö snart? Är sommaren slut nu?

Amanda har fått ännu en lunta papper från Grinchens jurist. Här är de i pdf-format om någon är intresserad och jag har inte orkat byta ut Grinchens namn utan jag har bara ’blurrat’ till det. Denna gång så hade de inte bemödat sig med att översätta det till någon språk Amanda förstår utan hela babberibban är på tyska men jag antar att det är en fortsättning på de tidigare dokumenten som jag skrev om den 27 juni där det framkom att Grinchen inte var så sugen på att betala underhåll en period och att han tyckte att Amanda skulle betala de kostnader han haft för juridisk hjälp för att få slippa betala underhåll.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur tokigt ihopskruvad han är i skallen. I brev till Amanda har han själv skrivit att han nu VALT att betala underhåll till henne, att han inte gjort det tidigare för att han inte ville att jag skulle få hans pengar men att nu när hon är 18 och får pengarna direkt själv från honom så betalar han gladeligen. Han måste ju förstå att Amanda fattar att det är en stor, fet blålögn när hon får papper från hans jurist där det framkommer att Grinchen sökt deras hjälp för att slippa betala underhåll och denna hjälp sökte han en dryg månad EFTER Amandas 18-årsdag. Dessutom är inte Amanda dummare än att hon kan lägga ihop två och två, pengarna började komma efter att hon undertecknat en fullmakt som gav försäkringskassan rätt att begära indrivning så Grinchen betalar inte för att han valt det på något sätt utan för att kronofogden vrider ur honom som den stinkande, mögliga, sura disktrasa han är.

Jag undrar jag… han påstår sig lida av en depression och kollar man lite vad han håller på med så är det nattsvart i hans värld en period, sedan sprutar det mängder av oformliga skapelser i lera från honom. Han verkar inte lägga ner någon större tid eller möda på att få det att likna något för en dagisgrupp hade åstadkommit bättre alster utan det verkar mer handla om att han vill producera så många och så stora saker som möjligt. Kan han vara manisk? Deprimerad + manisk = bipolär? Faktiskt så stämmer det ganska bra in på både hur jag minns honom och hur han verkar vara nu. Det skulle förklara hans hallucinationer (att jag fysiskt förföljt honom i Wien) och vanföreställningar (att jag kommer in i hans drömmar, hackar hans dator, ringer upp hans flickvän etc.).

Ju mer jag tänker på det desto mer troligt verkar det. I början då jag var tillsammans med honom pratade han om sig själv och sin situation som att han var bäst på allt och skulle lyckas med allt i livet. Han ansåg sig vara en stjärna i skolan, han skulle läsa till arkitekt på Chalmers, han ansåg sig komma från en ovanligt fin familj, han talade ofta och mycket om sina prestationer i simning och vattenrugby, han planerade överdrivet inför framtiden och in i minsta detalj och allt skulle bli så ofantligt bra. Han upprepade samma saker flera gånger så många av hans ’anekdoter’ har jag fått höra till leda. Efter fyra-fem månader hände något och han började tjata om att jag gav honom för lite uppmärksamhet, att han skulle inte kunna leva utan mig, han gnällde över att jag verkade bry mig mer om barnet jag väntade än om honom (duh!!), han malde på om hur hemsk uppväxt han haft, att hans föräldrar var alkoholister och att han själv fått lida så mycket över att deras äktenskap var skit. Han blev klängig och krävande som fan. Då drog jag öronen åt mig och lämnade honom. Jag hade erfarenheter från ett tidigare förhållande som sa mig att det inte finns något konstruktivt eller positivt att hämta i ett förhållande med den typen av människa. Förmodligen hade han en manisk period när vi träffades och sedan gled han över i depressiv period.

Hans mor och han är ganska lika på det viset – ena perioden är allt så in i helvetes jävla grejt och hon är ’on top of the world’ och sedan rasar hon ner i självömkan och grottar in sig i sina inbillade sjukdomstillstånd. Bipolär sjukdom är ärftligt så om den ena har det så är det inte osannolikt att den andra har det också. Om det är så, vilket det förmodligen är, så är det nog ganska kört för Grinchen. Jag har svårt att tänka mig att han glatt accepterar att han är bipolär och så länge man inte accepterar sin sjukdom så är det svårt att behandla den framgångsrikt. En simpel depression klingar nog bättre i hans öron än en livslång, medfödd mental defekt. Kan tänka mig att hans mor inte heller skulle ta emot en sådan diagnos med öppna armar. Kan vara därför hon påstår sig ha haft stroke, alla typer av reumatism, fibromyalgi, diskbråck i fötterna och en massa andra påhittade och verkliga sjukdomar för att hon har lättare för att acceptera att något sådant orsakar hennes lidande än en stigmatiserande mental defekt.

Hoppas bara att Amanda inte drabbas av den skiten och blir lika sjuk som de är.

Vilken dag! Jag är inte den stresståliga typen och jag har tre ’projekt’ på gång hemma som jag försöker styra per telefon från jobbet.

Största projektet är att snickarna kom och började på huset. Fuktskadan är tydligen inte så stor som de hade befarat och de hade missförstått mig och trodde att all panel på framsidan skulle bytas trots att det bara är en liten del som jag vill byta. Då skadan inte var speciellt stor så behöver resten inte bytas heller. Förhoppningsvis kommer detta att dra ner priset för det hela också.

Näst största projektet är åkern som skulle jämnas till. Mannen med traktorn kom idag och blev tydligen klar. Det gick fortare än jag förväntat. Jag ringde honom och frågade hur mycket vi var skyldiga honom för detta. Vi hade räknat med att det skulle kosta typ 3000-5000 kronor så jag höll på trilla omkull av chock när han sa att han ville ha 500:-. ”FEMHUNDRA KRONOR?!!” vrålade jag till honom i telefonen och han trodde nog att jag tyckte att det var för mycket. Jag förklarade att jag tyckte att det var alldeles för lite men han tyckte sig vara nöjd med det. ”Mja, vi får se…” sa jag och jag kommer att ge honom 1500:- vilket jag tycker bara det är i billigaste laget.

Tredje projektet är kattungarna. Nu är det en månad kvar tills de är leveransklara så jag tänkte att det är lika bra att lägga ut dem på Blocket redan nu för det är nog inte lätt att bli av med dem. Inom en timme ringde en kvinna och tingade Lungan. En annan skickade ett sms och ville ha Killer eller Bus. Hon kom förbi och kikade på dem senare och det lutar nog åt att de väljer Killer men de ska fundera till imorgon. En tredje kvinna har mailat och frågat om Bus finns kvar. Jisses, de går ju åt som smör i solsken!

Ibland går saker och ting bara bättre än man väntat sig. Det är det fina med att vara pessimist – det kan bara bli bättre än förväntat 😉

Äntligen är hela åkern slagen och all sly är borthuggen. Eller egentligen inte hugget utan sågat men ’hugget’ passade bättre i rubriken 😉 Det vi har slagit är det ljusare på fotot. Det ser inte så mycket ut men jag har spenderat säkert 15 timmar på åkern med trimmer och röjsåg. Timothy och Gregory har klippt något timme var också. Nu kan han som ska göra resten börja på riktigt. Det visade sig att den mannen är bror till tanten jag köpte huset av. Världen är lite… eller Vallen är inte så stort i alla fall.

Från ovan ser man bättre att hur stor ytan vi slagit är.

Allt så när som på en liten fläck är slaget. På den lilla fläcken finns ett getingbo. Jag har röjt all sly kring boet så det är bara gräs kvar. När jag slog av en tunn björk alldeles intill boet gjorde jag tydligen bort mig för det blev en väldig aktivitet kring boet och så småningom blev jag smärtsamt varse om att det förekom en viss aktivitet bakom min rygg också. Min vänstra skinka fick smaka getingarnas vrede. Gregory har alltid sagt att han vill se mig springa. Hade han varit ute då hade han sett mig göra just det, med röjsåg i högsta hugg dessutom.

Jag berättade för mannen som ska göra resten av jobbet att det finns kvar lite gräs med ett getingbo i och han tyckte att vi skulle utrota dem med lite diesel och göra en brasa av boet. Han sa att man ska undvika att köra maskiner kring dem eller ha parfym eller rakvatten på sig för det verkar göra dem aggressivare. Jo tack, jag märkte det. Röjsågen var uppenbarligen inte så populär.

Ellie, det lilla eländet, bestämde sig igår för att introducera sina ungar för livet på landet. När jag kom in i köket noterade jag att en av ungarna, Bus, såg lite underlig ut. Han var alldeles stel, spretade med alla benen rakt ut och klorna ute och stod med sänkt huvud. Sedan såg jag musen han hade i munnen. Ellie måste ha haft med sig den in.

När jag plockade upp Bus morrade han åt mig. Jag är väl ingen tuffing men en morrande kattunge på sju veckor var inte så skräckinjagande så jag lyfte ut Bus med mus utanför ytterdörren. Amanda gick ut för att försöka få honom att släppa musen. Det var inget han var speciellt sugen på att göra. Hon provade skaka honom lite lätt men det är inte en metod som ger något större resultat. Det är nog snarare så att katten biter ännu hårdare om sitt byte. Så småningom tappade han musen i alla fall så vi kunde ta in honom igen. Att en så liten katt vet att smågnagare är något man bör fånga är ju otroligt. Jag tycker att de bara ska hoppa omkring och vara söta när de är så små, inte ha så starka instinkter.

Förödelse där jag sveper fram. Driven av blodet från mina offers förfäder fäller jag alla som kommer i min väg, kliver på deras sargade kroppar och lämnar dem att långsamt dö. Jag är obeveklig och beslutsam. De som böjer sig i förtvivlan framför mig i en blidkande bugning fäller lika hårt för min hand som de som står stolta och rakryggade. Åsynen av de stupade massorna ger mig ny kraft, ett ökat begär efter mer ödeläggelse. Jag kommer inte att sluta förrän hela världen ligger för mina fötter.

Kali – ett med röjsågen

Till min stora förvåning tycker jag att det är rätt kul att slå åkern med röjsåg. Man känner sig väldigt… ’manlig’. Jag tror att jag eventuellt lyckades knäppa en sork när jag slog gräset på åkern igår. Det var inte meningen. Hade jag sett den tidigare så hade jag hållit röjsågen borta från den. Ett getingbo stort som en fotboll har vi hittat. Gräset kring det får stå orört tills vi klurat ut hur vi ska kunna klippa det utan att drabbas av getingarnas raseri.