Timothy har varit på sista besöket på barnhjärtmottagningen. I fortsättningen ska han gå på koller på GUCH-mottagningen (Grown Up Congenital Heart Disease) som är stället man går till när man är vuxen och har medfött hjärtfel. Allt ser bra ut, hjärtat ser oförändrat ut och han har färre extraslag nu så han får fortsätta med medicinen.
Medan vi satt och väntade i väntrummet läste jag en bok för Kroken. En personal sprang förbi och frågade om vi ville ha ett ex av boken men jag tackade nej för jag har redan boken hemma. Lång historia…
Efter att Timothy opererats berättade en kompis till mig, som prenumererade på Vi Föräldrar, att en kvinna med en dotter som hade ett liknande hjärtfel som Timothy sökte någon i samma situation att brevväxla med. Jag skickade ett brev och fick svar från en mycket orolig, i princip skräckslagen, kvinna som nog var ganska övertygad om att hennes dotter skulle dö av detta hjärtfel. Jag försökte lugna henne så gott det gick genom att förklara vad som händer när man kommer till sjukhuset, hur det är både före och efter operationen, jag skickade foton på nyopererat Timothy med babbiljarder slangar och förklarade vad han var uppkopplad mot allt mest och jag tror till och med att jag skickade en film. Kvinnans dotter heter Carolina och är ett år äldre än Timothy.
Operationen gick bra även för Carolina och hon överlevde den trots moderns farhågor 🙂 Hennes mamma och jag höll kontakten och efter ett år ungefär fick jag en bok med posten. ’Carolinas hjärta’ heter den och är skriven av Carolinas mamma Pia Kjellsson. Det var den boken jag hittade på barnhjärtmottagningen idag och läste för Kroken.
Mitt exemplar är dessutom signerad av författaren så den kommer nog att bli värd en massa pengar så småningom 😉
Det du gjorde var underbart och ovärderligt och väldigt omtänksamt. Det var länge sen nu men jag glömmer det aldrig! Återigen tack!
Du insåg nog inte att du var min terapeut då. Vi hade ingen aning om att Timothy hade hjärtfel förrän han fick komma på barnkliniken här i stan för att kolla varför han var så kall trots att han alltid var svettig och varför han inte gick upp som han skulle i vikt. Vi fick aldrig åka hem från kollen utan han blev inlagd i väntan på ambulanstransport till Umeå dagen efter. Och inte visste vi att det skulle resultera i ambulansflyg samma dag till Lund. Så att skriva om det hela var för mig att bearbeta det också och på den tiden fanns ingen blogg att skriva av sig i.
Timothy bläddrade just i boken men tyckte att det var för lång :-O När kommer filmatiseringen? /Kali