Kalis cyberhem

I vissa profiler i dejtingträsket så står det om den de söker att hon ska vara färdig med sig själv och sina ex. Vad betyder det egentligen?

Färdig med sig själv…? Jag hoppas att jag ständigt utvecklas som person allt eftersom jag får fler erfarenheter. Inte vill jag i något stadium stagnera och vara precis sådan, orubbligt genom resten av livet.

Färdig med mina ex…? Ja, vissa jag haft kortare förhållande med har jag definitivt ingen kontakt med idag. Vissa hejar jag på om jag träffar dem på stan eller affären, vissa hejar jag inte ens på. De kan jag väl säga att jag är ”färdig” med. Men mitt senaste ex och jag har en dotter på 16 månader tillsammans, det kommer att dröja många, många år innan vi är färdiga med varandra. Även om jag ofta vill be honom dra käpprätt åt betydligt varmare bibliska orter och avsluta allt samarbete vi har utöver lillan så skulle det inte gagna någon, speciellt inte lillan. Hur tänker man då om man tycker att jag ska vara färdig med mitt ex?

Skriver aldrig till dem som har skrivit så i profilen.

Apropå färdig med sig själv… En av mina favoritgrupper, King Missile, har skrivit en text som jag fastnat för. Klicka på låttiteln för att höra låten.

It’s saturday

I want to be different, like everybody else I want to be like
I want to be just like all the different people
I have no further interest in being the same,
because I have seen difference all around,
and now I know that that’s what I want
I don’t want to blend in and be indistinguishable,
I want to be a part of the different crowd,
and assert my individuality along with the others
who are different like me
I don’t want to be identical to anyone or anything
I don’t even want to be identical to myself
I want to look in the mirror and wonder,
”who is that person? I’ve never seen that person before;
I’ve never seen anyone like that before.”
I want to call into question the very idea that
identity can be attached
I want a floating, shifting, ever changing persona:
Invisibility and obscurity,
detachment from the ego and all of it’s pursuits.
Unity is useless
Comformity is competitive and divisive and leads only to
stagnation and death.
If what I’m saying doesn’t make any sense,
that’s because sense can not be made
It’s something that must be sensed
And I, for one, am incensed by all this complacency
Why oppose war only when there’s a war?
Why defend the clinics only when they’re attacked?
Why are we always reactive?
Let’s activate something
Let’s fuck shit up
Whatever happened to revolution for the hell of it?
Whatever happened to protesting nothing in particular, just
protesting cause it’s Saturday and there’s nothing else to do

Har ägnat en stund över att fundera på vilka misstag andra gör när de kontaktar mig i dejtingträsket. Alltså vad som får mig att dra öronen åt mig. Har kommit fram till att det går summera i nio punkter;

1. Att skicka flirtfras efter flirtfras. Man får en flirt och tackar för den. Sedan kommer ”Jag gillar din profil!” och man tackar för det och kommenterar något på hans profil. Så kommer ”Du verkar trevlig!”, ”Du gör mig nyfiken…”, ”Har du lust att höra av dig?”… Visst, alla är inte betalande medlemmar men det funkar dåligt att kommunicera enbart med de föreslagna flirtfraserna. Ska det bli någon vettig dialog så får man nog lätta på plånboken så att man kan skriva något på egen hand.

2. De som helt uppenbart inte läst presentationen alls. Tidigt i presentationen har jag skrivit att jag inte vill ha någon kontakt via mail, telefon, msn eller annat på direkten. Ändå är det många som lämnar ut mailadress och mobilnummer i första meddelandet och vill att jag ska höra av mig.

3. De som vill träffas det detsamma. Jag förklarar att jag inte träffar någon alls förrän efter några månaders korrespondens och om det då känns bra. De kan till och med skriva att de har full förståelse för det och sedan lika fullt förbannat fråga i nästa meddelande om vi inte ska träffas snart.

4. De som vill ha garantier går fetbort. En del frågar i ett tidigt skede om jag tror att jag kommer att vilja träffa dem någon gång i framtiden. Det har till och med hänt att någon har frågat om jag tror att jag kan bli kär i honom i framtiden. Tydligen vill inte en del lägga ner tid och energi på att etablera en kontakt om de inte fått några garantier för att det sannolikt kan leda till något djupare. OK… men jag kan inte lova hur jag kommer att känna i framtiden så då kan jag inte lämna något annat besked än ett ”Tack men nej tack”.

5. Att skriva att man gillar sex. Jo, jag och de flesta anser att sex är en självklarhet i ett förhållande så det tycker jag inte att man måste ta upp som separat önskemål. Det ger ett lite fixerat intryck. Som om jag, som tycker att man bör äta för att må bra, skulle skriva att jag tycker mycket om mat, vill ha bra mat och ofta vill jag ha mat och helst alla möjliga olika sorters mat. Det låter ju onekligen som om jag kanske då äter lite mer och lite oftare än folk i allmänhet som äter när de är hungriga och kanske inte alls har ett speciellt sunt förhållningssätt till mat.

6. Att glida in på prat om sex, porr, snusk och liknande hela tiden fast jag talat om att det inte är något jag vill prata om. Ändå envisas de med att skriva ”mmmm… kysser dig i nacken”, fråga om man har stora bröst etc. Det finns inget som är mindre attraktivt är karlar som inte kan ta ett nej när det gäller sexuella saker.

7. Hyckleri! Finns de som vill träffa mig för ”att få se hur jag ser ut på riktigt”. När jag säger att jag är 167 cm och fet, alltså inte så mycket att se så träffen får vänta svarar de att utseendet inte spelar någon roll för dem. Nähä, men varför vill de träffas då?! Låter inte trovärdigt…

8. De som hela tiden kommenterar utseendet. Det är väl trevligt om någon tycker att jag ser bra ut men när de i varje meddelande måste påpeka det så känns det som om det enda som tilltalar dem är utseendet. Jag vill ju helst att de ska tycka att det är min personlighet som först och främst är intressant.

9. De som drar för stora växlar på ett svar. Att jag svara på ett meddelande betyder inte att man har halva inne. Det behöver inte ens betyda att jag är intresserad på det viset. Har varit med om personer som i princip har ansett att vi haft något på gång, helt seriöst, efter att vi utbytt meddelanden en kortare tid. Jag avslutar aldrig med ”puss” eller ”kram” som många andra gör så jag tycker inte att det ska gå tolka in sådant i mina meddelanden.

Så… det var vad andra gör för fel i mina ögon. Jag undrar vad jag gör för fel i andras ögon.

I dejtingträsket kom jag i kontakt med en man i 40-årsåldern för typ fem dagar sedan. Vi har skickat några meddelanden mellan varandra. Han har berättat om sina ex och kvinnor han träffat via nätet som alla förlett honom och varit konstiga och oärliga, om vad han har för önskemål i livet. Jag har berättat om mina intressen, mina jobb. Vi har utbytt en del anekdoter… typ. Inget gulligullande eller så alls. Nu skickar han ett meddelande där han säger att han är kär i mig, att han vill flytta hit, gifta sig med mig, bli som en far för mina barn och att vi ska bli gamla tillsammans. OK…?

Har sett sådant förr. Några meddelanden utbyts och så tror man att det är kärlek. Jag kanske var otrevlig och kall men jag skrev till karln att han inte kan vara kär i mig för han känner mig inte alls. Han är förmodligen kär i kärleken, i illusionen av mig som han har byggt upp. Skulle vi inleda ett förhållande så skulle han förmodligen bli bränd men inte av mig utan av sig själv för att jag skulle inte kunna mäta mig med den fantasiversion av mig som han har skapat. Han skulle tycka att jag inte alls var den jag utgett mig för att vara och så skulle jag bli ett av de ex och de kvinnor han träffat via nätet som han pratar om sedan med nya kontakter han hittat. Jag skrev att jag inte har några djupare känslor för honom alls och att det nog kommer att dröja lång tid innan jag ärligen kan säga att jag är kär i någon igen. Intresserad, nyfiken kan jag bli. Visst är det trevligt att känna den kittlande känslan i magen när man är betuttad men kär känns väldigt avlägset.

Jag kan förstå varför det blir så, varför man tror att man är kär. Många vill hitta den rätta, vill hitta kärleken. Det är ju så det ska vara – man ska vara två. Det är bara att slå på tv’n så matas vi med den normen i alla filmer och serier. Inte konstigt att man hoppas på att få träffa den som är ämnad för just en själv, ens tvillingsjäl, så när man stöter på någon som inte har några uppenbara ”fel” så lurar man sig själv att detta är den rätta.

Men den andra ytterligheten då? De som skickar ”Hej! Vad gör du?” och i bästa fall ett par meddelanden till innan de frågar om de får komma på besök och knulla lite. Vad handlar det om? Är de för slöa för att runka eller? Känns som de ser en som ett sexhjälpmedel och jag blir bara irriterad. För nio år sedan hade jag mitt sista one-night-stand och har lovat mig själv att aldrig göra något sådant igen. Ensamheten blir bara ännu mera påtaglig efteråt, tomrummet ännu större.

Har just råkat på den hittills konstigaste människan alla kategorier i dejtingträsket. Han verkade helt normal först men så fick veta att jag har en bebis så han frågade om jag ammade. Sa att jag inte gör det längre. Han frågade om jag smakat bröstmjölk och jag sa att jag aldrig gjort det. Han sa att han hade en kompis som fått smaka sin flickväns bröstmjölk och han undrade om jag hade fått smaka min ifall jag hade haft kvar. Jag sa att visst, nog hade jag kunnat pumpa ut en skvätt och servera i ett glas om han hade velat det. Då gick han igång totalt och ville han att jag skulle försöka klämma ut en droppe. Jag förklarade att det inte går för jag ammar inte och har inte gjort det på över ett år heller men han fortsatte tjata. ”Kan du inte prova?”, ”Är du säker på att du inte har någon mjölk?”, ”Bara en droppe?”. När jag sa att det är slut, finito, tomt, baren har stängt, no more så frågade han om jag könde någon som hade bröstmjölk. OK….?

Ja, jisses… 😀 Helt oskyldigt egentligen men det finns verkligen alla sorter.

… finns det ganska stora likheter med att sälja bil på blocket och sälja sig själv i dejtingträsket. Man skyltar inte med skavankerna, framhäver de fina sidorna, man har en vision om vad man vill ha men måste kanske nöja sig med något annat och man får en ofantlig mängd skambud.

Dagen innan alla hjärtans dag fick jag ett sms. Det hade nog hamnat fel med dialogen blev rätt kul.

-Hej. Är du en kvinna med söta fötter? Kan du sparka högt? Mvh Jimmy

-Tycker att jag har rätt schyssta fötter. Sparkar inte högt men kan slå klackarna i taket. Tror du skickat till fel person 🙂 /Kali

-Kanske har jag ändå skickat rätt 🙂 Söker fot modell eller någon som vill berätta lite om sina fötter. Hoppas 🙂

-(Bild) Mina fötter på semester i Turkiet.

-Wow! Helt underbart 🙂 Du skulle inte kunna berätta lite om dig själv, hur du ser ut tex? Tack

Snälla kan du inte ta en bild på din fotsula och skicka till mig? Får jag ringa dig senare i veckan? Mvh Jimmy

Ska inte störa mer ikväll ville bara tala om att du har otroligt sensuella och sexiga fötter, helt perfekta!

-Tack för komplimangen! Jag är en 35-årig tjockis från Norrland. Inget spännande så ring inte. Vem hade du tänkt skicka till?

-(Bild) Fotsula enligt önskemål.

-Mycket sexigt!! Jag kan inte hitta ord! Hoppas verkligen jag får höra av mig igen, snälla? Hoppas du vill bli fot modell. Vet inte hur jag ska kunna tacka. Tyvärr hinner jag inte höra av mig ikväll men önskar dig en riktigt fin kväll. Mvh Jimmy din beundrare

Jag har inte hört något från honom sedan dess men det där levde jag på ett par veckor.

Försäkringskassan ringde i fredags. Domen har fallit mot Grinchen. Han har dömts att betala drygt 2300:- per månad mellan 1 juli -04 till 31 december -04 och 2800:- per månad från och med 1 januari -05 och tills vidare. De har fastställt summan utifrån hur mycket han tjänar och försäkringskassan ville veta om jag var nöjd med domen eller om jag vill överklaga. Jag sa att vi är nöjda. I dag är Grinchen skyldig 123 000:- i obetalt underhåll. En del ska försäkringskassan (för de har betalat hittills, 1273:-/månad) ha med drygt 70 000:- går till mig. Det jag får ger jag till tonåringarna och det som överskjuter 1273:-, dvs 1527:-/månad, får tonåringarna dela på. Det tog 45 månader men nu är det klart… om inte Grinchen överklagar förstås för då ska väl allt ältas i några år till.

Valborgsmässoafton imorgon. Hoppas inte att Gregory försöker elda upp mig som han gjorde ifjol…

Tydligen händer det grejer i Österrike. Jag fick ett brev från försäkringskassan. De bad mig skicka in uppgifter på de nettoinkomster, boendekostnader, etc. jag har haft sedan 1 juli 2004 till nu. Hej bara… det tog lite tid att få ihop men jag tror jag har fått med det mesta. En hel roman skickade jag in till försäkringskassan. De skickar den sedan vidare till advokaten i Österrike och den ska användas för att räkna ut hur mycket underhåll Grinchen ska betala. Det kanske är på gång att bli klart snart då…

Jag köpte en påse med blandade nötter till Gregory och när han smaskade fick han något hårt i munnen. Ett häftstift! Det fanns ett häftstift i påsen. Det kunde ha blivit otrevligt men han gjorde inte illa sig i alla fall.

Utlandskontoret på försäkringskassan har ringt. Nu har fk i Österrike bestämt sig för att underhållet som Grinchen ska betala till oss ska fastställas. Jag hade begärt 3000 kronor per månad i underhåll men fk tyckte inte att det var en skälig summa så de har yrkat på den summa som de tycker är mer riktig. Tydligen går de efter någon schablon och de tycker att 3500 kronor är rimligare. OK.. visst, för min del så…

Min advokat i Österrike (jag har tydligen en sådan enligt kvinnan på fk) har kontaktat Grinchen och meddelat detta. Grinchen säger att han inte skulle ha råd med det utan erbjuder sig istället att betala 200 euro (1850 kronor) per månad. Eftersom detta har dragit ut en del på tiden så ska han betala två år retroaktivt och han har erbjudit sig att betala av 100 euro per månaden så totalt blir det 300 euro (2775 kronor) per månad då… om vi godtog hans förslag.
Om vi inte godtar hans förslag så ska domstol fastställa hur stort underhållet blir. Minimumsumman blir då hans förslag och det finns ingen övre gräns utan de utgår från vad han har för inkomst. Om domstolen fastställer underhållet så kommer den skuld han har dragit på sig de senaste två åren, det han ska betala retroaktivt, att gå till indrivning.

Själv tror jag inte att Grinchens lön är lägre än snittlönen i Österrike vilket försäkringskassans schablon baseras på. Om han skulle betala 3500 kr per månad så han ändå bara lagt ut ca 275 000 kronor på sin dotter när hon blir myndig och han slutar betala. Det är betydligt mindre än normala, ansvarstagande föräldrar lägger ut på sina barn under de första 18 åren.

Jag lät Amanda bestämma. Hon tyckte inte att vi skulle godta Grinchens förslag helt enkelt för att hon inte tyckte att han skulle få som han vill. Så jag ringde kvinnan på fk och meddelade vad hon beslutat. Nu får vi se vad som händer. Förhoppningsvis fattas beslut så snart som möjligt. Vad summan än blir så har jag lovat barnen att jag tar 1273:- (samma summa som bidragsförskottet som jag fått av fk i alla år) och barnen får dela på det som blir över. Om Grinchen får som han vill så får barnen knappt 290 kronor var per månad. Om fk får som de föreslagit får de drygt 1100 per månad så Amanda och Timothy hoppas på så hög summa som möjligt.

Om Grinchen får som han vill så är han skyldig ca 45 000:- för de senaste två åren. Blir det som fk föreslagit så är han skyldig 87500 så jag kan tänka mig att han inte är så glad över detta. Har han sparat en slant på banken så tar de den av honom. I värsta fall plockar de väl bil och annat av värde av honom. Jag kan tänka mig att Grinchen inte är helt tillfreds med tanken på att hans surt förvärvade sparslantar ska hamna i min ficka.

Gregory har fått antagningsbesked idag. Han är antagen till neurologi, ögon och öron-näsa-hals och samhällsmedicin, 19,5 poäng och professionell utveckling, 0,5 poäng nu i höst. Då kom jag att tänka på en sak jag tidigare inte alls reflekterat över. Grinchen har läst två år på högskola här, ett år i Fjollträsk och minst ett år i Wien. Förmodligen har han bekostat studierna med lån. Han är nolltaxerad i Sverige och hade inte bytt adress trots att han bor och jobbar i Wien sedan flera år. Han tog sina studielån före 2001 så han ska betala 4 % av sin inkomst men han är ju nolltaxerad så han har ju knappast betalat något.

Förra våren berättade jag för försäkringskassan att han jobbar och var han finns och de beslutade att han ska betala underhåll från och med juli -04 (vilket de gjort hittills). Underhållets storlek är inte fastställd ännu men han får betala retroaktivt när det blir klart (hehehe…). Nu slog det mig plötsligt att mitt ”skvallrande” kanske också innebär att CSN också kommer att börja rycka i Grinchens plånbok (hehehehehehe…).

Usch, vad elak jag är! Jag borde skämmas!! (hehehehehehehe…)

Jag vill ha semester igen! Det är, som sagt, kaos på jobbet. Förutom att apparaterna krånglar av och till så är arbetsklimatet inte det bästa. En jag jobbar med är i hispig av naturen och varvar hysteriskt för minsta lilla. Förutom det så är hon i övergångsåldern och har en del bekymmer med det. Den andra kan vara allmänt knepig. Hon lägger sig i saker hon inte alltid har med att göra, ger direktiv som ofta går tvärt emot vad hon sagt en stund innan. Sedan knycker hon med nacken, snörper ihop munnen och sticker näsan i vädret om man påpekar att det faktiskt är på hennes order man gjort det hon nu säger är fel och i många andra lägen också t ex om man pratar om något som hon tycker är ointressant eller uttrycker sig på ett sätt som hon inte tycker är passande.

Jag har lärt mig ”ta” båda två så att deras sätt inte stör mig speciellt mycket men däremot så är de inte så bra på att ”ta” varandra. Nu är det jättebråk och jag vet egentligen inte vad de bråkar om för i sak är de överens men ändå gapar de och skriker på varandra. En snörper på munnen, den andra nästan gråter och chefen fladdrar in då och då, ser jäkligt besvärad ut och pratar i metaforer.

På jobbet vill jag göra mitt jobb och ha så trevligt som möjligt under tiden. Jag vill inte hamna mitt i strider, ta parti och vittna om vem som sagt vad och hur det sades när de sedan strider om vad som egentligen sagts. Bläk!!

Allt är inte elände. Det händer en del trevliga saker också fast inte på jobbet men det ska jag berätta mer om någon annan gång.