Arkiv fö 22 december 2011

Bloggpladder

22 december 2011

Här i Skellefteå har vi tidigare i år haft problem med parasiten cyptosporidium som misstänktes ha infekterat dricksvattnet. Jag vet inte om de någonsin kunde hitta parasiten i dricksvattnet men väldigt många skelleftebor åkte på skiten och de var nog så det bekräftades att vi hade problemet. Kommunen vidtog diverse åtgärder och sedan i höst har vattnet varit ok att dricka igen.

I tisdags frågade en på jobbet om parasiten var tillbaka eller. Hon sa att några bekanta till henne åkt på samma symptom som de hade när de hade parasiten. Jag sa att jag skulle kolla med Gregory om han hade någon inside information om det hela. Redan under dagen, innan jag hunnit fråga Gregory, så började jag må illa och fick väldigt ont i huvudet. Riktigt illa mådde jag. Hypokondrisk som få, tänkte jag och efter jag pratat med Gregory, som sa att han inte hört ett pip om någon parasit, så började jag så småningom må bättre. Någon räserbajs hade jag ju inte heller haft så jag beslutade mig för att jag bara varit hypokondrisk. Hypokondrin har inte riktigt velat släppa. Huvudvärken har gjort sig påmind med jämna mellanrum och i morse var den riktigt otäck. Efter en massiv överdos paracetamol lyckades jag sova en stund i alla fall.

Så jag hämtade Amanda på flyget idag. Huvudvärken gick att genomlida om jag klubbade den med mer paracetamol men jag fick ett illamående som inte lät sig skrämmas av medikamenter. Så nu ger jag upp och erkänner att min hypokondri gjort mig sjuk på riktigt. Tack, Marianne, för att du pratade parasiter med mig *onda ögat*

Men tillbaka till flygplatsen. Jag har riktigt risigt batteri i min bil. Slår man av tändningen men lämnar radion på i några minuter så är batteriet dött sedan. När jag parkerade på flyget för att vänta på Amanda så råkade jag glömma lyset på. Bajs! Bilen är dock normalt väldigt lätt att knuffa igång men idag var det väldigt halt och det är tveksamt om den är så lätt att knuffa igång om däcken inte får ordentligt med fäste när man lägger i en växel. Jag satt där och funderade på hur jag skulle lösa det hela. Jag hade ju en tid att passa också, skulle vara på bilprovningen en och en halv timme senare. Då glider en bil upp på parkeringen bredvid med ett par välkända ansikten i. Den var grannsonen, tillika en av Timothys bästa vänner, och hans tjej som skulle hämta hennes farmor på flyget. Han hittade också startkablar i sin bil så till bilprovningen kom jag i tid… och fick ombesiktning. En positionslampa var trasig och ett halvljus var felinställt. Jag fick en anmärkning på att en varningslampa lyser också men det är ju en lambdasond som inte fungerar som den ska fast avgaserna var under alla gränsvärden så det är inget fel som påverkar speciellt mycket. Timothy har lovat att fixa bilen på skolan innan jag ska ombesiktiga den.

Och idag fyller mitt körkort 17 år! Grinchen hade innan talat om för mig att jag aldrig skulle kunna ta körkort för jag hade inte riktigt den begåvnings som krävs för att klara av något sådant. Jag började köra i oktober och hade körkortet i december trots att jag fått vänta sex veckor på lämplighetsintyget (som jag inte skaffat innan). Jag tog inga teorilektioner och hade ingen att övningsköra med till skillnad från Grinchen som tog hela paketet och övningskörde dessutom privat i flera månader.

Och nu är det jul och det var ju den tid som Grinchen brukade dyka upp och bråka fram till julen -99 som var sista gången han träffade Amanda. Sedan har han sporadiskt skickat någon form av julklapp till henne men jag tror inte att hon fått något sedan Julen -02 då han skickade choklad som förgiftade alla som åt av den. Han har ju offentligt klagat över att hans föräldrar inte ger Amanda tillräckligt mycket och möjligtvis är det så att Amandas biologiska kusiner får mer eller dyrare än hon får, det vet jag inget om, men vi har inte förväntat oss något. Av Grinchens mor fick Amanda i alla fall1500:- i julklapp, samma summa som hon fick när hon fyllde år. Av Grinchen fick Amanda inte ett jävla nåt när hon fyllde år och förmodligen får hon samma sak av honom i julklapp så jag tycker att han bara ska hålla klaffen och skämmas istället för att klanka ner på andra för att de inte kostar ut sig på henne för han gör det så definitivt icket!

Och på tal om julen så är vintersolståndet idag och därmed den riktiga julaftonen. Från och med i dag blir dagarna ljusare och ljusare så

God Riktig Jul

på er alla!!

Grinchlögn nummer…

21 december 2011

…äsch, vi har tappat räkningen på lögnerna för länge sedan.

På fars dag drog Grinchen igång ett bråk och påstod (sex gånger tror jag jag blev) att han skulle ‘prata med sin bank’ och ‘stoppa utbetalningarna’ av underhållet till Amanda och hon skulle tvingas lämna prov till ett faderskapstest. Amanda var lite upprörd men jag lugnade henne med att Grinchen inte själv bestämmer när eller vad han ska betala för det är den österrikiska motsvarigheten till Kronofogden som plockar det som finns från hans lön/bidrag. Detta kommer de att fortsätta göra tills hela hans totala skuld (från juli -07 till juni -12, totalt ca 144 000:-) är betald.

Sju av årets månader har Amanda fått pengar som drivits in och samma månad som Grinchen skrev att han skulle ‘stoppa utbetalningarna’ fick Amanda 4335:- som drivits in förutom de vanliga 1273:- som försäkringskassan alltid betalar ut. Denna månad fick hon 1779:- förutom det från fk. Det är väldigt olika mycket från månad till månad. Förmodligen missköter han jobbet så att han har löneavdrag pga frånvaro och därför får väldigt olika mycket i lön. Han misskötte skolan och skolkade en hel del när han bodde här och pluggade också.

Hur som haver, han sa att han inte skulle betala något förrän ett faderskapstest var klart. Pengar har Amanda fått båda månaderna sedan dess men något faderskapstest har hon inte hört något om. Varför ljuga om något som så småningom kommer att bevisa sig vara just en lögn? Han kan ju på inga sätt rädda situationen eller vinkla det till en halvsanning ens. Han måste väl ha förstått att han skulle göra bort sig och visa vig vara en lögnare än en gång?!

Grinchen ska betala totalt 33 600:- per år. Av det ska 15 276:- till försäkringskassan och 18 324:- ska till Amanda. I år har han lyckats betala 17 541:- totalt till Amanda. Han ligger alltså 783:- back i obetalt underhåll det här året. Till det kommer förstås det han inte har betalat under alla år sedan det bestämdes att han skulle betala underhåll, ca 118 000:-. Egentligen så ska han bara betala fram tills Amanda går ut gymnasiet men han hinner knappast betala drygt 126 000:- innan dess. Det skulle bli drygt 21 000:- per månad. Skulle han betala 5 000:- per månad så skulle det ändå då två år innan han blir kvitt oss och kan fortsätta med sitt liv som om han aldrig haft barn… så som han försökt leva de senaste 19 åren.

Heja CSN!!

15 december 2011

Jag fick ett brev från CSN. Jag har ju en skuld hos dem på hela 11 148 kronor så snart är jag skuldfri! En som däremot inte är fri från skulder hos dem är Grinchen och det var just det brevet handlade om och inte alls min skuld som jag först trodde.

Tydligen är han inte så angelägen om att göra rätt för sig hos dem heller för de får inte tag på honom och han har inte gett dem sina aktuella kontaktuppgifter. Det var just det som CSN ville ha hjälp med. Det stod;

Hej!

Jag kontaktar dig med anledning av att CSN saknar adress till Grinchen Grinchström. Sen senast kända adressen till honom är: FRIEDRICH KARISERGASSE 33/10, WIEN 1160, ÖSTERRIKE.

De försändelser vi skickat till den adressen har kommit i retur. Därför behöver vi din hjälp att få kontakt med Grinchen.

Vi skulle uppskatta om du antingen skickar det här brevet vidare till honom, eller om du fyller i den nya adressen nedan och skickar brevet till CSN (i det frankerade svarskuvertet som följer med detta brev). Har du några frågor kan du kontakta mig.

Så CSN har gjort lite detektivjobb och funnit att jag har barn med honom?! Fränt! De drar sig tydligen inte för att ta till lite ‘fula knep’ för att få tillbaka sina pengar. Det är riktigt gjort av dem! Så naturligtvis gav jag dem adressen till Grinchens nya lägenhet som är i ett hus alldeles intill en y-korsning som är i ett område som är betydligt lugnare och lummigare (antar jag. I mitten av november är det inte lika grönt som det förmodligen är på sommaren) än där han tidigare bodde.

Och apropå parasiterande föräldrar så har vi ännu en här. Grinchen tycker inte att han ska behöva offra en spänn på sin avkomma men han är också för ego för att avsäga sig henne. Han har tillfrågats om han vill avsäga sig faderskapet och låta Ken adoptera Amanda men han stenvägrade. OK, så han håller hårt i faderskapet men tänker inte ta någon ekonomiskt ansvar (eller annat ansvar heller) utan det överlåter han till de svenska skattebetalarna att fixa åt honom då han vägrar betala försäkringskassan för att de betalar underhållsstöd till Amanda i hans ställe. Hans senaste utspel och ifrågasättande av faderskapet kom därför som en överraskning. Förmodligen var det bara bitterhet och besvikelse över att vara en högst oälskad far för det kom ju passande nog på fars dag. Nu har underhållet gått till indrivning så han har inte längre något att säga till om.

Men tydligen anser han också att någon annan ska betala för hans studier eftersom han inte vill betala tillbaka sitt studielån trots att han har inkomst nu. CSN lär ju plocka tillbaka sina pengar i form av förhöjda avgifter eller räntor och kriminella som Grinchen (för att smita från att betala tillbaka ett lån är att olovligt ta andras pengar och det är stöld) ser till att det blir svårare för ärliga människor att få studielån och att det blir dyrare att studera. Så jag är glad att CSN gör allt de kan för att klämma åt sådana idioter.

Som fan läser min blogg…

15 december 2011

Skulle skriva ett svar på en bloggkommentar men det blev så långt att det får bli ett inlägg istället.  Jag börjar med att bemöta de mest uppenbart befängda påståendena.

När jag säger att man inte kan uppfostra ett barn på enbart kärlek utan att pengar är en del av föräldraansvaret så menar jag inte att barnet ska få det ena eller det andra, kärlek ELLER pengar. Ursäkta men det var ett ovanligt korkat påhopp av signaturen ‘anonym’ att påstå att vår dotter kommer att få allt hon pekar på med ingen kärlek. I föräldraansvaret ingår att tillgodose barnets alla behov, emotionella såväl som materiella. Det är inte antingen eller! Klarar man inte av att tillgodose barnets materiella behov bör man inte skaffa barn. Kan man inte tillgodose de emotionella behoven bör man inte heller skaffa barn. Har man redan barn men inte förmågan att tillgodose barnets alla behov så är man inte en så bra förälder som barnet förtjänar om man inte ser till att åtgärda sina brister.

Så vitt jag har förstått så var min mormor sömmerska men jag vet inte vad min farmor sysslade med. Eventuellt var hon hemmafru men jag vet inte. Jag har inte träffat någon av dem eftersom de båda avled innan jag föddes. Skulle de läsa mitt inlägg skulle jag således inte skämmas, snarare bli väldigt förvånad.

Med mitt förra inlägg menar jag inte att det skulle vara fel att vara hemmafru. Är man hemmafru försörjs man av sin partner, inte av samhället. Förr var det vanligare att kvinnor var hemma och skötte barn och hushåll än att de förvärvsarbetade men nu är det svårt för en familj att leva på en lön om det inte är en lön som är betydligt högre än genomsnittet.

De jag pratar om försörjs inte av någon partner utan de lever på bidrag eller ekonomiskt stöd som sjukersättning, sjukpenning, socialbidrag, a-kassa, kas, bostadsbidrag etc. och alternerar mellan de olika bidragen och kombinerar dem för att få hop så att de kan leva på det och lever så år ut och år in utan att visa några som helst ambitioner att studera eller jobba utom då de kortare perioder tvingar jobba för att få förlängt bidrag.

Och de finns!! Det är definitivt ingen fördom jag har, som ‘anonym’ påstår i sin kommentar. Jag känner personligen sådana. Som signaturen ‘S’ påpekar så betyder dolda handikapp inte betyda att man totalt saknar förmåga att arbeta. Jag känner också personer med väl synliga och omfattande handikapp som arbetar så finns viljan finns möjligheten.

Jag har med egna ögon sett riktiga skräckexempel på utnyttjande av samhället då personer som ansetts sig vara för sjuka för att klara av att jobba utan bekymmer klarar av att spela diverse datorspel hela nätterna och halva dagarna, tillverka mat, smycken, eller annat hemma och sedan sälja det på marknader eller internet, jobba ideellt och svart för föreningar och företag, uppdatera sina facebookstatusar stup i kvarten och flera gånger dagligen skriva långa blogginlägg m.m och är man frisk nog att göra något sådant så klarar man definitivt av att exempelvis t.ex  sitta i kassan på konsum, åtminstone på deltid. Däremot skulle man inte ha tid att sitta vid datorn lika mycket, handarbeta, hålla på med föreningsliv och egna intressen och hobbies om man hade ett arbete och det verkar många gånger vara just där skon klämmer.

Det fräckaste jag sett var hur en med ‘dolt handikapp’, som fått handikapphjälpmedel i form av en eldriven ställbar säng, annonserade ut denna säng för att hon behövde pengar till att bland annat uppgradera möblemanget som hade något år på nacken. Så de hjälpmedel, som bekostats med de pengar som jag och alla andra arbetande människor jobbat ihop, såldes bakom ryggen på försäkringskassan och pengarna gick till att byta ut de möbler, som var nyare än jag själv har råd med, till ännu nyare möbler. Är det så vi vill att bidragssystemet ska användas?

Jag tror inte att alla dessa är så fräcka så att de är fullt medvetna om att de utnyttjar samhället. De flesta tror nog att de verkligen är sjuka eller arbetsoförmögna på ett eller annat sätt. Går man hemma utan sysselsättning en längre period så blir man förslappad. Det blir jobbigt att ta sig upp på morgonen, knepigt att få sig i säng i tid, att göra ärenden känns som ett helt företag och man klarar inte av att ta sig för saker på samma sätt som innan. Man känner efter lite extra och får besvär med både det ena och det andra, man kan utveckla värk som man måste medicinera till och med. Så är det för de allra flesta men en del får för sig att detta är ett tecken på någon fysisk eller psykisk åkomma och anser att de faktiskt är så pass dåliga att de inte klarar av att jobba.

Att en läkare har bedömt att arbetsförmågan är nedsatt ser de som ett bevis för att de verkligen inte kan jobba men det betyder ingenting. En läkare är inte mer än människa och kan bli trött på gnället/tjatet och sjukskriva någon på väldigt lösa grunder. Fk kan missa att upptäcka att en sådan sjukskrivning är tveksam. Om fler personer ‘tvingades’ att jobba så skulle de i långa loppet må bättre då deras krämpor beror på att de saknar sysselsättning.

Jag låter medvetet bli att känna efter varje gång jag kliver upp för att åka till jobbet. Jag mår skitdåligt på morgonen och längtar absolut inte till jobbet så om jag kände efter minsta lilla så skulle jag förmodligen känna att jag är sjuk och stanna hemma. Jag åker till jobbet och mår jag lika dåligt större delen av dagen så åker jag hem för då är jag sjuk ‘på riktigt’. Även om det kan kännas motigt att ta sig till jobbet varje dag så mår man i längden bättre av att ha jobbat, träffat sina kollegor och gjort något produktivt istället för att ha gått hemma och dragit fötterna efter sig på bekostnad av sina medmänniskor.

Och som signaturen ‘S’ är inne på, anser man sig vara så pass frisk att man tycker sig klara av att skaffa barn så saknar man definitivt inte arbetsförmåga…eller så saknar man totalt insikt i hur mycket jobb barn innebär. Den som klarar av att ha barn klarar av ett arbete.

Så jag ser inget fel i att vara hemmafru, eller ‘lyxhustru’ som det ofta kallas eftersom det är få som har det så gott ställt att hela familjen kan leva på en lön medan den andra är hemma med barnen och sköter hushållet. Vill man vara ‘lyxhustru’ så får man diskutera det med sin partner, som är den som då ska försörja en, och komma överens om en lösning som båda accepterar. Att gå hemma och leva på bidrag är att vara samhällets ‘lyxhustru’, dvs min och alla skattebetalares lyxhustru och det är fan ingen som frågat mig om jag går med på att de skiter i att jobba och låter mig betala deras uppehälle!

Jag tycker att det är bra att det finns möjlighet att få bidrag och ekonomiskt stöd för den som behöver det. Jag tycker att det är skit att det finns parasiter som utnyttjar denna möjlighet felaktigt för sin egna egoistiska del och därmed hotar slå undan benen på de behövande, på skattebetalarna och hela vårt välfärdssamhälle.

Barn på bidrag

13 december 2011

Jag diskuterade en känslig fråga med en väninna idag – att skaffa barn när man inte försörjer sig själv. Jag gjorde det, jag var arbetslös och levde på bidrag när jag fick mina två första barn. När Timothy var kring ett år hade jag insett att mitt liv inte såg speciellt ljust ut. Jag hade ingen vettig gymnasieutbildning (den jag hade gav ingen behörighet till studier och jobb fanns inte), jag hade ingen större lust att vända hamburgare, torka gamlingar i röven, moppa golv eller något sådant, trasig rygg hade jag så jag hade säkert kunnat gnälla mig till sjukskrivning och leva på det men det kändes så jäkla hopplöst att måsta vända på varenda krona hela, hela, hela tiden och aldrig ha råd med något. Min dröm var att kunna köpa det jag behövde under en månad, inget lyxliv utan bara det jag behövde, och ändå ha pengar kvar i slutet av månaden. Så det fanns bara en sak att göra – plugga. Utan utbildning skulle jag inte kunna få ett jobb jag trivdes med eller som genererade så mycket pengar att jag kunde leva som jag ville.

Samma höst började jag plugga. Hade jag inte haft barn hade jag förmodligen inte tagit mig i kragen, i alla fall inte då. Nu blev jag inte civilingenjör som jag hade tänkt men jag har en årsinkomst på drygt 350 000. Ingen förmögenhet men jag har nått precis dit jag ville – jag kan köpa det jag behöver utan att behöva titta på varenda prislapp, räkna i huvudet på affären så att jag inte plockar på mig mer än jag har pengar att betala etc. och jag har inte ett enda bidrag… förutom barnbidraget. Frågan är var jag hade varit idag om jag inte fått barn. Hade jag alls tagit mig i kragen? Kanske hade jag aldrig gjort det utan spunnit vidare på min trasiga rygg, utvecklat diverse andra mystiska symtom och så småningom fått något diskutabel diagnos som garanterat mig sjukpeng livet ut.

Barn är ingen rättighet att ha, det har vi hört till leda men det är sant. Med barn följer ansvar och ordet ansvar innefattar så mycket. Att ha någorlunda ordentligt städat omkring sig, att klara av att laga ett antal maträtter så att barnet får någon form av variation, att orka kliva upp ur sängen på morgnarna och ta sig i säng i rimlig tid på kvällarna så att barnet får några vettiga rutiner, att inte ha alkohol-, narkotika- eller tablettmissbruk, att vara någorlunda psykiskt stabil och helt enkelt kapabel om att ta ansvar för sig själv först och främst. Först när man kan ta ansvar för sig själv tycker jag att det är lämpligt att fundera på att skaffa en till varelse att ta ansvar för för jag tycker inte ens att man ska ha hund eller katt om man inte klarar av att ta ansvar för sig själv.

I ansvarsbiten ingår det ekonomiska ansvaret och då må man vara hur kall och okänslig som helst men pengar är de facto något som man behöver om man ska kunna ta hand om sig själv och andra. Man behöver inte ett övermått men när det finns för lite, så lite att man måste få pengar från andra i form av bidrag, som det blir ett problem och man, per definition, inte klarar av att ta fullt ansvar för sig själv. Högt upp på listan i Floskeltoppen ligger åsikten ”Ett barn behöver kärlek först och främst, inte pengar”. Kärlek gör inte barnet varmt om fötterna en kall vinterdag, kärlek mättar inte magen och hur jävla kärleksfullt är det att inte skapa de optimala förutsättningarna för sitt barn? Att förvägra sitt barn en ekonomisk stabilitet och trygghet för att man själv tycker att det är mysigt att gå hemma och ‘uppfostra sitt barn med kärlek’? Vad har man för människosyn rent generellt om man själv vägrar ta det ekonomiska föräldraansvaret för sina barn utan istället helt fräckt lämpar över det på sina medmänniskor som ‘är dumma nog’ att arbeta för brödfödan och betala skatt?

Det är så jävla blåögt att tro att man kan leva på kärlek och omtanke, det kanske funkar i Ankeborg eller någon annan disneystad men här i den verkliga världen där vi andra bor är jag inte så jäkla intresserad av att mina surt förvärvade pengar som jag lägger i skatt ska gå till någon birkenstockplyschflummare för att denne har tänkt uppfostra sina barn med enbart kärlek utan att ta ekonomiskt ansvar för dem. Bidragen är till för att personer som har det svårt TILLFÄLLIGT ska få den hjälp de behöver TILLFÄLLIGT för att ta sig på fötter igen och kunna ta ansvar för sig själv och de sina och gå vidare i livet som en produktiv medborgare eller för de som faktiskt saknar förmåga att bidra till samhället. Om flera personer bestämmer sig för att försörjd av sina medmänniskor, dvs. leva på bidrag så raserar de hela vårt välfärdssamhälle, de förstör för oss andra som åtminstone försöker.

Normala människor diskuterar om de alls ska skaffa barn med den som de ska dela ansvaret med men jag vet ingen samhällssnyltare som pratar med skattebetalarna innan de börjar avla ungar. Det är respektlöst mot både de egna barnen och vittnar om en jävligt tråkig människosyn när man tycker sig ‘ha rätt’ att leva på bidrag. Jag gjorde precis så, jag skaffade barn utan att ha förmåga att försörja mig själv. Det var jävligt fel! Jag gjorde om och gjorde rätt!

Dessutom får barn till arbetande föräldrar mer tid på dagis. Det har visat sig att barn som är på dagis klarar sig bättre från att få en del psykiska besvär som sociala fobier etc. och de får en högre social kompetens än andra barn. Således kommer de att klara sig bättre och må bättre som vuxna. Om nu någon känner sig jävligt kränkt av det jag skrivit och tycker rent allmänt att jag är en jäkla idiot som uttrycker mig så här klumpigt och opassande så jag kan försvara det med att min mor var hemmafru så jag har inte gått en dag på dagis så jag är väl skadad av det :-P

Tripp till Umeå

7 december 2011

Eftersom Timothy var på barnhjärtmottagningen i augusti och fyller 18 i början av februari så trodde jag att vi varit där för sista gången. Som myndig så ska han gå på koller på GUCH-mottagningen istället. Han går på koll två gånger per år och var dit i februari och, som sagt, i augusti. För ett tag sedan blev han kallad till en magnetkameraundersökning i Umeå och strax efter som en kallelse till barnhjärtmottagningen också. Jag vet inte om de bara ville ‘passa på’ att göra ekg och ultraljud då han ändå skulle finnas i huset eller om det finns en misstanke som de ville kolla upp men det var ju bara tre och en halv månad sedan han var där sist. Nu ska det väl i alla fall vara sista gången på barnhjärtmottagningen.

Timothy har nog inte så mycket emot att åka dit. Han får ledigt hela dagen och dessutom får han övningsköra drygt 20 mil. Jag spelade wordfeud… Jo, jag är en jättebra handledare till den som övningskör ;-) Jag spelade med slumpmässiga, okända och startade nya spel så snart någon tog lång tid på sig att lägga ord. En stackare skrämde jag nog. Han började chatta lite och jag googlade på de uppgifter jag kunde lista ut utifrån hans nick. På ett par minuter hittade jag foto, fullständigt namn, födelsedag, adress, sambo och arbetsgivare. Eftersom jag sällan missar en chans att skoja med någon så gjorde jag just det… Tror att han tyckte att jag var obehaglig när jag visste saker jag inte borde ha vetat för han fick hemskt bråttom iväg på träning och kunde inte spela mer :-D Inte just då i alla fall. Jag hoppas att han fattar att jag är harmlös och vågar spela klart.

Kitty, moderns katt, har flyttat. Hon bor nu hos en dam i sextioårsåldern i Ursviken. Hon (katten alltså) flyttade in hos oss när modern drog till Spanien men hon (fortfarande katten) trivs inte så bra ihop med varken Aska eller Ellie. Aska är en riktig surkärring till katt och brukar inte vara speciellt snäll med andra katter. Modern insåg att Kitty inte skulle vara så nöjd med sitt boende hos mig så hon bad mig försöka hitta någon lämplig person som kunde överta katten. Jag har inte ‘annonserat’ ut Kitty på fejjan eller här för vi ville kunna handplocka någon som vi själva tyckte verkade lämplig för just Kitty istället för att lämna henne till första bästa som erbjöd sig ta henne. Det blev Gregory som handplockade en ny ägare bland sina patienter och vi åkte dit för att lämna Kitty igår. Jag tror att hon (katten förstås) kommer att stortrivas i sitt nya hem.