Kalis cyberhem

Nu börjar eländet…
Julklappshysteri: Samma problem varje år. Vad ska man köpa. De flesta som har uppnått vuxen ålder har allt de behöver och sådant de vill ha men inte skaffat är oftast för dyrt för att man ska ha råd att köpa och ge bort det i julklapp. Visst kan man köpa krimskrams och småsaker som prydnadsföremål och elvispar men man kan vara rätt säker på att det inte kommer att användas. De enda som blir genuint glada över i princip allt de får är barnen.

Pynthysterin: Tomtar, är det bara jag som tycker att tomtar ser ondskefulla ut? Gamla skäggiga gubbar som hotar med uteblivna julklappar om barnen inte kommer och sitter i hans knä. ”Finns det några snälla barn?!” SNUSKGUBBE!! Julstädning med tillhörande pynt, vad är det för mening med att byta gardiner och dukar och hänga upp en massa skräp då man ska plocka bort allt inom en månad?

Ljusslingor: visst kan det vara fint med en stilren och diskret ljusslinga i en buske eller på balkongen men den ”amerikanska looken” men flerfärgade, blinkande lampor runt fönster, dörrar, i vart enda träd, runt taket, längs stuprören osv. är så äckligt vulgärt. Man får en känsla av att man hamnat i någon slags surrealistisk tivolivärld där peddot tomten är kung.

Julsångshysterin: Plötsligt kommer inte mycket mer än kristen propaganda ur högtalarna. Varenda dansbandsartist spelar in julskivor och uppträder i tv i glittriga kläder, ett stearinljus i bakgrunden, helst också en flock barn som körar och allt filmas naturligtvis med softad lins för maximal stämning.

Julandan: Under den tid på året när man är som mest stressad, har det sämst ekonomiskt (pga. alla ovanstående faktorer) ska man upprätthålla en fasad av lugn, harmoni, lycka och den fullkomliga familjeidyllen. Ett ypperligt tillfälle att öva sig på hyckleri med andra ord.

Julmat: Det enda positiva med julen. Detta är det enda som finns kvar av det traditionella firandet innan man började blanda in allt kristet trams i firandet och förstörde vår svenska midvinterblot.

Jag vägrar låta mig dras in i det masshysteriska, kristna, kommersiella jippo som julen har blivit så därför plockar jag bara ut de viktigaste ur det hela och lämnar skiten åt de som slaviskt tävlar om att fira den perfektaste julen. Jag behåller maten och godiset. Sedan barnen föddes så har jag återinfört julklappar.

Hade tänkt skriva något om hur mycket jag avskyr girighet, religion och de dårar som det föder. Hittade en hemsida och kunde inte riktigt avgöra om det var ett skämt eller inte. Om sidan inte är ett skämt så finns det en pastor i Stockholm som systematiskt lurar pengar av en förståndshandikappad kvinna i församlingen. Är det ett skämt så var det ganska lustigt men OM det inte är det (och läser man hela sidan så verkar det vara sant) så är det fördjävligt så jag ringde polisen och bad dem kolla upp det. Polisen jag pratade med lät allt annat än intresserad och av allt att döma så iddes han inte anteckna adressen till hemsidan. Så uppenbarligen är det helt i sin ordning att att blåsa folk på pengar om man är pastor.

Pengar och religion, religion och makt, makt och politik, politik och religion, den ena dåren är värre än den andre oavsett vilken religion de bekänner sig till men det måste vara hemskt praktiskt ändå. Att vara religiös, tänkte jag. Man kan döma ut människor totalt och säga att de lever fel, agerar fel, äter (!!) fel osv, osv och man behöver inte ens stå för den åsikten utan hänvisa till gud när man blir ifrågasatt. ”Skyll inte på mig, det var gud som sa att det var så.” Ja, det är tur att vi har hittat på gudar så att vi slipper tänka själva, stå för våra åsikter eller ta ansvar för våra handlingar. Vissa dårar till muslimer har bestämt sig för att starta ett ”heligt” krig mot USA. Hela västvärlden gapar förvånat över hur man kan vara så totalt bortkollrad. I samma stund sitter den ”förnuftiga” Busken i väst och planerar att attackera något land, han har inte bestämt sig för vilket eller vilka ännu men, jävlar anamma att det ska hämnas. Sin befolkning peppar han med orden ”God bless America”, ”…one nation under God” och en psalm ”Though we walk in the shadow of death…”. Den ene dåren är värre än den andre… Finns det ingen annan planet man kan bo på där man slipper riskera livet för att några dårar tror på sagofigurer?!!

…ni stackare som har lyckats förirra er in på min sida. Själv har jag inte hunnit ha julafton än men det blir troligtvis idag, när barnen kommer hem, eller imorgon. Barnen får däremot tre julaftnar i år, en hos farmor och farfar, en hos mormor och morfar och en hemma… så rörigt kan det bli när mamma jobbar hela julhelgen men de tycker i och för sig bara att det är roligare med många julaftnar.

Två dagar före julaftonen fick jag en gigantisk julklapp av min chef på jobbet – han erbjöd mig sitt jobb. Här går det undan… i maj bad jag om att få en praktikplats där men fick sommarjobb, i september bad jag om att få förlängt ett par månader och fick både det och 1400:- i löneförhöjning, nu bad jag om att få fast anställning och får bli chef… jag ska nog inte be om något mer för jag vågar inte tänka på hur det skulle sluta.

Grinchen har varit här och avlagt sin årliga visit. Eftersom att jag inte hört ett ljud från honom sedan förra året så trodde jag att han inte skulle komma i år men han dök alltså upp till sist. Han verkade dock purken över att jag inte skulle sitta hemma under mellandagarna för han hade tydligen planerat att hälsa på Amanda då. Jag har vid ett flertal tillfällen talat om för den människan att om han vill slippa bli purken över att vi inte har tid men honom när han är i Sverige så borde han kontakta mig så att vi tillsammans kan komma överens om när det passar oss båda att han hälsar på. Julveckan är förmodligen den tid på året då jag är mest upptagen med både ”julaktiviteter” och övertidsjobb. fast det är klart, är man mer intresserad av att ställa till bråk än av att träffa Amanda så är julveckan det bästa alternativet…

Amanda (numera frisk) har varit på 50-årskalas idag. Patsy fyller år lustigt nog samma dag som farmor som också fyller 50 idag. Patsy har efter många om och men tydligen bestämt sig för att lära känna Amanda för att hon har förärat oss med tre besök den sista tiden. Patsys far som också plötsligt börjat besöka Amanda ville att Amanda skulle komma på kalaset. Så efter förskolan bar det iväg till till Patsy. Amanda hade dock hoppats på att få träffa Grinchens brorsdotter där. När det var dags att åka hem igen fick Amanda ett jag-är-sur-och-trotsig-utbrott och jag misstänker att brorsdotterns frånvaro utlöste det…även om Amanda skyllde allt på Timothy. Intressant skall bli att se om artigheten återgäldas när Amanda fyller 8 nästa år… det blir i så fall första gången någon från Klanen kommer på hennes kalas.

En liten fågel viskade i mitt öra att Grinchen numera har fast jobb på en personaluthyrningsfirma ( Grinchen från Manpower??) i Österrike och tjänar rätt bra. Jag antar att detta betyder att han inte längre kommer att komma till stan för att sommarjobba ett par månader per år. Vidare antar jag att det i sin tur medför att han träffar Amanda ännu mindre än han redan gör. Amanda själv säger varken bu eller bä om detta faktum för han har inte gett henne en chans att lära känna honom. Personligen skulle jag aldrig kunna tänka mig att tacka ja till ett jobb om det innebar att i princip all kontakt med mina barn upphörde, hur välbetalt jobbet än må vara….men det är ju bara min åsikt och alla prioriterar vi på olika sätt.

Farmor smet iväg till Kanarieöarna… men hon ska inte tro att hon kommer undan för det.