Hen

Lite irriterad blir jag, på riktigt, på puckoidiotordet ’hen’ och de som envisas med att använda det. Fittfobiska jämställdshetsare som kallar sig feminister tror att kvinnans status ska höjas och skillnaderna mellan män och kvinnor ska suddas bort om man använder ett och samma ord för dem båda. Personligen vill jag inte att skillnader ska suddas ut. Jag tycker att skillnader ska uppmuntras för det främjar självständighet, excentricitet, originalitet som stärker både individen och samhället i stort.

Att byta ut orden ’han’ och ’hon’ mot ’hen’ motverkar allt jag tror på och förmodligen också sitt eget syfte. Historiskt byter man ut ett ord mot ett annat när ursprungsordet har fått en allt för negativ klang. Städerskorna blev lokalvårdare för att ordet ’städerska’ kunde uppfattas nedlåtande efterblivna blev utvecklingsstörda och negrer blev mörkhyade men helst får man inte säga något alls som anspelar på hudfärg för det är kränkande.

Problemet sitter inte i ordet. Lokalvårdarna har varken högre status eller högre lön är städerskorna, utvecklingsstörda anses inte vara smartare än efterblivna och de som har rasistiska åsikter ändrar inte dessa för att en del människor tycker att ordet ’neger’ är stötande. Kommer då kvinnor att få högre status och bli mer jämställda för att de är ’hen’ istället för ’hon’? Nix. Istället så är risken att ordet ’hon’ blir ett skällsord (som en del anser att ordet ’neger’ är) och det skulle bara göra det fulare att vara kvinna än vad det är idag. Att sätta skamstämpel på ett ord och göra det så fult att det måste bytas ut mot ett nytt, ’säkert’ ord kan vara ett stort steg bakåt och sänka den allmänna uppfattningen om kvinnors värde.

Problemet sitter inte i orden utan i huvudet på oss alla och det är där vi måste jobba med dem. När man kan säga ’neger’ utan risk för att någon reagerar negativt har rasismen reducerats till obetydlighet och när man får vara kvinna och en ’hon’ utan att det måste friseras på något sätt för att räknas lika bra som en man och ’han’ så har vi kommit längre i jämställdheten. Målet är inte att sudda bort skillnaderna eller ignorera och glömma bort dem utan det enda hållbara målet måste vara att acceptera varandras olikheter och se möjligheterna i dessa.

Jag känner inte för att hoppa ner i en musgrå zipperall, bli ett könlöst neutrum med stympad personlighet som gör samma saker som alla andra, pratar som alla andra, gillar samma saker som alla andra, äter samma saker som alla andra, har samma åsikter som alla andra, har samma drömmar som alla andra. Jag vill inte att det ska anses vara fult och skamligt att utmärka sig på något vis för att ingen får vara bättre eller sämre än någon annan så att vi måste lägga oss på en så låg nivå som möjligt för att ingen ska känna sig underlägsen och att vi sedan håller en låg, jämn profil i våra musgrå zipperaller i raka, parallella led tills vi dör av kvävd personlighet eller ren och skär leda. Vill du ha det så?

’Hen’ låter som en feg jävel (engelskans ’hen’ = höna ~ kyckling) eller något fä som man skulle vilja plocka, alltså inget positivt. Skulle någon kalla mig ’hen’ skulle jag tycka att det var stötande.

3 kommentarer på Hen

  • P-M skriver:

    Håller med Dig ang detta. Bra formulerat!

    Egentligen är det lite motsägelsefullt av mig att tycka så eftersom jag alltid sagt att jag inte känner mig speciellt ’kvinnlig’ och inte vill bli sedd som en kvinna först och främst. Saken är att jag inte vill bli instoppad i ett fack som ’kvinna’, som ’tjockis’, som ’40-åring’, som ’norrlänning’ etc. och att andra ska bilda sig en åsikt om mig utifrån dessa etiketter. Jag är ju betydligt mer än vad som går att pressa in i dessa trånga fack och jag utgår från att samma sak gäller alla andra personer. Att plocka bort ett ord, på det sätt som ’hen’-anhängarna vill göra, leder till att fokus riktas mot skillnaderna som de hoppas på att andra ska blunda för och när man försöker ’släta över’ något på detta sätt så brukar det göras för att man anser att något är fult och skamligt så resultatet blir någon slags omvänd psykologi där man säger en sak men den motsatta åsikten finns att läsa mellan raderna (som när man säger till små barn ”Du får absolut inte äta grönsaker” för att få dem att göra det omvända). Jag antar att jag upprepar mig här men det man belyser och behandlar som en normalitet kommer omgivningen så småningom att se som en normalitet om tillräckligt många gör så och då har man förändrat värdet i ordet och allmänhetens syn på företeelsen. /Kali

  • Aina Lundmark skriver:

    Ja höns har väl vi kvinnor ofta kallats och att säga det på engelska gör inte saken mindre diskriminerande. Jag är alltså på god väg mot 70 år och det första jag tänker på när jag hör hen är höna, jag vill inte bli kallad höna även om det säg så engelska.

    Ja, det är klumpigt valt. ’Hun’ eller ’hin’ hade varit bättre men inte bra. Det finns redan två fungerade personliga pronomen och jämställdhetsproblematiken sitter i skallen på folk och inte i ordet. /Kali

  • Kim skriver:

    Amen!!

    ;-D /Kali