Kalis cyberhem

Det bor ett antal fascister i mig. En av dessa är en handfats- och diskhofascist. Handfaten och diskhon måste vara skinande blanka. MÅSTE! När jag tvättat händerna eller borstat tänderna så avslutar jag alltid med att skölja av hela handfatet och kranen och gnugga på eventuella fläckar. Jag kan bli galen på de som inte sköljer handfatet ordentligt utan lämnar kvar rester av smuts, tvål, tandkräm, hår och annat. Det blir tätt i avloppet och avlagringar på porslin och kromade detaljer. Jag hatar sådant snusk!

Och diskhon, vasken eller vad man vill kalla nedsänkningarna i diskbänken… jag blir vansinnig på de som slänger skräp och matrester där. Det finns ofta en soptunna i skåpet under som är lämpligare att förvara avfall i. Ytterst tillfälligt kan jag tänka mig att skräp och matrester får ligga i vasken, då man sköljt av tallrik och bestick inför att det ska diskas men då ska det plockas bort och läggas i soptunnan innan man lämnar diskbänken. Sedan ska vasken diskad ur med diskmedel och skrubbas ordentligt med borste eller svamp tills den blänker.

Denna lilla fascist kan icket stilla sig ens när jag är på andra ställen än hemma. Hälsar jag på hos någon och använder toaletten så skrubbar handfaten även där. Kommer jag i närheten av diskbänken så… ja, blank och skräpfri diskho. Nu jobbar jag tillfälligt på en annan våning på jobbet och handfatet på toaletten i korridoren här har blivit ordentligt uppskurat. Här räckte det inte med att skrubba med händerna utan jag hämtade Ajax skurpulver och en sträv svamp. Någon på den här våningen tvättar händerna utan att skölja bort tvålen ordentligt efter sig så ett tjockt lager tvålrester gjorde silen gråvit. Nasty! Diskhon i fikarummet fick sig en omgång igår. Jag kan inte låta bli.