Mellan bankmöte och optiker hade jag lite tid över på stan igår så jag gick på Bokia. Där sprang jag ihop med Tomas, en lärare och tidigare rektor på folkhögskolan jag gått. Jag har gått fyra år på den skolan och det är inte så många som lyckats gå så många år där och jag skulle väldigt gärna gå några år till där. Jag har gått nästan allt jag kan gå utom kursen ’Skriv för hälsan’ för den är på distans och jag vill plugga på skolan. Jag påpekade att jag vill till skolan och Tomas föreslog skrivarkursen. Ja egentligen, varför inte? Jag tror, banne mig, att jag ska skicka in en ansökan.
Annars var det en lite konstig dag på stan. Jag skulle på banken för att diskutera pension och försäkringar men bankkillen tyckte att jag hade fördelat mina pensionspengar väl och kunde inte erbjuda billigare försäkring så jag lämnade banken utan att några förändringar gjorts. Optikern tycker att jag har bra syn och det är vi inte riktigt överens om. Jag ser bra på håll, påstår han. Jag ser dubbelt och suddigt på håll, hävdar jag. Optikern förklarade det med att jag har brytningsfel och är en gnutta skelögd så på kvällen och i mörker (och när jag är onykter) orkar inte mina ögonmuskler så jag börjar se dubbelt.
Han protesterade inte mot att synen är sämre på nära håll i alla fall. Så istället för att få prova ut privata glasögon så tyckte han att jag skulle testa progressiva glasögon på jobbet och för att få dem skulle jag skaffa mig en rekvisition och komma in till optikern med så skulle jag få skyddsglasögon. Terminalglas skulle jag ha, det var optikern mycket bestämd med. Och inte fick jag betala för synundersökningen heller. Det ska vi göra även om vi har rekvisition från jobbet med oss men jag fick inte alls trots att jag var där i egenskap av privatperson.
Konstig dag, ingen ville tjäna pengar på mig trots att jag faktiskt erbjöd mig att bli kund. Men glasögon måste jag ha. Jag blir knäpp på att inte kunna se ordentligt.