Ett löst mord och ett uppklarat frihetsberövande

En kollega hittade en mobiltelefon på parkeringen tidigare i veckan. Jag frågade om hon tagit reda på vems det var men hon visste inte hur hon skulle göra det. Jag slog på mobilen och hoppades att den inte var skyddad med pinkod. Jag hade tur, den var inte det. Så jag ringde från den mobilen till min mobiltelefon och fick på så sätt fram telefonnumret. Sedan kollade jag på eniro.se vem som stod skriven på det telefonnumret och fick fram att det var en Per Axel (fingerat namn men personen hade ett förnamn som efternamn).

Denne Per Axel hade ett till mobilnummer, enligt eniro, så jag ringde det numret för att berätta för honom att hans andra mobil hittats. En kvinna svarade med sitt förnamn, låt oss säga att det var Camilla, och jag frågade efter Per Axel. Hon lät mycket förvånad och lät mig få veta att hon inte kände till någon sådan och att jag fått fel nummer. Jag bad om ursäkt och lade på men när jag kollade numret så hade jag visst ringt rätt nummer.

Så jag kollade på ratsit.se vem som var skriven på samma adress som Per Axel. Det fanns en till, en Camilla Lindström. Hm…?? OK?? När jag talar med henne i telefonen så låter hon som hon inte alls känner till den hon faktiskt är mantalsskriven tillsammans med. Skumt. Så jag letade vidare. Per Axel var skriven i Norrköping vilket fick mig att misstänka att han inte själv använder mobilen utan är inblandad i något företag som jobbar tillfälligt på Rönnskär. Jag kollade om Per Axel hade några bolagsengagemang men det hade han inte. Däremot var hans sambo, Camilla (som inte vill kännas vid honom) bolagsman i ett företag som hette Johannas Hårvård och fanns i Söderköping. Camilla hette Camilla Johanna och jag anade att hon tagit sitt andra förnamn som namn på sin salong.

Vidare efterforskningar ledde till en BB-bild i en lokaltidning där de tre barnen till paret Per och Camilla poserade på en bild. Här hette Camilla dock Olsson i efternamn så mystiken tätnade. Jag sökte Per Axel på facebook utan framgång. Jag sökte både Camilla Lindström och Camilla Olsson på facebook och hittade ett antal men konstigt nog hade ingen av dem en enda Per i sina vänskapslistor vilket är väldigt märkligt. Det är ett så vanligt namn att det borde finnas någon, tycker man. Jag började ana en mörkning…

Eftersom detta inte ledde till telefonens ägare tog jag mig an problemet från ett annat håll. Jag kollade samtalslistan och hittade där ’Mamma’. Jag kollade numret till ’Mamma’ men den som var skriven på det numret hette Tomas Koivu (fingerat namn igen förstås) och kunde inte vara mamma till något men däremot så kände jag igen namnet eftersom han gått i min parallellklass under högstadiet. Jag kollade meddelandena och hittade snabbt ett meddelande från en med samma ovanliga efternamn där det framgick att hon var dotter till telefoninnehavaren. Ungdomar är pålitliga – de finns alltid på fejjan så jag kollade upp henne. Hon hade inte angett vem hennes far var men hennes farmor hittade jag och hon hade länkat till sin dotter men ingen son. Så jag började misstänka att Tomas, som jag gick högstadiet med, kunde vara telefonens ägare. Jag kollade om han fanns i telefonlistan på Rönnskär och visst gjorde han det. Så jag ringde upp honom och frågade om han hade en gammal Nokia. Han blev jätteglad och berättade att den blev stulen ur hans skåp för två år sedan men sedan kommit till rätta så det var lite surt att förlora den igen. Han fick tillbaka sin mobil under lunchen. Slutet gott, allting gott! Eller…?

Nä, inte riktigt. Vi har fortfarande kvar problemet med Per Axel, som står på numret till en telefon han inte använder, och Camilla, som förnekar att hon känner sin sambo och verkar ha bytt efternamn. Jag kom fram till en fullkomligt logisk slutsats kring detta.

Per Axel bodde tidigare i Söderköping tillsammans med Camilla Olofsson och deras tre gemensamma barn. Han träffade Johanna och de inledde ett förhållande. Istället för att avsluta förhållandet med Camilla så mördade Per och Johanna henne och grävde ner henne i trädgården. Sedan flyttade de till Norrköping och Johanna bytte tilltalsnamn till sitt andra förnamn, Camilla, för att ge sken av att vara Pers tidigare sambo. Så småningom låste hon in Per i källaren och sålde hans tillhörigheter och det är så hans telefon hamnade hos Tomas Koivu. Per har suttit inspärrad i källaren i minst två år eftersom Tomas berättade att han ägde denna telefon för två år sedan när den stals. När jag ringde Camilla (tidigare Johanna) och frågade efter Per så förstod hon att jag var henne på spåren och hon förnekade därför all kännedom om Per Axel. Jag törs inte ens tänka på vad det blivit av de tre barnen…

Är det någon som känner till telefonnumret till Leif GW Persson? Ibland känner jag att jag inte alls borde jobba på ett labb…

En kommentar på Ett löst mord och ett uppklarat frihetsberövande

  • Camilla skriver:

    Oj va skumt! Du borde starta en detektivbyrå istället för att jobba på labb.

    Eller skriva manus till tv-såpor 😀 /Kali

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *