Riskbeteende

Gregory jourade på akuten igår. Eftersom det är svinkallt här, -34 grader igår, och han inte har tillgång till motorvärmarstolpe på jobbet så skjutsade jag honom till jobbet och hämtade honom när han slutade kl. 1 inatt. När jag skulle hämta honom var jag lite tidig så jag körde omkring lite i stan. Jag såg en yngre kille som gick längst E4:an vid kraftverkets hus. Han hade jeans, en tunn jacka, inga vantar men åtminstonde en mössa och hade burrat upp sig som en talgoxe. Jag stannade och frågade om han ville ha skjuts men han körde ner händerna ännu längre i byxfickorna och vägrade reagera på frågan.

Jag hojtade lite högre och frågade om han skulle långt. Ingen reaktion. Då påpekade jag att det var -34 grader och kommenderade honom att sätta sig i bilen. Då hade tydligen hans öron tinat upp och han gjorde som jag sade, visserligen  under små protester men ändå.

Han skulle bara till Hyttlidgatan men det hade inte varit någon angenäm promenad i den kylan så han tackade så mycket och påpekade att han älskade oss (Kroken var med också) när han klev ut. Jag berättade om detta för Gregory när jag hämtade honom och fick förstås skäll. Han är negativ till allt jag gör. Skulle jag hitta en bot mot cancer eller lösningen på energiproblemet och vinna nobelpris för det så skulle nog inte det heller vara till belåtenhet för herrn.

Den här gången tyckte han att jag tog en allt för stor risk när jag plockade upp en okänd karl. Jag sa att han dels var väldigt ung, säkert under 20, mager och ’skrönevoxe’ så jag hade nog kunnat freda mig om han anfallit och han var så stelfrusen att han förmodligen inte skulle ha kunnat göra så mycket. Gregory var ändå sur och tyckte att jag gjort fel för att man ska inte hjälpa människor som själva försatt sig i sådana situationer för då lär de sig inte till nästa gång. Alltså kommer denna frusna kille att ge sig ut i för lite kläder nästa gång det är snorkallt för att han utgår från att någon kommer att plocka upp honom… enligt Gregory.

Jag tror inte på det utan kommer att fortsätta försöka hjälpa personer som jag tycker är i behov av en vänlig gest. Men kanske ändå borde jag lyssna på Gregory och inte utsätta mig för risker. Enligt statistiken så är det mest troliga att jag kommer att misshandlas, mördas eller våldtas av en man som jag har en relation till och/eller som bor på samma adress. OK… om jag då slänger ut Gregory så borde han vara nöjd över att jag utsätter mig själv för färre risker.

Timothy blev myndig idag. Så det kan gå… Att bli myndig är ju inte detsamma som att bli vuxen så än så länge är det några år kvar innan jag kan säga att mina äldre barn är vuxna i alla fall vilket är tur för än behöver jag inte känna mig äldersstigen 😉

En kommentar på Riskbeteende

  • Funderar smått skriver:

    Är det inte en lite konstig inställning kommnander från en läkare ?? jag menar.. är det inte halva deras arbete att hjälpa människor? Ni kanske ska byta yrke?? 😉

    Han har ju också jobbat som ordningsvakt och då sett fulla människor som är stökiga, våldsamma och rent allmänt beter sig som idioter. Därför har han bestämt sig för att alla som är ute på helgerna förmodligen är både stupfulla, våldsamma och dumma i huvudet. Som läkare så är han ju tvungen att hjälpa människor, även de som han egentligen inte själv tycker ska ha någon hjälp. Inte heller är det så stor risk att patienterna blir våldsamma… och dessutom får han betalt och det är väl den stora skillnaden som gör att det är ok när han hjälper andra men inte när jag gör det 😉 /Kali