Kalis cyberhem

Vilken dag! Jag är inte den stresståliga typen och jag har tre ’projekt’ på gång hemma som jag försöker styra per telefon från jobbet.

Största projektet är att snickarna kom och började på huset. Fuktskadan är tydligen inte så stor som de hade befarat och de hade missförstått mig och trodde att all panel på framsidan skulle bytas trots att det bara är en liten del som jag vill byta. Då skadan inte var speciellt stor så behöver resten inte bytas heller. Förhoppningsvis kommer detta att dra ner priset för det hela också.

Näst största projektet är åkern som skulle jämnas till. Mannen med traktorn kom idag och blev tydligen klar. Det gick fortare än jag förväntat. Jag ringde honom och frågade hur mycket vi var skyldiga honom för detta. Vi hade räknat med att det skulle kosta typ 3000-5000 kronor så jag höll på trilla omkull av chock när han sa att han ville ha 500:-. ”FEMHUNDRA KRONOR?!!” vrålade jag till honom i telefonen och han trodde nog att jag tyckte att det var för mycket. Jag förklarade att jag tyckte att det var alldeles för lite men han tyckte sig vara nöjd med det. ”Mja, vi får se…” sa jag och jag kommer att ge honom 1500:- vilket jag tycker bara det är i billigaste laget.

Tredje projektet är kattungarna. Nu är det en månad kvar tills de är leveransklara så jag tänkte att det är lika bra att lägga ut dem på Blocket redan nu för det är nog inte lätt att bli av med dem. Inom en timme ringde en kvinna och tingade Lungan. En annan skickade ett sms och ville ha Killer eller Bus. Hon kom förbi och kikade på dem senare och det lutar nog åt att de väljer Killer men de ska fundera till imorgon. En tredje kvinna har mailat och frågat om Bus finns kvar. Jisses, de går ju åt som smör i solsken!

Ibland går saker och ting bara bättre än man väntat sig. Det är det fina med att vara pessimist – det kan bara bli bättre än förväntat 😉

Äntligen är hela åkern slagen och all sly är borthuggen. Eller egentligen inte hugget utan sågat men ’hugget’ passade bättre i rubriken 😉 Det vi har slagit är det ljusare på fotot. Det ser inte så mycket ut men jag har spenderat säkert 15 timmar på åkern med trimmer och röjsåg. Timothy och Gregory har klippt något timme var också. Nu kan han som ska göra resten börja på riktigt. Det visade sig att den mannen är bror till tanten jag köpte huset av. Världen är lite… eller Vallen är inte så stort i alla fall.

Från ovan ser man bättre att hur stor ytan vi slagit är.

Allt så när som på en liten fläck är slaget. På den lilla fläcken finns ett getingbo. Jag har röjt all sly kring boet så det är bara gräs kvar. När jag slog av en tunn björk alldeles intill boet gjorde jag tydligen bort mig för det blev en väldig aktivitet kring boet och så småningom blev jag smärtsamt varse om att det förekom en viss aktivitet bakom min rygg också. Min vänstra skinka fick smaka getingarnas vrede. Gregory har alltid sagt att han vill se mig springa. Hade han varit ute då hade han sett mig göra just det, med röjsåg i högsta hugg dessutom.

Jag berättade för mannen som ska göra resten av jobbet att det finns kvar lite gräs med ett getingbo i och han tyckte att vi skulle utrota dem med lite diesel och göra en brasa av boet. Han sa att man ska undvika att köra maskiner kring dem eller ha parfym eller rakvatten på sig för det verkar göra dem aggressivare. Jo tack, jag märkte det. Röjsågen var uppenbarligen inte så populär.

Ellie, det lilla eländet, bestämde sig igår för att introducera sina ungar för livet på landet. När jag kom in i köket noterade jag att en av ungarna, Bus, såg lite underlig ut. Han var alldeles stel, spretade med alla benen rakt ut och klorna ute och stod med sänkt huvud. Sedan såg jag musen han hade i munnen. Ellie måste ha haft med sig den in.

När jag plockade upp Bus morrade han åt mig. Jag är väl ingen tuffing men en morrande kattunge på sju veckor var inte så skräckinjagande så jag lyfte ut Bus med mus utanför ytterdörren. Amanda gick ut för att försöka få honom att släppa musen. Det var inget han var speciellt sugen på att göra. Hon provade skaka honom lite lätt men det är inte en metod som ger något större resultat. Det är nog snarare så att katten biter ännu hårdare om sitt byte. Så småningom tappade han musen i alla fall så vi kunde ta in honom igen. Att en så liten katt vet att smågnagare är något man bör fånga är ju otroligt. Jag tycker att de bara ska hoppa omkring och vara söta när de är så små, inte ha så starka instinkter.

Förödelse där jag sveper fram. Driven av blodet från mina offers förfäder fäller jag alla som kommer i min väg, kliver på deras sargade kroppar och lämnar dem att långsamt dö. Jag är obeveklig och beslutsam. De som böjer sig i förtvivlan framför mig i en blidkande bugning fäller lika hårt för min hand som de som står stolta och rakryggade. Åsynen av de stupade massorna ger mig ny kraft, ett ökat begär efter mer ödeläggelse. Jag kommer inte att sluta förrän hela världen ligger för mina fötter.

Kali – ett med röjsågen

Till min stora förvåning tycker jag att det är rätt kul att slå åkern med röjsåg. Man känner sig väldigt… ’manlig’. Jag tror att jag eventuellt lyckades knäppa en sork när jag slog gräset på åkern igår. Det var inte meningen. Hade jag sett den tidigare så hade jag hållit röjsågen borta från den. Ett getingbo stort som en fotboll har vi hittat. Gräset kring det får stå orört tills vi klurat ut hur vi ska kunna klippa det utan att drabbas av getingarnas raseri.

Tänk om det skulle visa sig att Anders Behring Breivik inte alls var en blond, blåögd, etnisk skandinav. Tänk om det skulle visa sig att han egentligen var en troende muslim, född i mellanöstern eller liknande. Tänk om det skulle visa sig att han fick någon slags knäpp, blonderade håret, skaffade linser och gjorde en hudbehandling á la Michael Jackson och revolterade mot hela sitt ursprung. Tänk om det skulle visa sig att hans islamhat egentligen bara var någon vriden, försenad tonårstrots som spårat ur totalt. Tänk om det skulle finnas bildbevis för att det verkligen var på det viset. Skulle inte det vara jäkligt ironiskt?

Anders Behring Breivik innan Utøya

Ja, ä dä int likt så säg

Igår fick vi besök av två grannar. Det är inte bofasta grannar utan de har sina sommarstugor här. De är gifta med de två som äger åkern som vi har grävt ner slangen till jordvärmen i för sju år sedan. Grannarna, som vi kan kalla Jan och Jon, var sura över att åkern fortfarande var för knölig för att det skulle gå att köra traktor på den. Jan var riktigt aggressiv över detta och sade att jag gjort mig skyldig till kontraktsbrott eftersom jag skrivit på att återställa åkern till brukbart skick efter att slangen grävts ner. Jag förklarade att jag efter kontraktet skrevs fått veta att huvudsaken var att åkern inte växte igen och då lovat att hålla den öppen så länge marken var sådan att en traktor inte kunde köra på den. Den jag pratade med då, också sommarstugegranne (som vi kan kalla Jim) och make till en syster till de två åkerägarna som jag trodde var en av åkerägarna, verkade nöjd med detta så vi har slagit gräset och rensat bort den sly som vuxit upp. Jag bad också om ursäkt ifall jag missförstått något och vållat dem irritation och lovade att åtgärda åkern senast till hösten.

Jan var inte nöjd med detta. Han sa att ursäkten inte godtogs eftersom den kom för sent och påpekade att jag skött detta mycket illa. Efter diverse dividerande om detta hämtade jag Gregory för att vi alla fyra skulle gå ner på åkern och se vad vi talade om. Grejen är att jag har försökt få ordning på åkern. Från början var det meningen att den som grävde ner jordvärmen också skulle jämna till och ’städa upp’ efteråt. Tyvärr visade det sig att han var hantverkare ut i fingerspetsarna och således helt opålitlig och han dök inte upp och grävde alls förrän två månader efter han sagt han skulle göra det och vi fick jaga honom rätt ordentligt för att han skulle utföra jobbet han åtagit sig och påbörjat två månader tidigare. Sedan lejde jag en annan att ta bort sten och jämna till marken. Han kom med en traktor och jag betalade honom efteråt. Sedan kom någon av stuggrannarna, jag tror att det var Jan, och sa att marken inte var till belåtenhet. Jag gick ner på åkern och kikade och kunde bara konstatera att den man jag lejt inte hade utfört sitt jobb så jag ringde honom igen och förklarade att jag ville att marken skulle planas till så att en traktor kunde köra där och slå gräset. Mannen kom återigen med sin traktor och jag betalade honom igen och trodde nu att detta var avslutat. Icket… han hade än en gång inte gjort det han skulle men betalt hade han tagit ändå.

Eftersom han visade sig vara helt opålitlig så bad vi en annan granne försöka fixa marken på åkern. Den grannen försökte men hans traktor sjönk ner i den blöta marken och fastnade. Gregory köpte en bandtraktor och jag hade förhoppningar om att vi med den skulle kunna jämna till marken men så långt kom vi aldrig innan den blev stående med trasig startmotor. Efter allt elände med att fixa till marken pratade jag med Jim (tror jag) som sa att huvudsaken var att åkern inte växte igen. Att vi åtog oss att hålla öppet var han nöjd med för marken är så sur att det är svårt att köra där med traktor utan att den fastnar och sjunker ner i leran. När jag förklarade detta för Jan sa han att vad än Jim har sagt så är det oväsentligt och ville inte förstå det minsta att jag fått uppfattningen att de var nöjda med att vi höll åkern öppen. Hur fan ska jag veta att Jim inte har något att säga till om??

Nere på åkern urartade diskussionen. Jan och Jon slängde ur sig den ena beskyllningen efter den andra med hög röst och när vi försökte säga något så blev vi avbrutna. De var inkonsekventa med vad de egentligen menade, ena sekunden så var det en viss del av åkern som behövde åtgärdas och andra sekunden så var den delen ok men en annan del skulle åtgärdas, de gapade på om att vi grävt på fel ställe och inte alls på den anvisade platsen. Vi fick inga chanser att komma till tals och försöka få någon klarhet i något. Då brast det för Gregory. Han höjde rösten, tillrättavisade dem ordentligt och påpekade att vill man komma till en lösning i en diskussion så låter man den andra parten komma till tals och man väntar inte i sju år med att komma och skälla som en bandhund på någon för något som de inte har haft någon aning om och dessutom slänger ur sig motstridigheter så att det är omöjligt att förstå vad som egentligen menas. Efter det blev diskussionen lite mer sansad… men inte mycket.

De vägrade tro på att vi slagit åkern och rensat sly sedan jordvärmen grävdes. Hade slyn fått växa vilt i sju år så hade det varit en mindre skog på åkern nu. Senast i höstas röjde vi åkern och diket med röjsåg och det som nu finns där har vuxit upp sedan dess och det hade vi tänkt ta bort till hösten, så som vi alltid gjort. De vägrade förstå att vi missförstått vad som förväntats av oss och menade nog mest att vi skitit i att göra något bara för att…

Helt plötsligt krävde Jan att jag skulle flytta mitt avlopp och antydde att det var det som var orsaken till att åkern är så sur. Avloppet har varit på tapeten förr. Förra ägarna till mitt hus flyttade tydligen sin avloppsbrunn på grund av gnäll om den men ändå har det fortsatt. Brunnen är godkänd av kommunen och det är inte närmast brunnen som åkern är sur utan ett par hundra meter bort, närmare sjön. Att vi skulle använda så mycket vatten så att grundvattennivån skulle höjas markant och göra en hel åker vattensjuk är absurt. Med tanke på att åkern har en svacka mitt på och sjön i princip ligger högre än denna svacka så är det rätt uppenbart att det är orsaken till att åkern är ett gyttjehål. När vi skulle gräva jordvärmen så surrades det om mitt avlopp och att jag borde dika ut åkern för att mitt avlopp var orsaken till att marken var okörbar med traktor men jag sa att avloppet omöjligtvis kan orsaka det men jag kunde dika ändå vilket jag gjorde. Två diken grävdes ut, ett mindre vid ena sidan av åkern och ett brett, djupt dike grävdes på andra sidan och som jag förväntat mig så ledde diket vatten från sjön till åkern istället för tvärt om men det var ju ett dike de ville ha och ett dike fick de. Den som tidigare slog åkern har också sagt att han skulle sluta med det för att det var för riskabelt att köra med traktor på den.

När jag sa att avloppet inte är problemet och att det godkänts av kommunen så blev Jan skogstokig och sa att kommunen skulle tas hit och de skulle ’avgodkänna’ avloppet, advokater skulle kopplas in och det skulle bli ett större helvete för oss om vi inte omedelbart gjorde som vi blev tillsagda. Vidare så hade vi ju inte ens grävt på rätt åker, tyckte de. Det kunde vi inte förstå för vi har aldrig pekat på något annat ställe än just där vi grävt när vi bad om att få använda åkern. De sa nu att i kontraktet står det att vi hade lov att gräva på ’anvisad plats’ vilket vi inte gjort. I kontraktet står det inte så utan fastighetsbeteckningen är angiven och det gäller den åker vi har använt. Dessutom så har vi skickat in ett flygfoto till kommunen där slangens dragning är utritad men Jan och Jon vägrade godkänna att något sådant dokument fanns. Någon av dem sa till och med igår att ’anvisad plats’ inte fanns specificerad någonstans. Nähäpp?? Hur fan ska vi då veta vart de tänkt att vi ska få gräva om de inte får veta var ’anvisad plats’ är?? Hur fan kan platsen ens vara ’anvisad’ om det ingenstans finns uppgifter om exakt var platsen är??! När Gregory och jag kom in igen så plockade jag fram kontraktet och flygfotot och visst visade det exakt vart vi hade för avsikt att gräva.

Jan sa att de blev helt förskräckta när de kom till stugan och såg att vi börjat gräva på fel ställe. Jaha och varför sa de inte till på en gång då?? Drygt två månader förflöt mellan grävningen påbörjades och att den avslutades så de hade god tid på sig att traska de 250 metrarna till oss, knacka på och påpeka att vi börjat gräva på fel ställe om de tyckt så då för då hade vi kunnat gräva på ’anvisad plats’ istället bara vi fått den anvisad. Nä, istället tiger de i sju år?! Det verkar ju rimligt… eller inte!

Jäkligt otrevligt och hätskt blev det och jag har sällan hört Gregory höja rösten på det viset. Faktiskt bara en gång förr, den gången han fick nog av sin ex-fling som envisades med att förfölja honom och anklaga honom och mig för en rad absurditeter. Det är inte att de kräver att vi jämnar till marken som vi opponerar oss mot. Vi hade missförstått vad som förväntades av oss (uppenbarligen, eftersom Jims ord inte räknas) och vi hade utan prut gått med på att omgående se till att åkern åtgärdades om de bara lagt fram detta krav i en normal samtalston. Vad som förargar oss i det hela är att de tiger om sitt missnöje i sju år och går hemma och jagar upp sig innan de kommer över och då öser en massa galla över oss för saker vi omöjligt kunde ha vetat och saker som vi inte kan lastas för överhuvudtaget. Gregory har också fått höra av andra i byn att Jan haft synpunkter på oss vilket förstås också spädde på hans irritation över gårdagens händelse. Bland annat är Jan sur över att vi har en lånad båt i sjön. Båtägaren bor inte i byn och därför har båten inget här att göra, menar han. Båten nyttjas av oss och enligt allemansrätten så kan knappast Jan bestämma vem som får ha vilken båt där. Han har själv en båt där och är inte bofast i byn så hänger det på om man bor i byn så har vi större ’rätt’ att ha en båt i sjön i så fall även om den är lånad för vi bor i alla fall permanent här.

Det går alldeles utmärkt att prata med oss istället för om oss, på samma sätt som det går alldeles utmärkt att ha en sansad dialog om vad man tycker är fel direkt man känner att man tycker att det är fel. Vi är inte speciellt folkilskna och blir oftast inte otrevliga mot andra även om vi inte håller med dem. Oftast vill vi kompromissa så att så många som möjligt är nöjda och grannsämjan är vi väldigt måna om så detta var så jäkla onödigt. Gregory är skitsur och säger att vi ska flytta på både båten och vår flotte så att vi inte behöver ha något med Jan att göra i fortsättningen. Han säger också att detta är ytterligare en anledning, en stark sådan, att flytta från byn.

Naturligtvis ska vi se till att åkern blir jämn. Innan vi avslutade diskussionen igår så ville vi ha helt klart för oss om det räckte med att marken var jämn eller om vi förväntades se till att den var körbar med traktor också vilket den inte är eftersom den är så sur. Tydligen så var det väldigt viktigt för dem att de själva slog åkern med traktor och det dög inte att vi gjorde det för hand men de kommer att få problem med att göra det eftersom att risken är stor att de kör fast med traktor. Jon sa att vi inte kunde hållas ansvariga för att marken är sank så bara den var jämn så var de nöjda. Jan opponerade sig inte trots att han minuterna innan hotat mig med advokater för att vår avloppsbrunn gör åkern sur. Vi upprepade detta ett par gånger, att de är nöjda om marken är plan och inget annat krävs av oss, för att försäkra oss om att det nu inte blir några missförstånd innan vi tog i hand på detta. Senare kom jag att tänka på att den mesta slyn växer i diket och detta har vi ju också hållit efter. Ska de slå med traktor så måste de ändå ta diket för hand. Det blir en hel del jobb som vi gjort som de i fortsättningen ska göra och frågan är om de är så nöjda med det. Gregory sa att vi ska rensa diket en sista gång när vi nu jämnar till marken men jag sa att i helvetet vi ska göra det när de uttryckligen har krävt att själva sköta sin mark i en sådan onödigt otrevlig ton. Vill de sköta marken själva så är det precis det de ska få göra och även rensa det dike som jag grävt ut åt dem trots att jag egentligen inte hade behövt det.

Den omdiskuterade åkern