Språkpolisen maler vidare

Nä, jag kan inte släppa och gå vidare. Jag måste älta lite till… och inte så lite heller förresten.

Jag tar med Marias exempel och fyller på med egna;

Gitarr – som många stavar gittar.

Bröllop – många verkar tro att det är en löptävling av något slag för de stavar det brölopp.

Medicinmedecin blir det väldigt ofta. Jag kan inte förstå det eftersom jag tycker att uttalar det med ett klart i mitt i ordet men tydligen gör inte alla det.

Penicillin – apropå medicin så är penicillin något som är väldigt vanligt men tydligen omöjligt för många att stava till. Pencellin, pencillin, pensellin etc. Det är ett ord som går att felstava i det oändliga.

Cancer – vi jobbar vidare med medicinska ord. Att det ska vara ett c i början verkar alla ha greppat men följande c blir ofta ett s och vips har vi fått canser. Ironiskt nog ser man ofta detta skrivet av människor som själva drabbats av sjukdomen eller har någon nära anhörig som drabbats.

Steroider – Jag har till och med sett den felaktiga stavningen i en rubrik på aftonbladet. Stereoider. Hmmm…

Apropå – stavas inte alls appropå.

Cigaretter – cigg är kortformen av ordet men inte fan stavat det ciggareter för det!

Skilsmässa – i och för sig är det kanske naturligt att om bröllopet inte blir som det ska så blir skilsmässan fel sedan också. Skiljsmässa eller skillsmässa skriver många.

Våldtäkt – En vattentäckt är ett ställe där det finns vatten så jag undrar om då våldtäckt är ett ställe där det finns våld? Brottet stavas utan c.

Trots – det låter som det ska vara två t, trotts, men det är trots det bara ett.

Använda – där vissa klämmer in ett extra d så det blir andvända.

Intervju – man blir beklämd när man ser och till och med hör att människor säger interjuv.

Dylikt – ett ord som sällan används i tal men förekommer ganska ofta i text. Själv tycker jag att man hellre ska använda ordet ’liknande’ istället, speciellt i bloggar där jag tycker att man bör skriva ungefär i samma stil som man pratar för att ge en personlig blogg en personlig touch. Dylikt låter lite högtravande och kanske är det just därför en del är så förtjusta i att använda det, för att ge sken av att vara en gnutta med intellektuell än man egentligen är. Då blir det extra dråpligt när det stavas fel och de skriver dyligt istället.

Restaurang – där finns diftongen au som många skiter blanka fan i och helt sonika stavar det resturang.

Döma – och med det ordet följer domare, bedöma, döm, dom etc. Många trycker gärna in ett extra m så det blir dömma, dommare, bedömma, dömm, domm osv.

Sjukdomar – samma bekymmer som med föregående ord, många skriver det med ett extra m så det blir sjukdommar. Samma sak är det med ungdomar, ett m så det ofta förekommande stavningen ungdommar är helt fel.

Instabil – ett ord som gör många till norrlänningar… tydligen. Motsatsen till det mesta här i norrland sätter man ett o framför och det är helt ok här men motsatsen till stabil är inte ostabil, inte ens i Norrland.

Ensam – blir aldrig under några omständigheter ensammen eller ensamen. Om flera varit det så har de varit ensamma och aldrig någonsin ensamna.

Accepteraaxeptera är riktigt läskigt att se.

Sov – böjs helt vansinnigt av många. ”Jag sovde gott förra natten” heter det inte! Det heter ”Jag sov gott förra natten”.

Originell – liksom i ordet originell har många en förmåga att tappa bort första i:et så det blir orginell och orginal.

Religion – här finns också ett i som många skippar och skriver religon istället.

Bibliotek – ett i diskrimineras återigen av många som skriver biblotek.

Emot – ett ord som många både skriver och uttalar fel för imot heter det inte.

Emellanimellan ser man ganska ofta. Jag börjar ana vart alla diskriminerade i:n tagit vägen…

Vår – som anger ägande vill många fylla ut med ett par extra bokstäver och skriva våran eller vårat.

Fönstren – ännu ett ord där många vill lägga till ett par bokstäder och skriva fönstrena.

Verkar – stavar man det värkar, som många gör, så blir det något helt annat. ”Det verkar som att man får stå ut med värkarna om inte lustgasen verkar vid förlossningen” för att tydliggöra skillnaden mellan värkar och olika betydelser av verkar.

Loser – det är inte ens svenska men många använder ordet för att beskriva en förlorare (vilket det är det engelska ordet för). ”Han är en sådan looser” slår lätt tillbaka på den som skrivit det som inte stavar det rätt.

Ord som används felaktigt;

Vart – är ett ord som man ska använda som adverb i betydelsen ’i vilken riktning’ eller ’till vilken plats’. Det kan också användas som substantiv när man t.ex säger ”Detta leder ingen vart” och det kan vara neutrumböjningen av ordet var. Exempel; ”Jag har läst vart enda ord”. Många, företrädesvis norrlänningar, använder ordet vart istället för blev eftersom det dialektalt används i talspråk här uppe. Även om det inte är fel att säga så blir det tokfel att skriva ”Det vart fel här”.

Vars – dialektalt säger vi här uppe i norra delarna av landet ”Vars ska du?”. Visst, man kan säga så men fan inte skriva så! Som jag beskrivit här ovan så är det adverbet ’vart’ man ska använda. ’Vars’ är relativa pronomen som hänvisar tillbaka till någon eller något som nämnts tidigare. Exempel ”Olle, vars morfar hade avlidit, gick på begravning”.

Han/Hon – i talspråk säger många fel men det är skitsamma. I skrift, däremot, måste man hålla isär han/hon och honom/henne. Det heter inte ”Har du varit hemma hos han/hon?” utan naturligtvis ”Har du varit hemma hos honom/henne?”.

Begå självmord/Ta livet av sig – det är läskigt vanligt att man både hör och ser personer som kombinerar detta två till ett ”Ta självmord”. Jag får nässelutslag när jag hör eller ser ”Göra självmord”.

Nä, nu måste jag avsluta innan blodtrycket blir för högt.

En kommentar på Språkpolisen maler vidare

  • Roffe skriver:

    Hej språkpolisen! 🙂

    Jag undrar om du har du gjort en utredning på svenskans O-ord, jag menar de ord som vi sätter ett O framför för att bilda motsats, t.ex :
    sagt-osagt
    viktigt-oviktigt
    gilla-ogilla
    inspirerad-oinspirerad

    I dessa fall så är det lätt att förstå och förklara varför man sätter ett O framför (både för barn och de flesta vuxna), men sen kommer ord som;
    djur- odjur (odjur, vem är rädd för inget djur?)
    väder- oväder (oväder= inget väder?)
    ljud-oljud (oljud=tyst?)
    vad har o-et för betydelse i detta fall, det blir inte precis motsatt betydelse av ordet längre…?!?!
    Och när är det rätt att använda ett o i början av ett ord för att påvisa eller ändra till ett motsatsord?

    Jag har inte skrivit om det men jag har funderat en hel del på det. Vissa o-ord betyder ju dessutom samma sak som ordet utan o vilket är väldigt märkligt. Att ha ’stökigt’ hemma är samma sak som att ha ’ostökigt’ hemma. ’Rolig’ och ’orolig’ är andra ord som det verkar ha hänt något konstigt med. Vi har tydligen importerat motsatsordet från Norge. Vårt ’orolig’ är ju motsats till norskans ’rolig’ (=lugn) medan vårt eget ’rolig’ betyder kul. Vårt ’orolig’ betyder dock inte ’trist’ så det är ju ungefär motsats till den norska betydelsen. Märkligt… /Kali