Varför ska barnen alltid drabbas av någon som anstränger sig för att missuppfatta dem och trassla till det för dem i skolan?! Amanda har en ”bokstavsstörning som heter DCD (developmental coordination disorder) och det konstaterades i början av sommaren. Jag pratade med Amandas fröken om detta och förklarade vad det var, hur det yttrade sig och vad Amanda behöver göra för att ha så lite besvär som möjligt av det (se dagboksanteckning från 19 juni i år). Amanda kan inte sålla syn- och ljudintryck och får därför ofta migränliknande huvudvärk om det är surrigt eller om det händer mycket runt henne.
Igår skulle Amandas klass och resten av skolan gå och se på en fotbollsmatch och Amanda insåg redan innan att det skulle bli mycket stoj och flams och att det fanns risk för att hon skulle få ont i huvudet. Hon sa detta till sin fröken (som jag informerat) men fröken tyckte ändå att hon skulle följa med. Under matchen fick Amanda ont i huvudet och talade om detta för fröken. Vad gör då fröken? Gör hon som jag sagt att hon ska göra och låter Amanda gå iväg från resten av gruppen för att få lite lugn och ro så huvudvärken ska släppa? Nej, hon och en annan lärare blir arga på Amanda och säger att hon inte skulle ha fått ont i huvudet om hon låtit bli att oroa sig för att få huvudvärk. De anklagade Amanda för att själv orsaka sin huvudvärk eller för att helt enkelt fejka huvudvärk. Förbannade hynda! Jag förstod redan när jag berättade om Amandas problem för fröken i juni att hon inte tänkte acceptera att Amanda hade detta problem. Fy, vad glad jag är att barnen ska byta skola snart!!
Förbannad är jag också på Barbie och Ken som beter sig som jumboidioter. När barnen var där i helgen beställdes det hem pizza från pizzerian i Håla. Ken åt pizza, Barbie åt pizza och Fiffi åt pizza men Amanda och Timothy fick nöja sig med falukorv… De var mäkta besvikna över att de tvingades titta på när alla de andra fick äta en av deras favoriträtter medan de själva fick ugnsstekt falukorv (som de inte alls gillar) så jag åkte iväg och köpte pizza åt dem så fort jag fick höra om detta när de kom hem i söndags. Vad fan tänker Ken med?! Är han för snål för att köpa pizza åt Amanda och Timothy så kan han väl köpa hem pizza någon annan dag då de inte är där. Förbannade pucko…
Ett ljus i eländet: Jag gjorde en smul-äppelpaj igår. Smuldegen blandade jag ihop i matberedaren och Amanda kom in i köket och frågade vad som var i matberedaren. Jag svarade att det var smuldeg. Amanda tittade på mig med enorm misstro och frågade ”Har du gjort deg av Smulan?”. Vår ena katt heter Smulan. Kattpaj – jojo… det skulle smaka.