Kalis cyberhem

Nä, Grinchen hade nog inga seriösa planer på att ta livet av sig utan det handlade snarare om att få uppmärksamhet och medömkan och allas blickar riktade mot sig.

Han var besviken över att hans familj inte reagerade och skrev:

Det var hursom helst ingen i min familj som var orolig. Det verkar som att dom inte bryr sig. men det är ju inget nytt

Någon frågade om de ens kände till detta hot då han inte är vän med någon av dem på facebook längre. Det svarade han inte på men tre minuter senare blev han vän med en av sin mors väninnor. Jag misstänker att syftet med det kan vara att se till att nyheter från hans fejjanlogg kommer till hans föräldrar.

När man lägger ut en bil på blocket så är det många som svarar på annonsen fast de egentligen inte är det minsta intresserade av att köpa den. De ställer en massa frågor och ibland frågar de om sådant som står i annonsen, en del skambjuder så lågt att de omöjligtvis kan inbilla sig att man säljer för det priset. Vissa vill komma och titta och väl på plats gör de inte mycket annat än skådar lacken och sparkar på däcken innan de säger att de ska fundera på saken. Sedan åker de hem och hör aldrig av sig mer. Varför sparkar de på däcken? Vad får man för information om bilens status genom att sparka på däcken?

Efter att André sålt en massa andra saker än bilar på blocket så har jag förstått att ’däcksparkare’ svarar på annonser av alla typer. De skickar ett mail och låter intresserade men efter man svarat dem så blir det knäpptyst. En del kan man till och med ha en ganska lång mailkonversation med innan de helt plötsligt och oförklarligt slutar svara. Vad vill de egentligen? De är uppenbarligen inte intresserad av att köpa det man erbjuder i alla fall. Om de har hittat något annat i en annan annons som de köpte istället så tycker jag att de kan ha vänligheten att skriva ett mail och säga ”Tack för svaret men jag är inte intresserad längre”.

Modern råkade ut för en ’däcksparkare’ när hon skulle sälja en skänk. Trots att hon hade foto av skänken i annonsen så bad han om fler bilder. Hon tog några nya bilder ur andra vinklar och skickade. Han svarade och lät mycket intresserad men ville ha lite fler bilder. Varför då?? En skänk är en skänk är en skänk, det finns inte så mycket mer att se. Hon öppnade alla lådor och dörrar och tog fler foton som hon skickade. Han sa att han ville ha skänken och de bestämde en tid då han skulle komma och köpa den. Dök han upp? Icket. Var han en ’däcksparkare’-de-luxe eller skänk-fetischist? Tja, säg det…

Nu har jag en annons på kattungarna ute på blocket. ’Däcksparkarna’ har nappat på även den. Jag har fått ett par mail med förfrågningar om en specifik kattunge finns kvar men när jag svarar att den finns kvar… inget svar. Två är i alla fall definitivt tingade. Den ena blivande matten hade jag telefonkontakt med och den andra har varit hem till oss för att välja ut en av kattungarna så det verkar spikat i de fallen i alla fall. Men man kan ju aldrig vara säker…

Vilken dag! Jag är inte den stresståliga typen och jag har tre ’projekt’ på gång hemma som jag försöker styra per telefon från jobbet.

Största projektet är att snickarna kom och började på huset. Fuktskadan är tydligen inte så stor som de hade befarat och de hade missförstått mig och trodde att all panel på framsidan skulle bytas trots att det bara är en liten del som jag vill byta. Då skadan inte var speciellt stor så behöver resten inte bytas heller. Förhoppningsvis kommer detta att dra ner priset för det hela också.

Näst största projektet är åkern som skulle jämnas till. Mannen med traktorn kom idag och blev tydligen klar. Det gick fortare än jag förväntat. Jag ringde honom och frågade hur mycket vi var skyldiga honom för detta. Vi hade räknat med att det skulle kosta typ 3000-5000 kronor så jag höll på trilla omkull av chock när han sa att han ville ha 500:-. ”FEMHUNDRA KRONOR?!!” vrålade jag till honom i telefonen och han trodde nog att jag tyckte att det var för mycket. Jag förklarade att jag tyckte att det var alldeles för lite men han tyckte sig vara nöjd med det. ”Mja, vi får se…” sa jag och jag kommer att ge honom 1500:- vilket jag tycker bara det är i billigaste laget.

Tredje projektet är kattungarna. Nu är det en månad kvar tills de är leveransklara så jag tänkte att det är lika bra att lägga ut dem på Blocket redan nu för det är nog inte lätt att bli av med dem. Inom en timme ringde en kvinna och tingade Lungan. En annan skickade ett sms och ville ha Killer eller Bus. Hon kom förbi och kikade på dem senare och det lutar nog åt att de väljer Killer men de ska fundera till imorgon. En tredje kvinna har mailat och frågat om Bus finns kvar. Jisses, de går ju åt som smör i solsken!

Ibland går saker och ting bara bättre än man väntat sig. Det är det fina med att vara pessimist – det kan bara bli bättre än förväntat 😉

Äntligen är hela åkern slagen och all sly är borthuggen. Eller egentligen inte hugget utan sågat men ’hugget’ passade bättre i rubriken 😉 Det vi har slagit är det ljusare på fotot. Det ser inte så mycket ut men jag har spenderat säkert 15 timmar på åkern med trimmer och röjsåg. Timothy och Gregory har klippt något timme var också. Nu kan han som ska göra resten börja på riktigt. Det visade sig att den mannen är bror till tanten jag köpte huset av. Världen är lite… eller Vallen är inte så stort i alla fall.

Från ovan ser man bättre att hur stor ytan vi slagit är.

Allt så när som på en liten fläck är slaget. På den lilla fläcken finns ett getingbo. Jag har röjt all sly kring boet så det är bara gräs kvar. När jag slog av en tunn björk alldeles intill boet gjorde jag tydligen bort mig för det blev en väldig aktivitet kring boet och så småningom blev jag smärtsamt varse om att det förekom en viss aktivitet bakom min rygg också. Min vänstra skinka fick smaka getingarnas vrede. Gregory har alltid sagt att han vill se mig springa. Hade han varit ute då hade han sett mig göra just det, med röjsåg i högsta hugg dessutom.

Jag berättade för mannen som ska göra resten av jobbet att det finns kvar lite gräs med ett getingbo i och han tyckte att vi skulle utrota dem med lite diesel och göra en brasa av boet. Han sa att man ska undvika att köra maskiner kring dem eller ha parfym eller rakvatten på sig för det verkar göra dem aggressivare. Jo tack, jag märkte det. Röjsågen var uppenbarligen inte så populär.

Ellie, det lilla eländet, bestämde sig igår för att introducera sina ungar för livet på landet. När jag kom in i köket noterade jag att en av ungarna, Bus, såg lite underlig ut. Han var alldeles stel, spretade med alla benen rakt ut och klorna ute och stod med sänkt huvud. Sedan såg jag musen han hade i munnen. Ellie måste ha haft med sig den in.

När jag plockade upp Bus morrade han åt mig. Jag är väl ingen tuffing men en morrande kattunge på sju veckor var inte så skräckinjagande så jag lyfte ut Bus med mus utanför ytterdörren. Amanda gick ut för att försöka få honom att släppa musen. Det var inget han var speciellt sugen på att göra. Hon provade skaka honom lite lätt men det är inte en metod som ger något större resultat. Det är nog snarare så att katten biter ännu hårdare om sitt byte. Så småningom tappade han musen i alla fall så vi kunde ta in honom igen. Att en så liten katt vet att smågnagare är något man bör fånga är ju otroligt. Jag tycker att de bara ska hoppa omkring och vara söta när de är så små, inte ha så starka instinkter.

Förödelse där jag sveper fram. Driven av blodet från mina offers förfäder fäller jag alla som kommer i min väg, kliver på deras sargade kroppar och lämnar dem att långsamt dö. Jag är obeveklig och beslutsam. De som böjer sig i förtvivlan framför mig i en blidkande bugning fäller lika hårt för min hand som de som står stolta och rakryggade. Åsynen av de stupade massorna ger mig ny kraft, ett ökat begär efter mer ödeläggelse. Jag kommer inte att sluta förrän hela världen ligger för mina fötter.

Kali – ett med röjsågen

Till min stora förvåning tycker jag att det är rätt kul att slå åkern med röjsåg. Man känner sig väldigt… ’manlig’. Jag tror att jag eventuellt lyckades knäppa en sork när jag slog gräset på åkern igår. Det var inte meningen. Hade jag sett den tidigare så hade jag hållit röjsågen borta från den. Ett getingbo stort som en fotboll har vi hittat. Gräset kring det får stå orört tills vi klurat ut hur vi ska kunna klippa det utan att drabbas av getingarnas raseri.