Skäll på arbetsgivaren
Brev jag skickade till berörd på personalavdelningen:
Av stressrelaterade skäl blev jag sjukskriven den 16 juni 2003. Min läkare och min familj uppmanade mig att absolut inte tänka på jobbet. Jag som var van att ha full kontroll på allt (vilket var en av anledningarna till att jag stressade mig sjuk) hade svårt för att låta bli att ringa försäkringskassan för att försäkra mig om att läkarintyget jag skickat till företaget skickats vidare till försäkringskassan. Du är inte den första på företaget som har blivit sjukskriven – de vet hur man gör så du behöver inte tänka på det, sade både min läkare och mina vänner. Till sist höll inte nerverna så jag ringde den 26 juli 2003, alltså en månad och 10 dagar efter jag blivit sjukskriven och skickat in läkarintyget till arbetsgivaren, till försäkringskassan. Fick då veta att arbetsgivaren varken sjukanmält mig till försäkringskassan eller skickat in läkarintyget så försäkringskassan visste inte ens att jag var sjukskriven. Den sista i månaden närmade sig med alla räkningar som skulle betalas. Jag försökte ringa personalavdelningen för att be någon sjukanmäla mig och skicka in läkarintyget men fick veta att samtliga (!) på personalavdelningen var på semester. Eftersom det var första utbetalningen så skulle det ta lite extra tid också innan jag får mina pengar så min ekonomi gick inte alls ihop den månaden. Istället fick jag ringa runt till företag och be om att få betala senare. I de fall där det inte gick fick jag snällt vänta på påminnelser på obetalda räkningar och betala inte bara den summa räkningen var på utan även försenings- och påminnelseavgifter. Min sjukskrivning inleddes alltså med ett enormt stressmoment för mig, ironiskt nog eftersom det var just stressen som fått mig att bli sjuk.
Vem hade begått misstaget? Företaget.
Vem drabbades av detta misstag? Jag.
Vem fick ta konsekvenserna? Jag.
Jag ville vara sjukskriven så lite som möjligt. Jag hade dåligt samvete över att jag var sjukskriven men å andra sidan var jag mycket medveten om att jag behövde tid att bli frisk igen så att jag skulle fungera bättre på arbetet. Jag tänkte lösa detta med att så snart som möjligt gå ner till halvtids sjukskrivning istället för heltid och för att ändå kunna vara hemma så tänkte jag ta ut semester på halvtid. Efter att jag gjort så ett tag fick jag lön och då framkom det att man inte alls kunde vara sjukskriven på halvtid och ha semester halvtid vilket jag inte alls varit medveten om. I och med detta så försvann fler semesterdagar än jag räknat med och jag kunde inte alls vara hemma så länge som jag först hade tänkt utan kände mig tvungen att återgå till arbetet trots att jag inte kände mig så frisk som jag kunde ha varit om jag hade varit hemma på heltid lite längre. Där får man för att man har dåligt samvete när man är sjukskriven och vill vara lojal som företaget. Det var ett misstag.
Vem hade begått misstaget? Jag.
Vem drabbades av detta misstag? Jag.
Vem fick ta konsekvenserna? Jag.
Nu är det företagets tur att begå ett misstag. Jag har under åtta månader felaktigt fått något som kallas semesterutfyll under sjuk en kvarts dag för varje semesterdag jag tagit ut. Eftersom jag fördelat min semester över hela året med början den 7 januari 2004 till och med i mitten av augusti så har summan aldrig blivit så stor att jag reagerat på att lönen varit onormalt hög.
Företaget menar att jag borde ha uppmärksammat att ordet sjuk stått på lönebeskedet trots att jag inte varit sjuk. När jag varit sjukskriven har det t ex. stått sjukl 80% dag 2-14 och hade det stått sjuklön nu också så kanske jag hade reagerat på det men vad semesterutfyll under sjuk är hade jag ingen aning om. Jag har ofta fått ersättning för förskjuten arbetstid också trots att jag inte alls förskjutit min arbetstid utan jobbat helt enligt schema så semesterutfyll under sjuk trots att jag varit frisk låter inte konstigare. Nu har jag inte sett detta överhuvudtaget för jag kollar endast nedre delen av mitt lönebesked – vilken summa som betalats ut och hur mycket semester jag har kvar. Om inget där verkar konstigt så utgår jag från att det är som det ska.
Tre månader före jul kräver företaget tillbaka det mesta av de dryga 6000 kronor det som de felaktigt utbetalt. Som ensamstående mamma till två barn innebär detta en smärre ekonomisk katastrof.
Vem har begått misstaget? Företaget.
Vem drabbas av detta misstag? Jag.
Vem får ta konsekvenserna? Jag.
När en jurist påpekar att företaget inte har rätt att kräva tillbaka en felaktig utbetalning om den som tagit emot betalningen har varit i god tro och förbrukat det uppburna beloppet eller annars
inrättat sig efter betalningen tycker jag att det låter mycket rimligt. Den som begår ett misstag får ta konsekvenserna av det. Jag upplyste företaget om gällande rättspraxis. Till svar låter företaget hälsa att företaget inte bryr sig om vad som är juridiskt rätt utan anser att praxis är att löntagaren betalar tillbaka den felaktigt utbetalda summan eftersom det är det moraliskt riktiga att göra. Vidare låter företaget hälsa att om löntagaren inte finner sig i detta så ska denne vara medveten om att denne har på sitt samvete att någon stackare på lönekontoret kommer att pekas ut som syndabock och få det knepigt. Dessutom kan löntagaren räkna med att få det svårt i företaget i framtiden för att om man har stulit eller lurat till sig något från företaget och det uppdagats så ligger det en i fatet vid t ex löneförhandlingar.
Dessa pengar har jag inte stulit. Jag har inte heller lurat till mig dem. Jag har inte ens bett om dem utan företaget har betalt ut dem trots att jag klart och tydligt talat om att jag inte längre är sjukskriven.
Om man begår ett misstag så tycker jag och många med mig att det är kutym att be om ursäkt och lova att det inte ska ske igen. Denna åsikt delar jag uppenbarligen inte med företaget. Företaget verkar anse att om de begår ett misstag så ska någon annan lida för det, inte så noga vem – personal på lönekontoret eller löntagaren eller kanske både ock, och finner sig inte den drabbade i detta så tar man till hot. Dessutom används ord som moral när företaget talar för sin sak. Fascinerande.