Kalis cyberhem

Jag skulle kunna satsa en slant på att Bäckgatan har varit en av de mest trafikerade gatorna i stan idag. Jag skulle snäppa förbi efter jobbet för att lämna sista deklarationspapperen på Skatteverket men det var inte helt lätt. Tydligen hade resten av befolkningen i den här kommunen tänkt precis samma tanke. Det var trafikkaos och bilar backade rätt ut på gatan, gjorde u-svängar trots att de fick möte, parkerade på trottoaren och en del till och med i bredd. Om någon företagare skulle vilja nå ut till en stor skara skelleftebor så är tipset att stå utanför skatteverket på deklarationsinlämningsdagen och dela ut flygblad eller annan reklam.

Ringde barnhjärtmottagningen idag för att höra om de har tänkt göra någon uppföljning på Timothys medicinknaprande. Om ca tre månader kommer han att få komma dit för ett arbets-ekg igen. Jag fick också veta att han har haft lite högt systoliskt tryck de senaste gångerna han varit på koll. Lite för högt för hans ålder, kring 150. Han har haft väldigt lågt diastoliskt tryck, kring 50, men det är tydligen inget ovanligt för dem som har det hjärtfel han har. Jag frågade om inte det höga övertrycket kunde vara ett ’vitrockstryck’ eftersom det var så stor skillnad mellan övertrycket och undertrycket. Stor skillnad kan bero på tillfällig stress och en del blir helt omedvetet lite stressade när de är på sjukhus (det är det som kallas vitrockstryck). Läkaren misstänkte också att det kunde vara på det viset så hon bad oss kolla hans tryck hemma ett par gånger under de närmaste tre månaderna och ringa och meddela dem resultatet.

Jag berättade att jag också har extraslag vid ansträngning ibland, så pass att jag känner det och blir tillfälligt yr, och frågade om det kunde vara något han ärvt av mig. Hon förklarade att de flesta ofarliga extraslag beror på knas i förmaken men hans beror förmodligen på något knas i kamrarna. De extraslagen kan ge värre besvär och istället för att bara bli yr en liten stund (som jag blir) så kan han svimma. Dessutom belastar det kamrarna i onödan och det är det de vill försöka medicinera bort.

Grinchen… tja, jag har nog funderat klart på honom för den här gången och kommit fram till att långt där inne i hans lilla skallhåla, bakom där frontalloberna hade suttit om han hade haft en normal cerebralutveckling, så finns finns en tanke, kanske inte medveten men ändock, på att hämnas på mig och det enda sättet han tror att han kommer åt mig är genom att försöka vända Amanda mot mig. Han har chansen att skapa en relation med sin dotter men eftersom han inte verkat ha utvecklats alls socialt eller emotionellt sedan tonåren så tar han inte den chansen. Nä, istället passar han på att försöka fortsätta bråka med mig och använda henne som verktyg. Ett ynk som slår undan benen på sig själv genom hela livet och skyller alla sina misstag på allt och alla utan att kunna ta ansvar för dem själv eller lära sig av dem. Jag är väl, som vanligt, en ondskefull människa men jag tycker att människor som är så sorgliga och tragiska som han, som man ändå inte behöver tycka synd om för de har sig själva att skylla, är så befriande att se på något sätt. Man inser att man är inte en så misslyckad individ ändå trots en del motgångar.

Detta inlägg skrevs måndagen den 2 maj, 2011 kl 19:35 av Kali i kategorin Allmänt, Ondska & enfald, Tonåringar Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Both comments and pings are currently closed.