Kalis cyberhem

Jag har blivit antagen till den utbildning jag sökt, en utbildning där man ska lära sig skriva, ’Skriv för hälsa’. Jag borde kanske ha gått en annan utbildning först, en där jag lärt mig läsa, för i antagningsbeskedet står att jag måste tacka ja till min plats skriftligt senast den 28:de juni om jag vill ha kvar platsen. Har jag gjort det? Nej, jag läste antagningsbeskedet och minns sedan bara vissa delar av det, som att jag kommit in och att jag ska ha läst två böcker innan första träffen. Nu har jag svarat och sagt att jag hemskt gärna vill gå utbildningen och frågat om jag har kvar min plats trots att jag svarat två dagar för sent.

Vi har två böcker som ’läxa’ innan första kursträffen och de är Jonas Karlssons novellsamling ’Den perfekte vännen’, där vi ska titta extra noga på novellen ’Markus’ eftersom den ska diskuteras på första träffen, och J.M. Coetzees roman ’Onåd’, där vi ska tänka extra på hur författaren beskriver karaktärerna.

Första kursträffen är mellan 21 och 23 september och om jag inte schabblat bort chansen nu så blir detta mitt femte år som student på Medlefors folkhögskola och mitt 17:de år i skolan. Utbildningen är på distans (min första distansutbildning) så jag kan jobba på som vanligt vilket är strålande. Medlefors är en skola jag skulle kunna tänka mig att plugga resten av livet på men detta är min sista chans att vara på den skolan. Gregory är klar med sin specialtjänstgöring i januari -14 och efter det kan vi när som helst flytta till södra delarna av landet så läsåret -12/-13 är sista chansen för mig att läsa något i den här stan.

Lite läskigt är det att det redan är den 23 juni. För bara två månader sedan kändes sommaren mycket avlägsen, nu känns det som den just har börjat och om ytterligare två månader är den nästan över. Sommarsolståndet har varit så dagarna bli kortare. Man hinner liksom inte hänga med.

Jag trodde att midsommaraftonen skulle bli den plågsammaste någonsin. Jag klippte gräsmattan dagen innan och slet som ett tok med gräsklipparen. Den ska egentligen vara självgående men drivningen har slutat fungera så man måste skjuta den. Det brukar inte vara några problem men just då var den ovanligt motsträvig och det kändes som att framhjulen inte ville rulla alls för den liksom högg fast med nosen och hur mycket kraft jag än lade bakom klipparen för att skjuta på så resulterade det vara i att bakhjulen lyfte men nosen satt obönhörligen fast i marken. Jag plockade bort gräs och skräp från hjulen och trodde att det kanske var det som kilade fast hjulen men icket, jag var ändå tvungen att brottas med klipparen för att få gräset klippt.

När jag klippt ca 80% av gräsmattan var jag helt slut så jag gav upp och gick in för att beklaga mig för Gregory. Han frågade om jag kollat hjulinställningarna. Tydligen har hjulen en tendens att ändra klipphöjd lite som de behagar och då blir klipparen omöjlig att manövrera. Att den sysslade med sådana saker hade jag inte en susning om så jag gick ut för att kolla. Och visst var det så, framhjulen hade ramlat ner på lägsta nivån medan bakhjulen stod på högsta klipphöjd. Jag fixade det och klippte klart.

Mina stackars oanvända muskler hade inte uppskattat min flera timmar långa brottningsmatch mot gräsklipparen (som jag till slut vann) så under natten hade jag svårt att sova. Höftböjarna hade synpunkter de ville framföra, lårmusklerna likaså och ländryggen backade upp dem tillsammans med ett antal andra, griniga muskler som jag inte ens var medveten om att jag hade. Efter att ha dragit i min 2 gram paracetamol och 25 milligram diklofenak lyckades jag somna i alla fall men utgick från att morgondagen, midsommaraftonen, skulle vara en dag präglad av plågor.

Vaknade och kände mig inte alls så illa som jag trott att jag skulle. Gick min morgonpromenad och kände mig faktiskt helt ok. Snickrade ihop en gubbröra som jag åt på kavring och sill, potatis och ägg till lunch med Gregory. Hur otroligt gott är inte gubbröra?!! Det blev nog den bästa midsommaraftonen på många år istället för vad jag befarade. Solen sken och Kroken sken ikapp med den när hon fick rida en ponny, grillning med grannarna på kvällen och stryk fyra gånger på raken i kubb. Tror inte det blir mycket bättre än så 😉

För en vecka sedan, i söndags, åkte Timothy, Lollo och jag till Skåne för att vara med på Amandas student. Eftersom Amanda nu också flyttar från Flyinge så körde vi min stora bil för att kunna ta hem hennes bohag sedan. 135 mil dit… och lika många hem.

Vi bodde i en stuga på Sibbarps camping. Helt ok men kanske inte så rent som jag hade önskat men vi skulle ju bara sova och duscha där så skit samma. Stugan var alltså i Malmö, Amanda bodde i Flyinge och examen var på Polhem i Lund så det blev en jäkla massa körande mellan de orterna. På studentdagen förärade solen oss med sin närvaro under hela dagen och det var riktigt varmt. På kvällen skulle Amanda på Tegnérs Matsalar i Lund och partajade med klassen på kvällen och vid tretiden på natten hämtade jag henne och hennes kompis där och skjutsade hem dem till Flyinge.

När jag sedan körde tillbaka till stugan i Malmö mötte jag en massa brandbilar, ett par ambulanser och en polisbil, alla med blåljus på. Jag tänkte att det nog varit en trafikolycka vilket inte är så konstigt med tanke på att folk kör som dårar där. Vägen är oftast flerfilig och trots att man ligger i över 100 km/h så blir man hela tiden omkörd även om hastighetsbegränsningen är betydligt lägre.

Tidigare under dagen hade vi noterat att det stod en vit bil parkerad vid motorvägen. Amanda konstaterade att det inte var speciellt klokt att lämna sin bil så utan att sätta ut en varningstrianglar. Den stod på den heldragna, vita linjen så den stod visserligen inte riktigt på körfältet men den kunde ha makat sig längre ut från vägen då Skåne är så platt att det inte ens finns diken vid vägarna… ja, i alla fall inte där.

Nu när jag kom susande kl. 3 på natten och funderade vart utryckningsfordonen var på väg passerade jag denna vita bil. Nu stod den längre bort från vägen och bakdelen hade antagit en dragspels form. Längre ut på åkern stod en långtradare med släpet vinkelrät mot dragbilen och skrynklor i nosen. Så det var dit utryckningsfordonen var på väg.

Jag bromsade och övervägde att stanna och kolla hur det var med föraren eftersom jag uppenbarligen var först på plats men jag kom på att om jag parkerar bilen vid vägen så blir väl den påkörd inom kort och dessutom så var ju ambulans på väg så jag fortsatte. Jag läste sedan i tidningen att föraren av långtradaren hade klarat sig utan skador och den andra bilen vad ju tom så där fanns inga skadade heller.

Vårt egna körande var utan dramatik, tack och lov. Det tog ungefär 15 timmar att köra dit och ungefär lika lång tid att köra hem. Jag har flängt omkring i bil i Sverige så mycket så var jag än stannar för att tanka, ta en kaffe, låna toaletten etc. så känner jag igen mig. Jag undrar hur många mackar det finns efter E4:an, jag verkar ju ha varit på dem alla.

När vi kom hem så möttes jag av en av de saker som fått mig att besluta mig för att flytta till södra delen av landet istället. Myggjävlarna. När vi åkte fanns det bara några enstaka mygg men fyra dagar senare är det så mycket mygg att man inte kan vara utomhus på kvällarna om det inte blåser ordentligt. Fy, faan…

Amanda har inte heller saknat myggen men hon har ju inga planer på att stanna här någon längre tid så hon kanske slipper dem så småningom igen. Hon har skaffat sig jobb och kommer att jobba ihop en slant innan hon eventuellt drar vidare mot nya äventyr och mer än så vet vi inte om hennes framtid än.

Igår tog Amanda studenten… på sätt och vis. Hon har en till student att ta på tisdag. Hon går gymnasiet i Lund på en gymnasieskola där men de ’hästlektioner’ hon haft har hon haft i Flyinge och det var ’Flyingestudenten’ eller ’hästskolestudenten’ som hon tog igår. Gymnasiestudenten blir på tisdag.

Jag tog också studenten den 8 juni men det var 22 år tidigare 😉 Efter studenten är Amanda inte längre skolelev. Det i kombination med att hon är myndig betyder att jag juridiskt inte längre har någon skyldighet att ta ekonomiskt ansvar för henne.

Grinchens underhållsplikt upphör också i och med detta men han har ju jobbat ihop till en ordentlig skuld eftersom han inte betalat frivilligt utan har låtit det hela malas genom domstol och gå till indrivning. Jag undrar om den kommande ekonomiska boja han snart släpps från föranledde att han nu försöker få kontakt med Amanda också. Det verkar som han inte nöjer sig med att bli fri från att betala underhåll för framtiden utan han vill nog återigen försöka hitta något kryphål som befriar honom från den rätt omfattande skuldbörda han sett till att dra på sig.

I måndags bråkade han med henne via sms och krävde att att hon skulle skicka in den fullmakt hon undertecknat (skrev om den 23/5 -11) och skickat till försäkringskassan, den som ger fk rätt att kräva indrivning på även Amandas del av den totala skulden. Grinchens skuld till fk har ju ökat med 1273 kronor varje månad som han vägrat betala och de är ju förstås väldigt intresserade av att se till att de får tillbaka pengarna.

Vad Grinchen inbillar sig att han skulle kunna göra om han lyckades lägga vantarna på den fullmakten förstår jag inte men han är väldigt angelägen om att få den. Idag skickade han återigen sms till Amanda och krävde att hon skulle skicka honom fullmakten. Hon förklarade återigen att hon inte har papperet utan att hon fick det av försäkringskassan för att underteckna det och efter att hon gjort det så skickade hon det i retur. Det är alltså fk som har fullmakten och vill han ha en kopia på den så måste han vända sig till dem för Amanda kan inte ge honom det.

Grinchen skrev att Amanda ska ta kontakt med de advokater som jag anlitat i Österrike för att ’lösa det hela med underhållet’ och att hon skulle skicka en kopia på fullmakten. Stackars lilla Grinchen… han tror att jag aktivt har sökt upp och anlitat advokater i Österrike och tydligen att jag har haft personlig kontakt med dem. Det funkar inte riktigt så. FN’s barnkonvention reglerar hur det funkar och vad som gäller och eftersom att både Sverige och Österrike har undertecknat denna så gäller barnkonventionen i dessa länder.

I 27:de artikeln står följande i fjärde stycket:

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa indrivning av underhåll för barnet från föräldrar eller andra som har ekonomiskt ansvar för barnet, både inom konventionsstaten och från utlandet. Särskilt i de fall då den person som har det ekonomiska ansvaret för barnet bor i en annan stat än barnet skall konventionsstaterna främja såväl anslutning till internationella överenskommelser eller ingående av sådana överenskommelser som upprättande av andra lämpliga arrangemang.

Så jag, och senare Amanda, har inte behövt göra annat än att underteckna de dokument som myndigheterna skickat till och och sedan har myndigheterna agerat i enlighet med de lagar och förordningar som de lyder under. Myndigheterna, både svenska och österrikiska, jobbar för att Amanda ska få vad hon enligt FN’s barnkonvention har rätt till och som Grinchen är skyldig att ge henne. Jag behöver inte lägga två strån i kors för att se till att han gör rätt för sig utan jag kan sköta mitt, pilla naveln och skratta åt hur jävla stressad han är över att han inte tar sig ur detta.

Grinchen var inte nöjd med Amandas svar utan började dilla om någon domare som skulle ha avslagit första domen om underhåll och krävt att försäkringskassan ska göra en ny utredning. Sedan krävde han än en gång att hon skulle skicka honom fullmakten. Vad domstolar och försäkringskassan inte är överens om skiter vi fullständigt i. Det där är en sak mellan dem och Grinchen, underhållet fastställs av domstol och det blandar vi oss inte i. Underhållet är fastställt, Grinchen provade att stämma Amanda för att slippa betala och dessutom krävde han tillbaka den lilla summa han tvingats betala och ersättning för sina utlägg men domaren avslog hans begäran helt och det lilla utspelet har vi fått kopior på alla papper om så vi vet vad Grinchen påstod och hur det mottogs av domstol.

Grinchen sade sig vilja ha fullmakten för att ’kunna avsluta det hela’. Jag undrar fortfarande vad han tror sig kunna åstadkomma med en kopia av papperet. Han hotade med att sluta betala underhåll om hon inte skickade honom fullmakten och sa att om hon inte hade varit så girig så kunde hon ha fått betydligt mer pengar.

Amanda förklarade återigen. Hon har inget papper, han kan inte vägra betala underhåll eftersom det gått till indrivning, att underhållet är mellan honom och berörda myndigheter, inte mellan Grinchen och henne personligen. Då började Grinchen skriva om mig och ältade samma gamla uttjatade visa om att det är mitt fel att de inte kunde träffas (så jag tvingade honom att flytta till Stockholm när hon var två år och sedan till Österrike??) och att allt är mitt fel så Amandas tålamod tröt och hon svarade att han var sjuk och att hon inte ville ha med honom att göra och uppmanade honom att inte kontakta henne mer.

Då kunde han tydligen inte fortsätta spela en lite frisk längre. Han började kalla henne Kali och Malin (ett av mina andra namn som var mitt tilltalsnamn när jag var tillsammans med honom). Amanda frågade efter faderskapstestet som han på farsdag krävde skulle göras och skrev att hon hoppades att det skulle visa att hon inte var hans dotter för hon vill inte ha en sådan dåre till far. Hon frågade om löftet om faderskapstest var en lögn som så mycket annat han påstår. Grinchen svarade att han skulle låtsas göra faderskapstestet men han visste inte hur än. ’Låtsas göra’?? Ska faderskapstestet göras i hans fantasi eller?? Han kan ju ha menat ’låta göra’ men han skriver ju som en lågstadieelev så det är svårt att greppa vad han egentligen menar ibland.

Sedan började han dilla om pengar som hans föräldrar skulle ha avsatt till Amanda, 200 000 kronor påstod han, men de pengarna skulle hon inte få se om hon inte skickade fullmakten.  Han sa att de pengarna kunde hon använda till att köpa körkort, bil och lägenhet och att detta skulle hon gå miste om. Amanda klippte av honom med att hon hade allt det där, att han inte kunde locka henne med något och att om hon slapp honom i sitt liv så gick hon inte miste om något utan det skulle vara en vinst för henne.

Han fortsatte mala på om att han varit utan inkomst en period och därför borde hans underhållsskuld till henne vara slutbetalt (han har betalat lite drygt 23 000:- till henne under alla hennes 19 år), kallade henne Kali och sa att hon förstört sina barn, att han inte kommer att fortsätta betala om hon inte skickar in fullmakten etc. Då ringde Amanda mig och var ganska förbannad på hans jävla ältande om denna fullmakt. Hon sa att hon var jävligt sugen på att ringa upp honom så han själv fick höra vem som höll i telefonen så han kunde sluta tro att det var mig han sms’ade med och tala om för honom, med hög och sträng röst, att hon inte har den där jävla fullmakten. Jag sa att hon skulle göra som hon kände för och höll med om att han verkade mer än lovligt illa däran mentalt.

Hon hann aldrig ringa för han hade nog samma tanke som hon och ville kontrollera om det var jag som skulle svara i telefonen om han ringde så han ringde henne. Hon svarade och talade om för honom att fullmakten hade hon inte så de måste han kontakta försäkringskassan om, att hon inte är jag, att hon inte vill ha något med honom att göra och att han ska sluta kontakta henne. Sedan slängde hon på luren… eller rättare sagt knäppte bort honom. Det är mycket mindre effektfullt att fetdissa någon i telefonen när man har mobil med knappar eller tuchscreen.

Så då trodde Amanda att allt var frid och fröjd. Äntligen hade han fått höra med egna öron att det inte var jag som svarade på hans sms utan att det var Amanda själv. Eller? Nix, pix. Strax efter att hon knäppt bort honom kom några sms till

Fullmakten finns inte, annars skulle du ha skickat den.
Trevligt att pratas malin.

Har du fattat att du gav bort 200 000.

40 minuter senare…

Inget svar är ju ett svar. Sorry att du förlorade 200 000
Be mamma om 200 000 det är den summa som du förlorade idag.

Han verkar inte kunna bestämma sig för om det är Amanda eller mig han skriver till. Jag funderade på om han verkligen inte fattar att hon och jag geografiskt är 135 mil från varandra så det är tämligen osannolikt att jag ska kunna ha tillgång till hennes telefon. Sedan insåg jag att han förmodligen  inte ens förstår skillnaden mellan Amanda och mig. Han är nog så sjuk och förvirrad just nu att vi stundvis är en och samma person för honom.

Amanda fnös åt pengarna han påstod att hans föräldrar satt av åt henne. Hon skiter fullständigt i hans föräldrars pengar och det hela handlar inte om pengar utan om att för en gångs skull ska tvingas göra något som andra föräldrar gör frivilligt. Ingen kan tvinga honom att älska henne, att engagera sig i henne, att vara en pappa för henne eller något annat av de emotionella och sociala skyldigheter en förälder har mot sina barn men han kan tvingar till att ta sitt ekonomiska ansvar. Så pengar från hans föräldrar har därför inget som helst värde i det sammanhanget för det gör inte att  Grinchen gjort rätt för sig. Dessutom så är vi ganska övertygade om att historien om de pengarna är lika sann som alla andra sagor Grinchen berättat så de Grinchen-slantarna är en valuta som bara är gångbar i Lalaland. Även om det vore riktiga pengar som man kan använda i den riktiga världen där alla friska människor bor, så är den summan inte speciellt stor. Inte så stor att Amanda har någon lust alls att sälja sig för den.

Nu på kvällen har Grinchen fortsatt skicka sms till Amanda med uppmaning om att hon ska skicka fullmakten för att hennes och hans advokater behöver den. Hon kommer inte att svara på hans sms mer. Hon sa till mig att det är märkligt att advokaterna har bett honom skaffa fram fullmakten och inte gått direkt till henne för att be om den, eller till försäkringskassan som är de som har fullmakten. Advokater ska ju vara tillräckligt intelligenta och skolade för att förstå vart man vänder sig för att få tag på den information man önskar… till skillnad från Grinchen som är helt styrd av sina vanföreställningar.

Det är lugnare för Amanda när han har sina depressiva perioder. Under flera månader gör han inget väsen av sig alls och man hinner glömma honom, som den mardröm han är, men sedan kommer han in i en manisk period igen och drabbar henne med sin paranoia och sina vanföreställningar. Stackars Amanda. Jag önskar att ett faderskapstest skulle kunna ge henne några upplyftande nyheter, då hade jag själv krävt ett för många år sedan men nu får Grinchen själv ordna det och stå för den kostnaden om han vill rida vidare på sin mani för jag vet vad testet skulle visa.

Likt en hundlort från ifjol höstas, som tinar fram och värms upp i vårsolen dök han åter igen upp. Näst intill bortglömd men icket desto mindre stinkande och oönskad. Grinchen.

Sedan han attackerade Amanda på fars dag med tomma hot om uteblivet underhåll om inte hon bevisade sitt släktskap med honom genom att sända honom sitt DNA så har vi inte hört av honom. Nu är han tydligen igång igen. I eftermiddags fick Amanda ett konstigt sms från honom där det stod att hon skulle skicka hans telefonnummer till dem. Hon ringde mig för att kolla om jag kunde tänkas veta vilka ’dem’ han menade och varför hon skulle göra det. Jag sa att han är rubbad, jag vet inte vad han menar men han kan ju också ha skickat till henne av misstag och att meddelandet var tänkt till någon annan.

Hon svarade honom och frågade vad han menade. Han menade att hon skulle kontakta de som hon skickat fullmakten till, fullmakten som ger försäkringskassan rätt att kräva indrivning på skulden som Grinchen nu har till Amanda. Amanda meddelande honom att om han ville ha kontakt med försäkringskassan så fick han gott ta den själv. Han hotade då henne och skrev att om hon ville att han skulle fortsätta betala pengar till henne så skulle hon göra som han sagt. Varför håller han på så?? Vi vet att han inte betalar av egen fri vilja. Skulden drivs in och han slåss för näbbar och klor för att slippa betala. Han vet att vi vet att pengarna dras från honom mot hans godkännande för han har inget annat val än att betala. Det är så en indrivning går till. Ändå fånar han sig och försöker låtsas som att han har kontroll över situationen och har makt att dra in utbetalningarna. Patetiskt.

Amanda skrev att hon har lämnat alla uppgifter vi har om honom till försäkringskassan, att han får kontakta dem själv om han vill dem något och att hur han än gör så kommer hon att fortsätta få sina pengar för det är inget han själv styr över. Han svarade med att fråga henne vad hon ville uppnå med det sms’et. Men herregud, det var ju han som började, han som skickade första meddelandet, han som kräver att hon ska göra meningslösa saker och hotar med att dra in underhållet annars. Vad fan vill han uppnå med det??