Arkiv fö 3 april 2012

Förlorade drömmar

3 april 2012

Jag har alltid drömt mycket när jag sovit och jag kommer ofta ihåg drömmarna väldigt detaljerat när jag vaknar. Jag har ofta dramatiska och makabra drömmar och jag drömmer i svartvitt. Därför köpte köpte jag postern nedan för en herrans massa år sedan, ramade in den och satte upp den i sovrummet. Sedan jag träffade Gregory har postern fått flytta ut ur sovrummet för han tycker inte att den är lämpligt där. Han får väl mardrömmar av den medan jag tycker att den klockrent illustrerar de drömmar jag har, som jag inte alls anser vara mardrömmar.

Men nu har mina drömmar börjat förändras. Det var länge sedan jag drömde att jag badade i ett badkar fyllt av armar, ben och kroppar från barbiedockor, att jag hyvlade ansiktet av en kompis med en osthyvel och använde det som pålägg på en tunnbrödmacka (jag tyckte att det var äckligt att ögonbrynshåren var kvar, vill inte ha hår i maten), om sköldpaddan i slalombacken som jag strulade med (fråga mig inte hur det gick till) eller andra sådana drömmar som var mer regel än undantag.

Nu verkar det istället ha blivit helt tvärt om. Tråkigare drömmar än de jag har finns nog inte. För någon natt sedan drömde jag om importerade läkemedel från Kanada, inatt drömde jag om en stor sandhög på en strand, alldeles vid vattenbrynet, och högen rasade sakta ihop när vågorna slog emot den. Jättespännande… inte.

Jag vill ha tillbaka mina makabra drömmar! De jag har nu liknar ju apskit. Att sova var så mycket mer underhållande förr :-/

 

Amen va’ faan?!

1 april 2012

Som så många gånger förr handlade jag på Maxi idag och som så många gånger förr behövde jag låna toaletten. Jag tror att det är min motvilja att gå på dass där som gör att blåsan börjar protestera så snart jag kommit in i lokalen… I alla fall så klev jag in på dass och en massiv bajsstank slog emot mig. Jag har berättat på jobbet om toaletterna på Maxi och en kollega hade detta i bakhuvudet när han en gång stegade in på en av Maxis toaletter. Han berättade sedan för mig om sin upplevelse. ”Det var som att gå in på ett utedass” sa han. Idag hann jag tänka att det är förbannat märkligt att det ska lukta så otroligt mycket urin och avföring på dessa toaletter när de städas varje dag. Hur går det till egentligen? Det borde ju inte kunna börja lukta så jäkligt om toaletterna bara städas någorlunda varje dag.

Jag hann inte längre i min tanke för sedan tände jag lyset och skådade toalettstolen. Förklaringen till stanken fanns där. Toan hade haft besök av en tidig humanoid, troligen den felande länken (med betoning på felande) mellan apa och människa. Eventuellt kan det ha varit en ännu tidigare och primitivare humanoid eftersom varelsen uppenbarligen inte har utvecklat förmåga att använda redskap så som toalettborste. Detta måste vara ett unikt exemplar och det är inte svårt att se varför denna art dog ut för uppenbarligen led de av dålig matsmältning (genetiskt?) och hade sprutdiarré.

Herrejösses… Jag fotade dessa spår efter den hittills okända förhistoriska människosläktingen innan jag gick till handikapptoaletten istället. Det är bedrövligt hur folk lämnar efter sig.

Och på tal om primitiva varelser med outvecklade pannlober så samlade jag ihop post som blivit liggande på köksbordet och sorterade dem och kastade det som kunde kastas. I röran hittade jag senaste beskedet från försäkringskassan om underhållet till Amanda. Jag förde in siffrorna i diagrammet vi har för att hålla koll på hur Grinchens skuld utvecklar sig. Om man räknar bort de 1273 kronorna som fk betalar och som han blir skyldig dem istället för Amanda så ska han varje månad betala 1527 kronor som går direkt till Amanda. Det lyckas han inte alltid med och eftersom det gick många år innan han betalade något alls så har hans skuld till Amanda bara vuxit. Några månader har han lyckats betala mer än 1527:- och då har skulden minskat men för det mesta betalar han mindre än 1527 (alltså 2800:- som han enligt dom ska betala per månad) och då växer skulden.

Jag pillrade ihop ett diagram för att grafiskt visa hur det ser ut i dagsläge.
* Den blå prickade linjen är hur mycket han totalt ska betala utöver de 1273:- i underhållsstöd som fk betalar (som Grinchen betalar fk eller blir skyldig fk). Han ska betala tills Amanda har gått ut gymnasiet så totalt från det datum som fk beslutade att han skulle börja betala, 1 juli 2004, till han inte längre behöver betala underhåll längre blir 144192:-.
* Den blå, heldragna linjen visar när han började betala och i vilken takt han har betalat av. När den når samma nivå som den prickade så har han betalat av hela skulden.
* Den röda linjen visar hur mycket han har kvar på skulden. Det optimala vore att den gick stadigt neråt men eftersom att han inte sköter sina avbetalningar så svajar den och går upp ibland också.

Hittills har han lyckats betala av 14,7% av sin skuld till Amanda. Jag har ingen aning om han är skyldig fk en jäkla massa också eller om han betalat sin skuld till dem. Har han betalat i samma takt på skulden till fk så är han skyldig dem kring 100000:- nu. Med tanke på hur han kämpat för att slippa betala underhåll överhuvudtaget så är det troligt att han har en stor skuld hos fk också. Jag räknade på hur mycket han har betalat i snitt till Amanda sedan han började betala (eller rättare sagt, sedan skulden gått till indrivning) och fortsätter han betala i samma takt så gör han sin sista inbetalning till Amanda i februari 2018. Då har jag inte räknat med någon ränta så det blir nog åtskilliga månader till med den.

Det är så jäkla ironiskt. Grinchen säger sig hata mig över allt annat och vill inte ha något att göra med mig. Amanda vill han inte heller veta av så länge hon inte accepterar att han pratar skit om mig med henne. Om han hade skött sina betalningar som normala, ansvarstagande fäder och inte kämpat med näbbar och klor i flera år för att slippa betala överhuvudtaget, så hade han inte behövt tänka på någon av oss alls mer efter juni i år. Men nu påminns han om oss varje månad och eventuellt tvingas han leva på existensminimum i många år till. Tanken på detta ger mig inget annat än en enorm känsla av tillfredsställelse. Som man bäddar… 😉