Kalis cyberhem

Amanda fick ett papper från försäkringskassan. Förutom de 1273 kronor som de alltid har betalat för att Amanda inte har någon ansvarstagande och underhållsbetalande andra förälder så får hon denna månad också 3529 kronor som de förmedlat. Alltså tog det skruv efter att Amanda fyllde i en fullmakt i maj som gav försäkringskassan rätt att kräva Grinchen på hela underhållsbeloppet och inte bara de 1273:- som försäkringskassan lägger ut för att han inte gör det frivilligt. Bra! Pengarna behövs nu för Amanda sökte bara ett sommarjobb som hon inte fick… förstås… och hon har lite mer utgifter nu när hon har bil också och det är inte så kul att vara 18 och ha sommarlov men inte råd att göra något kul.

Har fått lite mer kött på benen angående Grinchen och hans beteende. Han är sjuk och har fått både diagnos och vård. Tydligen är han så illa däran att han inte klarar av att behålla ett jobb och blivit arbetslös. Han har också spenderat en hel del tid på ett psyksjukhus eftersom han har en svår depression och har stämningskongruenta vanföreställningar. Det förklarar hans idéer om att jag bryter mig in i hans dator, tvingar mig in i hans drömmar och förföljer honom och jävlas på allehanda sätt. Tyvärr verkar inte hans behandling ha gett så mycket resultat… annat än en massa figurer, krukor, vaser mm i lera som ser ut att ha producerats av ett dagis. Hans mor lär också vara intagen på psyket periodvis.

Vilket får mig att fundera… Är han en egoistisk, elak jävel för att han är psykiskt sjuk eller har han blivit psykiskt sjuk för att han är en egoistisk, elak jävel? Någonstans där inne i hans förkrympta hjärta kanske det finns ett samvete som protesterat genom att orsaka lidande. Jag läste Emilé Zolas bok Térese Raquin för typ 15 år sedan och en av karaktärerna beskrevs så här:

Moderns ömma omsorgen, hennes hängivenhet hade gjort honom till en hänsynslös egoist: Han trodde sig älska dem som beklagade honom och som smekte honom, men egentligen levde han i en värld för sig själv, och älskade bara sin bekvämlighet och försökte med alla medel öka sina njutningsmöjligheter.

Jag tänkte direkt på Grinchen när jag läste beskrivningen. Kanske är det så, sjukdomsvinst. Är man bräcklig, mentalt eller fysiskt, så blir man oftare mer varsamt bemött av andra. Man får mer hjälp, människor ställer upp på ett annat sätt, visar större förståelse om man inte vill, orkar eller säger sig kunna. En del fastnar i detta, tror sig vara sköra och jobbar ganska hårt för att få omgivningen också att tycka det så att de slipper ifrån en del ansvar, en del jobbiga saker som ’normala’ personer måste ta itu med och tycker sig kunna ’kräva’ en respekt och förståelse som en ’normal’ person måste förtjäna.

Fast hos en del är det nog en kombination – en bräcklighet som de funnit bekväm att förbli i så de har egentligen inga större ambitioner att bli friska. Varför bli frisk då man kan vara sjuk och ha ’rätt’ att fokusera på enbart sig själv och skylla alla sina misslyckanden på ’omständigheter’ istället för att faktiskt ta ansvar för sig själv och försöka förbättra sig?

Innan någon går i taket – Ja, jag är fullt medveten om att de finns de som är sjuka på riktigt, som inte vill hellre än att bli friska. Grejen är att de har en tendens att försvinna i de få kverulerande simulanter som skriker så förbannat överdrivet mycket för att övertyga sig själva och omgivningen om att de faktiskt lider på riktigt och förmodligen mer än alla andra.