Som vanligt är jag kärringen mot strömmen och väljer att inte alls tro på Ola Lindholms påstående om att han inte alls tagit kokain. Testresultatet visade att han hade bensoylekgonin vilket är en substans som bildas när kroppen bryter ner kokain. Man kan få bensoylekgonin i kroppen av andra orsaker också, t.ex av en typ av antibiotika, men då i så små mängder att testresultatet inte anses vara positivt. Så är testet positivt så utgår jag från att han tagit kokain till motsatsen bevisats.
Jag skulle kunna tänka mig att polisen valde att testa honom efter att de fått tips om att han missbrukat. Eftersom man har rätt att tipsa polisen anonymt så berättar de ju inte att de blivit tipsade eftersom det skulle kunna avslöja den som tjallat på honom. Speciellt om det är någon som Lindholm tagit kokain tillsammans med eller som varit med i sällskapet när han tagit det. På Lindholms ett-inläggs-blogg lägger han fram diverse bortförklaringar och konspirationsteorier som jag inte rycker håller. Bland annat påstår han att denna typ av test har ”extremt hög felprocent” men så är det inte alls. Inget test är hundraprocentigt tillförlitligt och inte heller detta test förstås men någon ”extremt hög felprocent” har det inte.
Om han bara sagt att han inte har något att säga förrän resultaten från omprovet kommit så hade jag hellre trott att han varit oskyldig än när han, som nu ganska hårt försvarar sig. När det gäller att bedyra sin oskuld är det få som har så många och så fantasifulla och så konspiratoriska ursäkter och förklaringar som just en missbrukare/brukare. När alla argument motbevisats hävdar de envist att de inte tagit det frivilligt. Någon har lurat eller tvingat i dem det, någon okänd som sällan kan pekas ut och när de gör det så finns det ofta vittnen som säger att personen supit, drogat eller dopat sig frivilligt och varit fullt medveten om vad han eller hon höll på med.
Jag är skeptisk…