Shit, vad iden går fort! Snart är det sommar, snart har vi semester, snart är semestern slut. Sommaren också. Sedan kommer snön… Det är inte lönt att se fram emot något för det är över så snabbt. Pesimist? Jag?? Nope, tvärt om. Det gäller att ta vara på nuet för det är det enda som vara för evig. Det är alltid just nu och trivs man inte med det utan längtar ständigt till förr eller sedan så har man bekymmer.
Just nu… har vi byns knäppaste katt. I förrgår bevisade hon det än en gång. Vi gick till grannarna, Simon och Sylvi, för valborsmässofirande. Katten, Aska, följde med. Simon stod på altanen och övervakade grillen när vi kom. Han såg katten och frågade varför vi tagit katten med oss. Jag ryckte bara uppgivet på axlarna. Den katten följder med överallt. Simon har själv erfarenhet av den katten då han fick vända om och ta katten under armen tillbaka till oss efter att hon följt med honom hem en gång.
När vi gick in till Simon och Sylvi försökte Aska klämma sig in också. De har en katthona, Räven, som inte är så vänligt inställd till besök av främmande katter så Aska fick vänta ute. När vi gick ut på altanen för att beskåda grillandet stod hon nedanför och jamade och ville komma upp. Sedan fick hon ett ryck och rusade uppför en stege som stod lutad mot huset. Vi förstod att hon skulle behöva få hjälp ner om hon tog sig ändå upp på taket så vi hojtade åt henne så hon stannade just innan hon var uppe på taket. Där stod hon och svajade på en pinne länge och funderade förmodligen på hur hon skulle ta sig ner igen. Hon försökte på diverse sätt och ett av dem slutade med att hon gjorde någon slags volt kring pinnen och höll på tappa greppet. Så småningom kom hon på en teknik som fungerade. Hon klättrade med huvudet först nedför stegen vilket inte var helt enkelt för henne.
Jag trodde att det var bara norska skogskatten som klättrade så… och ekorrar. Jag undrar vilket Aska är släkt med. Siamesblod låter det som hon har i alla fall för hon är väldigt högljudd. Andra katter tar sig utan problem in i rum om dörren står lite på glänt genom att peta upp dörren med tassen. Aska gör inte så, hon står och gapar som en marskatt tills någon tröttnar på oljudet och skjuter upp dörren så hon kan klämma sig in.
Den knäppa katten stannade sedan kvar hela kvällen och väntade ute på oss. Vid ett tillfälle lyckades hon smita in men råkade på Räven under köksbordet vilket gav Aska god anledning att snabbt söka sig till ytterdörren igen. När vi gick hem strax innan midnatt följde hon med oss.
Absolut underbar! Aska… vi gillar!
Söt är hon men saknar förstånd 😀 /Kali