Kalis cyberhem

Det satt en lapp på anslagstavlan i restaurangen på Rönnskär. MJs Glädjekälla ska komma till Ursviken och hålla en storseans på Folkan. Jag undrar hur de tänkte när de satte upp den lappen där. Fabriksarbetarna på Rönnskär känns inte direkt som en naturlig målgrupp för sådant.

Jag skulle inte betala en spänn för det heller. För det första så tycker jag att man ska lägga ner energin på att komma i kontakt med de levande, sig själv och ens omgivning, istället för de döda. Det kan vara nog krävande det och är betydligt viktigare och mer konstruktivt. De man inte förmedlat till en person eller det som personen inte förmedlat medan denne levde får förbli osagt. Tåget har gått. Dessutom tror jag inte ett dyft på att det ens är möjligt att få kontakt med människor som dött. Jag tror inte heller att alla sk. medier ens tror på det själva men de tjänar styva stålar på att andra inbillar sig att de kan göra det så jag förstår ju att de fortsätter lura människor. Jag kan också tänka mig att de flesta medier rättfärdigar sin verksamhet för sig själva genom att tänka att de hjälper människor då de får dem att tro att de har fått kontakt med någon död anhörig och på så sätt får en slags tillfredsställelse i det.

Dessutom gör de inget som jag själv inte kan göra. De vill oftast ha en del information från början och en som inte vet hur lätt det är att gräva fram rätt mycket info om någon utifrån väldigt lite info tror säkert att de vet saker för att det är den döde som förmedlat infon. Utifrån t.ex ett telefonnummer så kan jag ta reda på en persons fullständiga namn, personnummer, var denne är född, fullständigt namn på syskon och föräldrar, när och var de är födda, när och var de dött om de inte längre lever, om de är gifta, när de gifte sig, när de eventuellt skilde sig, alla släktingar från 1890 fram till idag och ofta kan man också få fram foton. Utifrån detta kan man svamla ihop något trovärdigt som förbluffar och övertygar en som är öppen för att det kanske kan finnas en andevärld och att man kan få kontakt med döda.

Dessa medier säger ofta saker som är väldigt generella och som skulle kunna vara ett meddelande från vem som helst till vem som helst. Du ska finna frid, söka styrka i dig själv, den döde känner din sorg, önskar att det går det väl etc, etc. De kastar ur sig något som man själv får tolka och utifrån det så spinner de vidare, t.ex kan de säga att de känner siffran tre väldigt tydligt och fråga om det betyder något. Så börjar man fundera, kanske var man tre syskon, man bodde någon gång på en adress som innehöll siffran tre, någon hände när man var tre år, 13 år, 33 år etc, något speciellt hände ett datum som innehåller siffran tre eller något liknande. Färger, siffror, lukter och sådant kan man ha förknippat med flera olika saker så det är lätt för mediet att få ”offret” att tro att de faktiskt fått veta något av andevärlden som de omöjligt hade kunnat veta annars. Ibland slänger de ur sig att de har kontakt med en död som hade vissa krämpor när denne levde, t.ex hjärtproblem, cancer eller något annat som döda ofta haft innan de levt och sedan får ”offret” själv avgöra vem den döde är. På så sätt så kan mediet övertyga ”offret” att det verkligen finns kontakt med en specifik person som avlidit utan att riskera att avslöja att de inte har en jäkla spaning om vem det kan ha varit eller vilken relation den döde haft med ”offret” för det avslöjar ju ”offret” själv.

Hur som haver så tänkte jag att det hade varit himla festligt att busa lite med ett sådant medie. Låt säga att man riggar Folkan i Ursviken inför seansen så att det börjar hända saker som mediet inte förväntat sig. Fönster och dörrar som öppnas och stängs av sig själva, stearinljus som slocknar och tänds utan att någon är i närheten, bord och stolar som lyfter från golvet, diffusa röster som hörs som viskningar från väggarna. Jag undrar om mediet kan hålla huvudet kallt i ett sådant läge eller om han eller hon lägger benen på ryggen och flyr i tron att han eller hon upplevt andevärldens vrede över att mediet skor sig på att lura andra människor att han eller hon har kontakt med döda 😀

Jag har inget emot offentliga toaletter. Om det är skitiga och äckliga med urinstank och allmänt snuskiga så ogillar jag dem men då skulle jag ogilla dem även om de inte vore offentliga. På toaletten på ica maxi har det under en låååång tid, säkert över ett år, funnits avföring på väggen alldeles där man tar papper och det var inte fräscht.

Men rent generellt har jag inget emot offentliga toaletter alltså. Vad jag inte gillar är de som går på sådana toaletter, uträttar sitt ärende, tvättar händerna och går ut. När man sedan kommer in efter en sådan och gör det man ska, tvättar och torkar händerna och sedan tar i handtaget för att gå ut så blir man blöt om handen. Jag förstår ju att det förmodligen bara är vatten på handtaget och inte urin eller annat men det känns ändå äckligt. Så, snälla, snälla, torka händerna torra innan ni tar i handtaget och går ut.

Shit, vad iden går fort! Snart är det sommar, snart har vi semester, snart är semestern slut. Sommaren också. Sedan kommer snön… Det är inte lönt att se fram emot något för det är över så snabbt. Pesimist? Jag?? Nope, tvärt om. Det gäller att ta vara på nuet för det är det enda som vara för evig. Det är alltid just nu och trivs man inte med det utan längtar ständigt till förr eller sedan så har man bekymmer.

Just nu… har vi byns knäppaste katt. I förrgår bevisade hon det än en gång. Vi gick till grannarna, Simon och Sylvi, för valborsmässofirande. Katten, Aska, följde med. Simon stod på altanen och övervakade grillen när vi kom. Han såg katten och frågade varför vi tagit katten med oss. Jag ryckte bara uppgivet på axlarna. Den katten följder med överallt. Simon har själv erfarenhet av den katten då han fick vända om och ta katten under armen tillbaka till oss efter att hon följt med honom hem en gång.

När vi gick in till Simon och Sylvi försökte Aska klämma sig in också. De har en katthona, Räven, som inte är så vänligt inställd till besök av främmande katter så Aska fick vänta ute. När vi gick ut på altanen för att beskåda grillandet stod hon nedanför och jamade och ville komma upp. Sedan fick hon ett ryck och rusade uppför en stege som stod lutad mot huset. Vi förstod att hon skulle behöva få hjälp ner om hon tog sig ändå upp på taket så vi hojtade åt henne så hon stannade just innan hon var uppe på taket. Där stod hon och svajade på en pinne länge och funderade förmodligen på hur hon skulle ta sig ner igen. Hon försökte på diverse sätt och ett av dem slutade med att hon gjorde någon slags volt kring pinnen och höll på tappa greppet. Så småningom kom hon på en teknik som fungerade. Hon klättrade med huvudet först nedför stegen vilket inte var helt enkelt för henne.

Jag trodde att det var bara norska skogskatten som klättrade så… och ekorrar. Jag undrar vilket Aska är släkt med. Siamesblod låter det som hon har i alla fall för hon är väldigt högljudd. Andra katter tar sig utan problem in i rum om dörren står lite på glänt genom att peta upp dörren med tassen. Aska gör inte så, hon står och gapar som en marskatt tills någon tröttnar på oljudet och skjuter upp dörren så hon kan klämma sig in.

Den knäppa katten stannade sedan kvar hela kvällen och väntade ute på oss. Vid ett tillfälle lyckades hon smita in men råkade på Räven under köksbordet vilket gav Aska god anledning att snabbt söka sig till ytterdörren igen. När vi gick hem strax innan midnatt följde hon med oss.