Kalis cyberhem

Strax före jul så blev det en katt mindre i huset. Vår svarta katt, Ufo, fick epileptiska anfall, ordentliga och flera per dag, så jag tog henne till veterinären och det visade sig att hon hade en tumör i buken så det fanns inte så mycket annat att göra än att avliva henne.

Efter detta har jag märkt en avsevärd förändring hos de två katterna som vi har kvar. Den äldste av dem, Lacke, flyttade hemifrån för tre år sedan när vi tog hem Ufo när hon var kattunge. Han avskydde henne och han brukar sällan reagera negativt mot andra katter. Efter sex veckor hittade vi honom någon kilometer bort och plockade med honom hem men det var tydligt att han var missnöjd med att ha henne i huset.

Den yngsta, grå katten, Aska, och Ufo ”bråkade” en hel del. Det är ju svårt att veta om katter verkligen bråkar eller busar för det kan gå ganska vilt till när de busar. Aska är en dominant katt med en jäkla massa humör och kort stubin. Plockar man upp henne när hon inte tyckte att man skulle ha gjort det så morrar hon, föser man undan henne lite försiktigt med foten för att hon är i vägen så anfaller hon. Efter att Ufo försvunnit så verkar det som Aska blivit mer harmonisk. Hon söker både sällskap hos Lacke och hos oss på ett sätt som hon inte gjort tidigare.

Båda katterna ser rent allmänt nöjdare ut och de leker mer med varandra och på ett helt annat sätt än förr. Det är inte lika våldsamt och högljutt med morr och fräs utan mer kurragömma och springa och jaga varandra. Jag undrar vad det var med Ufo som påverkade de andra katterna negativt. Hon var inte annorlunda mot dem än de var mot varandra. Kan de ha känt på sig att det var något fel på henne? Redan när vi skaffade henne så misstänkte jag att det var något fel på henne. Hon var fulaste katten i kullen, hårlös kring öronen och på hakan och såg konstig ut på något odefinierbart sätt. Hon fick därför heta Ufo. Gregory tror att hon var efterbliven och att de andra katterna var aviga mot henne på grund av det. Morsan tror att de andra katterna kände på sig att hon var sjuk och därför inte ville ha med henne att göra men jag vet inte vad jag ska tro. Nu är det harmoni på kattfronten igen i alla fall.

Ovänliga veckan var faktiskt en av mina fiffigare idéer. När jag förklarar för andra vad det är och vad tanken med den är reagerar de först negativt och tycker nog att det är ovanligt korkat att vara avsiktligt otrevlig. Sedan försöker de sig på en försynt spydighet mot mig och sen är pajkastningen det i full gång. Hittills verkar det ha roat alla. En kollega som tittade på mig som om hon undrade ifall jag glömt ta min medicin den senaste månaden när jag förklarade vad Ovänliga veckan är släppte någon minut sedan ut all sin lättnad över att hennes syster äntligen åkt hem till Stockholm för hon hade blivit så fruktansvärt less på henne medan hon varit här under julhelgen.

Jag tror faktiskt (och nu är jag seriös) att folk mår betydligt bättre om de får släppa ut lite skit som de annars sparar inom sig. Vad är det för vits med en filantropfasad om skiten ackumuleras på insidan? Någon gång briserar den bomben och exploderar den så riskerar man att såra de som råkar vara i närheten och då oförtjänt får en massa dynga. Imploderar den så blir man sjuk i själen och hur ska man då orka ge något positivt till sina nära?

Efter helgens uppvärmning så fick jag en strålande idé. Nu har vi avverkat julhelgen och i sann julanda har man varit snäll, kärleksfull, omtänksam och allmänt mysig mot allt och alla. Man har tindrat med ögonen och allt har varit så puttenuttigt och gullegulligt men nu är det dags att lätta på trycket, rensa systemet och återfå lite balans i livet. Yin och yang krävs båda för harmoni så jag har beslutat att i fortsättningen är vecka 1 varje år ”Ovänliga veckan”. Nu är det dags att dela ut en hel del välbehövliga slängar av sleven, minst en känga per dag ska utdelas till någon eller något för att man ska väga upp för julmjäket så att man visar att man har ett helt spekta av känslor och inte är något tapigt mähä som sväljer allt med ett leende på läpparna.