Kalis cyberhem

Timothy berättade igår att de blivit tvingade att be till gud på skolan. Läraren hade uppmanat alla att knäppa händerna och be men Timothy tyckte att det kändes fånigt så han knäppte inte händerna. Läraren hade då sagt till Timothy på skarpen så Timothy knäppte händerna. ”Men jag bara låtsades be” sade Timothy när han berättade om händelsen. Jag blir så förbannad på att skolan tvingar barnen att utföra kristna riter och påstår att gud finns och att det som står i bibeln är sant. Jag hade accepterat att skolan drog med barnen på allehanda religiösa evenemang om det hade varit från olika religionen och inte enbart en och samma hela tiden. Skolans uppgift är att upplysa barnen om vilka möjligheter det finns och vad de har att välja mellan så att barnen själva kan välja men det är fan inte meningen att skolan ska styra barnen och tala om vilken religion som är den ”rätta”.

Timothy hade tyckt att situationen var olustig så jag sa till honom att om lärarna försöker tvinga honom till att utföra någon kristen ritual som han inte vill delta i så ska han säga att ”Mamma har sagt att jag inte behöver göra det här för vår familj är inte kristen och vi är inte medlemmar i svenska kyrkan.” Om de sedan frågar vilken religion han tillhör så bad jag honom svara att det är vår privatsak för det har de fan inte med att göra. Visst är det fan att religionsfriheten inte gäller våra barn?!! Timothy är ännu för ung för att ha bestämt vad han ska tro på eller om han ens ska tro på något så varför kan de inte respektera det och låta honom finna sig själv på egen hand istället för att tvångsmata honom med kristendomen? Jag blir så förbannat… tror att jag ska ta ett snack med den där läraren nästa gång jag träffar honom.

Klassträff igår. Alla i Timothys klass skulle ha med sig föräldrar, syskon något ätbart och dryck på skolan på kvällen. ”Samkväm” är ett ord som ger mig rysningar. Ordet låter sliskigt, inställsamt och lömsk och det är precis det ord som jag associerar med sådana träffar. Jag har noll koll på de andra föräldrarna. Jag umgås inte med någon av dem, vet inte ens vad de heter. I bästa fall vet jag vems förälder det kan vara men jag har ingen större koll på vad Timothys klasskompisar heter heller. Då föräldrarna samlas i flock på det där viset får jag en känsla av att de är mycket måna att framställa sig som exemplariska föräldrar fast de egentligen inte är bättre än en vanlig august. Till exempel så blev det på ett föräldramöte tal om vad man har för regler hemma. De flesta föräldrar (mest mammorna) hävdade i första skedet att deras barn minsann aldrig såg på tv, aldrig spelade dataspel och alltid var i säng senast halv sju på kvällen. När det diskuterats ett tag erkände en pappa att det kanske inte var riktigt så det gick till alla dagar men… sedan erkände fler och fler mer och mer. Hur som helst så vill många försöka verka präktigare och ordentligare än vad de egentligen är vilket ger mig ångest.

Tillbaka till gårdagens samkväm. Eftersom jag vet hur präktiga och duktiga alla försöker vara så jag misstänkte att alla skulle ha med sig något avancerat och extremt hemlagat. Bekvämast hade det varit om jag köpt med mig något från grillen på väg till skolan men jag var rädd att framstå som en mindre duktig och präktig mor då så jag gjorde hemlagad pizza istället. När vi bänkat oss i matsalen på skolan och packat upp maten såg jag att alla andra hade hämtpizzor eller hamburgare från grillen. Hoppsan… Det är knepigt att följa flocken… hur man än gör så blir det tvärt om mot vad de gör.

Flera sa att de tyckte jag var duktig som hade orkat göra hemgjord pizza istället men den präktighetsstämpeln försvann snabbt när vi började prata om hur mycket barnen tillåts använda datorn. När de frågade hur jag gör sa jag att barnen har varsin dator. Tyst blev det en stund och menande blickar utbyttes. En mamma frågade om jag messade barnen på ICQ när maten var klar istället för att ropa på dem och en pappa funderade om mina barn gick till doktor Norton när de fått virus istället för till vårdcentralen som andra barn gör. ICQ-idén var faktiskt inte så dum, den tål att tänkas på…

Kvartsamtal med Timothys fröken idag. Enligt fröken är Timothy en lugn och harmonisk pojke som kommer bra överens med såväl klasskompisar som personal. Ordningsam och flitig är han också och han hänger med bra i skolan men är speciellt bra på matte och att rita. Förr var han otrygg, deprimerad, hade självmordstankar och inlärningssvårigheter och trivdes inte hemma men nu när Skräcködlan, som var hjälplärare, har hamnat i en annan klass så är det ett helt annat ljud i skällan. Fröken sa också att Timothys läsning gått med raketfart sista månaden och hon sa att det berodde helt på att de läst så mycket med Timothy på skolan. Att det kunde ha att göra med att han inte såg raderna förr men nu har fått glasögon trodde hon inte riktigt på. Nåja… hon får väl tro så då 🙂

Timothy var ju, som sagt, och kollade hjärtat i förrgår. Hjärtat är ok, det är ingen vacker konstruktion men det fungerar som ett normalskapt hjärta och det är ju huvudsaken. Läkaren, som vi har träffat ett antal gånger nu sedan Timothy var bebis, frågade hur det går för Gregory. Hon vet att han läser (läste) till läkare och hon har väntat att han ska dyka upp och göra praktik på hennes avdelning. Jag sa att det kan nog dröja ett tag för han har tagit paus från pluggandet. Vi började prata om vad man får stå ut med när man har en i familjen som läser medicin. Både Amanda, Timothy och jag har fått ställa upp som övningspatienter för att Gregory ska få klämma, känna, lyssna, böja och bända. När han läste geriatrik gjorde han ett test på Timothy och kom fram till att han hade Alzheimers. När Gregory lärt sig göra suturer i skolan snodde han ett mjukisdjur av Amanda, klippte sönder det och sydde ihop det igen med prydliga suturer. Amanda var allt annat än nöjd över hans tilltag. Läkaren på hjärtkliniken höll däremot på att skratta ihjäl sig när hon hörde vad han gjort. Jag berättade att enda gången vi har fått vara ifred var när han läste om prostatan och det förstod hon men hon varnade mig och sa att sista terminen läser de gynekologi så då finns det en viss risk för att jag blir aktuell som övningspatient igen. ”Men det kan ju bli trevligt” tillade hon.  🙂   Jojo…