Kalis cyberhem

Inatt kl. 04.22 var det precis 13 år sedan Gregory och jag ’träffades’ första gången. Jag tror att vi var vakna den tiden inatt men första gången vi träffades var nog inget någon av oss tänkte på. Kroken har blivit sjuk och låg mellan oss och yrade om kladdkakor hon inte kunde nå och mardrömmar hon inte ville drömma. Idag är hon lite piggare och inte fullt lika varm som hon var inatt. Vi är dock inte så pigga efter den här natten.

Igår kväll var Kroken hos Timothy för Gregory och jag firade 13-årsdagen med ett restaurangbesök på nyöppnade Bryggargatan. Vi valde en femrättersmeny med tillhörande vinmeny. Helt vansinnigt gott! Jag tror det är det bästa jag ätit på restaurang någonsin. Först tog vi var sitt glas mousserande och vi serverades också två små aptitretare med någon slags mousse och fisk och något kött. Sedan åt vi:

Gravad ren med purjolök, tranbär och trattkantareller. Det serverades med tranbärschips och var en riktig höjdare. Jag var orolig att renen skulle smaka surt, som jag tycker att gravat kan göra, men den var helt perfekt.
Stekt piggvar, mandelpotatiskräm och citrussås. Det var Gregorys favorit. Såsen var otrolig.
Isländsk lammytterfilé med rosmarin, morötter och lammsky. Det lammet hade kunnat ätas av en tandlös för det var så mört att det föll sönder i munnen.
Dansk kornblomst men päron och portvin. Mögelost är ingen favorit egentligen men den här kombinationen blev precis rätt.
Åkerbär och handvispad vaniljglass. Den handvispade vaniljglassen var vaniljsås som ’glassifierats’ med flytande kväve och kocken kom till bordet och serverade det. Det såg ut som popcorn, rykande iskalla.

Tyvärr har vi ingen större koll på vilka viner vi drack, förutom att det var ett vitt, friskt mineraligt med citrussmak till renen, ett till vitt men inte lika sött till fisken, ett rött, jordigt men bärigt till lammet, portvin till kornblomsten och ett sydafrikansk sött, flädersmakande vitt vin till glassen.

Sedan gick vi till Bishop’s Arms och tog en öl var. Vi träffade på ett riktigt stolpskott till karl som nog själv tyckte han var en riktig höjdare. Han pratade vitt och brett om sig och sitt och var mest intresserad av att prata om sin egen förträfflighet, hur mycket övertid han jobbade (som ljudtekniker), hur mycket pengar han tjänade och hur dyra bilar han roade sig med att samla på än att konversera för han avbröt så snart man försökte inflika något i diskussionen (läs monologen).

Både jag och Gregory hade tagit var sitt glas mörkt öl, jag en guinness och Gregory ett som var en aning ljusare. Jag smakade en liten sipp av Gregorys öl och han smakade av mitt. Då sa stolpskottet till Gregory att han inte skulle tycka om mitt öl för man måste ha pondus för att tycka om så mörkt öl. Jag hade för länge sedan slutat lyssna på det självgoda stolpskottets malande om sig själv så jag hörde inte just detta och Gregory funderade länge på om han hört rätt, om stolpskottet just förolämpat honom rakt upp i ansiktet eller vad som just hände.

När vi gick därifrån berättade Gregory vad stolpskottet sagt och konstaterade att hade han varit en aning mindre civiliserad så hade han boxat stolskottet på näsan för det där och jag konstaterade att hade jag hört vad han hade sagt så hade jag flabbat honom rakt upp i ansiktet, sedan bett honom förtydliga vad han egentligen menade och sedan flabbat ännu mera år honom.

Vad gör man om man är på stan och blir hungrig? Jo, man äter skräpmat. Pizza, burgare, kebab… Första tuggan är god, eventuellt andra men så småningom äter man bara för att man har betalat för skiten och inte vill kasta bort det för att man är för snål. Sedan mår man illa resten av dagen. Värt? Inte mycket. Men det är svårt att hitta ’riktig’ mat för på de flesta restauranger så serveras mindre nyttig mat och vanlig, hederlig husmanskost kan vara svårt att hitta. Jag har länge klagat över att det inte finns någon restaurang som serverar nyttig ’snabbmat’. En sallad slänger man snabbt ihop så varför finns det inte någon drive-in-salladsbar t.ex? Det hade ju varit guld!

Nu, äntligen, har flera stormarknader börjat med salladsbar där man själv kan plocka ihop en sallad till en vettig peng. Tack och lov!! Vill man äta nyttig mat som man mår bra av så kan man välja det och vill man ha ett kaloririkare, mindre nyttigt så plockar man av ostarna, pastan och rörorna. Enkelt och smidigt för alla!

En del påstår att det skulle vara onyttigt för att det står öppet i butiken och andra kunder, som bär på smittor, sprider sina bakterier och virus till maten så man får i sig det. Faktiskt så är det en extra bonus. Bakterier, virus och allergener som kommer in i kroppen via munnen har visat sig påverka immunförsvaret på ett gynnsamt sätt så att man får större motståndskraft mot smittor och färre allergier. Så förutom att man slipper må illa som man gör av skräpmaten så blir man också friskare i långa loppet. Helt suveränt! Så alla ni hamburgergluffsande, snörvlande flunsaoffer som i framtiden åker på stroke, hjärtinfarkt och diabetes – ta en sallad på Kvantum nästa gång istället så mår ni bättre både nu och sedan.

Det kanske verkar som jag är lite besatt vid vår vattenförbrukning men det beror helt enkelt på att jag är det. Inget konstigt med det, helt normalt. Eller hur?

Sedan Timothy flyttade så har vi förbrukat extremt lite vatten och fortsätter vi använda lika lite så är vår förbrukning nere på 9,7 m³ per månad eller 116 m³ per år. När alla tonåringar är hemma så går det nästan 50 m³ per månad så det är en jäkla skillnad. Ändå har vi tvättat och duschat/badat som vanligt sedan Timothy flyttade så vi har inte snålat heller. Men det är Amanda som är den stora vattenkonsumenten.

Hur som haver, om vattenförbrukningen fortsätter vara så här låg så har grannen som gnäller över vårt avlopp ännu mindre att gnälla över. Vår årliga vattenförbrukning skulle motsvara 30 mm regn på deras vattensjuka åker och varje månad skulle vi använda motsvarande 2,5 mm regn på deras åker. Det är 4,7 % av allt vatten som totalt hamnar på/i deras åker. En fjärt i rymden med andra ord.

I övrigt… så har jag väldigt ont i huvudet, förmodligen är det ett resultat av helgens dåliga sömnrutiner. Jag har jobbat två nätter övertid så på fredag har jag jobbat 12 dagar på raken. Idag har jag visserligen haft sk. ’sovtid’ hela dagen efter nattpasset men det räknas som arbetad tid. Att jag inte fått i mig just något annat än kaffe idag bidrar nog också till huvudvärken. Skulle behöva hälla i mig lite vätska men jag måste ju hålla vattenförbrukningen nere 😉

Gregory jourade på akuten igår. Eftersom det är svinkallt här, -34 grader igår, och han inte har tillgång till motorvärmarstolpe på jobbet så skjutsade jag honom till jobbet och hämtade honom när han slutade kl. 1 inatt. När jag skulle hämta honom var jag lite tidig så jag körde omkring lite i stan. Jag såg en yngre kille som gick längst E4:an vid kraftverkets hus. Han hade jeans, en tunn jacka, inga vantar men åtminstonde en mössa och hade burrat upp sig som en talgoxe. Jag stannade och frågade om han ville ha skjuts men han körde ner händerna ännu längre i byxfickorna och vägrade reagera på frågan.

Jag hojtade lite högre och frågade om han skulle långt. Ingen reaktion. Då påpekade jag att det var -34 grader och kommenderade honom att sätta sig i bilen. Då hade tydligen hans öron tinat upp och han gjorde som jag sade, visserligen  under små protester men ändå.

Han skulle bara till Hyttlidgatan men det hade inte varit någon angenäm promenad i den kylan så han tackade så mycket och påpekade att han älskade oss (Kroken var med också) när han klev ut. Jag berättade om detta för Gregory när jag hämtade honom och fick förstås skäll. Han är negativ till allt jag gör. Skulle jag hitta en bot mot cancer eller lösningen på energiproblemet och vinna nobelpris för det så skulle nog inte det heller vara till belåtenhet för herrn.

Den här gången tyckte han att jag tog en allt för stor risk när jag plockade upp en okänd karl. Jag sa att han dels var väldigt ung, säkert under 20, mager och ’skrönevoxe’ så jag hade nog kunnat freda mig om han anfallit och han var så stelfrusen att han förmodligen inte skulle ha kunnat göra så mycket. Gregory var ändå sur och tyckte att jag gjort fel för att man ska inte hjälpa människor som själva försatt sig i sådana situationer för då lär de sig inte till nästa gång. Alltså kommer denna frusna kille att ge sig ut i för lite kläder nästa gång det är snorkallt för att han utgår från att någon kommer att plocka upp honom… enligt Gregory.

Jag tror inte på det utan kommer att fortsätta försöka hjälpa personer som jag tycker är i behov av en vänlig gest. Men kanske ändå borde jag lyssna på Gregory och inte utsätta mig för risker. Enligt statistiken så är det mest troliga att jag kommer att misshandlas, mördas eller våldtas av en man som jag har en relation till och/eller som bor på samma adress. OK… om jag då slänger ut Gregory så borde han vara nöjd över att jag utsätter mig själv för färre risker.

Timothy blev myndig idag. Så det kan gå… Att bli myndig är ju inte detsamma som att bli vuxen så än så länge är det några år kvar innan jag kan säga att mina äldre barn är vuxna i alla fall vilket är tur för än behöver jag inte känna mig äldersstigen 😉

Idag börjar en ny säsong av en av Gregorys favoritserier – Lyxfällan. Faktiskt så har avsnittet redan börjat men det är sällan vi har tid att se program vi vill se när de går så vi ser det sedan på tv3 play istället.

Gregory är ute i garaget och pratar allvar med bilen. I morse var det drygt 24 minusgrader så Gregory gick ut för att starta bilen innan vi var klara så att den skulle vara varm när vi stoppade in Kroken. När vi kom ut i bilen var den inte alls varm. Gregory slog på fläkten för att blåsa omkring lite värme men inget hände. Fläkten funkade inte alls. Så till stan åkte vi i den iskalla bilen och sedan åkte jag vidare till jobbet. Innan jag var framme hade jag förlorat kontakten med mina fötter men de fanns där nere någonstans och halkade omkring på de isiga pedalerna.

Förhoppningsvis är det bara en säkring som gått men i värsta fall har motorn till fläkten pajat och då lär den vara lika trasig imorgon. Risken finns att det är minst lika kallt imorgon också. När vi kom hem från jobbet idag var det – 28,4 och det tror jag är det kallaste vi haft i vinter. Onajs…

Vilket osökt får mig att tänka på att när jag gick på högstadiet i Bureå så hade vi en del ord och uttryck som sällan används nu. ’Jöö’ var ett uttryck som användes frekvent men är oerhört svårt att förklara innebörden av. Istället för ’coolt’ så använde vi en direktöversatt, svensk verion av uttrycket – ’kyligt’. Exempel: Om någon sa ”Min moppe går 110” (vilket måste ha sagts av Beggan för hans Yamaha DT var snabbaste moppen i Bureå) och detta faktum var imponerade och kanske lite osannolikt så svarade man först ”Jöö?!” och när Beggan blåste förbi i 110 blås utbrast man hänfört ”Kyligt…”. Glasklart? Självklart!

Lyxfällan… Vi har nog sett alla avsnitt som sänts och vi har också spekulerat i vilka av de personer vi känner till som skulle behöva få besök av Patrick Grimlund och Magnus Hedberg och några kandidater har vi. Så känner ni med er att ni har lite skral och skakig ekonomi och är bekanta till oss så kanske du får påhälsning så småningom…

Såg denna på fejjan (fast in inglisch) och just idag var det fullkomligt klockrent.

Abort är inget jag skulle vilja förbjuda. Jag tycker att det är bra att den möjligheten finns om barnet är så missbildat att det inte är livsdugligt, om en graviditet eller förlossning skulle innebära fara för moderns liv, om övergrepp resulterat i graviditet eller om graviditeten kommer väldigt olägligt för någon av de inblandade.

Jag tycker också att abort skulle kunna göras med jämställt. Nu är det kvinnan som bestämmer om en abort ska utföras eller inte. Mannen kan visserligen påverka kvinnans beslut men han kan inte bestämma sig för att han inte vill ha barnet om kvinnan väljer att inte abortera. Där tycker jag att mannen borde ha samma rättigheter som kvinnan och innan 18:de graviditetsveckan välja bort barnet om han verkligen inte önskar att bli pappa. Om ändå kvinnan väljer att behålla barnet så skulle mannen inte ha några juridiska skyldigheter men han skulle inte heller ha någon rätt till sitt barn.

Som sagt så tycker jag att det är bra att möjligheten till abort och som ung tänkte jag inte så mycket på det men när jag fått egna barn blev jag allt mer negativt inställd till abort. Jag skulle själv aldrig kunna avbryta en graviditet bara för att barnet skulle komma olägligt i mitt liv men jag vill inte sträcka mig så långt att jag tycker att det skulle vara förbjudet. En oönskad graviditet som slutar i abort är en tragedi för de inblandade. En andra oönskad graviditet är klumpigt och om en person kommer för att göra en tredje abort under sitt liv så tycker jag att den personen ska tvångssteriliseras samtidigt som aborten utförs. Det finns inga ursäkter en tredje gång, man vet hur barn blir till av erfarenhet om inte annat så man ska, banne mig, ha förstånd att skydda sig om man har någon som helst respekt för mänskligt liv.

Även här tycker jag att det naturligtvis skulle kunna göras jämställt. När en kvinna aborterar ett önskat foster ska faderskapet utredas och dokumenteras. Om sedan samma kvinna gör ytterligare två aborter där samma man är fadern så bör båda snöpas eftersom ingen av dem verkar ha förstånd att skydda sig.

Om en kvinna gör tre aborter så har hon förverkat rätten till sin fertilitet och även en man som visat sig vara far till tre aborterade foster, även om det är med tre olika kvinnor, har förverkat rätten till sin fertilitet. Som det är nu är det bara kvinnan som har ansvar för fostret under graviditeten men mannen är ju precis lika delaktig till fostrets existens. En man som gör flera kvinnor gravida, utan att ha förstånd att se till att de är skyddade från oönskade graviditeter är precis lika illa men som det nu är så kan en man fortsätta bete sig som en slampa, pippa flera kvinnor per år, göra dem gravida och sedan övertala dem att abortera. Ansvarslösa, smutsiga slampor som totalt saknar respekt för mänskligt liv. Sådant borde inte få vara ostraffat.

Jag läste en intressant artikel som hette ’Hälsa och normalitet – ett samtal med Karin Johannisson’ i tidningen Distriktsläkaren. Det numret har inte publicerats på nätet än men så småningom så kommer länken att leda till pdf-versionen av det numret.

Karin Johannisson höll ett föredrag på DLFs symposium som handlade om sjukdomsbegrepp och medikalisering ur ett historiskt perspektiv och efter detta intervjuades hon av tidningen Distriktsläkaren om detta. För 50 år sedan var människor sjukare än idag och hade kortare livslängd så man borde tycka att vi rimligtvis borde må bättre idag än vi gjorde för 50 år sedan. Ändå gör vi inte det, tvärt om så mår vi sämre och upplever oss vara sjukare än förr.

Johannisson tror att det beror på olika saker som att vi känner oss otillräckliga i dagens samhälle som har högre tempo och ökat krav på prestation än tidigare men också på att man själv har högre krav på vad hälsa egentligen är och anser sig vara sjuk om man inte känner optimalt välbefinnande. Man nöjer sig inte med att acceptera att man inte är på 100-procentigt topp hela tiden utan söker sig till sjukvården och kräver att få en diagnos på de besvär man upplever och även behandling för den. Subjektiva sjukdomsupplevelser värderas lika högt som mätbara sjukdomar vilket också gör att fler och fler blir ’sjuka’. Istället för ’Jag kände mig sjuk men en undersökning visade att jag var frisk’ så har det blivit ’Jag känner mig sjuk och ÄR alltså sjuk oavsett vad undersökningen visar’.

Sådant som förr ansågs vara en naturlig del av livet sätts det idag diagnos på och på så sätt är det inte längre något naturligt och normalt utan en sjukdom, något onormalt. T.ex en nära anhörigs bortgång, en separation eller att förlora jobbet var något som man förväntades klara av förr och oftast klarade av också men idag gör vi knappt det utan får en diagnos – depression eller akut krisreaktion – som ska behandlas istället. Vi behöver inte längre bearbeta våra reaktioner och känslor som förr utan vi kan överlämna oss i sjukvårdens händer för numera är man sjuk om man inte mår bra och då har man rätt till behandling.

Den läkare som inte inser det och sjukskriver en per omgående tills man inte har några besvär längre är en hjärtlös jävel! Alternativt kan man skylla på Reinfeldt vilket jag tycker bara är bornerat och egoistiskt med tanke på att vi ändå lever i en demokrati och själva har valt högern i demokratiskt val så uppenbarligen är detta så som majoriteten vill ha det. Och ”Skyll inte på mig för jag röstade inte höger” är ett försvar i nivår med en obstinat treårings för skyll inte på mig för jag röstade inte alls men jag har i alla fall förstånd att rätta mig efter vad majoriteten tycker i det land jag valt att stanna i. Det var en parentes, tillbaka till artikeln…

Allt mer blir sjukdom då det skapas diagnoser för att beskriva det som förr var en normal del av vardagen och det normala blir allt mer sällsynt då allt fler människor har en diagnos i någon form och därmed avviker från normen. Personligen är jag orolig över att det nästan har börjat vara normalt att vara onormal, dvs det är den ’sjuke’, den som har diagnos som sätter normen för hur övriga ska vara. ”Jag har X diagnos och kräver att omgivningen anpassar sig efter min problematik så att jag får så lite obehag som möjligt” istället för att den ’sjuke’ uppmuntras att jobba med sin problematik för att komma så nära normen som möjligt igen. Det blir allt svårare att vara normal då minsta lilla variation i personligheten kan diagnostiseras.

Människor blir sina diagnoser och får en del sjukdomsvinst genom detta men i artikeln är Johannisson också orolig för hur en diagnos kan påverka negativt. ”Vad gör t.ex. en ADHD-diagnos med ett barns självuppfattning” säger hon. De senaste fyra åren har antalet personer som fått ADHD-prognoser tredubblats men det är ju orimligt att antalet som drabbas av denna allvarliga neuropsykiatriska störning har ökat så lavinartat utan troligare är att diagnosen ställs för lättvindligt på personer som inte passar in i normen som blir allt trängre och rymmer färre och färre. Artikeln avslutas med ”Kanske handlar det ökade antalet ADHD-diagnoser om stora klasser eller pedagogiska principer som inte passar alla barn.” vilket jag också tycker låter troligt.

Optimalt välbefinnande är inte normalt, det är ett unikum som man får uppleva vid sällsynta tillfällen. Livet är inte smärtfritt och lättsamt. Man mår ofta pissigt om man känner efter, det tar emot att kliva ur sängen och gå till jobbet, tänker man efter så har man nog ont i huvudet och magen har känts lite skum på sistone. Kollar man tempen regelbundet så kommer man att upptäcka ganska stora temperaturskillnader och ganska ofta så är den uppe och sniffar i 38 grader och ibland över. Man är blek och glåmig. Har inte den där leverfläcken vuxit? Men faktum är att de allra, allra flesta är mer friska än sjuka och har kommer inte att ha förstånd att uppskatta sin hälsa förrän de varit riktigt sjuka… på riktigt. De flesta kommer att leva ett helt liv utan att ha varit ordentligt sjuka men ändå ha känt sig sjuka störa delar av sina liv. Så jävla bortkastat! Välj att må bra istället om du inte är för sjuk för att klara av det… vilket du förmodligen inte är.