Kalis cyberhem

För ett par veckor sedan plockade vi ner Killer från en gran. I lördags var det dags igen. Han hade gått ut på kvällen och inte kommit in. På morgonen anade vi oråd och, visst, han satt i ett träd. Den här gången satt han i en annan gran som är snäppet högre och han balanserade omkring på smågrenarna en halvmeter från toppen så han var säkert 20 meter upp.

Vi gjorde som sist, reste en stege mot trädet och lockade i hopp om att han själv skulle klättra så långt ner att nådde honom, och det såg ut att funka. Stegen kan bli åtta meter om man drar ut den maximalt men den är ganska ranglig och instabil då så vi hade inte dragit ut den helt. Efter en timmer lockande var Killer bara ca 1,5 meter bort men hade han inga fler bra grenar att klättra på så jag klättrade ner från stegen för att vi skulle förlänga den lite mer för då skulle jag nå honom. Killer blev väldigt orolig när jag klättrade ner. Han trodde väl att vi skulle lämna honom där uppe, stackarn. Han blev nog desperat och försökte klättra upp och ner, som en ekorre, för han föll de sista fem, sex metrarna. Han han försöka klösa fast sig i grenar han passerade och han landade på mossa så han klarade sig utan skador. Däremot har pälsen sett bättre dagar, den är tovig och kletig av kåda.

Har han lärt sig nu då, katteländet? Icket. Igår var det dags igen. På eftermiddagen satt han i en gran och skrek i högan sky. När vi kom till trädet blev han jätteglad och började trampa omkring så han nästan trillade av grenen han stod på. Denna gång hade han inte klättrat så jäkla högt upp så Gregory kunde klättra upp på stegen och fiska ner honom utan att Killer behövde klättra en massa själv. Idiotkatt! Varför lär han sig inte att låta bli att klättra upp i träd när han inte klarar av att ta sig ner själv??

Vi borde ha anat att han skulle bli en klätterkatt. När han och hans syskon var små var han den av katterna som brukade klättra högst upp på klösträdet (som inte var speciellt högt men ändå) och stå där och vingla eller försöka sitta och vingla men sittytan var så liten att han oftast druttade ner. ’Killer’ kanske inte var ett så passande namn. ’Climber’ hade nog varit mer passande.

Det finns en del saker som gör mig så vansinnigt ledsen, besviken, beklämd och när jag loggar in på facebook blir jag ofta påmind om detta.

I högra delen av fönstret får man en massa reklam. Fejjan är gratis så förmodligen är det denna reklam som bekostar kalaset och de har troligen också försökt styra reklamen så att den reklam man får beror på vilket kön man är, hur gammal man är, vilka sidor man ’gillat’ etc. Vem som ska få vilken reklam är något som välbetalda människor med långa utbildningar har kommit fram till efter många, många timmars arbete och djuplodande undersökningar. Med andra ord kan man säga att denna reklam säger en hel del om hur jag förväntas vara, vad jag förväntas tycka om och vad jag förväntas vara intresserad av. Vad lockar en kvinna i min ålder? Vad är det hon funderar på, vad har hon för drömmar?

Det är här jag blir förtvivlad för enligt reklamen som är riktad till mig, som kvinna i min åldersgrupp, så vill jag gå ner i vikt, köpa skönhetsprodukter och kläder och mitt mål är att bli sexig till sommaren.

För en massa år sedan, när jag pluggade på universitetet, var det en kille i min klass som såg mig lägga in en snus. ”Snusar du?!” utbrast han och jag nickade. ”Jag tycker inte att tjejer som snusar är sexiga.” sa han. Jag skrattade till men det gjorde inte han. Jag granskade honom noga och länge för att se några tecken på att han tyckte sig ha skämtat men han verkade vara helt allvarlig med det han just sagt. Så jag började fundera på vilket parallellt universum han vuxit upp i som inbillar sig att jag bryr mig det minsta lilla ifall jag är sexig eller inte i hans ögon. Han trodde nog på fullt allvar att om jag informerades om att min sexappeal minskade i och med att jag snusade så skulle det motivera mig att sluta snusa.

Och det är väl just det som är grejen – tjejer, kvinnor ska vara snygga, sexiga, utseendemedvetna och ytliga. Jag hatar det! Hade jag fattat vad han menade fortare och haft käften med mig i det läget hade jag sagt ”Bra för jag vill ju inte vara orsaken till din brunst” eller något liknande så han direkt fattat att jag inte alls vill vara sexig i hans ögon. Tanken på att män, som jag inte alls vill ha något amoröst förhållande med, skulle se mig som sexig känns lite obehaglig. I vissa fall skulle jag bli rent äcklad om jag fick veta att det var så.

Lite krasst så finns det två sätt en kvinna kan vara – PSB (påsättningsbar) och ej PSB och det bedöms efter de fysiska förutsättningarna och meningen är tydligen att man, som kvinna, ska sträva efter att bli PSB för så många som möjligt för det är tydligen någon slags merit. Gregorys exfling Majros sa till honom att de flesta män skulle välja henne framför mig eftersom hon var snyggare och sexigare. Jag tyckte att det var rätt lustigt sagt för i min värld är det inte ok att man ska sträva efter eller önska andras ’sexuella uppmärksamhet’ (om man kan kalla det så) när man är i ett förhållande och att påtala för sin partner att man har ’andra spekulanter’ känns lite som att säga ”Du ska inte tro att jag inte har en plan B ifall det tar slut mellan oss för du är utbytbar” och jag utgår från att de flesta andra, män som kvinnor, väljer partner främst utifrån vad de har innanför pannbenet så ’snyggare och sexigare’ gör inte en människa per automatik med attraktiv. MEN för Majros så är det exteriören som avgör en kvinnas värde, inte interiören och hon är inte ensam om det synsättet.

Jag lyssnade på Radio 1 idag och en kvinna ringde in till Aschberg för att prata om hur hemskt det är med det senaste sk. ’hedersmordet’ (hur nu ’heder’ och ’mord’ kan kombineras till ett enda ord, det är obegripligt för mig) på den 19-åriga kurdiska tjejen. En av de första sakerna kvinnan säger om den mördade 19-åringen är att det är så hemskt att hon mördats för hon var så vacker. Vacker? Vad spelar det för jävla roll i sammanhanget?? Hade det inte varit en fullt lika stor tragedi ifall den mördade hade varit ful?!

Att man kommenterar utseendet positivt tycker jag är helt ok när det har något med sammanhanget att göra. Om någon har klätt upp sig, nyss klippt sig eller på något annat sätt gjort en utseendeförändring eller i något sammanhang där utseendet är i fokus så tycker jag att det kan vara på sin plats att ge en komplimang för exteriören men i sammanhang där utseendet är totalt jävla irrelevant tycker jag att det är helt vansinnigt att hänvisa till utseendet. Jag tycker att det blir rent provocerande för det förminskar kvinnan (för ni ska inte tro att det är män man pratar om på det här viset) till ett vackert yttre där andra kvalitéer är försumbara och syftet med hennes existens är att vara dekorativ för omgivningen.

Denna annons tycker jag signalerar att det inte spelar någon roll ifall du uttrycker dig som en neandertalare och inte behärskar ditt språk bara du inte har fett på magen.

Lika jävla irrelevant är det att fälla negativa kommentarer om någons utseende för att man ogillar något de gjort eller sagt. Det är korkat och vittnar om att man saknar argument för sina negativa känslor utan bara är… tja, obefogad illvilligt inställt. Detta håller de flesta med om men hur många tänker på att argumenten för att gilla någon är precis lika tunna om man tar upp en estetiskt tilltalande yttre som positiv egenskap?

Jag vågar mig på att påstå att detta är en typ av kvinnofälla. Många människor ger en positiv kommentar om utseendet när de vill vara snälla, artiga eller muntra upp en kvinna. Redan när barn är små så uppmuntras små pojkar att försöka klara av svårigheter själva, de får veta att de är tuffa, smarta, kunniga etc. medan små flickor tillåts vara bräckliga, inkapabla, känsliga och beroende av andra bara de är söta. Jag tror att det finns en risk att flickor/kvinnor sväljer myten och lägger ner mer tid, pengar, kraft, möda och tankeverksamhet på sitt yttre än på att utveckla inre, i mitt tycke viktigare egenskaper. Det blir ett mål, inte medvetet men ändock,  att vara PSB och ju fler som verkar tycka det desto framgångsrikare är man.

’Utplånar bukfett’?? Inte ens den som vuxit upp bakom en stubbe i skogen har missat att man inte kan punktförbränna fett. För att bli av med bukfett så måste man få bort fett på hela kroppen. Men de som strävar efter att vara snygga förväntas nog vara varken upplysta eller intelligenta för vad är sådana egenskaper värda när man kan vara mager och snygg?

För att ta Majros om exempel igen så förolämpade jag hennes intelligens (eller brist därav) genom att säga att hon hade samma iq som bmi. Hon blev förolämpad men på fel sätt för hon svarade ”Jag är nöjd med min kropp”. Man försvarar vad man är rädd om och i detta fall så var det viktigare att hennes kropp försvarades än hennes intelligens för det är ju kroppen som hon filat på i alla år och oroat sig för om den duger för det är den som ger henne status och värde, som gör henne PSB. Allt annat som är viktigt får man bara man lyckas med detta primära mål.

Jag såg en tv-program om familjer som bygger hus med ovanlig design. När programledaren besökte en av familjerna hälsade han på dem genom att skaka hand med mannen och kvinnan gav han en kram. Varför?? Han hade knappast ett intimare förhållande till kvinnan än till mannen eftersom han var bekant med dem båda på exakt samma sätt och hade varit det exakt lika länge. Så görs det ofta, mannen hälsas på med ett respektfullt handslag och kvinnans kropp trycker man mot sin egen. När jag frågat män varför de hälsar olika på kvinnor och män får jag till svar att de inte är homosexuella och därför inte vill krama andra män. Så tydligen finns det en sexuell underton i det hela trots att de inte behöver vara uttalat attraherade av kvinnan de kramar till hälsning. Signalen är förmodligen ”Jag trycker min kropp mot din för att bevisa att du är PSB och därför accepteras du av mig” och innan alla protesterar livet ur sig mot detta så vill jag påpeka att det inte är en medveten tanke. Tänk efter, fundera på varför man gör som man gör, det är ett inlärt beteende så troligen har man aldrig fått veta varför och inte heller reflektera över det men vad är egentligen signalerna? Ännu en anledning för mig att vara emot kramar…

Jag hatar det! Jag vill inte sträva efter att vara PSB för så många som möjligt! Jag äcklas av hela industrin!! Lika fullt förbannat så plockar jag hårstrån från min kropp med pincett, färgar och trixar, köper underkläder som håller upp och in, tänker på vad jag stoppas i mig och i ärlighetens namn så är inte hälsoaspekten det viktigaste i det fallet utan visst fan handlar det om att jag vill förändra min kropp till något som anses vara estetiskt mer tilltalande. Om ’bantning’ enbart ledde till en positiv hälsoeffekt och man var tvungen att göra något helt annat för att minska sitt underhudsfett så skulle jag våga sätta en rejäl slant på att inte många skulle banta. Hur som helst så blir jag jävligt besviken på mig själv och arg för att jag också går på den här skiten. Jag vill inte vara en trist, förutsägbar stereotyp men uppfostran, förväntningar utifrån, påtryckningar från media etc. formar oss även om vi kämpar emot.

Min senaste taktik i denna kamp är att försöka bli av med all reklam på fejjan som jag anser vara oetisk genom att hålla pekaren över annonsen och klicka på krysset som dyker upp i reklamens övre högra hörn. Som anledning till varför jag inte vill se annonsen klickar jag på ”Strider mot mina åsikter”. Eventuellt har jag fått mindre reklam av den här sorten men jag tror att jag har färre annonser överlag på min fejjansida. Kanske finns det inga alternativ för min målgrupp om man inte får göra reklam för kläder, smink och andra skönhetsprodukter och bantning.

Vad får män för reklam? Hur förväntas de vara?

I höstas skrev jag om att män i min ålder och yngre ifrågasatte om jag sökte ett faderssubstitut istället för partner när jag, i min profil i dejtingträsket, angav att jag sökte män från 45 till 55-60 år (i inlägget Elektrakomplex). Nu har jag fått veta att det finns en matematisk modell för hur stor åldersskillnad som är socialt acceptabel och enligt den så gick jag inte utanför ramarna för vad som anses vara passande.

Den matematiska modellen kallas ’halva-åldern-plus-sju-regeln’ och säger att ens partner inte får vara yngre än halva ens ålder plus sju år. Som 40-åring så skulle det vara opassande om jag hade en partner som var yngre än 27 år eller äldre än 66 år (66/2 blir 33 plus sju blir 40).

Ursprunget till denna regel lär vara Elijah Muhammad (Nation of Islam) som ansåg att den ideala hustrun skulle vara mannens halva ålder plus sju år. Han sa att kvinnan låg före mannen i den mentala utvecklingen och ett förhållande skulle inte vara framgångsrikt om inte kvinnan såg upp till mannen. För att mannen skulle få kvinnans beundran så krävdes alltså att hon var mycket yngre för en jämnårig hustru skulle ligga före mannen i den mentala utvecklingen och därmed vara honom överlägsen. Muhammad ansåg inte att det var lämpligt att det var för stor längdskillnad mellan makarna heller…

Utifrån Muhammads idéer har sedan halva-åldern-plus-sju-regeln utvecklats och är nu en allmänt känd och vedertagen regel… fick jag veta. Jag googlade lite och visst var det så. För att illustrera hur det grafiskt ser ut så gjorde jag detta diagram:Ju äldre man blir desto större blir de acceptabla spannet. Modellen går inte att tillämpa på någon som är under 14 år och i tonåren är det ganska snävt intervall mellan de yngsta och äldsta som man kan vara tillsammans med utan att det är opassande. Ju äldre man blir desto större blir de acceptabla spannet. Detta hade ju varit bra att känna till när jag blev ifrågasatt och kritiserad i dejtingträsket för då hade jag kunna slänga sociala regler i form av en ekvation i ansiktet på dem  och bevisa att upp till nästan 60 år inte var helt uppåt väggarna för någon i min ålder 😀

Gregory är två år yngre än jag och det är tydligen den ålderskillnad som gäller för medelsvensken, i alla fall om man får tro SCB som beskrivit ett par som de kallar Medelsvensson. De heter Maria och Mikael och hon är 42 år och han är två år yngre, dvs 40 år. Det är tur att det finns siffror på allt så man vet när man är normal och när man klivit utanför ramarna för socialt accepterat och blivit opassande 😉

Brask!
Innan någon hen med personlighetsstörning och svårartad skvallertand drar igång stora valsarna i sagofabriken och fabulerar ihop vad jag sysslar med bakom ryggen på min sambo så vill jag påpeka att jag endast har varit aktiv sökande i dejtingsträsken (alltså på dejtingsidorna på nätet) då jag varit singel och all eventuell aktivitet i dejtingträsket under pågående förhållande har Gregory haft full insikt och vetskap om och han har också godkänt det. Så hen, gör dig inte omaket för han har insett vad du håller på med och han tror inte på dina insinuationer eller lögner längre.

Vi åt på Bryggargatans restaurang igår. De har ändrat menyerna sedan sist vi var där och jag tog sjurättersmenyn för att få smaka på så många rätter som möjligt. Det är helt otroligt hur gott saker och ting kan smaka när någon som kan laga mat har tillrett det… och inte jag 😉

Vi började med varsitt glas husets mousserande och bjöds på en aptitretare som var gravad forell. Väldigt gott! Naturligtvis…

Jag åt och drack;

Rökt tjäder med jordärtskocka, lingon, kantarell och brioche
Vin: Riesling Patergarten, Alcase, Frankrike.
Köttet var kanske inte så mört som jag hade väntat mig men det var väldigt gott. Vi började fundera om all mat är god om man serverar det i små portioner med en viss väntan emellan. Om vi aldrig hade ätit blodpudding för kanske vi hade lovordat en minimal mängd blodpudding om den serverades snyggt upplagt tillsammans med rårörda lingon och annat smaskigt.

Kungskrabba, pilgrimsmussla och rotselleri
Chenin Blanc, Paarl, Sydafrika
Den smörstekta kungskrabban kan man dö för! Men jag är en sucker för skaldjur så detta var förstås en rätt som fick igång mig.

Marulkskind, broccoli och havskräftsoppa
Vin: Sauvignon Blanc, Pouilly Fumés, Loiredalen, Frankrike
Gregory var lite skeptisk till att äta kind men kind anses ju vara fint kött från både nöt och gris så det hade jag inget emot. Däremot undrar jag hur stora kinder en fisk egentligen har. Och hur kom man på att man skulle äta det? Satt det ett gäng hungriga människor vid resterna av en uppäten fisk och någon sa ”Nämen, hörrni! Vi tar väl och smakar på ansiktet också?!”? Fisken var i alla fall väldigt god och broccolin var helt perfekt tillagad. Den hade förmodligen bara doppats i kokande vatten för det var väldigt fräsch och krispig.

Stekt kalv, kalvbrädd, sötpotatis, rostad vitlök och salviasky
Vin: Cabarnet Franc, Anjou, Loiredalen, Frankrike
Jag har aldrig ätit bräss förr och det var en riktig höjdare! De vid bordet bredvid började prata om vad bräss var för del på en kalv. Den ene föreslog att det var en del i hjärnan och de kom fram till att de skulle kolla på nätet när de kom hem. Brässen är en körtel som sitter bakom bröstbenet och är inblandad i immunförsvaret hos unga djur och människor. Hos vuxna vuxna är den tillbakabildad. Hos kalvar är det riktigt god och mör 😀

Ren, KarlJohansvamp, rödbeta och hasselnötter
Vin: Zinfandel-Shiraz, Maipo Valley, Chile
Reninnerfilén var gudomligt! Det var rött och smälte i munnen. Vinet var ett av de bättre jag druckit också. Gregory tyckte att det smakade gummi och det gjorde det. Jag tycker att det smakade hojklubbsverkstad med gummi och olja och det låter ju kanske inte så gott men det smakade verkstad på ett positivt sätt.

Getost, frukt och nötbröd, fänkålsmarmelad och rostad malt
Vin: Amarone della Valpoliciella, Veneto, Italien
Väldigt rolig efterrätt. Vi fick små, tunna skivor sirapsbröd med fikon och nötter i. Getosten hade rörts ihop med färskost och förpackats i små tuber så vi fick göra våra egna mini-mackor med fänkålsmarmelad, rostad malt från Kallholmens bryggeri och ostblandningen. Getostsmaken var tydlig så jag hamnade förstås i osthimlen.

Hjortron och karamell
Vin: Pineau des Charentes, Frankrike
Det vinet var ganska roligt och väldigt lyckat till efterrätt. Det var ett sött, vitt vin med cognac. Cognacsmaken gick inte att missa men den var inte lika skarp och ’spritig’ som cognac så det var väldigt gott. Rätten bestod av karamellglass, en mousse som jag tyvärr inte minns vad det var och en kula fryst hjortronröra med vanilj och lite annat, som täckts med ljus choklad. De hade vunnit på att välja en annan choklad för den var lite smörig och smakade inte så mycket choklad så det kändes inte som att den chokladen var av toppkvalité och den hade varit mycket godare med mörk choklad istället för ljus.

Precis som förra gången gick vi från Bryggargatan lagom mätta, lagom runda under fötterna och väldigt nöjda. Nu måste jag komma på ännu något som måste firas med ett besök på Bryggargatan.

Magnus från Gamla Falmark, Björn Skifs, konstnären Miró, Gro Harlem Brundtland, Måns Herngren, Beatrice Ask, min klasskompis Anna från gymnasiet, Erik Segerstedt, profeten Muhammed, Hitler, min svägerska Sofia och jag har något gemensamt – födelsedagen.

Liksom 394 andra svenskar lämnar jag idag fyrtio minus och blir fyrtio plus. Gregory reflekterade över detta igår och insåg att han snart skulle ha ett förhållande med någon i fyrtioårsåldern fast han själv är i trettioårsåldern. En ansenlig ålderskillnad alltså. Själv känner jag att när jag nu kommit i fyrtioårsåldern och livet sägs ska börja så har jag blivit en ’cougar’ som behöver en liten toy-boy i trettioåldern att roa mig med.

Jag startade mitt liv som fyrtioplusare med att ta en halvtimmes sovmorgon och kliva upp 05.30 för att rensa golvbrunnen i badrummet, gå ut med soporna, städa skåpet under diskbänken (det var nasty), köra en diskmaskin och låta snabeldraken sniffa runt lite i huset. Dagen fortsätter med ett möte i stan och eventuellt måste jag gå på Bolaget och inhandla en flaska bubbel för att fira mig själv med det, chevrè, hamburgerkött och ’Rymmarknäcke’ från Gränna. Den kombinationen är oslagbar!

Imorgon kväll blir jag ’wined and dined’ på Bryggargatan av Gregory och av sonen har jag avkrävt barnvakt och bilskjuts så Timothy ska skjutsa oss och passa Kroken medan jag firar med min toy-boy.

För att ta reda på vad jag nu har att vänta gjorde jag en liten googling och fann detta om fyrtioårsåldern:

Vad är det då som sätter igång åldrandet och vilka olika saker händer? Jo, de kroppsliga åldersförändringarna är små fram till 40-årsåldern. Därefter tilltar de.
OK, så nu kommer ’det stora raset’ med andra ord?

Skelettet åldras redan i 40-årsåldern då urkalkningen börjar, hos kvinnor ökar det ytterligare i klimakteriet.
Japp, nu börjar ’det stora raset’ och stommen blir skört som äggskal :-/

Även om du under större delen av ditt liv haft en perfekt 20/20-syn, ökar chanserna starkt för att du kommer att utveckla ett synfel när du kommer upp i fyrtioårsåldern.
Mina ögon har varit i fyrtioårsåldern under flera år för läsglasögon har jag använt ett bra tag nu.

Rosacea visar sig oftast senare än akne, som uppträder från puberteten och i tonåren, även om akne kan fortsätta upp till trettio-fyrtio års ålder.
Har både rosacea och akne men betyder detta att jag kan se fram emot att åtminstone finnarna försvinner snart?

Självklart kan 40+are ha sex. Själv finner jag många kvinnor i fyrtioårsåldern riktigt MILFiga.
Från flashback… naturligtvis. Herregud…

Något som talar för det är att efter fyrtioårsåldern är det fler kvinnor än män som utvecklar sjukdomen.
Om schizofreni. Så jag kommer att bli skör och schizofren…? Najs…

Ja, jag vet, detta är en skitsak men det håller på att vara lite mycket av den vara för att jag ska tycka att det är helt slumpmässiga händelser. Jag har full förståelse för att en person någon enstaka gång misslyckas med att spola men, seriöst, hur ofta händer det? Det är något man råkar ut för några enstaka gånger i livet kanske. Hur stor är sannolikheten för att en specifik person ska råka komma in på en toalett flera gånger under en kortare tidsperiod och finna toaletten ospolad? Med bajs i?? Utan papper??! Det känns som att det borde vara troligare att man träffas av blixten eller vann på lotto.

Ändå är detta något som hänt mig nu flera gånger på olika platser. Första gången var för ganska precis en månad sedan. Jag gick in på toaletten i en av de sex korridorerna på mitt jobb. I toaletten låg en korv och flinade åt mig. Jag har inga bildbevis för detta så ni får tro mitt ord.

Andra gånger var på toaletten på Maxi den 1 april. Där hade det nog gjorts försök att spola men utan tillfredsställande resultat.

Tredje gången jag råkade ut för detta var några dagar senare, den 4 april. I en annan korridor på jobbet låg en bajs och väntade på mig när jag intet ont anande uppsökte faciliteten för att pudra näsan. Ingen papper, bara en bajs. Jag studerade den för att se om jag kunde se några tecken på vems det var. Eventuellt hade den släppts av någon som ätit en fettrik måltid eller har en något dysfunktionell gallfunktion för den var lite gulaktig. Vi dryftade detta makabra fynd under kafferasten sedan och en kollega föreslog att avsaknaden av papper kunde indikera att toaletten visst spolats fast otillräckligt så att dessa bajspluttar fastnat i kröken efter vattenlåset och sedan glidit tillbaka ner i skålen. Så kan det kanske ha gått till.

Fjärde gången var igår. Än en gång, intet ont anande, gick jag på toaletten. Denna gång gick jag till en helt annan korridor, på en annan våning på jobbet. Locket var inte nedfällt och i vattnet låg en bajs och vaggade förnöjsamt. Inget papper i sikte.

Jag förstår inte. Varför just jag? Detta kan inte vara en slump, det måste vara riktat mot just mig. Jag kan inte annat än betrakta detta som attentat riktade mot mig som person. Men varför? Vem vill mig så illa? Jag rannsakade mig själv och funderade på vem eller vad som kan ligga bakom denna konspiration mot mig. Så kom jag på det! Här i bloggen har jag under kort tid avslöjat två omfattande konspirationsteorier. Den ena var som socialdemokraterna – att Juholt var ett väl genomtänkt pr-trick i syfte att göra Löfven omåttligt populär utan att han skulle behöva jobba för det. Detta skrev jag om den 16 mars, alltså i samma veva som jag utsattes för första attentatet.

Den andra terrorcellen som jag kan misstänka är Svenska Ishockeyförbundet. Jag skrev visserligen inte om min teori om att alla hockeymatcher är uppgjorda i förväg, av ekonomiska skäl, förrän ganska nyss, den 15 april, men jag har länge haft detta på känn och dryftat mina teorier med en del personer så det är inget som varit okänt.

Så tydligen finns det starka krafter där ute som betraktar mig som ett allvarligt hot som måste chockas och äcklas till tystnad. Det verkar också som att det finns en lejd bajsare på mitt jobb, en sk. hit-pooper. Men det ska ni veta, jag låter mig inte skrämmas till tystnad! Sanningen skall segra!

Blir det nödvändigt kommer jag att vända mig till media med detta. Om det skulle hända mig något så kommer information att sändas till Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Uppdrag granskning och Svenska proktologsamfundet! Jag tar ingen skit!!

1 april

4 april

17 april

Som jag så försiktigt förutspådde så vann Skellefteå hockeyn igår. Eller mer korrekt är att säga att Mammon såg till att Skellefteå gjorde flest mål. Jag törs nästan påstå att Skellefteå kommer att vinna ett par matcher till och för att Mammon ska må som allra bäst så kommer det inte att avgöras definitivt förrän på den sjunde och sista matchen. Sanna mina ord!

Jag är totalt ointresserad av hockey vilket kan vara lite av ett problem när man är skelleftebo. I Skellefteå råder det en hög intolerans mot hockeyointresserade och vi diskrimineras ständigt då många olika typer av samkväm, diskussionerna på fikarasterna och mycket annat kretsar kring hockey. Jag har faktiskt skapat en facebookgrupp för oss, Skelleftebor som skiter blanka fan i hockey, och även om vi tycks vara i minoritet så hade gruppen flera hundra medlemmar innan facebook gjorde om grupperna så att alla medlemmar trillade ut och var tvungna att aktivt gå med igen.

Som hockeyointresserad så kan man ändå inte undgå att märka vad som händer. Karlarna ser ut som terrorister för de odlar vad de kallar ’slutspelsskägg’, folk skriker och går på, postar obegripliga statusmeddelanden och långa svordomsharanger kryddade med allehanda könsord på fejjan. De mår dåligt, får migränanfall, är griniga, stingsliga för att sekunden senare vråla av glädje, alla tecken på psykisk ohälsa med andra ord.

Är det inte meningen att sporten ska vara hälsofrämjande? Det finns inget sunt hos de som är hockeyintresserade, tvärt om. Att det serveras alkohol på isladan är också helt emot alla ideal som jag anser att idrott ska stå för. Alkohol och idrott ska fan inte gå ihop så att servera alkohol på ladan är prostitution de ägnar sig åt då enda syftet med det är att locka fler besökare och därmed tjäna mer pengar. Illa!

Men det är inte bara det som är högst anmärkningsvärt. Jag har kommit på fler skumraskaffärer som försiggår inom hockeyvärlden. Det är för det första förbannat märkligt att den som får högst poäng efter att alla spelat mot alla inte är det lag som vinner. Istället ska de fyra översta lagen spela mot varandra och inte bara en gång utan sju (7!!) gånger mot varje lag. Helt absurt! Det är som att en maratonlöpningstävling är avklarad så är det inte den som kom snabbast i mål som vinner utan de fyra första ska spela sten-saxpåse om guldet. Hallå!?? Det handlar förstås enbart om pengar. Klubbarna tyckte inte att de hade mjölkat tillräckligt med pengar ur sina supportrar när hockeysäsongen var över så de skapade denna hitte-på-tävling som slutkläm för att kunna tjäna ännu mera pengar på hockeyintresserade människor.

Inte nog med detta. Jag tror mig ha kommit på något som inte har varit lika uppenbart som att hitte-på-tävlingarna är just hitte-på-tävlingar. Minns nu var ni läste detta första gången när skiten träffat fläkten och den skandalösa sanningen kommer ut och mina uppgifter kan vidimeras från annat håll. Hela slutspelet är uppgjort. Inte fan har de fått instruktioner att spela så bra de kan. De har fått instruktioner att spela så många matcher de kan. Om det bästa laget skulle sopa banan med alla de andra så skulle det betyda att det laget spelar 4×4 matcher istället för 4×7 matcher. Det blir bara 16 matcher istället för 28 och för en klubb så betyder det att de bara får ta inträdde och sälja sprit till hockeysupportrar hälften så många gånger som de har möjlighet att göra om de i förväg bestämmer vem som ska vinna när för att optimera antalet spelade matcher.

Bevis? Inga konkreta men det sunda förnuftet säger mig att det är så. När Skellefteå AIK mötte MoDo så gjorde Skellefteå totalt dubbelt så många mål. Trots denna överlägsenhet lyckades de dra ut på pinan till sex matcher. När Skellefteå AIK spelade mot Solna AIK så lyckades de tugga på i sju matcher så där var den ekonomiska utdelningen maximal för båda klubbarna. Nu spelar de mot Brynäs och har förlorat de tre första matcherna. Om Mammon får styra så vinner Skellefteå nästa match men å andra sidan kan det bli alldeles för uppenbart för fler än mig vad det är de egentligen håller på med (för inte fan är det hockey). Brynäs leder totalt med 9 mål mot 5, alltså nästan det dubbla, så kanske måste klubbarna låta Brynäs, som är det uppenbart bättre laget få vinna för att inte avslöja att det är ett spel om pengar det handlar om. Eller är de så giriga att Skellefteå vinner ikväll så att klubbarna kan mjölka ännu mer pengar ur supportrarna? Matchen är totalt ointressant men spelet bakom är oliiiiiidligt spännande!

Så, mina kära bloggläsare… Svensk elitseriehockey har väldigt mycket gemensamt med amerikansk wrestling – det är bara en show 😉

Senare, efter hockeyn:

Jupp, jupp, precis som jag förväntat mig så vann Mammon. Skellefteå slog Brynäs med ett mål och jag törs nästan påstå att Mammon kommer att se till att Skellefteå vinner åtminstone ett par matcher till. Om Mammon ska ta ut en total seger så kommer det inte att avgöras förrän på sjunde matchen. Minns var ni läste detta först!

Igår släppte jag ut Killer på kvällen. Innan vi somnade kollade jag om han ville komma in men han fanns inte utanför dörren. Vid tvåtiden klev jag upp och kollade igen. Ingen Killer. Samma visa klockan fem och klockan sju. Klockan nio klev jag upp för gott och kollade en sista gång men fortfarande ingen Killer i sikte. Gregory berättade att han också varit upp under natten för att kolla om katten ville komma in.

När vi skulle åka till stan vid 11-tiden hörde vi Killer jama. Eller ’vråla’ beskriver nog bättre vad vi hörde honom göra. Gregory kollade vedboden och lite runt omkring men såg honom inte trots att vi hörde honom klart och tydligt. Så Gregory började blicka uppåt. I en gammal, hög gran satt katten, högt upp… sjukt högt upp.

Granen är i alla fall dubbelt så hög som huset och katteländet hade tagit sig upp minst tre fjärdedelar av granens höjd så Gregory uppskattade att han satt på 15 meters höjd. Vår stege nådde inte i närheten av kattskrället så vi lockade och lockade. Killer ylade som en galning och började långsamt klättra nedåt. Efter en halvtimme kunde Gregory, som stod på stegen, nå katten men han (katten, inte Gregory) var så skärrad att han bara klamrade sig desperat fast i grenarna när Gregory försökte lyfta ner honom. Killer lyckades riva upp ett gammalt sår på baktassen i tumultet uppe i granen med Gregory så katten blev bara mer och mer skärrad… och Gregory var blodig.

Att klättra nedför en stege med en panikslagen katt i ena handen är inte heller så stabilt och säkert så Gregory började se uppgiven ut. ”Ta honom i nackskinnet och släpp ner honom på marken” föreslog jag men Gregory var rädd att det skulle resultera i att katten skadade sig, att han själv föll ner eller en kombination av de båda. Jag föreslog att jag skulle testa vilket Gregory inte tyckte var någon klok idé. Det tycker väl inte jag heller så här i efterhand för jag är både höjdrädd och osmidig men just då var jag ganska less på att stå i snålblåsten och glo upp i en gran. Jag testade i alla fall, kom mig upp till katten och greppade honom i nackskinnet. När han försökte klösa sig fast i grenar vände jag katten så han hade benen mot mig och det verkade lugna honom. Han klöste sig fast på mig men fick inte panik utan hängde sig bara fast så jag makade in honom under ena armen och klättrade ner.

Kroken var nästan lika uppjagad som Killer. Hon hade själv kommit fram till att om vi inte fick ner Killer ur trädet så skulle han dö där uppe. Mitt förslag om att släppa ner katten istället för att försöka fånga honom och klättra ner med honom var inte heller något som Kroken verkade uppskatta. Hon var mycket orolig.

Men slutet gott, allting gott. Jag hoppas att Killer har lärt sig att inte klättra så högt upp i träd i fortsättningen… men jag tvivlar. Igår kväll hittade Gregory Lacke ute vid dörren. Han satt där och stirrade skräckslaget på något som rörde sig längre bort. Vi har haft lite bekymmer med en grannkatt som kommer hit och slåss med våra katter så Gregory försökte se om det var den katten som Lacke såg och var så rädd för. Det var ett djur men det var inte katten. Det var ett rådjur. Jo, katter har en del fiender i den naturliga faunan men jag tror inte att rådjur tillhör de värsta kattmördarna… fjolliga katt. Det kanske var samma blodtörstiga, kattätande rådjur som jagat upp Killer i granen.

Ja, det måste jag väl skriva… något åtminstone. Under påskledigheten blev det inte mycket tid vid datorn för Gregory ogillar att jag sitter vid datorn. Han säger inget alla gånger men hans suckande, pustande och ogillande blickar säger en hel del. Dessvärre har jag inte så mycket att förmedla. Jobbar och sover och däremellan har jag inte så mycket energi över för funderingar eller annat.

Gregory påstår att man blir piggare om man rör på sig mera och tränar. Därför kliver jag upp klocka 5 varje morgon för att spendera dagens första halvtimme på löpbandet. Inte fan blir jag piggare för det. Igår somnade jag vid 18-tiden tror jag. Han tränar ju själv en hel del och han kan sova 10-14 timmar utan problem. För det mesta måste han upp och åka till jobbet men när han är ledig sover han ibland hur länge som helst. Han säger att han behöver det för att han tränar. Märkligt… han påstår ju också att man blir piggare av att träna.