Skam

Det brott av de ’vanliga brotten’ som jag tycker att det är allra värst att göra sig skyldig till är rattfylleri. Mina erfarenheter säger mig att det är personer med alkoholproblem som kör rattonyktra. Kan man inte låta bli att köra efter att man druckit sprit så har man problem, det är ofrånkomligt. Har man inga spritproblem så är det heller inga problem att låta bli att köra i fyllan.

Inte heller finns det några rimliga ursäkter, förklaringar eller förmildrande omständigheter för rattfylleri. Om man kör för fort kan man ärligt och uppriktigt hävda att man inte tänkte på att man körde för fort, det var inte meningen, man hade bråttom, det kanske var en akutsituation. Till och med grova våldsbrott kan det finnas förklaringar, ursäkter eller orsaker till. En misshandel eller ett mord kan vara resultatet av att en person trakasserats, provocerats, misshandlats och plågats av någon och till sist satt stopp för detta på ett sätt som resulterade i att offer och förövare fick ombytta roller. Men hur ursäktar man ett rattfylleri?

”Jag visste inte” Jo, man är medveten om att man druckit alkohol under dagen eller dagen innan och har man det så ska man INTE köra bil.

”Jag hade inte druckit mer än…” är inte heller någon jävla ursäkt för det visar ju bara att man faktiskt vet att man hade druckit och därmed också skulle ha låtit bli att köra.

”Jag körde bara en kort sträcka” är också totalt ointressant för det är inte sträckan som gör brottet utan att man kör när man druckit. Går det illa så gör det så på en punkt, inte under en längre sträcka.

Jag har svårt att se olyckor som sker när föraren är onykter som ’olyckor’. Föraren är medveten om att riskerna med att köra onykter är betydligt större än att köra nykter. Att köra bil onykter är värre än att ställa sig i en folksamling med ett brännbollsträ, blunda och vifta vilt omkring sig. Risken finns att man ska skada eller till och med döda någon men chansen finns att ingen blir skadad alls, precis som om man kör när man druckit sprit. Skillnaden är att i en folksamling har andra en chans att se att du är en galning med brännbollsträ som vevar i blindo och då kan de undvika dig men i trafiken är det inte lika uppenbart om föraren i en bil är påverkad av något så man har ingen möjlighet att undvika galningen.

Skulle man stå i en folksamling och vifta med en påk så skulle man kunna åka fast för dråpförsök så jag ser ingen anledning att betrakta rattfylleri som något mildare än dråpförsök. Mordförsök skulle jag kunna sträcka mig till att klassa det som.

Att köra onykter visar att man skiter totalt i om man lever eller dör men vad som är värre är att det också visar att man totalt saknar respekt för andra människors liv och hälsa. Om man själv kör ihjäl sig är egentligen ens egen ensak och drabbar bara förövarens anhöriga men om rattfylleristen kör ihjäl eller skadar någon annan, någon som var passagerare i bilen eller kanske inte alls delaktig i brottet utan bara en i trafiken som av en slump råkade hamna i rattfylleristens väg, då blir det en helt annan sak. Hur klarar en människa av att leva med vetskapen om att han eller hon har orsakat en annan människas död eller skadat någon genom något så oförsvarligt som rattfylleri? I det fallet är det en tragedi för både förövarens och offrets anhöriga. Om ens barn har dödat eller skadat en annans barn genom rattfylleri, hur klarar man av att se offrets föräldrar i ögonen? Vad kan man säga till dem? Skulle de förstå skammen man känner, skulle de känna någon tröst i att man känner så?

Det är frågor som jag obehagligt nog kanske får svar på snart när jag ska träffa mamman till den passagerare som satt i bilen med min son när han körde onykter och voltade flera gånger med sin bil för mindre än ett dygn sedan. Min son klarade sig helt utan skador men jag hoppas att det gav honom ärr som ska smärta för all framtid.

 

En kommentar på Skam

  • Susen skriver:

    Shit! Det var för jävliga nyheter! Tur att ingen skadade sig i alla fall.
    Bör väl bli en första och sista ”ungdomssynd” som görs antar jag, eller hoppas jag.

    Han har redan hunnit med ett par allvarligare ’ungdomssynder’ så jag är orolig att det inte får ett slut förrän han sett till att någon skadats ordentligt eller till och med dödats. Kanske skulle det inte ens ta slut med något sådant utan fortsätta tills han själv är handikappad eller död. Nu när han är myndig kan jag inte heller göra annat än att stå vid sidan och se på vilket är förbannat svårt. /Kali