Pseudosjuka unge

Förra helgen åkte Kroken på feber på lördagen. Hon verkade inte sjuk utan var lite tröttare än vanligt bara. Under söndagen hade hon feber så vi bestämde att Gregory skulle vara hemma med henne under måndagen. På tisdagen verkade hon ok så hon fick åka till dagis och vi åkte till jobbet. På eftermiddagen ringde dagis och berättade att Kroken hade feber igen. Mutter, mutter… Jag är den enda av oss som har på mobilen på dagarna och kan nås men Gregory var den som hade bilen så jag kunde inte göra så mycket. Efter några samtal så hade jag ordnat så att Kroken skulle få följa med grannen hem när hon hämtade sin son.

På onsdagen var jag hemma med ungen men sedan verkade hon vara feberfri så hon fick åka till dagis resten av veckan. Och så var allt frid och fröjd? Icket. I söndags tyckte vi att Kroken verkade lite varm så Gregory kollade tempen och hon hade 38 grader. Hm… Hon verkade inte det minsta lilla sjuk så vi kom överens om att inte säga något till dagis. Hög kroppstemperatur är ingen sjukdom i sig och inte heller ett bevis för sjukdom och vi tänkte att om vi berättar att hon haft 38 så kanske de på dagis kollar henne extra mycket och ringer om hon får lite högre temp. Hög temp kan man få av fysisk aktivitet och lite av varje och särskilt barn kan pendla väldigt mycket i temp helt naturligt.

Om man har en temp mellan 35,6 och 38,2 så är det helt normalt och det finns inga tecken på sjukdom om man inte har andra sjukdomssymtom. Många påstår sig vara ’lågtempade’ och tycker sig därför ha feber om de har 38 grader men kroppen är biologiskt anpassad för att fungera allra bäst i det temperaturintervallet så den ursäkten ’gills’ inte för man har inte mer feber än någon annan för det. Det är egentligen ganska märkligt… många säger att de är ’lågtempade’ och menar då att det är extra synd om dem eftersom de är mer lidande än alla andra vid lägre kroppstemperatur. Men det är fan ingen som säger sig vara ’högtempad’. Den ursäkten skulle jag ha testat när jag låg inlagd med lunginflammation med en envis feber och bara ville hem. ”Nä, ja e ju lixom högtempad å brukar ligga på kring en 38-39 grader så 39,5 är knappt feber alls för mej. Släpp ut mej nu!!”. Tror icket att det hade fungerat. Dessutom är jag inte ’högtempad’ utan brukar ligga strax under 37 i vanliga fall.

Men hur som haver… När vi skulle hämta Kroken på dagis berättade fröken att Kroken hade känt lite varm under dagen så tempen hade kollats och var 38,7. Hoppsan!! Men hon hade verkat pigg i övrigt. OK… På kvällen var hon ganska trött och somnade tidigt i vår säng. Vi lät henne stanna i vår säng. Misstag. Hon fäktade och yrade hela natten. ”NEJ NEJ NEJ!! BACKA BACKA BACKA! GÅ INTE DIT!!”, ”JAG VILL INTE HA DEN! JAG VILL INTE HA DEN!!”, rop på hjälp och andra panikyttringar varvades med diverse ljudeffekter som” pyssssssch”, ”mjauuuu”, smackanden och annat. Gregory gav upp vid tvåtiden och gick för att få lite sömn i gästrummet istället.

Så jag stannade hemma med Kroken igår. Hon är fortfarande inte speciellt sjuk, lite tät i näsan kanske men inte mer. När jag berättade för henne på morgonen hur hon hållit på hela natten såg hon mycket förvånad och road ut. Hon minns själv inget av det och verkade vara hur utvilad som helst… till skillnad från mig. Febern fortsatte hela dagen och jag är hemma med ’sjuk’ Krok idag också. Imorgon kommer hon att få åka till dagis. Hon verkar inte vara lika varm idag och dessutom är hon ju inte sjuk! Hon kanske har blivit ’högtempad’ bara 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *