Kalis cyberhem

När jag gick utanför dörren på septembers första dag var det överraskande kallt. Termometern visade inte kallare än dagen innan men det kändes ändå mycket kallare. Så jag vände om in för att hämta en varmare jacka till Kroken. Inte för att jag tror att hon skulle frysa i den fleecejacka hon hade utan mest för att inte någon dagisfröken skulle ge mig onda ögat för att jag inte har förstånd att klä på ungen.

En kollega till mig har barn i dagisåldern och hon har berättat att barnen har berättat otroliga historier om vad som händer på dagis. Även dagispersonalen hade fått höra en del spektakulära historier om vad som hände hemma så min kollega kom överens med dagispersonalen om att om de trodde hälften av vad barnen berättade så skulle hon också bara tro på hälften av vad hon fick höra.

En annan kollega berättade en dagisrelaterad sak som hon fått höra. Jag vet inte om hon känner den dagisfröken som haft dialogen eller om hon hört det på annat sätt men hur som haver var det ett barn på dagis som berättade att han (eller hon, jag vet faktiskt inte) skulle få åka taxi kommande helg. Föräldrarna skulle på fest och taxi skulle tas hem från festen sedan. Barnet hade aldrig åkt taxi och såg mycket fram emot detta äventyr. Helgen kom och gick och barnet var åter på dagis. Fröken frågade om det var kul att åka taxi och barnet svarade ”Vi åkte inte taxi. Vi åkte småvägarna istället.”
Oops…