Kalis cyberhem

Under fredagskvällen, efter nyhetsrapporterna om bomben i Oslo och skjutningarna på Utøya, innan det stod klart att det var en ensam dåre, medan det fortfarande antogs vara en terroristattack utförd av ’Jihads vänner’ (eller vad gruppen hette som tog på sig det hela) så funderade jag på en sak. Hur mycket skulle krävas för att man själv skulle välja att överge hus och hem?

Vi har varit förskonade från krig, terrordåd och oroligheter i Sverige. Även i våra närmaste grannländer är det lugnt och stabilt. Vi har ingen anledning att vara på vår vakt och förstår inte varför vi skulle behöva vara det heller. Vem skulle vilja anfalla lilla Sverige och till vilken nytta?? Sverige är ett land man fly till, inte från. Asylsökande kommer hit för att komma undan krig och våld… och för bidragen förstås för livet är en räckmacka om man kommer som invandrare till Sverige 😉

Men om någon grupp skulle få för sig att klämma åt lilla Sverige av någon anledning, hur mycket skulle man personligen stå ut med innan man själv flydde? Stockholm, Malmö och Göteborg låter som de städer som skulle råka värst ut men tänk om det skulle bli oroligt i småstäderna också. Personligen kan jag säga att det finns ingen ideologi, ingen flagga, ingen religion som jag skulle riskera mitt eller min familjs liv eller hälsa för. Skulle jag tycka att det fanns anledning att misstänka att någon av oss skulle kunna komma till skada så skulle jag för allt jag kunde för att dra härifrån. tre, fyra ramdom bombningar skulle nog vara mer än tillräckligt för att jag skulle lägga benen på ryggen.Med tanke på vad jag har att förlora så ser jag ingen anledning i att stanna och bli martyr, hjälte eller annat utan flyr som en råtta från ett sjunkande skepp hellre om det kan rädda livet på mina barn.

Förmodligen skulle jag ha för avsikt att komma tillbaka ifall läget blev lugnt och stabilt igen så om jag flydde till ett land där jag inte kan språket så skulle jag inte vara så snabb med att försöka lära mig språket. Varför lägga ner en massa möda på det när jag förmodligen ändå ska åka hem igen? Dessutom är jag för gammal för att kunna lära mig ett helt nytt språk ordentligt, inte ens när jag var ung var jag speciellt bra på att lära mig nya språk. Orden kunde jag lära mig men grammatiken var helt obegriplig för mig. Av samma anledning (jag ska ju åka hem igen) skulle jag nog dra mig för att skaffa fast jobb, inhemska vänner och på alla andra sätt integrera mig i det nya landet.

Förmodligen… men man behöver inte fundera så mycket över sådant när man är skandinav. Man kan vara trygg och självgod och ha åsikter om andra som hamnar i situationer som man själv rätt säkert aldrig kommer att komma i närheten av.

Men tillbaka till Norge… De första som misstänktes var fundamentalistiska muslimer. En sådan grupp tog på sig ’äran’ för det hela och det är inte utan att jag tycker att det finns en viss ironi i att det var det omvända, en islamkritisk, kristen som gav sig på sitt eget folk. Vore jag den i ’Jihads vänner’ som kommit på den fiffiga idén att påstå att det var de som utfört det hela så skulle jag tycka att det var oerhört genant. Och hela världen pekade finger mot ett och samma håll men terrorn kom inte därifrån utan inifrån, ett ensamt psykfall.