Kalis cyberhem

Igår började jag om att jobba efter att ha varit hemma i drygt fem veckor efter att ha opererat handleden. Känns helt ok att gå till jobbet igen. Går man hemma för långe blir man ju knäpp. Handleden har skött sig men visst känner jag att det finns moment i jobbet som gör rätt ont, moment som jag inte kan undvika, men jag får försöka göra det med andra handen istället. Det är när jag jobbar skift som jag måste plåga handen med en del tyngre saker, när jag jobbar kontorstid har jag andra sysslor som inte innefattar lika många tunga saker. Nu jobbar jag tre pass till innan jag går på kontorstid nästa måndag så min handled ska nog överleva detta också.

Jag tror att Norrans korrekturläsare är på semester. Idag hittade jag denna artikel i tidningen;

Den utlandsregisterade långtradaren som stannat för trafiljusen på E4 vid Storgatan kom sig inte ur fläcken.

De varma däcken snurrade mot det arktiska underlaget i den lindriga motlutet.

Tur att det finns småttingar som kan rycka in och ge en hjälpande knuff i baken.

Hjälplös, javisst. Och då hjälper det föga att stort deklarera att om man bara förljer mig så kommer man till framtiden, en framtid som dessutom är framgångsrikt.

”Follow me into a succesfull future”

Men i Skellefteå blev det ingen succe.

Utom för traktorn förståss

OK…??

trafiljusen – trafikljusen
den lindriga motlutet – det lindriga motlutet
förljer – följer
succe – succé
förståss – förstås

Förutom stavfelen så skulle jag kunna anmärka på meningsbyggnaden och så tycker jag att man avslutar meningar med punkt. Men det är ju jag, det…