Arkiv för 2 december 2004
Vilken överraskning
2 december 2004Jag är ond, muahahahahahahaha!!
Har ångest över alla julklappar jag inte har råd att köpa… I min dagbok fann jag en beskrivning av hur jag kände för julen för ett par år sedan och den uppfattningen har inte förändrats, snarare förstärkts. Detta skrev jag i december 2001:
1:a advent. Nu börjar eländet…
Julklappshysteri: Samma problem varje år. Vad ska man köpa. De flesta som har uppnått vuxen ålder har allt de behöver och sådant de vill ha men inte skaffat är oftast för dyrt för att man ska ha råd att köpa och ge bort det i julklapp. Visst kan man köpa krimskrams och småsaker som prydnadsföremål och elvispar men man kan vara rätt säker på att det inte kommer att användas. De enda som blir genuint glada över i princip allt de får är barnen.
Pynthysterin: Tomtar, är det bara jag som tycker att tomtar ser ondskefulla ut? Gamla skäggiga gubbar som hotar med uteblivna julklappar om barnen inte kommer och sitter i hans knä. ”Finns det några snälla barn?!” SNUSKGUBBE!! Julstädning med tillhörande pynt, vad är det för mening med att byta gardiner och dukar och hänga upp en massa skräp då man ska plocka bort allt inom en månad?
Ljusslingor: visst kan det vara fint med en stilren och diskret ljusslinga i en buske eller på balkongen men den ”amerikanska looken” men flerfärgade, blinkande lampor runt fönster, dörrar, i vart enda träd, runt taket, längs stuprören osv. är så äckligt vulgärt. Man får en känsla av att man hamnat i någon slags surrealistisk tivolivärld där peddot tomten är kung.
Julsångshysterin: Plötsligt kommer inte mycket mer än kristen propaganda ur högtalarna. Varenda dansbandsartist spelar in julskivor och uppträder i tv i glittriga kläder, ett stearinljus i bakgrunden, helst också en flock barn som körar och allt filmas naturligtvis med softad lins för maximal stämning.
Julandan: Under den tid på året när man är som mest stressad, har det sämst ekonomiskt (pga. alla ovanstående faktorer) ska man upprätthålla en fasad av lugn, harmoni, lycka och den fullkomliga familjeidyllen. Ett ypperligt tillfälle att öva sig på hyckleri med andra ord.
Julmat: Det enda positiva med julen. Detta är det enda som finns kvar av det traditionella firandet innan man började blanda in allt kristet trams i firandet och förstörde vår svenska midvinterblot.
Jag vägrar låta mig dras in i det masshysteriska, kristna, kommersiella jippo som julen har blivit så därför plockar jag bara ut de viktigaste ur det hela och lämnar skiten åt de som slaviskt tävlar om att fira den perfektaste julen. Jag behåller maten och godiset. Sedan barnen föddes så har jag återinfört julklappar.
2:a advent. Eländet fortsätter…
Julen är 10% skinka, 30% trasslande tejp och 60% ångest. Allt för att folk inbillar sig att det är en gammal svensk tradition att fira en död judes födelsedag. Det borde vara lag på att traditioner ska vara minst tusen år gamla och ha absolut svenskt ursprung för att få firas som nationell högtid. Då skulle julen vara betydligt trivsammare och vi skulle slippa alla dessa 1900- och 1800-talsnymodigheterna som lucia, jultomte, julstjärnor och adventsstakar. Ska det vara traditionellt ska det fan i mig vara t r a d i t i o n e l l t!
Jag vill avsluta dagens dagboksanteckning med en liten juldikt som jag hörde första gången i tonåren och som sedan dess symboliserat julen för mig. Den finns här >>