Skamligabanken

Skrivet onsdagen den 21 mars, 2012

Modern använder sig av Skandiabanken och skulle logga in på sitt konto med bank-id så som hon gjort många gånger förr. Hon fick en varning om att hennes bank-id går ut om 32 dagar men kunde förnyas om hon klickade på en länk vilket hon gjorde. Där stod att hon skulle ange en fyrsiffrig pinkod för att förnya sitt bank-id men hon minns inte vad hon har för pinkod så hon kontaktade kundtjänst per telefon för att kolla om hon kunde få en ny.

Kvinnan i kundtjänst berättade att en ny kod kunde hon få inom tre bankdagar men i så fall skulle de skicka ett rekat brev per post som hon då skulle vara tvungen att hämta ut personligen på OKQ8 i stan. Hon är i Spanien och kommer att vara där några månader till så det är ju helt omöjligt för henne att få tag på en ny kod på det viset. Om en ny kod skickades ut skulle hon inte ha åtkomsten till internetbanken förrän hon knappat in den nya koden där. Detta ville modern absolut inte.

Modern och kvinnan i kundtjänst dividerade ett tag, modern försökte förmå banken att lösa kodproblemet på annat sätt men kvinnan sa att koden skulle skickas per post och kunde enbart hämtas ut av modern personligen på utlämningsstället. Modern ruttnade då och frågade hur hon skulle gå till väga för att snarast avsluta sina förehavanden på Skamligabanken.

Då fick modern prata med kundtjänstkvinnans chef som kom med ett alldeles ofantligt lite genomtänkt förslag. Eftersom modern inte befann sig i landet och därför inte kunde hämta ut ett rekat brev så föreslog han att hon kunde gå in på ett bankkontor, förslagsvis huvudkontoret i Stockholm, och legitimera sig för att få en kod. Om man jobbar på bank så tror man tydligen att Spanien är en förort till Stockholm…

Modern blev trött på att tjafsa med begåvningsreserven i kundtjänst och avslutade efter att hon klart och tydligt deklarerat att de absolut INTE fick skicka någon ny pin-kod för att hon behövde fortsatt tillgång till sina konton via internet och att hon så snart som möjligt skulle byta bank.

Alles gut? Nix, pix. När hon skulle logga in på banken för att göra klart saker och ting och flytta pengar till andra konton (för att hennes bank-id upphör om 32 dagar) så går det inte att logga in. Idioterna på Skamligabanken har lika fullt förbannat skickat en ny pin-kod trots att hon uttryckligen sagt att de absolut inte fick göra det så hon hade blivit utelåst från sina konton.

Modern sitter där hon sitter och det kostar en hel del att ringa från utlandet och sitta i telefonkö vilket jag inte tycker att hon ska behöva bekosta för att banken har fuckat till det för henne. Så jag ringde kundtjänst och fick tag på en Jonatan som jag förklarade läget för och sa att de fick omedelbart se till att åtgärda sitt misstag så att hon fick tillgång till sina konton igen. Han bad mig vänta i luren och försvann i flera minuter. När han kom tillbaka sa han att modern beställt en ny kod och när hon hämtat ut den så skulle hon kunna logga in på internetbanken igen. Tydligen hade han inte lyssnat ett förbannade dyft på mig när jag förklarat att modern INTE beställt en ny kod utan att de skickade den på eget bevåg och att hon INTE har möjlighet att hämta ut koden. Jag drog de väsentliga delarna av historien igen och han bad mig återigen att vänta.

När han återkom sa han att modern måste ringa själv för att banken kan inte göra något på uppdrag av mig. Och där tog mitt tålamod slut. Jag sa att banken tycker sig tydligen kunna göra saker och ting på eget bevåg och att det är förbannat respektlöst, nonchalant och oprofessionellt av dem att själva bestämma vad kunderna ska och inte ska ha och göra saker helt emot kundens önskan och sedan vägra göra det ogjort och istället lägger ansvaret på kunden och kräver att kunden ska kontakta dem för att be dem rätta till sina jävla misstag. Modern befinner sig utomlands och det är slutet av månaden, att banken stryper hennes tillgång till sina pengar betyder bland annat att hon inte kan betala sitt boende då hon inte kan betala räkningar på internet och då hon är den som lider ekonomisk skada för att banken inte klarar av att utföra sitt jobb så ska hon fan inte behöva betala för den kontakt som banken kräver att hon ska ha med dem för att de ska ordna upp eländet de har ställt till med. Så om de kräver att hon ska prata med dem personligen så får de fan ringa henne och passar inte de galoscherna så får de göra pin-kodfadäsen ogjord medan jag väntade i luren!!

Jonatan lovade att ringa henne på en gång och fick hennes telefonnummer. Jag skrev till modern att banken skulle ringa så att hon skulle ha telefonen redo. Men detta är tydligen banken där de ekonomelever som körde på tentorna jobbar för inte ens ett enkelt telefonsamtal klarades av utan mankemang. Efter ett tag ringde jag upp banken igen och frågade vad de sysslade med. Jonatan påstod att han ringt flera gånger men ibland gick det inte fram några signaler och ibland bröts det. Modern hade testat sin telefon för att se om det var den som strulade men den funkade… Mutter, mutter… Så jag gav Jonatan numret till en annan av hennes mobiler i hopp om att han skulle lyckas ringa något av numren.

Till slut lyckades han prata med modern och tydligen ska papper skickas och skrivas under och förhoppningsvis ska det lösa sig sedan. Att det ska vara så förbannat knepigt! Jag överväger att kolla om jag inte kan bli god man åt min mor. Hon är visserligen inte gaggig eller sjuk på andra sätt men hon är inte på plats och vissa saker skulle gå mycket smidigare om jag hade någon slags fullmakt så jag kunde skriva under dokument i hennes ställe och hämta ut rek från posten åt henne. Jag frågade Gregory vad han visste om att vara god man, hur det går till att bli det osv. Han berättade att han skriver en del intyg på att personer behöver en god man så jag frågade om han inte kunde skriva ett sådant intyg på modern. Han sa att det inte går för hon är ju inte sjuk på några vis. Jag förklarade varför jag tycker att det skulle vara bra om jag var hennes gode man och jag fick nästan med Gregory på den idén men han skulle kolla upp om han kunde hamna i blåsväder för en sådan sak.

Så länge jag inte är god man så får jag försöka uppnå samma resultat genom att vara en ond kvinna… och det verkar ju inte vara en helt hopplös metod.

Skrivet i kategorin Ondska & enfald | Kommentarer inaktiverade för Skamligabanken

Toytoys toy

Skrivet måndagen den 19 mars, 2012

Gudars, så fyndig titel!! Om man har känt till Timothy sedan han var liten, vill säga. Amanda kunde inte säga hans namn när de var små så han hette Toytoy i många år och en del kallar honom det fortfarande ibland. Kroken kunde inte heller säga hans namn men hon sa Dumdum istället. Jag misstänker att Amanda hade ett finger med i det ’smeknamnet’ också…

Jag vet inte om det har att göra med att Skellefteå är en småstad i Norrland med alla de stereotypiska associationer det kan ge men de allra flesta här ser till att skaffa körkort så fort som möjligt. Det är nästan bara tre kategorier av människor som inte har körkort här – de som inte har åldern inne, de som haft kortet men förlorat det (dvs. fylltrattar och blyfötter) och de efterblivna som inte klarar av att ta körkort. Jag var ganska sen med att ta körkort, hela 22 år fyllda innan jag fick tummen ur till min mors stora lättnad. Hon ville väl inte att folk skulle tro att jag var efterbliven 😀

Vi har lovat barnen att de ska få en bil när de tar körkort och idag tog Timothy lappen! Redan i helgen köpte vi hans bil. En grafitgrå BMW 530 ville han ha så det fick han, och idag kom han hem och hämtade den. Jag satte på en rosett men jag tror inte riktigt att det uppskattades för den åkte loss ganska omgående. Just nu är han ute på vägarna för första gången helt ensam i en alldeles egen bil. Jag skulle tro att han är rätt nöjd med livet just nu.

Toytoys toy

Skrivet i kategorin Tonåringar | Kommentarer inaktiverade för Toytoys toy

Kali avslöjar

Skrivet fredagen den 16 mars, 2012

Konstpirationsteoretikern i mig vaknade till och gav mig en ordentlig bitch slap med insiktens flathand idag.

Jag hörde på radion att väljarförtroendet för Stefan Löfven ökar i rasande takt. Så jag började fundera över Löfven. Jag kan inte komma på en enda sak han sagt eller gjort. Jag kan inte ens beskriva hur människan ser ut. Vad är det då som gör att förtroendet för honom ökar som om han vore politikens Jesu Krist, nedsänd att frälsa människorna från ondo?

Jag gjorde en liten miniundersökning på jobbet och ingen kunde komma på något han gjort eller sagt eller ens beskriva honom. Han verkar ha gjort ett rätt beige och intetsägande intryck men ändå är alla så positiva till honom. Varför?

Jo, det ska jag berätta och minns sedan var ni fick veta detta först! Jag tror att Löfven var planerad som partiordförande redan ifjol men partiet insåg att de inte skulle lyckas röra om i grytan och vinna några väljare med en sådan beige person som Löfven som galjonsfigur. Så istället gav de tjänsten till ett riktigt rikspucko med hitlermustach och en rent allmänt osympatisk uppsyn – Juholt.

Saker och ting gick som det gick, Juholt fick extremt mycket kritik från alla håll och var till slut tvungen att lämna sin tjänst. Då stoppade de in Löfven och med Juholt färskt i minne så tycker naturligtvis alla att han är så otroligt bra eftersom han per automatik jämförs med katastrofen som var partiledare innan. Men Löfven hade knappast blivit så populär så snabbt om inte Juholt först ’banat väg’ för denna popularitet genom att vara ett rikssvin.

Så jag tror inte att Juholt egentligen var på riktigt. Jag tror (eller konspirationsteoretikern i mig tror) att Juholt var en PR-kampanj av sossarna, ett jävla genialiskt PR-trick som jag tror kommer att hjälpa dem att vinna nästa val.

Minns var ni läste om detta först, gott folk!

Skrivet i kategorin Från nyheterna | Kommentarer inaktiverade för Kali avslöjar

Ordmisshandel

Skrivet fredagen den 16 mars, 2012

Jag sökte ett foto igår så jag rotade genom de foton jag lagt ut på nätet. Det är enklare att hitta något där eftersom de 35 000 foton jag har på datorn inte har filnamn som berättar något om vad eller vem de föreställer. Jag lade ut några foton på våra katter för snart tre år sedan och någon, som jag inte känner, kommenterade dessa foton med ”Jag känner en jägare…”

Jag blev irriterad då för vad är det för jävla kommentar egentligen? Hon tyckte säker att hon var skitrolig och fyndig för en del verkar ju anse att man visar prov på osedvanligt stort skämtlynne om man visar liten eller ingen respekt för ett kattliv. Jag roas inte riktigt av den typen av humor. Jag svarade då att jag också kände till en jägare en gång, att jag hoppas att ingen gräver upp golvet i min källare och avslutade med en djävulssmiley >:-> Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det.

Igår såg jag kommentaren igen och ruttnade till ordentligt igen. Jävla puckokommentar från en person som dessutom inte känner mig eller vet hur jag skulle reagera på ett sådant ’skämt’. Nu ångrar jag att jag inte ’skämtade’ tillbaka och kommenterade foto på hennes barn med ”Jag känner en barnamördare…” eller ett foto på henne själv med ”Jag känner en plastikkirurg…” eller åtminstone svarade på hennes kommentar med ”Grattis till din enda bekant. Om du vill ha möjlighet att skaffa fler vänner så känner jag en beteendeterapeut…”

Jag lyssnar en hel del på radio på jobbet. Igår lyssnade jag på Radio1 och där Eva Rusz relationsprogram. Hon är psykolog och kognitiv beteendeterapeut och borde ha koll på den psykiatriska nomenklaturen och kunna hantera den på ett adekvat sätt. Därför stör det mig som fan att hon uppenbarligen inte kan böja ordet ’trauma’;

Det heter;

”Jag har varit med om ett trauma”
”Jag har varit med om flera trauman”
”Jag har varit med om det traumat”

men vår psykologexprätt böjer ordet

”Jag har varit med om ett traumata”
”Jag har varit med om flera traumatan”
”Jag har varit med om det traumata”

Hon har alltså jagt till en extra och totalt onödig stavelse. Att en som är psykolog och kognitiv psykoterapeut inte kan hantera ordet ’trauma’ ger inte ett speciellt professionellt intryck. Den som vill höra detta kan klicka på denna länk och ganska prick åtta minuter in i klippet börjar misshandeln av ordet ’trauma’.

En del personer vill göra sig märkvärdiga och ge sken av att vara snäppet kunnigare och mer belästa än andra genom att använda avancerade ord eller krångla till de ’vanliga’ orden. Grinchen är en sådan människa och istället för ’kapacitet’ sa han ’kapacivitet’. Jag frågade honom varför han sa så och om han inte visste att det heter ’kapacitet’. Han svarade att visst visste han det men han tyckte att ’kapacivitet’ lär märkvärdigare. Det finns inget sådant ord så jag tycker att det låter puckat.

Gregorys ex-fling Majros använder ibland också ord hon inte riktigt förstår och resultatet blir rätt roligt. En av gångerna hon ondgjorde sig över dumma, dumma mig sa hon till Gregory ”Jag är inte berättigad till allt skit”. Hmm… ordet ’berättigad’ har en positiv klang och indikerar att det handlar om något önskvärt. Hon menade förmodligen att hon tyckte att hon fick orättvis mycket skit men som hon formulerade sig så lät det som om hon hade varit glad om hon fick ännu mer.

Detta får mig osökt att tänka på en annan karraktär som försökte dölja sin okunnighet genom att svänga sig med ord och uttryck hon inte begrep. Hedvig i ’Från A till Ö’. Dock avslöjade hon sig genom att hennes näsa växte när hon ljög och påstod sig veta var orden och uttrycken betydde.

Skrivet i kategorin Ondska & enfald, Språkpolisen | Kommentarer inaktiverade för Ordmisshandel

Äggkläckningsmaskinen

Skrivet onsdagen den 14 mars, 2012

Sedan jag fick veta att det finns något som heter surrogatmödrar så har jag ansett att det borde legaliseras i Sverige. En släkting kämpade i många år med att få barn men de få gånger de blev gravida resulterade det i missfall. Inget fel har hittats hos någon av dem så inget kan egentligen åtgärdas så att de skulle kunna få barn. Jag har lätt för att bli gravid och tycker inte att det är så fruktansvärt betungande att vara gravid. Förlossningen är inget jag fasar för heller så jag skulle absolut kunna tänka mig att bära deras foster åt dem för de vill ha barn och jag bära och föda. Genetisk skulle barnet vara deras och i praktiken skulle jag alltså vara en slags barnvakt åt dem i nio månader så jag är ganska övertygad om att jag inte skulle ha några problem att lämna ifrån mig ett barn som jag varit surrogatmor åt.

Nu pratas det om att legalisera detta vilket jag applåderar men Kristspektaklerna och Vänstern verkar tycka att jag, som kan tänka mig att bära någon annans barn, är en socialt och ekonomiskt utsatt kvinna som kommer att utnyttjas.

Grunden för vårt ställningstagande är att vi inte vill se en lagstiftning som innebär att socialt och ekonomiskt utsatta kvinnor riskerar att exploateras.
Anders Andersson (KD)

Vi tycker att det finns stora risker att kvinnor utnyttjas och far illa.
Eva Olofsson (V)

Jag tycker att det är en jävligt tråkig människosyn de har. Det låter som de förutsätter att ingen kvinna kommer att göra detta för någon annan om de inte får betalt för det och betalningen kommer att locka fattiga kvinnor på kant med samhället att bli surrogatmödrar fast de egentligen inte vill. Det tror jag inte ett dyft på. Som det är idag så söker sig svenska par utomlands för att kunna få barn med hjälp av surrogatmödrar och visst fan är det troligare att det då är risk att de betalar någon som inte har det så gott ställt för detta?! Om det vore lagligt i Sverige så skulle det knappast vara tillåtet att betala för ’tjänsten’ eller att ta betalt för att vara surrogatmor.

Jag tror att kvalitén på barnen skulle bli bättre också, om man får uttrycka sig lite kantigt, om par slapp söka sig utomlands för att finna surrogatmödrar. I Sverige skulle surrogatmödrarna ha möjlighet till mödravård och förmodligen skulle blivande surrogatmödrar ’besiktigas’ innan för att se att de fysiskt är lämpade att bära och föda ett barn. Inför alla typer att assisterad befruktning kontrolleras hälsan på alla inblandade ordentligt för att inte dyr behandling ska ges i onödan. Donatorer av både ägg och spermier måste vara friska på alla sätt och vis, de som ska insemineras eller provrörsbefruktas måste vara friska och i fysisk form för att klara av graviditet etc. innan de ens får möjlighet till behandlingen. Det är ju ingen billig historia så landstinget vill väl försäkra sig om att de hälsomässiga förhållandena är optimala så att de inte slänger pengarna i sjön.

På samma sätt antar jag att surrogatmödrar skulle behöva uppnå en viss standard för att godkännas och då faller narkomaner, alkoholister, rökare, handikappade, sjukliga m.fl. bort och en stor del av de som klassas som ’socialt utsatta’ skulle jag tro har någon av den problematik jag räknat upp. Nä, jag tror det här blir bra och att Kristspektaklerna och Vänstern är bakåtsträvare i denna fråga.

Nej, min släkting har ännu inga barn, tyvärr.

Skrivet i kategorin Från nyheterna | Kommentarer inaktiverade för Äggkläckningsmaskinen

Persona non grata

Skrivet måndagen den 12 mars, 2012

I höstas var jag på släktings födelsedagsfest och det var intressant på många sätt och vis. De flesta som deltog var vänner och kollegor till släktingen och nya ansikten för mig men det är alltid trevligt att träffa nya människor och stifta nya bekantskaper. Informativt kan det också vara.

Sedan i höstas har jag från flera olika håll fått höra saker som denna släkting sagt till andra om mig och Gregory. Hen (detta påhittade och fantastiskt korkade personliga pronomen ’hen’ kändes korrekt att använda i detta sammanhang) har spritt ’känslig’ information till alla som orkat lyssna, information som vi berättat i allra största förtroende och inte alls var tänkt skulle komma utanför den närmaste familjen, hen har kryddat sanningen ordentligt och överdrivit saker och ting så det blivit helt absurt och hen har också fabulerat ihop egna lögner om oss om saker som är helt taget ur det blå.

Hen har ju inte bara hängt ut och ljugit om oss utan de allra flesta har hen uttryckt en hel del åsikter om och har berättat diverse historier om och det är väldigt grova saker som framkommit och bekräftats från flera håll. Visst är detta lite upprörande men det känns också skönt att få veta var man egentligen har folk och vilka i en närhet som man bör minimera kontaktytorna med. Med tanke på vad hen sagt om mig och min familj så kan man inte annat än att utgå från att hen avskyr oss och själv inte vill ha med oss att göra. Varför skulle hen annars säga saker som inte verkar ha annat syfte än att misskreditera och skada oss på mesta tänkbara sätt? En allvarlig personlighetsstörning är det enda tänkbara alternativa förklaringen om det inte är rent hat och djupt förakt som drivit släktingen att säga sådana saker om oss.

Med tanke på hens negativa inställning till oss så borde hen nu vara nöjd med att jag också kommit fram till att vi alla ska hålla oss på var sin kant i tillvaron. Redan i höstas beslutade jag att denna person upphörde att existera och hen räknas hen inte till släkten… eller alls över huvud taget.

Skrivet i kategorin Ondska & enfald | En kommentar »

Arbeit mach Rentner

Skrivet lördagen den 10 mars, 2012

På vår arbetsplats är de flesta tjänstemän och således är Unionen det fack de flesta tillhör. Unionen hette tidigare SIF och lite här och var finns SIF-reklam och information om fackförbundet uppsatt på väggarna. Jag hittade en gammal bild som förmodligen suttit uppklistrad sedan 80-talet och jag reflekterade över hur mycket som förändrats på egentligen ganska kort tid. Bilden föreställer myror (arbetsmyror?) som kommer dragande med bokstäverna i frasen ”ung i SIF” och en av myrorna säger ”Dra ditt strå till stacken”.

Det känns som att denna reklam skulle vara allt annat än gångbar idag. Idag skulle den faktiskt hellre vara politiskt inkorrekt och en aning provokativ. Människor vill inte jämföras med myror för ingen vill vara en av tusentals, miljoner som arbetar och sliter för stackens (eller samhällets) bästa. Man vill vara unik, inte bara en i flocken utan den som utmärker sig i flocken. Och frihet vill man ha för frihet är väldigt viktigt. Förutom det så vill man ha trygghet för det har man rätt till.

OK, så bra då. Jag vill vara unik och inte en i mängden, jag vill ha frihet att göra vad jag trivs med och känner för att göra så jag går eventuellt gymnasiet, sedan åker jag utomlands och reser runt några månader för det känner jag för. När jag kommer hem väljer en nischad utbildning inom media eller något och när jag börjar närma mig 30 så inser jag att jag aldrig kommer att få det drömjobb jag hoppas på så eventuellt omskolar jag mig inom någon mer lukrativ bransch eller så stannar jag kvar inom den bransch, förmodligen lågavlönad, som jag hamnat i medan jag väntat på drömjobbet. Om jag ens fått något jobb och inte bara hankat mig fram på a-kassa och diverse arbetsmarknadsåtgärder för arbetslösa.

OK, så långt så bra. Men så blir jag över 50 år och börjar fundera på att runda av inom arbetslivet. Jag ser fram emot pensionen för då ska jag göra allt det där jag inte kunnat göra medan jag uppfostrat barn och jobbat. Jag ska resa, se världen, flytta till sommarstugan och bara må gott och ta hand om mig själv resten av livet. Jag tänker gå i pension så tidigt som möjligt, vid 61 kanske, helst före 60 år men jag jobbar icket en dag längre än till 65!

Så kommer den där jävla sadisten Reinfeldt och kräver att jag ska jobba till minst 75! ”Arbete ger frihet” säger moderatjävlarna!

Mina föräldrar fick gå i pension vid 65. Mina mor- och farföräldrar fick gå in pension vid 65. Deras föräldrar fick det också så varför ska jag jobba längre än så? Det är orättvist! ORÄTTVIST!!!

Ja, visst är det för djävligt. Vi har haft rätt att gå i pension senast vid 65 års ålder ända sedan 1913 men moderaterna vill försämra allt!!

Eller?

Nja… När folkpensionen infördes 1913 sattes pensionsåldern till 67 år och ersättningen var så låg att det var svårt att leva på den. Medellivslängden var ca 62 år men hade man inte dött vid födseln, av sjukdomar när man var liten, i krig eller olyckor och faktiskt levde när man blev 65 så kunde man förvänta sig att man hade ca 13 år kvar att leva. Så när man gick i pension vid 67 så hade man ca 11 år kvar att leva på en låg skitpension. Jo, det var ju bättre förr…

Nu är medellivslängden ca 81 år och vi går i pension vid 65 år. Har man inte trillat av pinn innan 65 år så förväntas man leva i knappt 20 år till. En sak som faktiskt har försämrats sedan 1913 är hälsan. Dagens gamlingar behöver mer vård och medicinering än tidigare vilket beror både på att det idag finns vård och mediciner som inte fanns förr och att vissa krämpor kommer man inte undan även om livslängden blir längre. Alltså kostar dagens gamlingar samhället mer än tidigare.

Förr började man jobba betydligt tidigare så ens yrkesverksamma liv blev längre. Man betalade alltså skatt under en längre period än tidigare. Förr kanske man började jobba redan vid 15 års ålder medan idag är det nog betydligt vanligare att man börjar jobba mer regelbundet först vid 25 års ålder. Jag har valt någon slags snittålder på när man börjar jobba, bara för enkelhetens skull, och räknar med att man är skattebetalare, som alltså bidrar till pensionärernas ersättning, när man är mellan 20 och 64 år. Vill bara klargöra att som skattebetalare så lägger man inte skatt till sin framtida pension utan till den pension som nuvarande pensionärer får och när vi själva är pensionärer så lever vi på de skatteintäkter som kommer från de som jobbar och betalar skatt då.

På 1910-talet, när folkpension infördes, var  ca 8,4 % av befolkningen äldre än 65 år och andelen skattebetalare (de mellan 20-64 år) var 50,8%. 1960 hade andelen i åldern 65+ stigit till 11,8% och skattebetalarna var 58, 1%. Sedan 30-40-talet har andelen 20-64-åringar legat kring 60% och idag är den 58,2% så det verkar vara ganska konstant.

Vad som däremot inte är konstant är andelen 65 och över. Idag utgör de 18,8% av befolkningen men andelen skattebetalare har ju inte ökat. Det är alltså i runda slängar dubbelt så många idag som ska försörjas av samma andel skattebetalare. Man behöver inte vara ekonom för att inse att det blir mindre till var och en om fler ska dela på samma peng.

För att komma ner till samma andel pensionärer som det var då folkpensionen infördes 1913 så skulle man måste jobba till 75 års ålder. Jag undrar om inte någon av Reinfeldts små hjälpredor har suttit och räknat med samma siffror som jag just gjort och att det är därför som Reinfeldt nämnde just 75 år som en lämplig pensionsålder för andelen 75+ är 8,5% av befolkningen idag.  Om vi satte pensionsåldern till 71 så skulle vi vara nere på 1960-års nivå av andelen ålderspensionärer med 11,8% pensionärer.

Så även om vi inte vill höra vad Reinfeldt säger, för vi vill ha vår frihet och vår trygghet och vill inte jobba längre än tidigare generationer gjort, så har han fan rätt. Pengarna behövs men det finns inte nog många som kan betala. Alternativet är att var och en betalar mer i skatt. Sahlin ska att det var sexigt att betala skatt och hela Sveriges befolkning häcklade henne för det. Sverige har dessutom ett av världens högsta skattetryck så det känns inte rimligt att höja skatten ytterligare. OK, så vi vill inte jobba längre och vi vill inte betala mer i skatt och troligen skulle den politiker som föreslår sänkt ersättning för pensionärer bli lynchad också men hur fan ska vi lösa det hela då?

Vi kan låna pengar från andra länder. Det har gjorts förr av ett annat land och befolkningen mådde bra, trivdes och var nöjda med sina politiker. När det hela gick åt helvetet och politikerna tvingades strama upp saker och ting protesterade befolkningen högljutt för de ville inte ha det sämre än de nu vant sig vid att ha det. Vi svenskar hånler åt grekerna för deras naivitet men tänker inte på att vi gör samma sak själva. Vår ekonomi är inte lika körd i botten men vi gapar och protesterar när politikerna vill säkerställa den standard vi vant oss vid. För alla vill ha den del av kakan som de ’har rätt till’ och som de ’har förtjänat’ men det är fan ingen som vill vara med och baka.

”Om höginkomsttagarna betalade mer i skatt så skulle…” säger en del. Visst men det finns inte tillräckligt med höginkomsttagare för att det skulle gå runt i alla fall. Höginkomsttagarna betalar redan halva sin lön eller mer i skatt och även om man skulle plocka av dem hela lönen så skulle det inte komma i närheten av att täppa igen hålen. ”Om de i riksdagen sänkte sin lön och slutade mygla…” säger andra. Eller hur?! I riksdagen sitter 349 personer som visserligen har höga löner men om de jobbade gratis så skulle det inte rädda landets ekonomi.

Dessutom har vi de politiker vi förtjänar. Myglar de så är det för att vi låter dem och de skulle inte ha sina jobb om vi inte sett till att de fått dem. Jag tror inte ett skit på att politiker myglar mer än människor i allmänhet. När jag ser mig omkring så är mygel mer regel än undantag numera. Folk har ingen skam i kroppen, utnyttjar systemet till max utan en tanke på att det så småningom kommer att drabba någon annan, någon som förmodligen var i större behov av ett bidrag som någon annan tyckte sig ’ha rätt till’ och ’förtjänade’.

Det är ’svenssonmyglet’, som gemene man sysslar med som det som kostar. Det är det som sätter ribban och normen för hur mycket mygel man kan komma undan med. När nu det har glidit iväg och blivit jävligt mycket mer än t.ex någon extra tjänsteresa att dra av på deklarationen. Den allmänna mygelnivån blivit högre och någon ska ju naturligtvis betala kalaset som småmyglandet kostar. Det kan gott och väl bli du och jag som får ta den smällen genom att våra framtida pensioner skärs ner då skatteintäkterna behövs mer akut på annat håll för att täcka igen hål som bildats för att andra känner efter lite extra och slirar på sjukskrivningen till exempel.

Det är också ’svenssonmyglet’ som är de stora summorna och faktiskt drabbar gemene man hårdare än politikermyglet. Politiker kan visserligen mygla till sig en större summa per skalle men de är så få så det kan inte bli några enorma summor som på något vis skulle påverka medborgarna i någon större utsträckning. I riksdagen är de 349 stycken jämfört mot Sveriges totala befolkning som är 9 486 591 stycken. Som om vi, var och en, myglade till oss och våra barn en hundralapp per år så måste riksdagspolitikerna mygla till sig 2 718 221:- per skalle för att summan ska bli lika stor och jag har svårt att tro att varenda en i riksdagen försnillar nästan tre millar av bara farten sådär.

Dessutom har jag väldigt svårt att tro att vi ’svenssonmyglar’ för en sådan liten summa som 100:- per skalle och år. Svinnet är nog fan så mycket större. Då tänker jag på allt, allt, allt som att glida med resorna i deklarationen, simulera sjukdom någon dag, snatterier, skadegörelser och allt annat som vi ’ickepolitiker’ ställer till med som faktiskt kostar pengar.

Så då är jag tillbaka på vad jag egentligen ville förmedla. För att vi ska kunna åtnjuta den frihet och trygghet som vi i generationer nu vant oss vid så måste vi ta ett eget ansvar för samhällets ekonomi. Vi måste jobba, betala skatt för att öka intäkterna och minska samhällets utgifter genom att inte kräva mer än vad vi absolut behöver. Vi behöver t.ex inte åka söka vård för minsta lilla krämpa för det mesta går över så småningom ändå. Vi behöver inte plocka ut varenda sak vi ’har rätt till’ för de små sakerna gör en stor skillnad för oss alla. Och även om man inte vill säga att ”Arbete ger frihet” för att det påminner om Auswitch så är det jäkligt klart att om vi inte arbetar nog mycket så har vi inte ekonomiska förutsättningar för varken trygghet eller frihet.

Förr var man stolt över att ha ett arbete och det var skamligt att vara arbetslös och ’utanför samhället’. Idag är det nästan fult att inrätta sig i ledet och bli en kugge i det stora maskineriet för man ska vara en unik individ och bejaka sig själv och jaddi jaddi, bla bla men om inte alla drar sitt strå till stacken så fallerar hela stacken och kvar blir… Stackare?

Om fler lät bli att glassa i arbetsför ålder skulle åldringar slippa jobba.

Skrivet i kategorin Allmänt | 2 kommentar »

Tillbaka till skolbänken?

Skrivet onsdagen den 7 mars, 2012

Mellan bankmöte och optiker hade jag lite tid över på stan igår så jag gick på Bokia. Där sprang jag ihop med Tomas, en lärare och tidigare rektor på folkhögskolan jag gått. Jag har gått fyra år på den skolan och det är inte så många som lyckats gå så många år där och jag skulle väldigt gärna gå några år till där. Jag har gått nästan allt jag kan gå utom kursen ’Skriv för hälsan’ för den är på distans och jag vill plugga på skolan. Jag påpekade att jag vill till skolan och Tomas föreslog skrivarkursen. Ja egentligen, varför inte? Jag tror, banne mig, att jag ska skicka in en ansökan.

Annars var det en lite konstig dag på stan. Jag skulle på banken för att diskutera pension och försäkringar men bankkillen tyckte att jag hade fördelat mina pensionspengar väl och kunde inte erbjuda billigare försäkring så jag lämnade banken utan att några förändringar gjorts. Optikern tycker att jag har bra syn och det är vi inte riktigt överens om. Jag ser bra på håll, påstår han. Jag ser dubbelt och suddigt på håll, hävdar jag. Optikern förklarade det med att jag har brytningsfel och är en gnutta skelögd så på kvällen och i mörker (och när jag är onykter) orkar inte mina ögonmuskler så jag börjar se dubbelt.

Han protesterade inte mot att synen är sämre på nära håll i alla fall. Så istället för att få prova ut privata glasögon så tyckte han att jag skulle testa progressiva glasögon på jobbet och för att få dem skulle jag skaffa mig en rekvisition och komma in till optikern med så skulle jag få skyddsglasögon. Terminalglas skulle jag ha, det var optikern mycket bestämd med. Och inte fick jag betala för synundersökningen heller. Det ska vi göra även om vi har rekvisition från jobbet med oss men jag fick inte alls trots att jag var där i egenskap av privatperson.

Konstig dag, ingen ville tjäna pengar på mig trots att jag faktiskt erbjöd mig att bli kund. Men glasögon måste jag ha. Jag blir knäpp på att inte kunna se ordentligt.

Skrivet i kategorin Allmänt | Kommentarer inaktiverade för Tillbaka till skolbänken?

Ännu en liten fascist

Skrivet tisdagen den 6 mars, 2012

Det bor ett antal fascister i mig. En av dessa är en handfats- och diskhofascist. Handfaten och diskhon måste vara skinande blanka. MÅSTE! När jag tvättat händerna eller borstat tänderna så avslutar jag alltid med att skölja av hela handfatet och kranen och gnugga på eventuella fläckar. Jag kan bli galen på de som inte sköljer handfatet ordentligt utan lämnar kvar rester av smuts, tvål, tandkräm, hår och annat. Det blir tätt i avloppet och avlagringar på porslin och kromade detaljer. Jag hatar sådant snusk!

Och diskhon, vasken eller vad man vill kalla nedsänkningarna i diskbänken… jag blir vansinnig på de som slänger skräp och matrester där. Det finns ofta en soptunna i skåpet under som är lämpligare att förvara avfall i. Ytterst tillfälligt kan jag tänka mig att skräp och matrester får ligga i vasken, då man sköljt av tallrik och bestick inför att det ska diskas men då ska det plockas bort och läggas i soptunnan innan man lämnar diskbänken. Sedan ska vasken diskad ur med diskmedel och skrubbas ordentligt med borste eller svamp tills den blänker.

Denna lilla fascist kan icket stilla sig ens när jag är på andra ställen än hemma. Hälsar jag på hos någon och använder toaletten så skrubbar handfaten även där. Kommer jag i närheten av diskbänken så… ja, blank och skräpfri diskho. Nu jobbar jag tillfälligt på en annan våning på jobbet och handfatet på toaletten i korridoren här har blivit ordentligt uppskurat. Här räckte det inte med att skrubba med händerna utan jag hämtade Ajax skurpulver och en sträv svamp. Någon på den här våningen tvättar händerna utan att skölja bort tvålen ordentligt efter sig så ett tjockt lager tvålrester gjorde silen gråvit. Nasty! Diskhon i fikarummet fick sig en omgång igår. Jag kan inte låta bli.

Skrivet i kategorin Allmänt | Kommentarer inaktiverade för Ännu en liten fascist

Från det ena till det andra…

Skrivet måndagen den 5 mars, 2012

Jag är lyckligt välsignad med tv-kanalen BBC Entertainment. På den kanalen visas skojsiga program som Top Gear, QI och Come dine with me. Det sistnämnda är den brittiska versionen av ’Halv åtta hos mig’ och även om upplägget är detsamma och speakern är väldigt lik så är deltagarna i England av en helt annan ull än de svenska.

Jag vet inte om det är taktik, för det är ju en del prispengar på spel (£ 1000 ~10 600 sek), men de är så otrevliga och spydiga mot varandra. De anmärker på minsta lilla skitdetalj, grimaserar och hulkar för att demonstrera sitt missnöje över maten, är spydiga och snackar skit om varandra med de övriga deltagarna. Helt sanslöst! De är så oartiga och beter sig så ouppfostrat så själv skulle man aldrig komma i närheten av att bete sig så även om man tyckte att maten var vämjelig. Och detta är britter som ska vara så stela och korrekta?!! Vilket får mig att misstänka att det är utstuderat taktikspel av deltagarna.

Men det är ju ett underhållande tv-program att titta på och intrigerna gör inte det hela mindre intressant. Det fick mig att fundera över ’snällhet’ i största allmänhet. Ofta säger man att när en människa inte är snäll så vittnar det om att hon själv mår dåligt och är olycklig. Men är det verkligen så? Är det inte bara en av alla de ursäkter vi använder för att inte behöva fundera så mycket över sådant vi inte förstår och inte orkar försöka sätta oss in i? Som att vifta bort kritik med att den som kritiserade bara är avundsjuk istället för att faktiskt rannsaka sig själv och se om det inte ändå finns fog för den kritik man fått. Att elaka människor skulle vara olyckliga är nog bara önsketänkande i många fall.

Jag snubblade över ett citat:

Godhet gör förvisso inte människorna lyckligare än lycka gör dem goda.
Walter Savage Landor

… och tänkte att det stämmer nog ganska bra. Jag sticker inte under stol med att jag är en elak jävel som kan tycka att det är väldigt underhållande att jäklas med en del ibland. Om jag jämför mig själv med de som påstår sig vara snälla så tycker jag inte att de verkar lyckligare än jag utan den största skillnaden är nog att jag erkänner att jag kan jäklas ibland enbart för att jag roas av det medan de försöker skylla sitt beteende på den de jäklas med och säger ”Han förtjänade det” eller ”Jag hade inget val”. Bullshit! Man har alltid ett val och väljer man att vara ’osnäll’ mot någon så har man valt det för att man i något läge ansåg att det kändes positivare för en själv än att vara snäll mot den personen. Den riktigt fulaste ursäkten för att ha varit ’osnäll’ är ”Han drev mig till det” (eller ’hon’ naturligtvis). Då har man helt lagt över ansvaret för sitt ’osnälla’ beteende på den andra personen, den som man jäklades med. Det är, förövrigt, en väldigt populär ursäkt bland män som misshandlar sina kvinnor och jag ser inte varför en kvinna skulle komma undan med en sådan ursäkt heller.

Vilket osökt får mig att tänka på kränkningar och mobbing. Det vedertagna förhållningssättet är ofta att det är den som anser sig vara kränkt som har tolkningsföreträde och är den som avgör om en handling är en kränkning eller ej. Detta för att ’mobbarna’ inte ska kunna slå ifrån sig hela tiden och säga att det inte var så de menade eller att den som kände sig kränkt är överkänslig. Det är väl ok om det inte vore för att den värsta typen av mobbare, den riktigt utstuderade, manipulativa typen, själva använder det som verktyg för att kunna hålla sin omgivning i ett järngrepp och få dem att dansa efter sin pipa.

De finns lite överallt, jag tror att alla känner en sådan, typen som gör en kränkning av allt som går dem emot och mobbare av alla som inte stryker dem medhårs. En del invandrare skriker ”RASISM!!” när de inte blir positivt särbehandlade, en del kvinnor ylar ”KÖNSDISKRIMINERING!!” när en man inte gör som de önskar och en del människor gapar och går på om hur illa behandlade de blir i tid och otid utan att alls verka reflektera en sekund över att det finns fler viljor i omgivningen som också måste tillgodoses och fler åsikter som också måste få vädras. Men den som skriker ”MOBBING!!” får per automatik tolkningsföreträde till vad som sagts och skett och kan på så sätt trycka ner andra i skorna och tysta dem ordentligt utan att någon ska få ifrågasätta det minsta lilla. Men vem fan är det som mobbar vem i det läget? Vem är det som diskriminerar vem??

Björn Ranelid är Sveriges mest kränkta människa. Han är mer känd för just detta än sitt författarskap eftersom han inte tål det minsta lilla som han kan uppfatta som kritik innan han går ut i media och berättar hur kränkt han är. Detta har också gjort honom till den driftkucku han är idag… vilket gjort honom till rikskändis så han har ju på sätt och vis lyckats. Men hur hanterar man egentligen de ’ranelidare’ man har i sin omgivning, de som manipulerar människor i sin närhet och får dem att må dåligt genom att anklaga dem för att vara mobbare?

Och till slut kan jag konstatera att många av mina blogginlägg får ett eget liv medan jag skriver dem. Jag började och skulle skriva lite kort om en tv-kanal men det slutade med något helt annat. Detta är anledningen till att jag inte kan twittra. Hur fan ska jag få in detta på 140 tecken??

Skrivet i kategorin Allmänt, Från nyheterna, Jobbet, Ondska & enfald | En kommentar »

« Äldre inlägg
Nyare inlägg »