Kalis cyberhem

I vissa profiler i dejtingträsket så står det om den de söker att hon ska vara färdig med sig själv och sina ex. Vad betyder det egentligen?

Färdig med sig själv…? Jag hoppas att jag ständigt utvecklas som person allt eftersom jag får fler erfarenheter. Inte vill jag i något stadium stagnera och vara precis sådan, orubbligt genom resten av livet.

Färdig med mina ex…? Ja, vissa jag haft kortare förhållande med har jag definitivt ingen kontakt med idag. Vissa hejar jag på om jag träffar dem på stan eller affären, vissa hejar jag inte ens på. De kan jag väl säga att jag är ”färdig” med. Men mitt senaste ex och jag har en dotter på 16 månader tillsammans, det kommer att dröja många, många år innan vi är färdiga med varandra. Även om jag ofta vill be honom dra käpprätt åt betydligt varmare bibliska orter och avsluta allt samarbete vi har utöver lillan så skulle det inte gagna någon, speciellt inte lillan. Hur tänker man då om man tycker att jag ska vara färdig med mitt ex?

Skriver aldrig till dem som har skrivit så i profilen.

Apropå färdig med sig själv… En av mina favoritgrupper, King Missile, har skrivit en text som jag fastnat för. Klicka på låttiteln för att höra låten.

It’s saturday

I want to be different, like everybody else I want to be like
I want to be just like all the different people
I have no further interest in being the same,
because I have seen difference all around,
and now I know that that’s what I want
I don’t want to blend in and be indistinguishable,
I want to be a part of the different crowd,
and assert my individuality along with the others
who are different like me
I don’t want to be identical to anyone or anything
I don’t even want to be identical to myself
I want to look in the mirror and wonder,
”who is that person? I’ve never seen that person before;
I’ve never seen anyone like that before.”
I want to call into question the very idea that
identity can be attached
I want a floating, shifting, ever changing persona:
Invisibility and obscurity,
detachment from the ego and all of it’s pursuits.
Unity is useless
Comformity is competitive and divisive and leads only to
stagnation and death.
If what I’m saying doesn’t make any sense,
that’s because sense can not be made
It’s something that must be sensed
And I, for one, am incensed by all this complacency
Why oppose war only when there’s a war?
Why defend the clinics only when they’re attacked?
Why are we always reactive?
Let’s activate something
Let’s fuck shit up
Whatever happened to revolution for the hell of it?
Whatever happened to protesting nothing in particular, just
protesting cause it’s Saturday and there’s nothing else to do

Har ägnat en stund över att fundera på vilka misstag andra gör när de kontaktar mig i dejtingträsket. Alltså vad som får mig att dra öronen åt mig. Har kommit fram till att det går summera i nio punkter;

1. Att skicka flirtfras efter flirtfras. Man får en flirt och tackar för den. Sedan kommer ”Jag gillar din profil!” och man tackar för det och kommenterar något på hans profil. Så kommer ”Du verkar trevlig!”, ”Du gör mig nyfiken…”, ”Har du lust att höra av dig?”… Visst, alla är inte betalande medlemmar men det funkar dåligt att kommunicera enbart med de föreslagna flirtfraserna. Ska det bli någon vettig dialog så får man nog lätta på plånboken så att man kan skriva något på egen hand.

2. De som helt uppenbart inte läst presentationen alls. Tidigt i presentationen har jag skrivit att jag inte vill ha någon kontakt via mail, telefon, msn eller annat på direkten. Ändå är det många som lämnar ut mailadress och mobilnummer i första meddelandet och vill att jag ska höra av mig.

3. De som vill träffas det detsamma. Jag förklarar att jag inte träffar någon alls förrän efter några månaders korrespondens och om det då känns bra. De kan till och med skriva att de har full förståelse för det och sedan lika fullt förbannat fråga i nästa meddelande om vi inte ska träffas snart.

4. De som vill ha garantier går fetbort. En del frågar i ett tidigt skede om jag tror att jag kommer att vilja träffa dem någon gång i framtiden. Det har till och med hänt att någon har frågat om jag tror att jag kan bli kär i honom i framtiden. Tydligen vill inte en del lägga ner tid och energi på att etablera en kontakt om de inte fått några garantier för att det sannolikt kan leda till något djupare. OK… men jag kan inte lova hur jag kommer att känna i framtiden så då kan jag inte lämna något annat besked än ett ”Tack men nej tack”.

5. Att skriva att man gillar sex. Jo, jag och de flesta anser att sex är en självklarhet i ett förhållande så det tycker jag inte att man måste ta upp som separat önskemål. Det ger ett lite fixerat intryck. Som om jag, som tycker att man bör äta för att må bra, skulle skriva att jag tycker mycket om mat, vill ha bra mat och ofta vill jag ha mat och helst alla möjliga olika sorters mat. Det låter ju onekligen som om jag kanske då äter lite mer och lite oftare än folk i allmänhet som äter när de är hungriga och kanske inte alls har ett speciellt sunt förhållningssätt till mat.

6. Att glida in på prat om sex, porr, snusk och liknande hela tiden fast jag talat om att det inte är något jag vill prata om. Ändå envisas de med att skriva ”mmmm… kysser dig i nacken”, fråga om man har stora bröst etc. Det finns inget som är mindre attraktivt är karlar som inte kan ta ett nej när det gäller sexuella saker.

7. Hyckleri! Finns de som vill träffa mig för ”att få se hur jag ser ut på riktigt”. När jag säger att jag är 167 cm och fet, alltså inte så mycket att se så träffen får vänta svarar de att utseendet inte spelar någon roll för dem. Nähä, men varför vill de träffas då?! Låter inte trovärdigt…

8. De som hela tiden kommenterar utseendet. Det är väl trevligt om någon tycker att jag ser bra ut men när de i varje meddelande måste påpeka det så känns det som om det enda som tilltalar dem är utseendet. Jag vill ju helst att de ska tycka att det är min personlighet som först och främst är intressant.

9. De som drar för stora växlar på ett svar. Att jag svara på ett meddelande betyder inte att man har halva inne. Det behöver inte ens betyda att jag är intresserad på det viset. Har varit med om personer som i princip har ansett att vi haft något på gång, helt seriöst, efter att vi utbytt meddelanden en kortare tid. Jag avslutar aldrig med ”puss” eller ”kram” som många andra gör så jag tycker inte att det ska gå tolka in sådant i mina meddelanden.

Så… det var vad andra gör för fel i mina ögon. Jag undrar vad jag gör för fel i andras ögon.

I dejtingträsket kom jag i kontakt med en man i 40-årsåldern för typ fem dagar sedan. Vi har skickat några meddelanden mellan varandra. Han har berättat om sina ex och kvinnor han träffat via nätet som alla förlett honom och varit konstiga och oärliga, om vad han har för önskemål i livet. Jag har berättat om mina intressen, mina jobb. Vi har utbytt en del anekdoter… typ. Inget gulligullande eller så alls. Nu skickar han ett meddelande där han säger att han är kär i mig, att han vill flytta hit, gifta sig med mig, bli som en far för mina barn och att vi ska bli gamla tillsammans. OK…?

Har sett sådant förr. Några meddelanden utbyts och så tror man att det är kärlek. Jag kanske var otrevlig och kall men jag skrev till karln att han inte kan vara kär i mig för han känner mig inte alls. Han är förmodligen kär i kärleken, i illusionen av mig som han har byggt upp. Skulle vi inleda ett förhållande så skulle han förmodligen bli bränd men inte av mig utan av sig själv för att jag skulle inte kunna mäta mig med den fantasiversion av mig som han har skapat. Han skulle tycka att jag inte alls var den jag utgett mig för att vara och så skulle jag bli ett av de ex och de kvinnor han träffat via nätet som han pratar om sedan med nya kontakter han hittat. Jag skrev att jag inte har några djupare känslor för honom alls och att det nog kommer att dröja lång tid innan jag ärligen kan säga att jag är kär i någon igen. Intresserad, nyfiken kan jag bli. Visst är det trevligt att känna den kittlande känslan i magen när man är betuttad men kär känns väldigt avlägset.

Jag kan förstå varför det blir så, varför man tror att man är kär. Många vill hitta den rätta, vill hitta kärleken. Det är ju så det ska vara – man ska vara två. Det är bara att slå på tv’n så matas vi med den normen i alla filmer och serier. Inte konstigt att man hoppas på att få träffa den som är ämnad för just en själv, ens tvillingsjäl, så när man stöter på någon som inte har några uppenbara ”fel” så lurar man sig själv att detta är den rätta.

Men den andra ytterligheten då? De som skickar ”Hej! Vad gör du?” och i bästa fall ett par meddelanden till innan de frågar om de får komma på besök och knulla lite. Vad handlar det om? Är de för slöa för att runka eller? Känns som de ser en som ett sexhjälpmedel och jag blir bara irriterad. För nio år sedan hade jag mitt sista one-night-stand och har lovat mig själv att aldrig göra något sådant igen. Ensamheten blir bara ännu mera påtaglig efteråt, tomrummet ännu större.

Har just råkat på den hittills konstigaste människan alla kategorier i dejtingträsket. Han verkade helt normal först men så fick veta att jag har en bebis så han frågade om jag ammade. Sa att jag inte gör det längre. Han frågade om jag smakat bröstmjölk och jag sa att jag aldrig gjort det. Han sa att han hade en kompis som fått smaka sin flickväns bröstmjölk och han undrade om jag hade fått smaka min ifall jag hade haft kvar. Jag sa att visst, nog hade jag kunnat pumpa ut en skvätt och servera i ett glas om han hade velat det. Då gick han igång totalt och ville han att jag skulle försöka klämma ut en droppe. Jag förklarade att det inte går för jag ammar inte och har inte gjort det på över ett år heller men han fortsatte tjata. ”Kan du inte prova?”, ”Är du säker på att du inte har någon mjölk?”, ”Bara en droppe?”. När jag sa att det är slut, finito, tomt, baren har stängt, no more så frågade han om jag könde någon som hade bröstmjölk. OK….?

Ja, jisses… 😀 Helt oskyldigt egentligen men det finns verkligen alla sorter.

… finns det ganska stora likheter med att sälja bil på blocket och sälja sig själv i dejtingträsket. Man skyltar inte med skavankerna, framhäver de fina sidorna, man har en vision om vad man vill ha men måste kanske nöja sig med något annat och man får en ofantlig mängd skambud.