Mars, mars måne…

Skrivet söndagen den 1 mars, 2009

… jag kan lura dig till Skåne. Är det aldrig någon som ljuger första mars längre? Det gjorde vi när jag var liten. Fast nu ljuger jag aldrig förstås 😉

Nu är det bevisat – det är livsfarligt att vara huslig. Hittade följande på norran.se;

Avled vid gardinuppsättning

En 93-årig kvinna i Sundsvall avled efter att ha fallit ut genom ett fönster och genom ett altantak på lördagsmorgonen, enligt SR Västernorrland.

Enligt vakthavande befäl på polisen i Sundsvall skulle kvinnan antagligen hänga upp gardiner i fönstret då hon ramlade ut på taket och sedan ner på altanen.

När kvinnan hittades av sin son vid nio-tiden på morgonen var hon död.

När någon av stormarna drog över södra delarna av landet för några år sedan försökte en man, också han nittiplusare, rädda tegelpannorna från att blåsa ner från taket. Han klättrade upp på taket och skulle rent handgripligen hålla fast dem. Han blåste ner och slog ihjäl sig naturligtvis… Det verkar vara livsfarligt att vara i 90-årsåldern. Hoppas att jag inte blir så gammal för då slår jag väl ihjäl mig när jag ska fixa något hemma.

En brottslig tid

Skrivet lördagen den 28 februari, 2009

Läste en intressant rubrik i Expressen;

Misstänkt 52-åring överfallen i sitt hem

Misstänka mördare, misstänka pedofiler, misstänkta rånare och sådant ser man ofta rubriker om men misstänk 52-åring? Jag visste inte ens att det var brottsligt att vara 52 år. Jag undrar vad straffet för att vara 52 år är? Böter eller till och med fängelse? Shit, det finns en viss risk att jag också blir 52 år så småningom, jag får väl gå under jorden ett år då för att inte åka dit. Och varför är han bara misstänkt 52-åring? Det måste ju vara enkelt att fastställa ålder… skitenkelt på ratsit.se. Fast de kanske inte har något namn på honom.

Nä, 52-åringen är misstänkt för inblandning i en persons försvinnande men jag tycker att rubriken var klumpigt formulerad.

Dagens galnaste idé

Skrivet fredagen den 20 februari, 2009

Läste detta i Expressen;

Facebook kan göra dig allvarligt sjuk
Släpp datorn och gå ut – annars riskerar du bland annat cancer.
Det hävdar psykologen Aric Sigman, skriver Daily Mail.

Människor behöver träffa människor, menar Aric Sigman, och hävdar att risken att drabbas av sjukdom har ökat kraftigt sedan 1987, då folk la många fler timmar på att umgås i verkliga livet.
Och det är inte vilka sjukdomar som helst, vi snackar inte simpla förkylningar – utan om cancer, hjärnblödningar, hjärtsjukdomar och demens.

Förändrar generna
Facebook och Myspace är bara två sajter där folk socialiserar nuförtiden och alla timmar framför datorn kan förändra hur generna fungerar och provocera fram reaktioner från immunförsvaret, dessutom påverka hormonnivåerna och sänka din intellektuella prestationsförmåga.
Aric Sigman tror att nätverkssajter isolerar människor, även om de är byggda för att föra människor samman, skriver Daily Mail.
– Det är inte det att jag är gammalmodig när det kommer till teknologi, men meningen borde vara att tillhandahålla ett verktyg som förbättrar våra liv, säger Sigman till Press Association.
– Jag är orolig över var vi är på väg.

Jaha… Att stillasittande liv, t.ex vid datorn, kan leda till cancer, hjärnblödningar, hjärtsjukdomar och demens kan jag gå med på. Det är väl vid det här laget ganska allmänt känt till och med. Vad jag däremot inte riktigt är med på är hur t.ex Facebook kan förändra generna. Har den sajten någon funktion som gör att skärmen emitterar joniserande strålning som gör att nukleotiderna i vårt dna möbleras om eller vad? Jag kan nog lugna Aric Sigman med att det inte är hans medlemskap på Facebook som lett till att han dragit så korkade slutsatser utan snarare hans bristande kunskaper i biologi och hur gener kan påverkas och inte eller möjligtvis medias fantastiska och till synes tvångsmässiga förmåga att felcitera och förvränga information.

Jag tvivlar inte heller på att vissa personer använder dator och internet på ett sådant sätt som snarare fördummar än bildar trots att det är en teknik som ger oss en outtömlig källa på information och kunskap om man vill. Däremot har det inget med genpåverkan att göra…

Baktankar

Skrivet söndagen den 15 februari, 2009

Är det någon som missat Laila Bagges bak? ”Här repar Laila med rumpan bar” står det i expressen. Jag tittar och tittar men ser ingen bar rumpa. Rumpan är definitivt påklädd i ett par inte speciellt transparenta strumpbyxor. I aftonbladet kan man läsa om Lailas ”rumpchock”. Men snälla… är det femåringar som driver kvällstidningarna? Hur fan kan det bli sådan hysteri över en bak? En bak som dessutom inte ens är bar?? Folk i tights är ju lika nakna men inte fnittrar vi åt sådant. Skitlöjligt!

Apropå bakar så kissar jag med rumpan idag. Det blir nog lite för mycket chips, schwartzwaldtårta, godis och vin igår. Tarmarna undrar nog fortfarande vad fan det var som hände och skickar ut allt i hopp om att jag fyller på med något mer fiberrikt när det blir tomt.

Bye bye dejtingträsket…

Skrivet tisdagen den 3 februari, 2009

Jag har haft kvar min användare i dejtingträsket, inte för att träffa karlar utan för att jag har betalt abonnemang till i maj och för att jag bloggar där. Gregory gillar det inte. Han är orolig att jag, trots att jag inte är det minsta intresserad av att ens utforska någon annan, ska träffa på någon som är intressantare än han. Jag tycker att det är trist att han inte litar på mig förstås men jag har förstått att det är viktigare för honom att jag avreggar min användare än det är för mig att vara kvar där så jag avslutar där och håller mig enbart till denna blogg i fortsättningen. Jag har låtit Gregory installera Golden eye, ett spionprogram, på min dator för att han själv ska få se att jag inte flirtar med andra som Majros gjorde under de få veckor de var tillsammans.

Så då var min tid i dejtingträsket över. Med mig därifrån har jag en hel erfarenheter som är roliga, dråpliga, upprörande, sorgliga, tragiska, hysteriska, humoristiska… kan fortsätta i all oändlighet för jag tycker det har varit skitkul och mycket givande även om det inte resulterade i vad jag hade hoppats på när jag kastade mig huvudstupa ner i dejtingträsket för ett halvår sedan. En av mina erfarenheter är vad tjejer lägger ut för profilbilder av sig själva. Många verkar ha noll självkritik men det är ju tur att kritiska jag varit där och studerat 😉

De sju stereotypiska profilbilderna
Profilfoton är ett spännande ämne. Folk ser rätt lustiga ut när de fotar sig själva så att åtminstone en arm tycks vara utsträckt mot betraktaren. Har inte folk i allmänhet självutlösare på sina kameror?? En annan sak som slagit mig är att många fotar sig själva inne i badrummet. Varför det?? Är det så pinsamt att fota sig själv att man måste stänga in sig i husets enda rum som har dörr med lås för att göra det??

Efter att ha plaskat runt i dejtingträsket så har jag funnit att många foton (i alla fall kvinnornas) följer vissa stereotypiska stilar. Vissa har mer av dessa stilar, vissa har mindre, vissa har använt sig av flera av dessa stilar i sitt foto.

Bara för att jag inte hade just något annat för mig idag så har jag roat mig med att sammanställa dessa stilar och illustrera dem med mig själv som modell.

Föremålet är placerat rakt framför kameran och stirrar skrämt in i objektivet som om det vore polisen som fotade för straffregistret. Personen har sällan brytt sig om att fixa omgivningen så möbler, tavlor och annat finns också med på bild. Inte speciellt smickrande bild på en person som ser ut som hon tycker att det är ett öde värre än döden att bli fotad… eller som hon är på rymmen från ett dagcenter.
Smink och hårfix är fullständigt onödigt, det är åt helvete i alla fall.

Fotot appellerar till fula, fantasilösa karlar som blir glada över att hitta någon tjej som spelar i deras division.


Det sägs att man ser trevligare och mer avslappnad, öppen och inbjudande ut om man lutar sig mot något, lägger huvudet en aning på sned, gärna något tillbakalutat och ler med både ögon och mun.
Har du hår att slänga med så släng med det för bövelen! Så många som tagit fasta på det och lägger ut precis exakt sådana bilder av sig själva. Den stora konsten är att få det hela att se naturligt och okonstlat ut vilket få lyckas med.

Fotot appellerar till karlar som vill ha en glad och trevlig tjej, dvs inte så komplicerad…


Om man fotar sig tillsammans med ett träd, en buske, en blomma eller vad fan som helst som finns i naturen så visar man att man är en riktig naturromantiker som gillar promenader i skog och mark och kan göra köttbullar utan recept. Är man en stadsbo och betongbarn av födsel och ohejdad vana som egentligen aldrig sett mer träd än ett 20-tal på en och samma gång så spelar det ingen roll. Man behöver ju inte springa ut i skogen för att hitta växtlighet utan det går bra att kliva ut på bostadsområdets grönområde, där hundägarna rastar sina jyckar, och klamra sig fast i första bästa kommunalplanterade träd. Så där bland hundskiten och med bebyggelse i bakgrunden kan man kanske ge illusionen av att man är något helt annat än vad man är och locka den typ av man man drömmer om. Extra plus är det om det blåser lite så att håret blåser omkring så där lite schamporeklamsaktigt.

Fotot appellerar till karlar som vill ha ett fogligt fruntimmer som sköter hem, barn och dem.


Jättefiffigt! Om man vinklar ner hakan och tittar snett upp i kameran så ser ögonen större ut och dubbelhakan göms en aning. Som en bonus ser man lite lagom näpen ut och dessutom ser man ut att vara i behov av en mans fasta hand eftersom man uppenbarligen inte är mogen nog att ta hand om sig själv.

Fotot appellerar till männens beskyddarinstinkter.


Samma princip som Hundtricket men nu har man istället gjort större delen av bilden svart-vit, dragit upp ljusheten på max, nästan max på kontrasten också detta för att trolla bort finnar, plitor och andra små skavanker i huden. Allt som är det minsta lilla ofördelaktigt är naturligtvis retuscherat – näsan är smalare, mer ögonfransar, hängkinderna är borttrollade, mera hår, läpparna större, ögonen större. För att riktigt markera ögon och läppar läggs färg på dessa. Ju fler photoshopfunktioner som används desto bättre!
Detta är faktiskt samma bild som den ovan (Hundtricket) vilket kan vara svårt att tro…

Detta stil används företrädesvis av tjejer i tonåren men det förekommer att betydligt äldre kvinnor än så kör samma teknik.

Fotot appellerar till ytliga karlar och pojkar som söker en milf.


Lite av hundtrickstekniken men man lägger till en överdrivet nollställd blick, gärna ett finger i närheten av munnen (helst borde man suga på fingret men det blir för uppenbart), läpparna ska vara fuktiga och lätt särade och det allra viktigaste är att brösten syns på bilden. Bilden signalerar ”Här sitter lilla jag med de här brösten och vet inte vad jag ska göra med dem. Hoppas det kommer någon snäll farbror som låter mig sitta i hans knä medan han visar vad man gör med sådana bröst”. Man kan fråga sig vad tjejerna som lägger ut den här typen av foton egentligen är ute efter. Frågan är om de vet det själva…

Fotot appellerar till mäns underliv.


Denna typ av foto skulle egentligen kunna kallas “Bimbilolita gone wild”. Tisse-Lisa tycker tydligen att det skulle vara distraherande för killarna om det i fotot fanns med oväsentligheter som t.ex ett ansikte eller liknande och har därför valt att lägga all fokus vid sina främsta talanger. Om man klämmer in sin stackars kropp i en fyra nummer för liten BH eller något annat litet fodral man har hittat på barnavdelningen så kan man vara säker på att saker och ting kommer att ploppa ut. Det gäller bara att få rätt saker att ploppa ut på rätt ställen.

Det fantastiska med Tisse-Lisa är att hon har uppenbarligen inte skuggan av en aning om vad hon lagt ut för foto eller vad fotot signalerar. Trots att Tisse-Lisas foto består av inget annat än vad som vanligtvis klassas som erotiska attribut så blir hon oerhört arg och kränkt om någon skulle ge henne en invit av det sexuella slaget eller kommentera hennes fysik. Tisse-Lisa vill nämligen blir beundrad för sitt skarpa intellekt och inget annat. Och det är väl uppenbart om man tittar närmare på bilden – man ser ju klart och tydligt att det måste vara en kärnfysiker på bild… eller?

Fotot appellerar till män, punkt slut!


Kändisskvaller

Skrivet måndagen den 2 februari, 2009

John Cleese har dumpat sin flickvän… OK, Barbie (som den dumpade heter) träffade John och utgav sig för att vara 27 år. Sedan gick hon ut i pressen och berättade att hon var lite orolig över hur en så gammal man skulle se ut naken men att hon blev lättad då han var välbyggd och hade snygga ben. Då uppdagades det att den 27-åriga flickvännen ljugit om sin ålder och i själva verket är 45 år. Sedan får vi läsa att John dumpat henne. Så varför gjorde han det? Gjorde han det för att flickvännen inte var 42 år yngre än honom som han trott utan bara 24 år yngre? Eller gjorde han det för att hon gått ut i pressen och bluddrat om hans kropp och hur gammal han ser ut att vara? Eller fimpade han henne för att hon är en blåst, lögnaktig blondin som tar emot journalister och låter sig fotas när hon rullar runt i sängen och förmodligen bara har snott ihop det med John för att han är känd och antagligen tät?

Så många frågor och så då svar… Ack, av denna ovisshet jag försmäktar.

Kan man missförstå SKA man missförstå

Skrivet lördagen den 31 januari, 2009

Jag tror världen skulle vara en bättre plats om vi bara missförstod varandra lite oftare. Mindre krig och osämja om vi bara vägrade förstå om någon gjorde eller sade något som skulle kunna göra någon upprörd.

Jag fick ett meddelande i dejtingträsket från någon… och svarade…

Han:
vilket finna ……….du har

Jag:
Ja, jag vet! Jag känner mig verkligen lyckligt lottad. När jag hör hur mina vänner beklagar sig över sina som aldrig är där de ska eller bara hänger någonstans så känner jag att jag haft tur som fått två så fina och välartade. Visst kan de vara lite väl uppnosiga ibland men de är ju så jämnstora så det får man räkna med. Men de håller ju på vara så stora. Man förstår inte hur fort de går men nu tror jag nog att de vuxit klart. De är ju större än mig båda två. Den lilla är i en ålder då hon mest bara är söt än så länge. Inte många bekymmer där inte. Har du barn också?

Nakenfoton

Skrivet måndagen den 26 januari, 2009

För en tid sedan pratade jag med en väninna och en viss person kom på tal. Vi kan kalla henne Kristina här för enkelhetens skull.  ”Visst har du sett bilderna?” frågade min väninna. ”Vilka bilder”, frågade jag och fick veta att det hittats bilder av Kristina på nätet, bilder som man inte ens kunde tänka sig att hon skulle ställa upp på. Jag känner inte Kristina personligen utan hon är bekant med bekanta kan man väl säga men jag hade fått en uppfattning av att hon inte var den typen som ställde upp på sådana bilder. Väninnan mailade över en bild och jag höll på trilla av stolen. En spritt språngande naken Kristin log mot kameran. Hade eventuellt kunnat tänka mig att något foto tagits i smyg och hamnat på nätet men kvinnan poserade, tittade rakt in i kameran och log… uppenbarligen fullt medveten om att hon fotades.

Vi började spekulera i vem som kunde ha lagt ut denna bild och om det verkligen var Kristin eller om det bara var någon som var väldigt lik henne. Väninnan hade fått bilden i mail av sin exkarl så hon förmedlade mina frågor till honom och, vips, så fick jag ett mail med ännu fler foton. Det var en mängd foton på en naken Kristina i olika mer eller mindre porriga poser och ett antal foton av henne när hon poserade påklädd på ett sätt som jag är van att se henne. Avsändaren skrev att nakenbilderna hade hittats på ett antal porrsajter, bland annat en som heter redcloud.com, och de påklädda bilderna kom från hennes privata hemsida där hon lagt ut flera bilder av sig själv. Jag visade bilderna för mannen och så vitt han kunde se så var det samma person på de avklädda och de påklädda bilderna – Kristina.

Vi bor i en liten stad där man får veta allt om alla. Alltid känner man någon som känner någon och en sådan här sak sprider sig snabbare än vinden. Någon hittar bilderna, kopierar dem till sin hårddisk och mailar vidare till sina närmaste kompisar med länkar till de sajter där de hittats, mottagaren mailar vidare till sina närmaste kompisar och inom kort har hela stan, eller i alla fall alla som vet vem Kristina är, fått ett mail med foton som höll på få mig att trilla av stolen. Min väninna bor i samma stadsdel som Kristin, inte så långt ifrån henne, och känner henne litegrann. Hon tyckte synd om henne och skulle väl egentligen vilja upplysa henne om att dessa foton av henne finns till allmän beskådan på nätet men sa att det fanns som aldrig ett bra läge. När hon fick mailet med bilderna så hade Kristin haft en jobbig period med en sjuk mor som så nyligt gått bort och det hade gått en tid så bilderna hade spridits till så många att väninnan vågade inte ta upp detta med Kristin.
Ja, vad gör man? Talar man om det för personen eller?

Kristin har haft ett antal förhållanden som inte varit så lyckade och inte heller blivit så långvariga så det förvånar mig att hon låtit någon av dem ta sådana foton av henne. Om hon åtminstone dolt ansiktet med sitt långa, blonda hår… folk hade kanske ändå anat att det var hon men det hade blivit mindre uppenbart än när hon, som nu, tittade rakt in i kameran. Jag har varit tillsammans med mannen i drygt åtta år och jag skulle inte låta han fota mig på det viset. Visst litar jag på honom idag och just nu men jag är ju inte så naiv att jag tror att han raderar eventuella foton om vi i framtiden skulle vara annat än ett par och kanske till och med ovänner. Hade han haft sådana bilder av mig och det tog slut så hade jag nog varit tvungen att… tja, döda honom. Jag skulle vara ständigt orolig för att dessa bilder skulle visas för någon annan och skulle de hamna på nätet och börja spridas bland vänner och bekanta skulle jag skämmas ihjäl, ta mitt pick och pack och flytta från stan. Kristin är ju vuxen, har två barn och bor i norra Sveriges skvallrigaste stad!

Kan inte fatta att hon ställt upp på sådana foton. Tänk om barnen får se bilderna. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om bilderna nåt kompisars yngre kompisar kompisar som skickat vidare till ännu yngre kompisar så att hennes tonårsbarn redan fått se vad mamma ställt upp på. Hur berättar man för sin mor att man vet att det finns nakenbilder av henne på porrsajter??

Och vem av hennes ex har fotat och lagt ut bilderna på nätet? Är det dotterns pappa som fotat? Eller är det sonens pappa?? Det var så många bilder som dessutom verkar vara tagna vid olika tillfällen så det kanske är flera som lagt ut bilder. Hon kanske har låtit flera av sina exkarlar fota henne på det viset, eller? Eller var det Kristin själv som gjort det? Det låter otroligt men i de lugnaste hagar betar de galnaste korna och fållan kanske inte innehåller alla får så man vet ju inte. Under den alldagliga tvåbarnsmammaytan kanske det döljer sig en liten exhibitionist som tänder på att okända ser henne naken, fantiserar om henne och tittar på foton av henne medan de onanerar. Man vet ju inte…

Är det någon av hennes ex som lagt ut bilderna så var det naturligtvis inte så snällt men det är inte honom som folk minns som en elak typ efter detta utan det är Kristin som etsat sig fast som en oväntad slampa. visst måste man vara lite försiktigare med hur man låter sig fotas?

Superkändisar

Skrivet fredagen den 16 januari, 2009

Jack the Ripper, Gavrilo Princip, Helge Fossmo, Ted Kaczynski, Jackie Arklöv, John Wayne Gacy, Ted Bundy. Tim McVeigh, Charles Manson, Thomas Quick, Tommy Zethraeus, Herman Mudget, John Ausonius, Jeffrey Dahmer, Juha Valjakkala etc.

De flesta känner igen namnen och vet att de på ett eller annat sätt sett till att människor mördats, antingen genom att själva göra det eller förmå andra att göra det. Ja, ja Quick är väl inte helt utredd men han har dömts för mord i alla fall… Men hur många kan rabbla upp lika många offer på rak arm? Ärligt talat så kunde jag inte komma på namnet på ett enda offer så här spontant. De som egentligen borde bli ihågkomna, offren, glöms bort medan mördaren finns kvar i folks minnen. Inte mycket rättvisa i det egentligen. Varför blir det så? Är det för att media basunar ut namn och bild på mördarna för att få sälja nummer och tjäna pengar? Vet inte för jag tycker att offrens ansikten och namn kavlas ut ganska intensivt medan det är aktuellt också. Är det vår ”gam-mentalitet” som ligger bakom? Jag skulle nog satsa min sista slant på det.

Samma gam-mentalitet som gör att människor saktar ner när de passerar vraken från en nyligt inträffad trafikolycka men de vågar inte stanna. De vill se… men vågar inte bli delaktiga. Satt själv fast i en bil i ca 45 minuter efter jag voltat ner i diket en natt. Lyset inne i bilen hade jag på och det syntes säkert att någon fanns i bilen. Många saktade ner, någon stannade och glodde en stund, men alla körde vidare när de tittat sin gam-mentalitet mätta. Inte är jag bättre än någon annan heller. Jag saktar ner och glor, är mannen i bilen så skyller på att han är läkare och skyldig att stanna om läkarhjälp skulle behövas men egentligen så är jag mer nyfiken är tjänstvillig.

Vi vill se blod, vi vill veta mer om mördare. Offren glömmer vi för det är mördaren som är intressant. Tänkte igår på om jag hade varit offret. Inte hade jag velat att andra lagt sin energi på att ta reda på mer om gärningsmannen och minnas denne medan jag glöms bort inom kort. Gärningsmannen har ju inte gjort något för att förtjäna att bli ihågkommen, tvärt om så borde förövaren egentligen få ”the silent treatment” och bli socialt mördad av resten av samhället. Bara ignoreras och försvinna som om han eller hon aldrig funnits. Visst blir de straffade av samhället men de får ju en slags kändisstatus också. Istället är det offret som glöms bort. Det är surt…

Världen är full av tappra män…

Skrivet fredagen den 16 januari, 2009

… eller i alla fall dejtingträsket. Jag undrar om jag ska skriva en bok och fylla den med… hm… ”intressanta” små dialoger man har i dejtingträsket. En annan bloggare, hon jag skrev om 6/1, har tänkt samma tanke. Den senaste i raden av ”tappra män i dejtingträsket”, som jag kanske skulle kalla min bok är denna;

Han:
wooooooooow … min 11 inches svart kuk hårt på grund av dina bilderok …

Jag:
Aj, då… fick du kallbrand i penis av bilderna??

Han:
do you speak english..im aldyani im from chicago but im in sweden right now
i love your big boobs so much..i wish that i can slide my huge cock between them while you are licking the top of my cock

Jag:
Nä, bara svenska och rövarspråket,
I dodinona dodrorömommomarör, popapoppopnonubobbob!

Han:
va

Jag:
Rövarspråket…

Han:
kan vi chatta??

Jag:
Jag tycker att du ska söka vård för din gangrän i första hand istället för att chatta nu. Du förstår om du inte får antibiotika så snart som möjligt kan snoppan trilla av och då måste man sitta och kissa vilket är fruktansvärt omanligt för att inte tala om omöjligt i en pissoar på krogen.

Han:
: (

Och sedan antar jag att han hastade iväg till närmaste akutmottagning. Jag hoppas att han fick vård innan han drabbats av blodförgiftning…