Orenheter

Skrivet onsdagen den 12 maj, 2010

Jag har inget emot offentliga toaletter. Om det är skitiga och äckliga med urinstank och allmänt snuskiga så ogillar jag dem men då skulle jag ogilla dem även om de inte vore offentliga. På toaletten på ica maxi har det under en låååång tid, säkert över ett år, funnits avföring på väggen alldeles där man tar papper och det var inte fräscht.

Men rent generellt har jag inget emot offentliga toaletter alltså. Vad jag inte gillar är de som går på sådana toaletter, uträttar sitt ärende, tvättar händerna och går ut. När man sedan kommer in efter en sådan och gör det man ska, tvättar och torkar händerna och sedan tar i handtaget för att gå ut så blir man blöt om handen. Jag förstår ju att det förmodligen bara är vatten på handtaget och inte urin eller annat men det känns ändå äckligt. Så, snälla, snälla, torka händerna torra innan ni tar i handtaget och går ut.

Maj redan?

Skrivet söndagen den 2 maj, 2010

Shit, vad iden går fort! Snart är det sommar, snart har vi semester, snart är semestern slut. Sommaren också. Sedan kommer snön… Det är inte lönt att se fram emot något för det är över så snabbt. Pesimist? Jag?? Nope, tvärt om. Det gäller att ta vara på nuet för det är det enda som vara för evig. Det är alltid just nu och trivs man inte med det utan längtar ständigt till förr eller sedan så har man bekymmer.

Just nu… har vi byns knäppaste katt. I förrgår bevisade hon det än en gång. Vi gick till grannarna, Simon och Sylvi, för valborsmässofirande. Katten, Aska, följde med. Simon stod på altanen och övervakade grillen när vi kom. Han såg katten och frågade varför vi tagit katten med oss. Jag ryckte bara uppgivet på axlarna. Den katten följder med överallt. Simon har själv erfarenhet av den katten då han fick vända om och ta katten under armen tillbaka till oss efter att hon följt med honom hem en gång.

När vi gick in till Simon och Sylvi försökte Aska klämma sig in också. De har en katthona, Räven, som inte är så vänligt inställd till besök av främmande katter så Aska fick vänta ute. När vi gick ut på altanen för att beskåda grillandet stod hon nedanför och jamade och ville komma upp. Sedan fick hon ett ryck och rusade uppför en stege som stod lutad mot huset. Vi förstod att hon skulle behöva få hjälp ner om hon tog sig ändå upp på taket så vi hojtade åt henne så hon stannade just innan hon var uppe på taket. Där stod hon och svajade på en pinne länge och funderade förmodligen på hur hon skulle ta sig ner igen. Hon försökte på diverse sätt och ett av dem slutade med att hon gjorde någon slags volt kring pinnen och höll på tappa greppet. Så småningom kom hon på en teknik som fungerade. Hon klättrade med huvudet först nedför stegen vilket inte var helt enkelt för henne.

Jag trodde att det var bara norska skogskatten som klättrade så… och ekorrar. Jag undrar vilket Aska är släkt med. Siamesblod låter det som hon har i alla fall för hon är väldigt högljudd. Andra katter tar sig utan problem in i rum om dörren står lite på glänt genom att peta upp dörren med tassen. Aska gör inte så, hon står och gapar som en marskatt tills någon tröttnar på oljudet och skjuter upp dörren så hon kan klämma sig in.

Den knäppa katten stannade sedan kvar hela kvällen och väntade ute på oss. Vid ett tillfälle lyckades hon smita in men råkade på Räven under köksbordet vilket gav Aska god anledning att snabbt söka sig till ytterdörren igen. När vi gick hem strax innan midnatt följde hon med oss.

 


 


Det rör på sig

Skrivet måndagen den 26 april, 2010

Jag fick ett brev från försäkringskassan förra veckan. De vill att jag skriver under diverse papper för att ge dem fullmakt att driva in Amandas biologiska far Grinchens alla obetalda underhåll som nu har vuxit sig till en ganska ansenlig summa. 195 800:- är han nu skyldig och skulden ökar med 2 800:- varje månad. Det förvånar mig att inte försäkringskassan har tagit tag i detta tidigare och kraftfullare än de gjort. Detta har malt på sedan mitten av 2004 och av den totala skulden så ska försäkringskassan ha 83 500:-  och med tanke på att de polisanmäler folk för att de tagit vård av sjukt barn en enda dag trots att de gått till jobbet så borde de visa större intresse än de gjort för att få tillbaka de dryga 80 papp som Grinchen nu är skyldig dem… kan man tycka. Det vore i alla fall trevligt om de såg till att kräma honom på pengarna nu för de behövs. Det är inte gratis för Amanda att plugga i Skåne och Timothy vill också flytta hemifrån till hösten så det vore inte alls dumt att få de 112 000:- han är skyldig mig.

Gregory och jag släppte allt ansvar över hem och barn och åkte till Piteå över helgen. Vi bokade lyxpaketet på Stadshotellet och planerade mys och shopping hela helgen. Så pass mycket mys och shopping att vi anade att vi skulle behöva en dag ledigt för att återhämta oss när vi kommit hem så därför har vi båda varit lediga från våra jobb idag.

Shopping och mys blev det men vi är inte sååå överväldigande imponerade av rummet. Det ska vara hotellets näst lyxigaste rum vilket det kanske är men för mig kändes det inte så flärdfullt. Väggarna hade väv istället för tapet och det kändes lite väl simpelt och tråkigt. Jag kan förstå att de vill ha något slitstarkt som går att rengöra om så behövs men en vinyltapet hade funkat lika bra och varit betydligt snyggare. Jag antar att rummet inreddes i mitten av 90-talet och på den tiden hade jag varit grymt imponerad av lampor, möbler och färgval men idag kändes det lite… trött på något vis. Badrummet var helt OK, helkaklat i grått kakel med struktur och utrustat med jacuzzi och ångbastu, och där spenderade vi mycket tid.

Under lördagen knallade vi på stan och spenderade pengar. Jag köpte bland annat ett par skor som jag med nöd och näppe kan gå i men det är nog inte meningen att man ska heller. Tanken är nog att man ska stå och vara snygg i dem bara och det anser jag att jag klarar av… korta stunder. Gregory fick sig ett par nya jeans, Levi’s, som han både kan stå och vara snygg i och gå och vara lika snygg i. På kvällen gick vi på bio och såg Clash of the titans i 3d och det är inte riktigt samma sak som på 80-talet när jag för första gången kom i kontakt med 3d-tv. Visst, de hidösa glasögonen måste man ha på sig men de har inte ett rött och ett grönt glas som förr utan de skiftade i grönt och lila typ. 3d-effekten var också uppenbar nu vilket jag inte tyckte den var på 80-talet. Det skulle vara rätt kul att sätta på Kroken sådana glasögon framför en 3d-film och se hennes reaktion.

Vi spenderade vår lediga måndag idag på Leos lekland. Leos lekland var en hit! Kroken sprang mellan de olika ”stationerna” och vi försökte hålla jämna steg. Gregory och jag turades om att klättra med Kroken medan den andra fotade. Ca 800 foton knäppte vi men en hel del fick rensas bort. Säkerhetsnäten ställer till det för kamerans autofokus. Gregory härsknade till ordentligt på en kvinna i övre medelåldern som ställde sig i vägen när han placerat sig vid slutet av en rutschkana som var ett stort spiralformat rör. Kroken var på väg ner så han ville knäppa en bra bild när hon ploppade fram men så klämde sig kvinnan in mellan Gregory och rutschkanan så det blev inget av det. Kroken tyckte att den kanan var läskig så hon vägrade åka den mer och Gregory muttrade länge över människors brist på hyfs. Jag undrar vad hon gjorde där, hon hade ytterkläder på sig och inga barn med sig… Kanske var hon bara ute och sökte en fotograf att jäklas med? 😀

Frånsett den ohyfsade kvinnan så var besöket en succé. Dit kommer vi att åka ofta!

Fått tag på en bakfot?

Skrivet måndagen den 19 april, 2010

Lyssnade på P4 Västerbotten idag. Reportern intervjuade Solveig Lundqvist, utbildad fotvårdsspecialist, och de talade bland annat om vilka typer av skor som är lämpliga och direkt olämpliga. Fotvårdsspecialisten sa att plastskor är olämpliga eftersom risken att få fotsvamp är större då. Detta frågade reportern mer om.

Reportern: Svamp, är det ett virus det?
Fotvårdsspecialisten: Japp.

Vad?? Svampinfektioner orsakas av svamp och inget annat. Det hör man ju på namnet, fotSVAMP. För att vara korrekt så tinea pedis, alltså fotsvamp, är en infektion orsakad av dermatofyter, dvs. hudsvamp. De fortsatte;

Reportern: Och det är vårtor också, det är också virus?
Fotvårdspecialisten: Ehm, bakterier.
Reportern: Ahum…

Och där bytte reportern inriktning och frågade om det är fler män eller kvinnor som söker fotvårdsspecialist.

Nämen hallå??! Fotvårtor orsakas av virus precis som alla andra vårtor beror på virus! Det tillhör normal allmänbildning att veta det och jag undrar om reportern visste det och valde att avsluta den diskussionen när han hörde hur galet hon svarade. Fotvårtor heter verruca plantae pedis på latin och orsakas av papilomvirus. Tydligen behöver man inte så jäkla mycket kunskap om fötter om man jobbar som fotvårdsspecialist…

Våldtäkterna i Bjästa

Skrivet söndagen den 28 mars, 2010

Ja, va fan… måste väl skriva om sådant som är på allas läppar. Dock vet jag inte i vilken ände jag ska börja – att ett helt samhälle vänder sig emot offren eller att mamman till den dömde förövaren drar igång en helt galen kampanj i syfte att rentvå sin son och därigenom trakasserar offren och förmodligen också slår undan benen på sin son.

Jag känner ingen personligen, har inte haft kontakt med någon inblandad utan har sett Uppdrag granskning, läst tråden på Flashback som förövarens mamma och bror skrivit i, läst inläggen i diverse grupper på Facebook, bland annat gruppen Det som hänt i Bjästa får aldrig hända igen, samhället MÅSTE agera!, läst bloggar bl.a förövarens bror nu stängda och Cattis blogg och det är utifrån detta jag bildat mig en uppfattning. Detta gör mig till en av alla svallergamar som inte är bättre än någon av de andra som tycker sig ha en klar uppfattning om det hela trots att de inte har någon förstahandsinformation utan bara hört av någon som hört av någon som hört… Ja, ni vet.

Men hur som haver… Min åsikt om det hela är att det är ett strålande exempel på människors gam-mentalitet. Någon drar igång en hetsjakt mot en eller ett antal personer och den stora massan låter sig villigt dras med utan att individerna själva tillåter sig tänka kritiskt. I detta fall var det mamman Marita och brodern Alexander som drog igång en smutskastningskampanj för att utmåla offren som mer klandervärda (och därmed mindre trovärdiga) än den våldtäktsdömde Dennis och på så sätt få honom att framstå som oskyldigt dömd. Ja, jag sätter ut deras riktiga namn eftersom de själva skrivit ut sina och förövarens rätta namn i otaliga diskussionsforum. Stora delar av befolkningen i och omkring Bjästa hakar på till synes enbart för det stora nöjet att få hata någon. Efter programmet Uppdrag granskning vänder det och det stora hatet riktas mot Marita, Alexander, Dennis och invånarna i Bjästa istället. Hm… jag tycker att folk missar poängen. För mig handlar det om hur dåligt skyddsnätet är kring våldtäktsoffer, att flickor blir horor och pojkar blir hjältar etc. etc. men många glömmer det totalt och lägger all energi på att peka finger åt vissa enskilda individer och förfasas över vilka hemska, hemska människor de är. Gam-mentaliteten igen och ett bevis på hur snabbt den svänger från ena ytterligheten till den andra.

Jag också har svårt att inte dras med i det. Alexander verkar vara en intelligent tonåring som uttrycker sig väl och kan diskutera på ett sansat sätt även om jag inte håller med honom i det han skriver. Marita gör sig själv och sina söner en stor otjänst genom att inte sällan gå till personangrepp när någon ifrågasätter henne eller sönerna. En facebookanvändare fick följande meddelande från Marita i början av mars efter att han skrivit något som hon ogillade:

ATT DU VÅGAR KRITISERA MIN SON DIN ÄCKLIGA GAMLA BÖGGUBBE! JAG SKA SÖKA UPP DIG OCH KOMMA OCH SKÄRA KUKEN AV DIG SÅ ATT DU INTE KAN SPRIDA DINA SMUTSIGA GENER VIDARE! VÄNTA BARA, SNART KOMMER VI TRÄFFAS OCH DET KOMMER DU FAN I HELVETE FÅ ÅNGRA DIN SJUKA JÄVEL!!!!!!!!!!!

Flera andra har ”drabbats” av hennes vrede på olika sätt då de haft åsikter som avvikit från vad hon anser vara den rätta. En av mammorna till barnen som figurerar i bakgrunden i videon från skolavslutningen (dock inte denna från youtube utan den låg då på netlog) ville att Marita skulle ta bort filmen eftersom hon inte ville att hennes dotter skulle förknippas med Dennis. Marita vägrade dock göra detta om inte mamman först såg till att bloggar som skrivit i hennes ögon olämpliga saker om Dennis och vissa facebookgrupper plockades bort. Denna mamma kunde naturligtvis omöjligt göra detta varför filmen inte togs bort som hon önskat. Maritas agerande tror jag har sett till att Dennis kommer att vara stämplad som ”våldtäktsmannen från Bjästa” för en lång tid framöver vilket är jäkligt synd. Om killen blir en ”normal” man som aldrig kommer att våldta eller på annat sätt utnyttja någon igen så kommer han ändå att få leva med denna stämpel. Alexander borde ha låtit bli att nämna att ytterligare en tjej anmält Dennis för våldtäkt men sedan, av okänd anledning, tagit tillbaka anmälan för genom det sådde han ett frö. Dennis kommer i mångas ögon att vara skyldig till den eventuella våldtäkten också.

Dennis själv har inte gått ut offentligt och påstått något om någon och det kunde ha stannat vid det, hans gärningar skulle ha fallit i glömska och som vuxen hade ingen vetat vad som eventuellt hänt under hans högskoletid om inte Marita och Alexander dragit igång detta. Tydligen var det Marita som kontaktade Uppdrag granskning och ville att de skulle göra ett reportage om den oskyldigt dömde Dennis. Så fel det försöket slog för henne…

Men åter till det trasiga skyddnätet kring flickorna. När jag såg uppdrag granskning var det två saker som jag reagerade på. Rektorn på Bjästaskolan, Inger Karlsson, intervjuades och jag tyckte det hela var en väldigt märklig intervju. Raka, självklara frågor ställdes till henne, frågor som hon måste ha ställt sig själv under hela processen kring detta, men hon kunde ändå inte svara. Hon tittade storögd på reportern och svarade tyst, svävande och undflyende som ett barn som blir uppläxat av en kompis förälder. En rektor ska vara chef för en skola, ett ledarämne som ska kunna ta tag i saker och föra skolans talan men hon verkade inte ha en skvätt ledaregenskaper i sig.

Prästen, Lennart Kempe, tyckte jag gjorde bort sig riktigt ordentligt. Han hade välkomnat Dennis till skolavslutningen för att få vara med sina tidigare klasskompisar trots att Dennis var dömd för våldtäkt på en flicka som också skulle ha sin skolavslutning i kyrkan samtidigt och trots att Dennis hade besöksförbud och inte fick komma i närheten av henne. Kempe sa att an kunde tänka sig att besöksförbud rådde men kyrkan är till för alla och därför välkomnade han Dennis. Att Dennis delade ut vita rosor till alla i klassen tyckte Kempe var en ”fin tyst demonstration”. En demonstration för vad kan man ju undra. När reportern frågade om Kempe reflekterat över hur flickan skulle ha reagerat om hon träffat Dennis i kyrkan så svarade Kempe nej. Han hade inte en sekund funderat över hur offret i det hela mådde och kände sig utan fokuserat helt på förövaren, Dennis, som han tyckte visade mod och var stark som kom till kyrkan för att dela ut blommor. Men snälla nån… Nu hade Kempe tur, flickan och hennes familj var bortresta just för att hon skulle slippa vara med på avslutningen då de misstänkte att den skulle bli jobbig eftersom de flesta elever i skolan hakat på Maritas och Alexanders hatkampanj och vänt sig mot henne.

Kyrkan och jag är inte vänner och än en gång så tycker jag att kyrkan visat sig ha en otäck människosyn. En präst från Piteå sa till mig att han såg tystnadsplikten som något heligt så även om en mördare eller någon som begått hemska sexbrott mot barn skulle berätta om sina brott för honom så skulle han inte anmäla denne till polis. Han hade lovat gud att hålla tyst om sådant som sades till honom i egenskap av präst, sa han. Jag tycker att det är helt vansinnigt. Om man förmodar att det finns en gud och en djävul så får man väl också förmoda att de som skadar och dödar andra människor, som är guds skapelse, så gör det detta under inflytande av djävulen… kan man tycka. Om denne djävulens hantlangare berättar om vad han eller hon sysslar med för en präst, som ska vara den som jobbar för gud, så tycker jag att det naturliga för en gudsman vore att försöka stoppa djävulens verk.

Lennart Kempe, prästen i Bjästa, sa att kyrkan är öppen för alla. Detta har jag tagit upp för, att kyrkan är så jävla kåt på att få medlemmar så att de inte bryr sig om vem som kommer bara någon kommer. Om både offer och förövare är välkomna till kyrkan så är det föga sannolikt att båda kommer. En kommer att backa och inte är det troligt att förövaren backar först. Så om man drar detta till sin spets så fylls kyrkan av mördare och våldtäktsmän medan oskyldiga offer känner sig utestängda då de inte kan gå dit utan att riskera att möta sina förövare. När reportern berättade för Kempe att Dennis gjort sig skyldig till ännu en våldtäkt mot en annan flicka bara några timmar efter att han delat ut rosor till sina fd. klasskamrater i kyrkan så funderade prästen tyst ett tag och sade sedan helt spontant att det är synd om pojken. Synd om pojken?!! Men hallå *knack, knack på pannbenet* Förmodligen insåg han snabbt att den kommentaren skulle få honom att framstå som en fullkomlig idiot i tv så han skyndade sig att tillägga att det var synd om flickan också. Men pojken var den person som prästens medlidande gick till i första hand. Nu är jag ingen expert på bibeln, jag har bara läst den två gånger och nya testamentet är inte lika roligt som gamla testamentet men den uppfattning jag fick av Jesus var att han inte skulle vara så flat och han skulle inte tveka att säga vad han tycker om människor som skadar andra och sedan kommer till kyrkan för att hyckla.

Marita har någonstans (jag kan inte hitta det nu) skrivit att hon, som mor, inte kan sluta kämpa för sitt barn och för att han ska bli rentvådd och menat att det är en mors plikt att agera på det viset. Jag håller inte med om det. Jag gör inte mina barn någon tjänst genom att alltid i alla lägen tro på deras oskuld och kämpa med näbbar och klor för att rentvå dem oavsett vad det handlar om. Mina barn lär sig inte skillnaden mellan rätt och fel eller att bli ansvarstagande individer om jag ständigt finns där, springer både före och efter för att sopa rent kring dem. Jag tycker att de måste lära sig ta konsekvenserna av sitt handlande också.

Jag har diskuterat sexuellt tvång med min son. Om Timothy gjorde sig skyldig till mord, misshandel eller andra brott så skulle jag kanske eventuellt kunna ha någon form av förståelse för hans handlingar. Det beror så mycket på omständigheterna hur stor skuld jag skulle tycka att han hade, han kan ha blivit provocerad, han kan ha handlat i nödvärn etc. En våldtäkt är däremot något helt annat, man kan aldrig hävda att man våldtagit någon i nödvärn. Om han skulle göra sig skyldig till våldtäkt så skulle han inte längre vara min son.

Hört på radio

Skrivet fredagen den 5 februari, 2010

Jag var tvungen att småle när jag satt i bilen idag och hörde nyheterna från aftonbladet på Radio Rix. De rapporterade om den likkista som trillat ur en bil i en korsning. Det i sig är inget lustigt men nyhetsuppläsaren sa att kistan fick skador på locket men kroppen fick inga fysiska skador. OK…? Varför säga ”fysiska skador”, räcker det inte med bara ”skador”? Genom att säga ”fysiska skador” så tycker jag att de lämnade en öppning för att kroppen eventuellt fick skador av annan art än fysiska. Psykiska kanske? Tror att det kan vara svårt att få skadestånd för psykiska skador som man fått efter sin död.

I nätupplagan av tidningen står att den avlidne inte kom till skada vilket jag tycker är en mer korrekt formulering av det hela.

Indraget

Skrivet tisdagen den 2 februari, 2010

Apropå att några hojknuttar vill starta ett parti och har ambitioner att ta sig in i riksdagen så kom jag att tänka på en av mina gamla käpphästar – kastrering. Detta nyskapade ”Frihetspartiet” anser att man ska kastrera pedofiler och våldtäktsmän vilket jag håller med om helt och fullt. I övrigt hade de inte så mycket jag höll med om…

Man kan dra paralleller till trafikförseelser. Skulle jag framföra en bil på ett sådant sätt att jag bedöms vara en risk för mina medtrafikanter, dvs. om jag skadar eller dödar andra när jag kör min bil så blir jag av med körkortet. Jag får eventuellt fängelse beroende på hur grovt brottet är och troligt blir jag av med körkortet för gott eller under en begränsad tid. Indraget körkort är ett straff i sig men är också en preventiv åtgärd för att förhindra att jag beger mig ut i trafiken och skadar eller dödar fler människor. Om jag använder min sexdrift på ett sätt som skadar andra så som en pedofil eller våldtäktsman skadar så borde jag rimligtvis fråntas min sexdrift och förmåga att utöva sex. Eller hur?

Jag lade fram min åsikt på facebook och en manlig bekant protesterade. Han skrev

Hur gör vi med grovt sedlighetsbrott (prostitution) begånget av kvinnor då? korkar igen? Låt oss också peta ut ögonen på fluktare, skära av tungan på olagliga demonstranter och hugga högerarmen av nazister som sieg heil’ar….

Den skada som en demonstrant eller en nazist orsakar när han eller hon uttrycker sin åsikt verbalt tycker inte jag är i samma klass som den skada ett offer för en pedofil eller våldtäktsman lider. Inte heller tror jag att offren för en fluktare skulle på något vis vilja byta med ett pedofil- eller våldtäktsoffer. Att göra sådana liknelser blir absurt eftersom lidandet orsakat av det ena brottet inte är i paritet med det andra. Dessutom så har jag svårt att se att offret för en prostituerad är just den prostituerade och så vitt jag vet så är inte sexförsäljning olagligt i Sverige utan det är sexköpet som är det.

Vidare så är stympning inte något bra straff eftersom straffet inte går att upphäva om den dömde skulle visa sig vara oskyldig eller om straffet ska vara tidsbegränsat. En kemisk kastrering är däremot reversibel. Jag kan inte begripa varför kemisk kastration inte tillämpas. Vissa studier visar att de positiva effekterna är marginella för att många sexbrottlingar inte begår brottet primärt i syfte att tillfredställa sig själva utan för att förnedra, misshandla, dominera etc. och att den driften inte försvinner med sexdriften. Och en våldtäkt kan begås med andra redskap än ett könsorgan. Visst, men den typen av sexbrottslingar kan vi inte göra annat åt än att bura in så som vi nu gör med dömda sexbrottslingar men den andra klicken sexbrottslingar då? Den klicken som begår övergrepp för att de vill tillfredställa sina sexuella drifter? Om dessa kan stoppas med kemisk kastration så varför inte göra det? Behandlingen är inte dyr eller tidskrävande, jag tror det är en spruta var sjätte vecka eller liknande. Vad kostar inte varje återfall i sexbrottslighet samhället i form av både tid och pengar till de resurser som straff för förövare och hjälp till offer sedan ska ha? Och om det så bara är en handfull barn som slipper bli utsatta för övergrepp är det ändå inte värt det?

Nä, kan man inte framföra sitt könsorgan och sin libido på ett sätt som är säkert för andra så ska man fråntas rätten att fram föra det alls!

Kattnytt

Skrivet tisdagen den 12 januari, 2010

Strax före jul så blev det en katt mindre i huset. Vår svarta katt, Ufo, fick epileptiska anfall, ordentliga och flera per dag, så jag tog henne till veterinären och det visade sig att hon hade en tumör i buken så det fanns inte så mycket annat att göra än att avliva henne.

Efter detta har jag märkt en avsevärd förändring hos de två katterna som vi har kvar. Den äldste av dem, Lacke, flyttade hemifrån för tre år sedan när vi tog hem Ufo när hon var kattunge. Han avskydde henne och han brukar sällan reagera negativt mot andra katter. Efter sex veckor hittade vi honom någon kilometer bort och plockade med honom hem men det var tydligt att han var missnöjd med att ha henne i huset.

Den yngsta, grå katten, Aska, och Ufo ”bråkade” en hel del. Det är ju svårt att veta om katter verkligen bråkar eller busar för det kan gå ganska vilt till när de busar. Aska är en dominant katt med en jäkla massa humör och kort stubin. Plockar man upp henne när hon inte tyckte att man skulle ha gjort det så morrar hon, föser man undan henne lite försiktigt med foten för att hon är i vägen så anfaller hon. Efter att Ufo försvunnit så verkar det som Aska blivit mer harmonisk. Hon söker både sällskap hos Lacke och hos oss på ett sätt som hon inte gjort tidigare.

Båda katterna ser rent allmänt nöjdare ut och de leker mer med varandra och på ett helt annat sätt än förr. Det är inte lika våldsamt och högljutt med morr och fräs utan mer kurragömma och springa och jaga varandra. Jag undrar vad det var med Ufo som påverkade de andra katterna negativt. Hon var inte annorlunda mot dem än de var mot varandra. Kan de ha känt på sig att det var något fel på henne? Redan när vi skaffade henne så misstänkte jag att det var något fel på henne. Hon var fulaste katten i kullen, hårlös kring öronen och på hakan och såg konstig ut på något odefinierbart sätt. Hon fick därför heta Ufo. Gregory tror att hon var efterbliven och att de andra katterna var aviga mot henne på grund av det. Morsan tror att de andra katterna kände på sig att hon var sjuk och därför inte ville ha med henne att göra men jag vet inte vad jag ska tro. Nu är det harmoni på kattfronten igen i alla fall.

Succé

Skrivet tisdagen den 5 januari, 2010

Ovänliga veckan var faktiskt en av mina fiffigare idéer. När jag förklarar för andra vad det är och vad tanken med den är reagerar de först negativt och tycker nog att det är ovanligt korkat att vara avsiktligt otrevlig. Sedan försöker de sig på en försynt spydighet mot mig och sen är pajkastningen det i full gång. Hittills verkar det ha roat alla. En kollega som tittade på mig som om hon undrade ifall jag glömt ta min medicin den senaste månaden när jag förklarade vad Ovänliga veckan är släppte någon minut sedan ut all sin lättnad över att hennes syster äntligen åkt hem till Stockholm för hon hade blivit så fruktansvärt less på henne medan hon varit här under julhelgen.

Jag tror faktiskt (och nu är jag seriös) att folk mår betydligt bättre om de får släppa ut lite skit som de annars sparar inom sig. Vad är det för vits med en filantropfasad om skiten ackumuleras på insidan? Någon gång briserar den bomben och exploderar den så riskerar man att såra de som råkar vara i närheten och då oförtjänt får en massa dynga. Imploderar den så blir man sjuk i själen och hur ska man då orka ge något positivt till sina nära?

Ovänliga veckan

Skrivet måndagen den 4 januari, 2010

Efter helgens uppvärmning så fick jag en strålande idé. Nu har vi avverkat julhelgen och i sann julanda har man varit snäll, kärleksfull, omtänksam och allmänt mysig mot allt och alla. Man har tindrat med ögonen och allt har varit så puttenuttigt och gullegulligt men nu är det dags att lätta på trycket, rensa systemet och återfå lite balans i livet. Yin och yang krävs båda för harmoni så jag har beslutat att i fortsättningen är vecka 1 varje år ”Ovänliga veckan”. Nu är det dags att dela ut en hel del välbehövliga slängar av sleven, minst en känga per dag ska utdelas till någon eller något för att man ska väga upp för julmjäket så att man visar att man har ett helt spekta av känslor och inte är något tapigt mähä som sväljer allt med ett leende på läpparna.