Kalis cyberhem

Nä, jag kan inte släppa och gå vidare. Jag måste älta lite till… och inte så lite heller förresten.

Jag tar med Marias exempel och fyller på med egna;

Gitarr – som många stavar gittar.

Bröllop – många verkar tro att det är en löptävling av något slag för de stavar det brölopp.

Medicin – medecin blir det väldigt ofta. Jag kan inte förstå det eftersom jag tycker att uttalar det med ett klart i mitt i ordet men tydligen gör inte alla det.

Penicillin – apropå medicin så är penicillin något som är väldigt vanligt men tydligen omöjligt för många att stava till. Pencellin, pencillin, pensellin etc. Det är ett ord som går att felstava i det oändliga.

Cancer – vi jobbar vidare med medicinska ord. Att det ska vara ett c i början verkar alla ha greppat men följande c blir ofta ett s och vips har vi fått canser. Ironiskt nog ser man ofta detta skrivet av människor som själva drabbats av sjukdomen eller har någon nära anhörig som drabbats.

Steroider – Jag har till och med sett den felaktiga stavningen i en rubrik på aftonbladet. Stereoider. Hmmm…

Apropå – stavas inte alls appropå.

Cigaretter – cigg är kortformen av ordet men inte fan stavat det ciggareter för det!

Skilsmässa – i och för sig är det kanske naturligt att om bröllopet inte blir som det ska så blir skilsmässan fel sedan också. Skiljsmässa eller skillsmässa skriver många.

Våldtäkt – En vattentäckt är ett ställe där det finns vatten så jag undrar om då våldtäckt är ett ställe där det finns våld? Brottet stavas utan c.

Trots – det låter som det ska vara två t, trotts, men det är trots det bara ett.

Använda – där vissa klämmer in ett extra d så det blir andvända.

Intervju – man blir beklämd när man ser och till och med hör att människor säger interjuv.

Dylikt – ett ord som sällan används i tal men förekommer ganska ofta i text. Själv tycker jag att man hellre ska använda ordet ’liknande’ istället, speciellt i bloggar där jag tycker att man bör skriva ungefär i samma stil som man pratar för att ge en personlig blogg en personlig touch. Dylikt låter lite högtravande och kanske är det just därför en del är så förtjusta i att använda det, för att ge sken av att vara en gnutta med intellektuell än man egentligen är. Då blir det extra dråpligt när det stavas fel och de skriver dyligt istället.

Restaurang – där finns diftongen au som många skiter blanka fan i och helt sonika stavar det resturang.

Döma – och med det ordet följer domare, bedöma, döm, dom etc. Många trycker gärna in ett extra m så det blir dömma, dommare, bedömma, dömm, domm osv.

Sjukdomar – samma bekymmer som med föregående ord, många skriver det med ett extra m så det blir sjukdommar. Samma sak är det med ungdomar, ett m så det ofta förekommande stavningen ungdommar är helt fel.

Instabil – ett ord som gör många till norrlänningar… tydligen. Motsatsen till det mesta här i norrland sätter man ett o framför och det är helt ok här men motsatsen till stabil är inte ostabil, inte ens i Norrland.

Ensam – blir aldrig under några omständigheter ensammen eller ensamen. Om flera varit det så har de varit ensamma och aldrig någonsin ensamna.

Acceptera – axeptera är riktigt läskigt att se.

Sov – böjs helt vansinnigt av många. ”Jag sovde gott förra natten” heter det inte! Det heter ”Jag sov gott förra natten”.

Originell – liksom i ordet originell har många en förmåga att tappa bort första i:et så det blir orginell och orginal.

Religion – här finns också ett i som många skippar och skriver religon istället.

Bibliotek – ett i diskrimineras återigen av många som skriver biblotek.

Emot – ett ord som många både skriver och uttalar fel för imot heter det inte.

Emellan – imellan ser man ganska ofta. Jag börjar ana vart alla diskriminerade i:n tagit vägen…

Vår – som anger ägande vill många fylla ut med ett par extra bokstäver och skriva våran eller vårat.

Fönstren – ännu ett ord där många vill lägga till ett par bokstäder och skriva fönstrena.

Verkar – stavar man det värkar, som många gör, så blir det något helt annat. ”Det verkar som att man får stå ut med värkarna om inte lustgasen verkar vid förlossningen” för att tydliggöra skillnaden mellan värkar och olika betydelser av verkar.

Loser – det är inte ens svenska men många använder ordet för att beskriva en förlorare (vilket det är det engelska ordet för). ”Han är en sådan looser” slår lätt tillbaka på den som skrivit det som inte stavar det rätt.

Ord som används felaktigt;

Vart – är ett ord som man ska använda som adverb i betydelsen ’i vilken riktning’ eller ’till vilken plats’. Det kan också användas som substantiv när man t.ex säger ”Detta leder ingen vart” och det kan vara neutrumböjningen av ordet var. Exempel; ”Jag har läst vart enda ord”. Många, företrädesvis norrlänningar, använder ordet vart istället för blev eftersom det dialektalt används i talspråk här uppe. Även om det inte är fel att säga så blir det tokfel att skriva ”Det vart fel här”.

Vars – dialektalt säger vi här uppe i norra delarna av landet ”Vars ska du?”. Visst, man kan säga så men fan inte skriva så! Som jag beskrivit här ovan så är det adverbet ’vart’ man ska använda. ’Vars’ är relativa pronomen som hänvisar tillbaka till någon eller något som nämnts tidigare. Exempel ”Olle, vars morfar hade avlidit, gick på begravning”.

Han/Hon – i talspråk säger många fel men det är skitsamma. I skrift, däremot, måste man hålla isär han/hon och honom/henne. Det heter inte ”Har du varit hemma hos han/hon?” utan naturligtvis ”Har du varit hemma hos honom/henne?”.

Begå självmord/Ta livet av sig – det är läskigt vanligt att man både hör och ser personer som kombinerar detta två till ett ”Ta självmord”. Jag får nässelutslag när jag hör eller ser ”Göra självmord”.

Nä, nu måste jag avsluta innan blodtrycket blir för högt.

Ja, jag är språkpolis och jag är inte någon liten sketen assistent eller inspektör inom Språkpoliskåren utan jag är språkpolisintendent! (Se gradbeteckning till höger.) Språkpolisintendent med fascistoida drag måste jag nog erkänna.

Jag är fullkomligt förfärad över den språkkriminalitet som råder på bloggar, i forum, på facebook och i andra sammanhang där man kommunicerar skriftligt, en språkkriminalitet som verkar öka dessutom. Människor som faktiskt kan uttrycka sig i tal så att de både gör sig förstådda och inte låter alltför inavlade misshandlar språket å det grövsta. Eftersom de bevisligen kan uttrycka sig någorlunda i tal så tror jag att de gör det medvetet och med berått mod. Varför?! Varför gör de då på det viset? Ja, det är den stora frågan, vad är det för ondskefulla avsikter som ligger bakom den systematiska språkmisshandel som man ser? Jag tror att det är hat, det är ett hatbrott. En form av grammatisk rasism har vuxit fram och breder ut sig. Detta har till och med börjat avspegla sig i media där man kan hitta språkmisshandel både i nyhetstidningar, undertexter på tv-program och filmer etc.

Några av de ord och uttryck som oförtjänt råkat värst ut för denna rasism är:

Dem – exempel ”Dem kommer hem snart”. NEJ!!! Dem kommer inte hem, de kommer hem!

Enda – som i ”det enda jag vill”, envisas många med att stava med ä. Ända är något helt annat… Korven har två och hur vi än vänder oss så har vi den bak så om man skriver ”det ända jag vill” så blir det samma sak som om man hade skrivit ”det arshål jag vill” och det kanske inte är vad man menade.

Egentligen – men hur svårt kan det vara att stava till det?! Jag gjorde en sökning på google.se och fick ca 284 000 träffar på igentligen och 3 370  träffar på den än värre stavningen egenterligen och skrämmande många (3 240 st) på igenterligen. Vad är vitsen med att lägga till en extra stavelse? Gör man det för att det låter märkvärdigare om det är fler stavelse eller är det ren okunskap? Vilket osökt får mig att tänka på…

Äntligen – som inte sällan stavas entligen. Precis som med egentligen så envisas en del med att klämma in en extra stavelse så att det blir änterligen eller enterligen. Gör man en sökning på dessa ord som har fått en extra stavelse så är det inte de sidor där snillen spekulerar som man får upp i träfflistan. Inte heller begåvningsreservens webbplatser utan det är ett helt annat klientel som har en förkärlek för att göra sådana krumbukter med de orden…

Plus – ordet för tecknet + stavas med ett s och inte pluss. Så är det bara!

Dammsugit – många skrivet dammsugat eller till och med damsugat. Verbet böjs suga, sög, sugit vilket de flesta verkar ha koll på men där man sätter damm (eller dam) framför så slår det tydligen slint i hjärnan. Anna Anka är en sådan som verkar ha tillräckligt många trasiga lödningar för att på fullt allvar säga ”Jag har sugat av min make” men annars så tycker jag inte att vi ska böja verbet på det viset.

Nåt – kortformen av något blir samma sak fast utan ’go’, alltså nåt. Inte nått för det är perfektformen av nå (nå, nådde, nått) så när någon skriver t.ex ”Jag har nått i fickan” brukar jag tänka att det är ju bra att man inte har sina fickor längre bort än att man faktiskt också når dem.

Olika misshandelstekniker:

Stor bokstav i början av veckodagar och månader. Strängt förbjudet i svenska! Det är i bland annat engelskan som man alltid skriver veckodagar och månader med stor bokstav men i svenskan ska man bara göra det om ordet står först i en mening. En del verkar tro att det ska vara stor bokstav i början av diverse substantiv också men det är i tyska språket som substantiv skrivs med stor bokstav i början. Det heter alltså inte ” Vi äter Pannkaka på Torsdagar”. FY PÅ ER!!

Särskriva. Om du är en sådan som ”… äter Pann kaka på Torsdagar” så borde du få dödsstraff.

Dissa possessiva reflexiva pronomen när det gäller tredje person – äckligt vanligt att folk gör detta. Exempel, ”Hon jobbar hårt för hennes grammatikbetyg” heter det om hon som jobbar gör det för att en annan ska få bra betyg. Om hon jobbar för det egna betyget så blir den korrekta meningen ”Hon jobbar hårt för sina grammatikbetyg”. Skulle man översätta dessa två meningar till engelska så blir de identiska så jag undrar om även detta felaktiga användande av possessiva pronomen är något ofog som kommer från engelskan.

Missbruk av skiljetecken – Punkt ska vara i slutet av en mening och det ska vara en punkt. Om man ska visa att meningen är ’ofullständig’ kan man sätta ut tre punkter, varken fler eller färre. En del skriver inget annat än ofullständiga meningar (tydligen) för de har multipla punkter efter alla meningar och ofta fan så många fler än tre. Man får då ett intryck av att personen som skrivit är en väldigt förvirrad och ibland rätt efterbliven typ.

Frågetecken och utropstecken används i slutet av meningar där det är lämpligt och återigen är ett tecken standard. Om man vill trycka på sin fråga eller sitt påstående kan man skriva dubbla ?? eller !! och om meningen man skrivit är någon slags korsning av fråga och påstående kan man använda ett av varje så det blir ?! eller !? men inte en hel rad !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! eller ???????????????? eller en hel gyttrig rad med frågetecken och utropstecken !!!??!??!?!?!??!!?!?!!!!!???!??!??!?! för det ser förbannat iq-befriat ut!! Där satte jag två utropstecken för det menar jag verkligen.

Komma ska sättas ut i långa meningar för att visa läsaren vart man ska göra paus och för att på en mjukt sätt avgränsa satser i en mening där punkt skulle bli ett för abrupt avbrott. Helst ska man undvika långa meningar och komma får inte ersätta punkt. Komma ska inte stoppas in lite höttan böttan här och var i texten och definitivt inte framför konjunktioner (och, men, för, eller, utan etc.) vars syfte är att binda samman satsdelar och satser i en mening. Har man en konjunktion som binder samman så behövs inte ett komma som gör detsamma också. Trots detta är en del som skriver helt ’kommatosa’ och trycker in komman så snart de ser ett blanksteg så texten ser ut att vara full av utsmetad flugskit. Den värsta formen av kommamissbruk jag sett är de som använde komman istället för punkter i slutet av en ofullbordad mening,,, och kanske till och med fler än bara tre på raken,,,,,,,,,,,,,,, Usch!!

Blanksteg ska användas mellan ord, dock inte mellan sammansatta ord så det blir läskig särskrivning av det hela. Blanksteg ska inte användas framför skiljetecken! Inte sällan ser man en punkt, ett frågetecken eller något annat skiljetecken som blivit avskiljt från sin mening och står helt ensamt efter ett blanksteg och känner sig övergivet och utfruset av de andra orden. Sådant är så tråkigt att se.

Jag skulle kunna hålla på i evigheter med att ondgöra mig över denna vidriga språkrasism men väljer att avrunda här. Språkrasismen verkar vara överrepresenterad i vissa grupper. Lågutbildade flerbarnsmammor, speciellt de som fick första barnet i unga år, verkar särskilt benägna att bli språkrasister. Ta en titt på misshandeln av språket på familjeliv.se så får ni se hur illa behandlade våra stackars oskyldiga ord blir där ute. Det är ingen vacker syn.